Inte så seriöst, Andreas Malm

Andreas Malm har verkligen svårt att förhålla sig till det han skrivit.

För er som inte är införstådda med vad jag åsyftar, så handlar det om diskussionen mellan honom och Johan Norberg sedan Malm skrivit en artikel på DN kultur som Norberg reagerat starkt mot. Malms artikel kan läsas här.

Det är verkligen inte konstigt att Norberg reagerar, men det tycker Malm. Trots att denne Andreas Malm kallat Norberg för arkitekten bakom det helvete han beskriver i artikeln. Med tanke på att författaren till det refererade helvetet, en konservativ amerikan vid namn Brewer, endast använt texter av Norberg för att förfärdiga något som värderingsmässigt sett ligger ljusår från Norberg kan man lugnt påstå att det är självklart att Norberg ska bli rent ut sagt förbannad.

Hur skulle till exempel Malm reagera om vi nu och här beskyller honom för alla eventuella framtida diktatorers och halvgalningars verk de gånger de läst något Malm skrivit. Jag tror inte han skulle tycka det var särskilt seriöst. Och frågan är ju då vad som är Malms problem med att Johan Norberg vill försvara sig och förklara var han står.

Nåväl, han och Dilsa Demirbag Steen gjorde i alla fall ett försök att förklara att de kanske inte riktigt står för det Malm faktiskt hävdar att de står för. Då svarar Malm i retur att ju Norberg blivit citerad, vilket ju är sant, för att sedan återigen berätta allt det som Brewer står för, men inte Norberg. Inte tillstymmelse där till att säga, ok, du kanske inte tycker så. Men det var ju bra att det kom fram så vi kan reda ut detta. Att Brewer har fel får Malm väl gärna tycka, eftersom det ju var det som Malms artikel tog upp, trodde jag. Men, oviljan att erkänna att det var lite klumpigt formulerat när det kom till bland annat Norberg, tyder på att det knappast var ett olycksfall i arbetet.

När det väl var sagt lyckades Norberg, eftersom det inte längre var görligt i DN, få ett till svar publicerat i Expressen, där han ytterligare en gång säger det som bör sägas. Att Brewer citerat honom, men att han inte står för det, och att det vore trevligare om man istället för att försöka kleta ner honom med andras värderingar diskuterar det han verkligen tycker.

Det är då det pinsammaste lågvattenmärket kommer.

Andreas Malm använder hela sin metaforreserv för att beskriva pinsamheten i Johan Norbergs vrede, och säger, att han ju faktiskt blev citerad av Brewer. Men diskussionen i övrigt lämnar han därhän.

Jag skrev för en tid sedan att det var äckligt att Göran Persson använt RUT-avdraget. Och visst var det det. Men det var i alla fall inte så farligt. Det är sådant som Andreas Malm ägnar sig åt som är riktigt farligt. Om inte annat för samhällsdebatten.