Ännu ett kärnkraftsutspel

Det finns ett effektivt sätt att flytta fokus från det som är jobbigt till någon sorts sakpolitik i Sverige. Det är att börja prata kärnkraft. Och det har nu Göran Hägglund gjort. Han aviserar en omsvängning i den kristdemokratiska energipolitiken, mot att det ska bli ok att bygga ut kärnkraften. Med detta besked blir det än tydligare att allianspartierna landar i någon sorts överenskommelse kring framtida energipolitik.

Man får ta det för vad det är

Nu har överbefälhavaren lämnat Försvarets inspel inför inriktningspropositionen om försvarspolitiken som snart ska bli klar. Och det kommer garanterat att bli en del tal om storleken på det svenska försvar det leder till. Jag kan dessutom har viss förståelse för att man tycker att det blir i minsta laget. Samtidigt tycker jag att det ligger en del i det försvarsminister Sten Tolgfors säger om att ett pappersförband inte gör särskilt mycket för Sveriges säkerhet.

Till syvende och sist måste man ta läget i, om och kring det svenska försvaret för vad det är. Försvarsmakten är mindre än den var, den kommer inte att bli stor igen under den närmaste tiden. Och att då se till att den är så operativ som möjligt är ändå ett bra sätt att använda de försvarsresurser vi har. Att istället tårögt blicka tillbaka på en försvarsmakt som varit, och svårligen kommer åter, är knappast fruktbart.

Hej då Island

Ja då var man tillbaka i Sverige igen då. Klockan fem i fem i morse var det dags att säga hejdå till hotellet, och ett par senare hej då till Island. Landet är så vitt jag vet ännu utan regering, men troligen kommer väl snart Alltinget (bilden) att rösta för en ny sådan, ledd av socialdemokraterna.

Det var trevligt att besöka Island, men det vore trevligt att komma tillbaka och se mer av landet, gärna då under en lite ljusare årstid.

Trevlig kväll igår – möten i dag

Reykjavik by night.

Pärlan, där vi åt middag.

Igår kväll åt vi middag på Pärlan, en stor snurrande restaurang med utsikt över den isländska huvudstaden. Bilderna försöker illustrera det där, även om kvaliteten är sisådär. Nu är det emellertid Nordiska rådet som håller i taktpinnen här i Reykjavik. UNR finns dock med och bevakar, samt kommer med inspel och förslag. Till exempel har vi presenterat ett förslag som rör personnummer. Det är problematiskt för dem som flytar till ett annat nordiskt land en kortare tid eftersom man inte får ett personnummer i det land man vistas. Det gör det svårt att öppna bankkonto med mera. Detta är i praktiken inget annat än ett gränshinder, och sådana är till för att avskaffas. UNR fick positiv respons på sitt förslag, och det är möjligt att våra åsikter kan bli Nordiska rådets redan vid sessionen senare i år.

Regeringens besked underlättar regionaliseringen

Äntligen har nu regeringen nått en överenskommelse i regionfrågan. Moderaterna var länge motsträviga till att fortsätta marschen mot regionalisering, men visar nu att man tänker ta ansvar. Och just ansvarstagandet är viktigt i den här frågan. Det är viktigt att det är tydligt vad regeringens och statens inställning är för att människor runt om i landet ska våga fortsätta diskutera och arbeta för att inordna sig i nya regionbildningar.

För centerpartiet är också det här en liten seger, vilket många kommentarer från centerpartister understryker. I decennier har vi kämpat för att flytta makt från den statliga nivån, närmare människor. Nu ser det ut att kunna bli verklighet. Den stora utmaning som återstår är att finna en lösning på hur gränserna ska gå. Fast det blir mycket lättare nu när regeringen sagt sitt.

Ny regering ska bildas på Island

Turerna kring den isländska regeringskrisen fortsätter. I dag har presidenten gett socialdemokraterna i uppdrag att bilda en ny regering tillsammans med Vänsterpartiet de gröna. Det skulle dock, om jag förstår det rätt, bli en minoritetsregering. Och då har jag också förstått det som att man kommer att försöka söka stöd från Framsóknarflokkurinn, som är Islands motsvarighet till Centerpartiet för att få igenom sina förslag i Alltinget. Mycket händer dock hela tiden här, så det är inte så lätt att vara helt uppdaterad.

Annars kan man väl inte säga att man märker så mycket av regeringskrisen när man befinner sig här. Livet verkar gå sin gilla gång. Fast demonstranterna står kvar och väsnas utanför parlamentet i alla fall, åtminstone gjorde de det igår.

En följd av regeringskrisen är dock att Nordiska rådets representanter som just nu samlats här kommer att få den information de ska ha från tjänstemän den här gången, eftersom det inte finns någon regering som kan vara värdar.

Regeringskrisen

Glömde det förut, men måste ju bara skriva något att jag befinner mig i ett land i regeringskris just nu. Islands regering tackade för sig idag, efter veckolånga protester. Och jag kan förstå att trycket blev stort. Men frågan är vad som händer nu. Nyval är utlyst, men någon bör ju styra landet fram till dess.

Regn och blåst, men trevligt på Island

Delar av UNR:s presidium.

Ordförande Lisbeth försöker ta en bild
när jag tar en bild på henne.

Jag borde inte ha blivit så förvånad över att det kan regna från fyra håll samtidigt såhär års på Island. Men det blev en blöt och kall promenad från hotellet till Alltingt (isländska parlamentet). Hur som helst är jag här. Liksom Ungdomens Nordiska Råds presidium. Och så är Stefan Tornberg här också som ledamot i Nordiska rådet som har möten här samtidigt. Stefan hann dessuom twittra om mig ett par gånger. Och ungefär samtidigt glömde jag kvar mina handskar på flygbussen. Det var dumt. För det är inte varmt här. Fastän det inte är så kallt. För när vinden får fart och regnet forsar ner så fryser man.

Hur som helst öppnade vi presidiemötet ikväll, och avverkade halva dagordningen. Resten tar vi imorgon. Ska bli kul att få se Reykjavik i lite mer dagsljus då!

Till Island

Det här är en sån där kväll när det mesta känns lite rörigt. Jag har suttit och grejat med min EP-valskampanj en bra stund, och så har jag en massa andra saker som ska göras, och så måste jag packa också. Imorgon åker jag nämligen till Island på möte med Ungdomens Nordiska Råds presidium. Vi ska bo på Radisson SAS i Reykjavik, vilket blev billigare än det sunkiga vandrarhem vi bodde på i Stavanger förra året. Orsaken: den inländska kronan har sjunkit lite... Ibland kan det kännas som finanskrisen trots allt har sina fördelar. Men det tvivlar jag på om islänningarna håller med om.

Tack och grattis

I eftermiddags var jag på Örebro CUF-distrikts årsstämma. Det var trevligt att träffa dom igen. Och nu såhär efteråt måste jag ju säga grattis till Niklas Sanneryd som blev ordförande, och lika stort grattis till Elisabeth Börjesson som blev vice ordförande. Sedan måste jag också säga tack till Joel Falk som avgick som ordförande.

Världsmästare igen!

Sverige blev världsmästare i bandy för nionde gången i dag! Det var väl ganska självklart att vi skulle hamna i final mot Ryssland, men mot dem brukar det kunna bli tufft att vinna. Därför är resultatet 6–1 riktigt bra. Så det är bara att säga grattis och bra jobbat till de blågula!

Vi förväntar oss ett svar!

Det här är faktiskt helt galet. Hur kan man ställa in en demonstration mot förintelsen med hänvisning till händelserna i Gaza!? Gör den senaste tidens händelser att förintelsen inte har ägt rum? Eller har det blivit rätt att blanda äpplen och päron inom kyrkan? Hoppas ledarbloggen får ett svar på sin avslutande fråga.

Greenroomöppning

Magnus Andersson är lite filmstjärna, eller vad man ska kalla det, idag. Idag har nämligen CUF:s nya community, Greenroom, slagit upp portarna. Var lite som ett barn på julafton klockan 16 i dag när man kunde börja logga in. By the way, gör gärna som Magnus säger i filmen: messa CUF till 72550 så blir du medlem. Och då får du se mer av vad den där communityn är för nåt.

Det här ska inte politiker lägga sig i

På dagens DN debatt skriver folkpartisterna Cecilia Wikström och Christer Nylander om public service. De vill renodla Kunskapskanalen och göra den till en helt fristående kanal (idag samsänds den ju med Barnkanalen). De pratar till och med om att man borde kunna byta namn IQ-tv. Jag dör!

Jag tycker att det nödvändigaste inom public service – som information till minoriteter och dylikt – ska upphandlas bland alla kanaler i fri konkurrens. Och jag erkänner att det är lite sossigt. För i dagens samhälle kan man få det mesta på de flesta språk via några klick på datorn. Det finns ändå en poäng att staten visar att den vill att nödvändig information ska nå medborgarna, oavsett vilket språk de talar. Och på den gamla goda tiden, när medielandskapet såg radikalt annorlunda ut tyckte jag till och med att den gamla stiftelseformen som SR/SVT drevs i var tilltalande. Men hur än public service förutsättningar har förändrats genom åren så har det funnits en helig regel. Politiker ska inte styra innehållet. Det har visserligen funnits skäl att fråga sig varför SVT och SR gjort vissa prioriteringar eller vinklingar. Men det som de två folkpartisterna nu skriver om på DN debatt är ett helgerån av enorma proportioner. De berättar inte bara hur partiet tycker att företaget SVT ska drivas, de lägger sig till och med i namngivningen av eventuellt nya kanaler.

Jag förutsätter att det kommer en pudel på den här debattartikelns snarast. För det som skrivs på DN debatt idag hör inte hemma i liberal politik, knappast ens i socialdemokratisk och förhoppningsvis inte i folkpartistisk.

Klart vi måste förklara varför

Vårt (Cuf:s) ställningstagande att inte delta i gårdagens Israeldemonsration väckte ont blod verkar det som. Men att blogga lite är inte vad jag vill kalla för mediakåthet. Jag tror att många undrade varför vi saknades på demonstrationen. Och då är det självklart att vi ska förklara varför. Det handlar om ren hederlighet. Sedan tror jag inte att Muf gjorde demonstrationen för att synas så lite som möjligt heller. För det hade ju varit riktigt korkat!

Därför deltar inte CUF i Israel-manifestation

Det är mycket CUF och Magnus Andersson på Politikerbloggen just nu. Häromdagen handlade det om att vi behöver ett nordiskt försvar, nu är det dags för en debattartikel från Magnus med anledning av den senaste tidens händelser i Gaza. De tre övriga alliansungdomsförbunden ordnar nämligen en manifestation för Israel. CUF deltar inte, och varför kan ni läsa i debattartikeln som Magnus har skrivit.

Klokt förslag om skatteanstånd

Idag kom ytterligare en insats från regeringen i dessa kristider. Det handlar om att företag ska kunna få anstånd med att betala skatten under två månader. Och eftersom krisen till viss del beror just på likviditetsproblem, exempelvis hos underleverantörer, så kan detta faktiskt bidra positivt. Om det får effekt så kommer det också ge effekt på arbetslöshetsstatistiken genom att färre varslas. Det är visserligen svårt att leda i bevis att färre varslas eftersom man inte vet vad som skulle vara om inte om fanns. Men jag tror ändå att det är rätt. Johan Hedin är också inne på spåret att det att minska lite på skattebördan är klokt, och att reformen kan rädda i grunden sunda företag från konkurs. Och jag kan bara instämma.

Monas självfinansierande utgifter

Karl Malmqvist citerar friskt och klämmer dit Mona Sahlin på sin blogg. Jag fastnade för ett av citaten, det andra i ordningen hos Karl. Det avslutas med något som Sahlin och många sossar med henne kallar för ofinansierade skattesänkningar. Även om man kan sänka skatter snabbare än offentliga utgifter om man har lust med det, så torde ofinansierade skatteintäkter knappast kunna existera. Det är nämligen skatten som finansierar utgifter, varför det är de offentliga utgifterna som förblir ofinansierade om skatteintäkterna inte räcker till. Självfinansierande utgifter förekommer helt enkelt inte, ty man kan inte både äta tårtan och ha den kvar. Något som bör vara en viktig lärdom om Sahlin siktar på att ta hand om statsfinanserna någon gång i framtiden.

Ny blogg och nyheter

Emil Källström skriver idag om Stefan Lundkvists nya blogg, och jag håller med om att det blev ett lyft. Den är riktigt rolig den nya. Han passar också på att skriva om en av dagens viktiga nyheter, den om att vi får könsneutrala äktenskap den 1 maj.

Ungdomsförbunden debatterar

Jytte Guteland, SSU; Magnus Andersson, CUF;
Ida Gabrielsson, UV; Frida Johansson Metso, LUF;
Niklas Wykman, MUF samt Charlie Weimers, KDU.

Nu har vi nått ungdomsförbundens högtidsstund på Folk och Försvars rikskonferens. Förbundsordförandena står just nu och utgör panel och de gör så gott de kan för att matcha de andra debatter som rasat här. Och det är nog möjligt att de lyckas.

Magnus Andersson passade just på att påpeka att det är dags att utreda ett svenskt NATO-medlemskap. Och med tanke på vad jag nyligen skrev om diskussionerna runt försvarsbudgetens storlek kontra Sveriges säkerhet så är naturligtvis en logisk följd av en ambition att samarbeta med andra att vi ser närmare också på vad ett NATO-medlemskap skulle innebära. Samtidigt ska försvarsminister Sten Tolgfors ha beröm för att han sett till att stärka samarbetet mellan de nordiska försvarsmakterna. Det arbetet måste fortsätta och samarbetet bli än mer omfattande.

Mycket tal om försvarsbudgetar i Sälen

Folk och Försvars rikskonferens i Sälen är nu inne på sin tredje dag, och man kan börja sammanfatta den. Huvudnumret har troligen varit diskussionerna kring storleken på den svenska försvarsbudgeten. Det började med Bo Pellnäs debattartikel i SvD i söndags. Sedan kom diskussionen här på rikskonferensen som ett brev på posten. Det är knappast en överdrift att hävda att försvarsministern inte höll med Bo Pellnäs fullt ut. Dock kanske Bo Pellnäs håller med försvarsministern mer än vad Pellnäs vill göra gällande.

Tittar man på vad det är Bo Pellnäs vill åstadkomma är det en ambitionshöjning på decimalen. Men med ett tydligare fokus på att skydda svenskt territorium. Men man kan ju undra hur väl skyddat Sverige blir genom en kosmetisk ökning av försvarsanslagen. Regeringens ambition att forma ett, förvisso ganska litet men direkt gripbart försvar känns logisk, och är det så att vi är oroade för angrepp från främmande makt så måste samarbete med andra länder stå i fokus. Jag får känslan att Pellnäs just nu försöker leta efter metoder att få beslutsunderlag för försvarbesluten som landar i den dimensionering av försvaret han sedan länge bestämt sig för att han vill ha.

Pellnäs har dock varit långt ifrån ensam om att tala om att Sverige borde ha ett större försvar. Nu i morse sa folkpartiledaren Jan Björklund detsamma. Och han verkade inte rädd för att såga sina partikamraters arbete bakom nu gällande försvarsbeslut. Men även mot Björklund kan man invända att ett törre svenskt försvar är ett myrsteg mot ett säkrare Sverige. Det är i samarbete med andra det uppnås, och det är mot det man måste ställa debatten. Jag säger inte att försvaret inte kan behöva mer resurser. Jag håller nog faktiskt med i mångt och mycket, fast det är inte rätt väg mot framtiden att forma försvaret med sentimentalitet som viktigaste grund. Att det cykelburna storförsvaret är borta är bra. Ett nytt storförsvar kostar multum. Jag skulle nog faktiskt vilja förorda kvalitet framför kvantitet, och den kvaliteten får gärna kosta.

Magnus Andersson, som resonerar ungefär som mig kring försvarsfrågorna (också), kallar idag Jan Björklund för populist. Jag ska kanske inte leka eko, men att Björklund vill flörta med försvarsvänliga gamla moderater med sitt utspel behöver man nog inte vara raketforskare för att räkna ut.

Bloggtest och rikskonferens

Såg att man nu kan testa sin blogg. Man kan se vilket parti man resonerar som i detta test. Kul tycker jag. Just nu är timmen lite sen för att testa men jag ska nog försöka ta tag i det så småningom. Kan tänka mig att jag som så många andra inte riktigt låter som det jag är, men man ska väl aldrig säga aldrig. Nu måste jag dock få lite sömn. För i ottan imorgon är det dags för avfärd mot Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Ska bli sjukt kul!

Andersson och Sjöberg vill begrava energispöket

Energifrågan är ett spöke som ständigt hemsöker borgerligheten. Därför hoppas jag att regeringspartierna under en snar framtid tar initiativ till att låta denna osaliga fråga få en, om inte slutgiltig så i alla fall långsiktig vila.

Magnus Andersson och Martin Sjöberg skriver nu på Newsmill om vikten av att politiken nu sätter ramar, så att energiförsörjningen kan tryggas, men också att den kan tryggas på ett miljömässigt ansvarsfullt sätt.

För den borgerliga alliansens trovärdighet är energifrågan viktig, det vet vi. Inte minst med tanke på vad som hände i opinionen efter att man enades om energipolitiken för den mandatperiod vi nu befinner oss ungefär mitt i. Därmed borde analytiska alliansmedarbetare kunna dra slutsatsen att energifrågan måste hanteras.

I Newsmillartikeln går man egentligen inte in på några driekt konkreta förslag. Det är medvetet. Man "hotar" nämligen med att göra det snart om inget händer. Jag hoppas man inte behöver bli konkreta, samtidigt som jag är väldigt nyfiken på vad deras konkretion i så fall skulle innebära.

Ohederlig skrämseltaktik från Ylva Johansson

Marie Wickberg har gjort en viktig spaning. Och jag hoppas verkligen att ni alla minns den. Att den når många är nämligen bästa sättet att förhindra att den slår in. Men om den inte gör det, ger det ändå oss chansen att säga "vad var det vi sa".

Det det handlar om är lömsk sossepolitik. Politik som syftar till att förstöra för människor, och dessutom få denna destruktiva politik att framstå som ett borgerligt misslyckande, om nu socialdemokratin skulle lyckas med sitt försök att skrämma folk.

Låt mig bli lite mer konkret: Nu ska äntligen det helt vanvettiga apoteksmonopolet (en rest från när SSU var så gott som kommunistister, och Palme rädd för att ungdomsförbundet skulle bli förbannat) försvinna. Det kan vi tacka den mer frihetsvänliga alliansregeringen för. Men s, v och mp säger nu att det inte är någon idé för svenska entreprenörer att gå och fundera på att starta eget. För vinner de valet så ska de lägga beslag på egendomen och göra monopol av apoteksnäringen igen. Ohederligt var ordet. Särskilt som jag knappast tror att det finns särskilt många gamla sosseministrar som verkligen tycker att apoteket ska vara ett monopol. Att deras kommunistpolare i vänsterkartellen tycker det är väl möjligen en annan sak.

Den är konstig, den röda politken "för folket". För det enda den tycks göra är att ta ifrån folk.

Nej, en sådan politik som Ylva Johansson försöker föra kring apoteken förtjänar inga valvinster. Så jag hoppas verkligen att ni som funderar på att driva apotek vågar ta steget. För blir ni många är ni också många som tillsammans med oss andra kan ta strid mot en eventuell framtida socialistregering i rånarluva.

Nya strandskyddet – makten flyttar närmare

Idag blev det klart med ändringarna i regelverken kring strandskyddet. Och i och med det så hamnar lite mer makt lite närmare oss som bor i det avlånga land som oftast kallas Sverige. Med vissa undantag flyttas nu en del av inflytandet över strandskyddet till kommunerna. Dock finns strandskyddet kvar och man ska inte kunna åsidosätta skyddets syfte. Det lagförslag regeringen presenterat idag väntas införas redan den 1 juli.

Jag har hört en del om det på radio redan, men annars verkar det vara ganska lugnt kring frågan, och det är ganska synd tycker jag. För en rad kommuner i landet är det här en viktig reform. Strandskyddet är inte en sådan fråga som är lämplig att cementera på nationell nivå. För det är olika förutsättningar i exempelvis Stockholmsområdet jämfört med hur det ser ut i de kommuner där det finns fler vattendrag än kommuninvånare. Jag tror att de ändringar som nu föreslås kan leda till att lagstiftningen kan vinna en del i legitimitet.

Centerpartiet har länge drivit frågan. Det är knappast förvånande, kommunalt inflytande och självbestämmande har länge stått högt upp på partiets prioriteringslista. Därmed är det knappast förvånande att man också slår sig lite för bröstet på sin hemsida en dag som denna. På regeringens hemsida kan man givetvis också läsa om detta.

Naturligtvis har det nya strandskyddet sina belackare. SNF hör till dem, och jag konstaterar att deras kritik är ganska märklig. De hävdar att de nya reglerna hotar allemansrätten. Fast då hotar varenda tomt denna rätt. Vad säger att stränder är den enda naturtyp som kan erbjuda rekreation. Det är inte riktigt där skon klämmer. Jag kan förstå dem som varit oroliga för att fattiga glesbygdskommuner ska överexploatera sina stränder, men när vi nu ser regeringens förslag kan vi konstatera att det kommer att bli mycket svårt att göra utan att bryta mot lagen. Istället blir det sätt att lyfta den döda hand som hittills vilat över delar av glesbygdssverige. Sedan borde ju faktiskt Naturskyddsföreningen instämma i att det är bra att skyddet faktiskt stärks där exploateringstrycket är som hårdast.

SNF menar också att det jag tog upp ovan, det vill säga den döda handen över glesbygden, är ett diffust argument. Men om man talat med några kommunpolitiker som brottats med svårigheterna att ge bygglov på någon promille av sin obebyggda strandmark vet att det inte är så särskilt diffust. Det handlar bara att lyfta blicken från sin SNF-lokal med riktnummer 08 för en stund. Däremot är ju talet om att allemansrätten skulle hotas minst sagt diffust. Särskilt som strandskyddet på intet sätt kommer att upphöra. Bara bli lite mer rättvist och verklighetsanpassat.

Andra organisationer är dock mer positiva till förslaget. Sveriges kommuner och landsting är en av dessa. Det kanske är förståeligt då deras medlemmar nu ges mer inflytande. Men det är också ett uttryck för att de gamla strandskyddsreglerna inte fungerar tillfredsställande. Det är nämligen långt ifrån sällan som likriktning är den bästa lösningen. Likriktning är tvärtom ganska ofta en källa till problem, onödig byråkrati, stelbenthet, och bristande acceptans för gällande regler.

Ingerö har botani(s)erat

Johan Ingerö har på ett ganska fyndigt sätt botaniserat bland diverse s-märkta bloggar. Och där verkar finnas ett och annat gôtt å hitta. Bara ett uttalande som att regeringen vill lägga ner Volvo personvagnar är ju ganska underhållande. Ingerös bloggpost kan läsas här.

När man minst anar det

Idag resonerar jag som NA:s Lasse Wirström. ÖSK bandy började kännas uträknade, inte minst efter tokdänget mot Bollnäs härom sistens. Men när man minst anar det, ja då händer det. För igår slog ÖSK:arna självaste Broberg från Söderhamn på bortais (resultatet: 4–5). Och därmed har man samma poäng som Gripen och är bara en poäng från kvalplats i bandyns elitserie.

Nu stundar VM-uppehåll. Jag hoppas inte laget går ner sig under ledigheten. För kan man hålla i det här kan det ju nästan finnas anledning för oss som kallar oss fans att börja våga hoppas igen.

Fp:s knepiga valfrågor

Jag hör inte till dem som hårdast motsätter mig kärnkraft. Jag är dessutom för ett införande av euron som svensk valuta. Men jag har lite svårt att förlika mig med att dessa två ämnen tydligen ska bli folkpartiets vapen i Europaparlamentsvalet. För det rapporterar bland andra Politikerbloggen om.

Orsaken till att jag ifrågasätter dessa ämnen är att de i så liten utsträckning har med EP-valet att göra. Kärnkraften bör knappt ens vara en politisk fråga, och är just nu en fråga som hanteras av riksdagen. Euron är en fråga för svenska folket, och sannerligen inget som europaparlamentarikerna har med att göra.

Nu är det givetvis så att åtminstone euron kommer att bli diskuterad under EP-valrörelsen. Och jag förutsätter att folkpartiet då, som alltid, rakryggat kommer att stå upp för euron. Men det är kanske inte riktigt detsamma som att göra det till sitt huvudnummer i valrörelsen. Då kan man ju lika gärna gå till val i kommunen på att öka den svenska försvarsbudgeten.

Långlivat inlägg

En del inlägg blir lästa långt efter att de publicerats här på bloggen. Min språkfundering från den 30 september 2007 är ett sådant exempel. Den ligger som ni kan se här till vänster alltjämt bland de mest lästa inläggen. Jag måste säga att jag är lite förvånad att denna blivit en sån längkörare. Men det kan ju bero på att den är ganska lätt att få upp när man söker på google. Bland annat på orangea, vilket jag sett att många som hittat den gjort. Och den har ju en ganska iögonfallande rubrik också kanske.

Egentligen är jag lite trött på det där inlägget och kulle väl gärna se att det lämnar plats för något mer aktuellt på topplistan snart. Därför är det ju egentligen lite småkorkat att skriva det här inlägget och promota nåt jag tröttnat på. Men jag tyckte att det kunde vara värt att skriva lite kring detta i alla fall.

Las bör avskaffas

På DN debatt idag skriver Magnus Henreksson att Las bör avskaffas. Och jag håller med honom. Nu har ju jag skrivit om det här tidigare, så det är knappast någon hemlighet att jag länge varit på samma linje. Dels därför att lagen var ett brott mot den svenska modellen redan när den infördes. Och dels för att den är ett så tydligt hinder för unga när det kommer till att etablera sig på arbetsmarknaden.

Tyvärr har ju inte regeringen varit så villig att lyfta frågan om Las framtid hittills. Mycket beroende på moderaternas aningen socialdemokratiska syn på lagstiftningen som omgärdar arbetsmarknaden. Man kan bara hoppas att detta inlägg i DN kan bidra till en ny debatt om frågan. För det är nog ingen tvekan om att det hänt saker som gjort att Las i dagens tappning gått och blivit omodern. Det tror jag egentligen att ganska många från skilda politiska läger kan hålla med om.

Det är fanimej inte lätt att försöka tycka något

Minimaliteter alias Mikael Nilsson låtsas att han är ledarskribent på en liberal landsortstidning under 1990-talets mitt och ställer den demokratiföraktandefrågan "vad ska vi ha centerpartiet till?". Då liksom nu utgörs inte ett partis existensberättigande av enskilda viktigpettrars inbillat höga svansföring utan av människor som är engagerade. Och tur är väl det.

Inlägget handlar om att centerpartiet svikit många ideal i integritetsfrågor. Och det är jag beredd att hålla med om. Men man måste nog lyfta blicken från den egna besvikelsen över ett 7,9-procentpartis oförmåga att nå egen majoritet i kammaren. Visst hade jag också önskat mer idealism av centerpartiet. Men ibland kan jag heller inte låta bli att sakna ett uns av realism hos väljarkåren – eller åtminstone delar av den sistnämnda.

Man kan undra hur Nilssons bild av centerpartiet varit om centerpartiet från början till start hade varit med på noterna i FRA-frågan och Ipred-dito. Min gissning är att han inte brytt sig. Men eftersom nu centerpartiet vågat sticka ut hakan, och dessutom gjort det via övertygade och ärligt engagerade företrädare såväl som lokalt, regionalt som på riksplanet – och dessutom stundom gjort det skickligare än liberala och frihetliga kolleger, så är det centerpartiet som blir hackkycklingen. Alldeles oavsett hur den åsiktsfloran på den övriga politiska kartan ser ut.

Som sagt, jag tycker det finns all anledning till självrannsakan för centerpartiets del. Liksom för regeringens. Liksom för de politiska journalisternas, liksom för deras kolleger på ledarredaktionernas. Det finns också alla anledning för väljarna att utkräva raka svar från centerpartierts företrädare, liksom de ska kräva svar från företrädare från övriga partier. Jag är inte säker på att dessa saker kommer att stärka centerpartiets ställning i opinionen. Men det är underordnat. Å andra sidan finns det fler orsaker att rösta på centerpartiet liksom på andra partier, än bara de som har med digital kommunikation och integritetsfrågor att göra. För min del är det i dessa de huvudsakliga argumenten för mitt val av parti ligger. Men jag tycker fortfarande att det varit bra att centerpartister landet över har rört om i grytan när det blåst snålt kring regeringen. En regering som centerpartiet varit en del av.

Slutligen noterar jag att Mikael Nilsson verkar piratpartist. Jag förstår varför man blir det. Och jag tror att det är ett parti som behövs. Men jag har svårt att se varför man ska sätta sin tro til ett parti vars politik i så pass hög utsträckning är höljd i dunkel. Var står man egentligen i de allmänpolitiska frågorna? Fast det verkar de inte behöva stå till svars för. Och det är klart att när man har den guldsitsen kan man ju passa på att förklara varför andra partier inte borde finnas. Hur mycket självrannsakan det påståendet än torde kräva för en piratpartist. Jag å min sida är glad att det gått fram vad centerpartiet tycker, och jag är glad över att det granskas. Förhoppningsvis delar piratpartisterna den inställningen den dagen de till äventyrs får allt ljus på sig. Men då bör de veta att det kan vara krävande, och att det är något man får ta. För det är fanimej inte lätt att försöka tycka något, särskilt inte om folk håller med, verkar det som.

19 procent lägre skatt för min del

Oscar Fredriksson hade lite mer flyt än mig. Hans skatt hade sjunkit med hela 24 procent. Min hade bara minskat med 19 procent, men det är trevligt ändå. Via jobbskatteavdrag.se kan man se hur man tjänat på regeringens politik.

Vart tog balansen vägen

Den svenska rapporteringen om Israel och Palestina är ganska märklig. Några få så kallade expertkommentatorer har varit inne på det faktum att Israel reagerar på att de blir beskjutna av raketer. Men i alt väsentligt är det den palestinska synvinkeln som vädras. Jag skulle vilja efterlysa lite balans.

Visserligen tvekar jag på om jag kommer att anses särdeles balanserad av så våldsamt många, även om jag försöker vara det. Det är liksom ett symtom för själva konflikten. Den är även här i kalla Norden så infekterad att ingenting är nyanserat. Och det är säkerligen en del av förklaringen till varför så många ledare världen över använder filtvantar när de närmar sig frågan.

Det är ingen tvekan om att Israel tar i så man nästan spricker. Men det är sällan det dryftas att det har sina randiga och rutiga. Istället låter det allt som oftast som det gör från SSU just nu. Att Israel bedriver en massaker. Pliktskyldigast vidrör man att man inte accepterar något våld. Men var tyst innan kriget började. När det bara var Hamas-raketerna som regnade in över Israel. Det är bra att regeringen har en mindre eldfängd hållning till situationen. Det är betydligt mer konstruktivt.

Givetvis är det problematiskt att Israel trappar upp sina krigsinsatser. Jag är tveksam till att det gynnar freden på sikt. Och det behövs snara insatser från omvärlden om man ska få en trovärdig vapenvila till stånd. Fast jag är inte säker på att det är kriget i sig som är målet för Israels del. Egentligen tror jag flertalet på båda sidor hellre skulle vilja ha fred. Hamas är dock inte vad det verkar särdeles intresserade av att sluta fred med Israel. Och det är en inställning som inte heller den gör någonting enklare om det är ett lyckligt slut man vill ha på den här närmast eviga konflikten. För ska det bli fred och en tvåstatslösning, vilket jag verkligen hoppas kan bli verklighet innan grisarna fått vingar och helvetet frusit till is, är det nödvändigt att de berörda vill ha fred och kan acceptera just en tvåstatslösning.

Möjligen kan man hoppas på att Barack Obama mäktar med att föra fredsprocessen framåt i Clintonsk anda (gärna med bättre utfall), men jag vet inte om jag tror att det blir så. Även om jag förväntar mig ett ärligt försök.

Sedan har vi Lennart Eriksson, medarbetaren på Migrationsverket som blev avskedad för att han bloggade. Nu börjar det verka som om det kanske inte var så självklart att det var rätt att göra så. Jag kan förstå om det är problematiskt att som anställd på en dylik myndighet driva kampanj mot de riktlinjer som styr myndighetens verksamhet. Men kan man fundera på om Lennart Eriksson verkligen gjort. Enligt den här artikeln på Newsmill förefaller det som att han i ganska hög utsträckning uttryckt sig i enlighet med den svenska linjen. det är visselrigen något av en partsinlaga, men stämmer det så är det frapperande för Migrationsverket.

Härom dagen skrev Magnus Andersson ett inlägg i frågan som går i linje med mina tankar och kan vara värt att läsa. Man kan också läsa hans inlägg om Aftonbladets lilla fadäs. Därtill kan inlägget från Hamas i SvD vara intressant som vill ha mer av "förstahandsuppgifter" därifrån. Den här bloggen tycks också försöka reda ut ett och annat.

För övrigt anser jag att Migrationsverket borde läggas ner. Och ersättas med en myndighet som fungerar.

Snart upp till bevis för ÖSK bandy

Den senaste tiden har det varit allt annat än roligt att heja på ÖSK bandy. 13 raka förluster är det nu om jag förstått det rätt. Och några har varit pinsamt stora. Signalerna från ÖSK har dock hela tiden varit de att man är på väg att hitta ett eget spel, att man har bra stämning och att man kan ha något hyfsat på gång. Kort sagt är man inne på att man kan börja ta poäng snart. Det senaste inlägget på klubbens hemsida om matchen mot Västerås härom dagen är ett exempel i raden på "positiva" uttalanden från klubben, trots att matchen slutade 2–8 till VSK:s favör.

Jag vet inte vad jag ska tro. Det är ju svårt att tro att spelarna ska vara oberörda av att ha varit strykpojkar så länge. Å andra sidan kan det faktiskt vara så att det snart är upp till bevis för ÖSK. Lottningen av serien har varit sådan att de gulsvarta fått möta de flesta topplagen under de senaste omgångarna. Och att det är ett närmast omöjligt uppdrag för en nykomling i elitserien att ta poäng då är det ingen tvekan om. Få serier är så ojämna som just bandyns elitserie. Men snart börjar man möta lagen som håller til lite längre ner i tabellen igen. Och då får vi se om det vi hört från ÖSK-lägret på sistone är blott retorik eller om det finns något bakom orden. För det är i de matcherna, mot andra nykomlingar och mot "bottenlagen" man har en chans och MÅSTE ta poäng om man ska kunna avsluta den här säsongen med hedern i behåll. Jag hoppas verkligen att ÖSK klarar av uppdraget!

Liten fundering kring Ipred

Ipred-lagen orsakade för en tid sen en ny liten storm. En sommarbris jämfört med FRA-frågan visserligen, men ändå ytterligare ett tecken på att de som förstår vikten av frihet på internet är beredda att synas och höras för att försvara den.

Nu visar det sig då att Ipred-lagen kanske inte kommer att bli så verkningsfull. Samtidigt vill s täppa till eventuella sprickor. Men jag tror inte det kommer att hjälpa i längden. Modern teknik är just modern, och den kommer att utvecklas. Troligen fnissar vi muntert åt den paranoia vi led av inför hotet om nedladdning, när frågan väl fått sin lösning. Och den kommer, det är jag övertygad om, även om jag inte riktigt kan säga hur den kommer att se ut.

Visst är det rimligt att man vill ha betalt för sitt arbete. Man jag tror att det finns många vägar att få betalt som vi inte ens funderat på än. Bara för att debatten bara kretsat kring gamla lösningar och en gammal syn på hur sådant här ska fundera.

Ipred-lagen blir nog ingen succé. Det verkar inte som den åstadkommit så mycket än heller. Men det vore verkligen intressant med fler framtidsinriktade diskussioner. Som syftade till att finna lösningar istället för problem. För det är väl det som modern teknik är till för? Att hitta lösningar alltså.

Grattis till årets politiska blogg!

Nu har årets politiska blogg korats hos Bent, och det blev Henrik Alexandersson som tog hem det hela. Detta FRA-år är det måhända inte helt häpnadsväckande. Men grattis måste man ju ändå säga tycker jag!

Malta

Det är lite konstigt tycker jag att eurofrågan hela tiden kombinerats med prisfrågor. I Vilket valutabyte skulle det likso inte avrundas uppåt? Det är klart att folk märker det, men det är faktiskt häpnadsväckande att det blir ett argument i någo eurokampanj över huvud taget. Ja hoppas verkligen att nästa, i sanning behövliga, svenska eurovalrörelse blir utan dessa ovärdiga argument.

Malta är examplet denna gången, där det tas upp som ett argument. Men nu vittnar också ledande maltesiska "riksbanksföreträdare" om att Malta kunnat hamna i en närmast isländsk situation om man inte haft euron. Och jag tror att det ligger en del i det. För är det nåt krisen redan visat är det att en valuta som kronan har det svårt mot de stora när det blåser.

Sen kommer vi till nästa maltesiska fråga. Och den handlar om flyktingarna. Min spontana kommentar där är att det någonstans är helt sjukt att EU ännu håller fast vid sina invecklade kvoter och allt ad det heter. Flyktingar och invandrare har det tydligen jobbigt på malta. men det vore ju lättare för dem om de slapp alla dessa etiketter och betraktades för det de är: människor.

Annie om dödshjälp

Annie skriver idag på sin blogg om dödshjälp. Den frågan blev ju lite het under 2008 års sista veckor. Ett nätverk för rätt till dödshjälp är startat till exempel.

Med anledning av skriverier i SvD skriver hon nu balanserat om frågan, som sannerligen inte är enkel. Och jag delar mycket av de tankar hon framför. Framför allt kan man svårligen hävda att annat än legaliserad dödshjälp ska vara rimligt i ett land där människor fullt utges rätten till sitt eget liv och inflytande däröver. Samtidigt finns det som sagt ett antal förnuftioga invändningar.

Läs Annies inlägg här. Och artikeln i Svenskan här.

Grunda Svenssonska analyser

Man kan skriva metervis om Israel-Palestina. Det ska jag kanske inte göra nu. Men det är ibland förbluffande hur vänstersidan i svensk politik oavsett ämne, fast då i det här fallet när det kommer till Mellanösternfrågan, kallar allt borgerligt för okunnigt så snart förståelsen för andra ingångar tryter. Svensson menar som så många andra (apropå detta inlägg i SvD) att Palestinierna inte har något val annat än att försvara sitt land. Idag har de alltså ett land. Olle Svenning var härom dagen inne på det ändå ganska goda argumentet att det ännu inte finns något samlat Palestina och att det gör konflikten speciell och parterna svåra att jämföra. Hur det än är med det kan man ju fråga sig vilket alternativ Israel har. Om man inget gjorde för att freda sig skulle man troligen inte ha ett Israel att försvara särskilt länge. Man har visserligen ojämförligt större resurser. Men man har rätt att existera, och därmed tätt att försvara sig. Sedan kan man naturligtvis fråga sig om det behöver vara med så mycket våld som vi sett de senaste dagarna.

Men när man inte problematiserar mer än Svensson gör får man nog ta att ens egen analys kan

Ambitiöst och med intressanta citat

Då nyårsfirandet här på bloggen är ganska blygsamt. (Menar då i from av årskrönikor och långa inlägg om det år som komma skall.) Kan det vara på plats att läsa de som varit mer ambitiösa såhär under årets första skälvande dagar. Oscar Fredriksson är en av dem. Och visst är Lars Ohly-citaten ganska intressanta!

Ett nytt år

Då var det ett nytt år igen då. Det var ett tag sedan höll jag på att säga, men det var ju faktiskt bara ett år sedan.

Hur det än är så är jag nu åter hemma efter diverse firanden. Nyåret skålades in i Umeå till exempel. Nu tillhör jag inte riktigt kategorin som håller på och ger en massa nyårslöften till höger och vänster. Men om man ska ge åtminstone en önskan och förhoppning till denna bloggen inför det kommande året så är det väl att jag ska skärpa mig lite när det kommer till bloggdisciplinen. Slutet av 2008 blev det lite för ryckgt kan jag tycka. Och jag gissar att en och annan läsare håller med. Så jag ska försöka göra lite bot och bättring där.

Slutligen skulle jag vilja tacka er som läser och kommenterar här. Det är ju det som gör att jag får lite feedback och vägledning i vad jag ska göra av den här bloggen. Även om jag försöker låta det mesta skrivandet ske efter eget huvud.