Pucciniinspirerad Ernman till final

Självklart har jag (som vanligt) sett Melodifestivalen ikväll. Och det var jättekul att Malena Ernman gick vidare tycker jag. Det var välförtjänt.

Ofta är det så att man känner igen låtarna i Melodifestivalen tycker jag. Det är inte helt ovanligt med lite småplagiat här och där. Det tydligaste var väl när Blond bytte text på Carolas Mitt i ett äventyr. Malena Ernmans låt hade också sina likheter med en annan låt tycker jag. Å andra sidan tycker jag att det är helt ok att man för en gångs skull snor lite från Puccini, det händer på tok för sällan i Melodifestivalsammanhang. För visst påvinner La voix's refräng lite smått om Nessun dorma ur Turandot.

Något händer i opinionen

Något måste vara på väg att hända i opinionen, för nu visar ytterligare en opinionsmätning att det är tätt mellan alliansen och vänsterkartellen. Jag är visserligen inte förvånad, men jag trodde kanske inte att det skulle ske såhär snart och såhär plötsligt.

Troligen kommer det att gå både upp och ner i opinionen fram till valet. Men det är sådana här saker som kan höja temperaturen i de borgerligas skaror, så att man har gott självförtroende när det blir valtider. Och det kommer att behövas!

Dom hänger med: ÖSK vann mot Djurgården

ÖSK vann mot Djurgården i en träningsmatch på Behrn arena i dag. Det var ett bra kvitto för oss supporters att få. Nu vet vi att ÖSK kan hänga med bra i mötet mot andra allsvenska lag, och försäsongen har ju ändå varit hyfsad med en del segrar. Nu är det bara någon månad kvar till allsvenska premiären. Man börjar längta!

Energin i valet verkar gå åt till energin

Det blir nu ingen blocköverskridande överenskommelse om energifrågan. Det är synd, och nu blir det en valfråga i stället. Det här är knappast vad industrin, eller någon annan, behöver, men det verkar inte vara fruktbart att fortsätta. Det ligger säkert en del i vad Henrik Brors skriver i frågan, även om jag tror den verkliga bilden är större än så. Det är klart att detta till del varit ett politiskt spel från båda sidor, det blir för det mesta så när både majoritet och opposition är inblandade, men jag tror ändå att det fanns ärliga förhoppningar från båda sidor att komma någon vart. Därmed inte sagt något om oddsen för att förhoppningarna skulle slå in.

Ska man börja göra en förhandsanalys inför valet får man väl härmed gissa att en hel del tid av debatten kommer att gå åt till att prata energifrågor. Det kan bli klurigt för båda sidor. Fast på sätt och vis står kanske mest på spel för Mona Sahlin som visserligen kan ena själva partiapparaten, men som kommer att få svårt att tas med en hel del av de mest inflytelserika fackförbunden.

Tar han betalt av annonsörerna tro?

Man brukar säga att nyheter är färskvara, men ska Marc Strömberg från Umeå leva efter den testen lär det bli trångt. Fascinerande ändå att han vill tatuera in en hel tidning. Man undrar om han tar betalt av annonsörerna...

Ruttet förslag om kårobligatoriet

Det nya förslaget till att avskaffa kårobligatoriet är riktigt ruttet. I stället för att frigöra kårerna förstatligar man dem. Studenterna slipper visserligen tvingas in i kåren, men å andra sidan kan nu kåren helt och fullt skita i studenterna, staten står ju ändå för notan. Någon som känner sig sugen på att engagera sig för en sådan kår?

Nej, låt i stället fristående kårer växa fram på egna meriter. Då kanske äntligen studenternas sak drivs av dem. Och då kanske det finns anledning för någon att bry sig om att gå på de där mötena.

Lyte(s)komik

Johan Hedin tar i dag upp olämpligheten i att Socialdemokraterna på sin utrikesblogg bedriver lyteskomik gentemot Javier Solana. Visst, han kanske inte har det mest välpolerade garnityret, men han är ändå EU:s utrikespolitiska talesman, och på en partipolitiskt anknuten utrikesblogg kanske man ska akta sig lite för att sjunka allt för lågt ner i buskisträsket. Jag tror till exempel inte att det gagnar S inflytande i den europeiska utrikespolitiken.

Håll inte ute unga från arbetsmarknaden

I dessa tider av varsel och uppsägningar behöver arbetsmarknaden injektioner. Och även om dessa injektioner inte behövdes akut just nu, skulle vissa av dem vara helt riktiga att införa ändå. Att skrota las är ett sådant exempel. Lagen om anställningsskydd håller nämligen ungdomar, och andra med ringa arbetslivserfarenhet i Sverige, utanför arbetsmarknaden. Ungdomsavtalet och avskaffandet av las var aktuellt 2006, men kristiderna har gjort en sådan politik än mer angelägen. Magnus Andersson skriver just nu om detta på Newsmill.

Bra om kravet på arbetstillstånd försvinner

Fortifikationsverkets (ett verk som man kan tycka borde läggas ner by the way) generaldirektör Sören Häggroth har i dag i egenskap av utredare överlämnat slutbetänkandet i Asylmottagningsutredningen till migrationsminister Tobias Billström. Med tanke på vilka tongångar som kom från Billströms håll förra veckan kan man tycka att detta är en kontrasternas utredning. Nu har ju inte Sören Häggroth några officiella kopplingar till den moderata partitoppen, och det kanske är tur det. För det han föreslår i utredningen och även på DN debatt i dag är spännande och i många stycken bra. Framför uppskattar jag att han vill ta bort kravet på arbetstillstånd. Det är bra att människor kommer hit och arbetar, och inget som staten ska stoppa. Dessutom underlättar ett snabbt inträde på arbetsmarknaden ett snabbt inträde i det svenska samhället, med språkkunskaper och allt vad det innebär. Och dessutom leder det till oberoende oh självständighet. Nu hoppas jag på att regeringen behandlar Häggroths förslag välvilligt!

Mina gratulationer till Kronprinsessan

Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessan Victoria förlovar sig. Det är dagens stora nyhet, och den får väl räknas till den där kategorin nyheter som alla måste skriva om, oavsett om man är en liten lokaltidning eller kvälltidningsdrake. Och givetvis har också alla skrivit om det, inte minst i gästriketrakten eftersom Ockelbo nu ser ut att få sin första prins. Fast faktum är att han är född i Örebro så lite kunglig glans faller även på min egen hemkommun.

Jag vill naturligtvis också passa på att skicka mina varma gratulationer till förlovningen! Vi är många som ser fram emot ett nytt kungligt bröllop i Sverige. Ett bröllop man får hoppas blir lyckat, även om det viktigaste är att tiden efter bröllopet blir lyckad.

Det tätnar i opinionen

Om det är krisen, eller hanteringen av Saab-frågan, eller något helt annat ska vi låta vara osäkert. Men det verkar ändå som om regeringens insatser den senaste tiden uppskattas av många. Jag kan inte nog påtala hur lite man ska lite på opinionsmätningar (det har ju närmast blivit ett mantra här på bloggen när opinionssiffror kommenteras), men då och då behöver man ju förhålla sig till dem. Enligt Skop går det bra för både Alliansen och Centerpartiet just nu, och det är bara att tacka och ta emot.

Det intressantaste är naturligtvis att skillnaden mellan blocken nu minskat htill blott 2,5 procent. Det kan vara ett utslag av att det nu är tydligare vilka huvudalternativen i valet blir. Valet närmar sig helt enkelt, och det är närmast regler att det blir tätare mellan regeringsalternativen mot slutet.

Intressant om och från Kuba

På DN kultur kan man just nu läsa intressanta rader av en kubansk bloggare, Yoani Sánchez. Att det som den kubanska regimen åstadkommit inte är så fantastiskt visste man väl i och för sig redan, men det är alltid något särskilt att läsa det från någon som upplevt det på nära håll. Modigt också att våga vara så frispråkig i ett land där just det fria samtalet är bland de farligaste verksamheter man kan ägna sig åt.

Sånt som får soffan att kännas skönare

Under dagen har Peter Ranki, politisk sekreterare (C) i Örebro kommun direktbloggat från vasaloppsspåret. Man kan undra om det är med tanken att klarar man nio mil kan ju inte fyra år till vid makten vara någon match. Det får vi inte veta. Men vi som satt hemma kan i alla fall konstatera att soffan känns ännu skönare efter att man sett dessa bilderna.

Larsen om regionfrågan i Läns-Posten

Jag är ju lite intresserad av regionfrågan sådär i största allmänhet. Tyvärr debatteras den ju inte allt för ofta. I dag skriver dock Sofia Larsen (C), i Läns-Posten, om regeringens överenskommelse. Och hon är nöjd. Även om jag personligen inte tror att centralismen är helt bruten härmed, så håller jag med om att den uppgörelse man uppnått är viktig. Den för regionaliseringen framåt, och kommer att leda till att mer makt hamnar hos regionerna. En viktig förändring. Än är det långt kvar till dess att statens existens är beroende av medborgarnas och kommunernas nåder. Men vi tar ett steg i taget!

Sedan kan jag ju passa på att skicka en känga till de som föraktar små kommuner. Lekeberg är litet, cirka 7 000–8 000 invånare. Men man ökar för vart år. Och nästan allt av värde som hänt i Lekeberg i modern tid har hänt efter att de bröt sig loss från Örebro i mitten av 1990-talet. Att vara sin egen leder till att man kan vara aktiv i planearbete, i prioriteringar och i näringspolitik. Det går helt enkelt snabbare att sköta sig själv än att vänta på att kommunbossarna inne i Örebro ska fundera på om man tycker att det ska få lova att hända något bra ute på vischan. Nu bor jag ju själv inne i den stora staden. Men småkommunerna står jag gärna upp för!

Det var på tiden!

Göran Hägglunds debattartikel i DN i dag lovar väldigt gott! Äntligen blir det fritt fram för vanliga affärer att sälja icke receptbelagda läkemedel. Tänk att det fram till nästan tio år in på 2000-talet varit så att man måst förlita sig på statens sporadiska försorg för att få fatt i ett stackars huvudvärkspiller. Det är väl bara på landet där lanthandeln kunnat vara apoteksombud man kunnat få med sig Alvedon från Ica. Men nu kanske det blir möjligt lite överallt. Det var sannerligen på tiden!

Rekonstruktion begärd

Så har då Saab begärt rekonstruktion. På sätt och vis känns det skönt att något händer.

Om rekonstruktionen blir godkänd kommer företaget att leva vidare ytterligare några månader, eller uppemot ett år. Och sedan får vi se.

Det här innebär inte att framtiden ser ljus ut. Men det finns väl fortfarande ett litet, litet hopp. Men det tror jag knappt att det hade funnits om regeringen hade förstatligat fabriken.

Sahlin har tydligen sagt mer än jag trodde

Jag har inte tidigare lyssnat till de debatter som han länkar till, men det verkar som Per Ankersjö är något på spåren när han säger att Mona Sahlin inte riktigt håller sig till sanningen. Tydligen har hon sagt att hon tycker att staten ska gå in i Saab. Det innebär att hon sagt det som jag igår antydde att hon innerst inne vill säga.

Sorgligt med väntat

Det är tråkigt, sorgligt och förskräckligt – men förmodligen rättvist och väldigt väntat. ÖSK bandy åkte ur elitserien med dunder och brak efter en 8–2-förlust mot nästjumbon Gripen från Trollhättan. Och det är väl bara att bryta ihop och komma igen. Jag läste i tidningen i morse att ett par viktiga spelare verkade vara inställda på att fortsätta i klubben, och det bådar gott för framtiden ändå.

En annan sak som bådar gott är den bandyhall som snart ska byggas. Den ger i alla fall goda förutsättningar. Och därmed känner jag ändå att jag har fog för att säga att ÖSK kommer tillbaka. För det tror jag verkligen att de gör!

Rödmålade utsugare

Ung vänster och deras gelikar är oerhört fascinerande. De är någon form av socialrasister. För de tror på allvar att det bara är de som de själva identifierar som någon sorts arbetarklass som drabbas i tider av kris. Skulle någon annan drabbas är det dessutom skit samma, för då drabbar det ju i alla fall ingen arbetare. Och så kräver dessa rödmålade utsugare att någon annan ska betala så att deras egen försörjning tryggas.

Samhället består av människor som genom arbete försöker förbättra sin tillvaro. Den dag det blir dygd att stjäla av varandra hjälper man bara varandra mot avgrunden.

Det var väldigt träffande när vänsterns egen Stig Henriksson i Fagersta beskrev keynesiansk belåningsekonomi som att försöka lyfta sig i håret. Nu var ju Keynes aktiv liberal, och inte fel ute varje dag och varje timme. Men det är Ung Vänster.

Jag måste också få ställa några frågor till dessa ungkommunister: Är det värt fem miljarder av våra gemensamma pengar att se Saab gå i konkurs? Och om man ser till att Saab inte går i konkurs, är det värt månatliga miljardkostnader för statskassan? Vad är det som gör att ett förlustbringande företag skulle bringa mindre förluster när det drivs av någon som inte har intresse av att det ska göra vinst? Vad säger ni till de företagare och entreprenörer som med initiativkraft och goda idéer försöker överleva utan statens försorg när nu våldsmonopolet ska dundra in i fordonsindustrin – ska dessa inse att loppet är kört och gå och hänga sig?

Marknaden är facit

Saab, ett av mina favoritbilmärken trots att jag aldrig själv hunnit få råd att äga en, ser ut att gå i graven. Det står klart sedan General Motors lyfter sina händer från det svenska märket. Men medan direktörer och ekonomer i Saabs närhet försöker finna lösningar för framtiden så rasar en politisk debatt om Saab och den svenska fordonsindustrin.

Mona Sahlin sa redan i morse att hon tyckte att regeringen borde ge Saab en chans. Men vad innebär det egentligen? Förutom den lånegaranti som regeringen redan pekat på så är hennes arsenal av lösningar blygsam. Miljöbilspremien kommer troligen inte att gynna Saab i första hand, och forskning är svårt att bedriva i ett företag som knappt kan hanka sig fram från den ena månaden till den andra. Man får liksom känslan att hon menar mer än hon säger. Inte minst infinner sig den känslan när hon till rapport säger: "Vad ska man ha regeringar och politiken till om man inte i den här krisen försöker rädda och utveckla Saab?" Och kanske står svaret att finna i Metallfackets och en del andra sossars uttalanden i dag. Det är statligt kapital, statligt ägande, de vi se. Men det är en mycket farlig väg att vandra.

Om inte fordonsindustrin kan driva ett bilföretag som Saab. Om inte företagare och investerare tror på produkten. Om inte marknaden finns i den utsträckning att Saab ska klara sig. Då stämmer förmodligen det, och Mona Sahlins tilltro till företaget är inte mycket värt – hon är trots allt inte företagare eller riskkapitalist och det enda hon har att offra är andra människors pengar. Statligt ägande är i ett läge som detta troligen inte någon befrielse. Det är ett straff, och ett oansvarigt sätt att förstöra offantliga summor skattepengar. För marknaden är facit. Förlustaffärer är förlustaffärer. Och förlusten blir bara större ju längre förlustaffärerna bedrivs. Hanna Wagenius, principfast som alltid, gör oss påminda om detta med ett citat som våra socialister bör begrunda. Och Per Ankersjö ställer den viktiga frågan om vi ska offra det som brukar anses som offentliga kärnuppgifter för att rädda ett konkursmässigt företag.

Maud Olofsson och regeringen säger sig vara besvikna på GM i dag. Och efter förhandligarna de haft kanske man kan förstå det. Samtidigt är det GM gör inget annat än rationellt med tanke på vilken situation de står inför. Så regeringen kan därför inte göra särskilt mycket. Och jag tycker att det är skönt att se att de står pall för vänstervindarna.

Sedan är det självklart så att jag hoppas, tillsammans med alla de Saab-anställda. Jag vill se fler Saabar produceras. Och hoppet står till en lyckad rekonstruktion. Men oddsen ser tyvärr inte särskilt goda ut.

Så om nu det tråkiga händer. Att Saab dör, så kan vi i alla fall en sista gång njuta av de skönheter de producerat.

På kartan?

Då ska vi se. Jag har nämligen placerat min blogg i Örebro på bloggkartan.se! Man får väl hoppas det fungerar!

Trevligt att KIF vann!

Nu är det visserligen försäsong, och det testas varianter och formationer hit och dit. Fast det är ändå trevligt att se att Karlslunds allsvenska damer vann dagens träningsmatch mot Djurgården. Om inte annat borde det göra att de nu om inte förr vet att det går. Och det är bara att hoppas att nyförvärv och annat bidrar till att de kan göra en bra säsong 2009. Jag tror att de skulle behöva ett lyft i tabellen, och jag tror att Örebro skulle behöva det. Publiktillströmningen har gått lite i stå, och det som kan förändra det är framgångar.

Snabbt svar från C, nu får vi se vad M säger i tv

Det glädjer mig att Anders Flanking snabbt och mycket tydligt sagt att debatten ska tas mot Sverigedemokrater och andra och att samarbete inte är aktuellt. Magnus Andersson skrivver om det här.

Sedan blir det debatt om den Moderata migrationspolitiken i Tv4 i morgon bitti. Fredrick Federley deltar där.

Tycker dock, apropå vad Magnus skriver. Att det är lite beklämmande att moderaterna inte tar debatter med ungdomsförbunden. Det tycker jag att man ska göra. Den enda signalen sådana principer sänder är att ungdomligt engagemang inte är särskilt mycket värt.

Varför, M?

Denna dag orsakade Moderaternas invandringspolitik de stora mediala svallvågorna. Inte att undra på. Rubriken "Ta medborgarskapet från kriminella invandrare" är visserligen ganska missvisande men obönhörligen uppseendeväckande (för om medborgarskapet erhållits på ett korrekt sätt så är det ju inte tal om att ta något medborgarskap hur många brott vederbörande än begår, och det är ju en evig tur att det inte är det Moderaterna är ute efter).

Det är fullt naturligt att Moderaterna nu anklagas för att fiska i grumliga vatten. Jag kan som Johan Linander förstå hur man tänker med just medborgarskapsförslaget jag nämnt ovan. Ett beslut som bygger på oegentligheter har ju så att säga aldrig varit ett beslut. Men det är samtidigt så att det skapar stora problem. Inte minst att det kan leda till att människor blir statslösa. Och det är givetvis inte en utveckling som Sverige bör bidra till.

Framför allt luktar M-förslagen desperation och dåligt självförtroende. Och det är lite obegripligt att de är så desperata. Opinionen har sett allt bättre ut, och då tycker jag inte man ska behöva försöka göra någon värvningskampanj bland köksbordsrasisterna. Det kan man låta socialdemokraterna sköta på egen hand. Det är dessutom sorgligt att man på det här sättet går i folkpartiets ledband och gör stödet för språktester för medborgarskap starkare bland regeringspartierna.

Det allra sorgligaste är dock att man på det här sättet skapar en oklarhet till hur man står i förhållande till Sverigedemokraterna. För även om de sistnämnda är oerhört mycket råare i sin inställning till invandring och flyktingmottagning, så är det olämpligt att ens långsamt närma sig sådana krafter. Därför är det också på sin plats att Magnus Andersson i egenskap av CUF-ordförande i dag skrev ett öppet brev och krävde ett svar på hur allianspartierna tänker förhålla sig om SD tar sig in i Sveriges Riksdag. Ett svar behövs. Annars är vi nog många allianstrogna väljare att fundera både en och två gånger på vem vi egentligen ska rösta på.

Om det sorgligaste med dagens utspel var ovanstående, så är kanske ändå det mest beklämmande att man börjar i helt fel ände. För hanteringen av asylansökningar med evighetslånga väntetider och ett Migrationsverk som har fördärvat svårt att hålla sig till vad som kan anses anständigt är alltjämt realiteter. Den ideologiska ingången saknas också. M-utspelet går mest ut på att det ska vara som hittills, fast hårdare. Fastän det skulle behövas en frihetlig politik som går ut på att människor ska välkomnas och ge en chans, men att statens ansvar för människors livsval ska vara begränsat. Däri finns idéstoff till en helt ny migrationspolitik. Det fattas bara att någon formulerar de skarpa förslagen. Och är inte Moderaterna villiga att medverka till det behöver någon annan göra det. I värsta fall får väl Muf och Cuf försöka slå sina kloka huvuden ihop.

Slutligen: Det är inte smickrande när SD uttrycker sig i positiva ordalag om Moderat migrationspolitik. Och den debatt som nu kommer att följa, och som redan har börjat, gagnar varken Moderaterna eller alliansregeringen. Så jag skulle verkligen vilja veta varför Moderaterna gör det här. Varför?

Ett köp som understryker eländet

Att statschefer köper dyra hus är inte så mycket att bli arg för. Fast i Robert Mugabes fall kan man undra varifrån han fått pengarna.Utan att gå närmare in på det så kan man dock dra vissa paralleller. För när en "president" i ett land som är så sönderhärskat och utfattigt unnar sig denna typ av extravaganser, så brukar det bara understryka att det inte står rätt till i landet. Ta Ceausescu och hans gigantpalats i Bukarest till exempel. Byggt medan folket svalt. Fast de hade det nog ändå bättre än vad Mugabes undersåtar har är jag rädd.

Håller med – man kan inte byta namn hur som helst

NA har interbjuat Muf:s nye ordförande i Örebro, Fredrik Morfeldt. Han säger att det var dumt att byta namn på Södertorget och Centralparken till Olof Palmes torg respektive Henry Allards park. Och jag måste hålla med.

I Henry Allards fall är det ju ingen tvekan om att det finns en koppling till Örebro. Så där tycker jag det är i sin ordning att man döper något efter honom. I Palmes fall handlar det väl mer om socialdemokratisk avgudadyrkan tror jag. Problemet är dock att man döper om saker som redan heter något till något annat. Det blir väldigt svårt att få ett namn att slå rott och att bli använt om man bara byter ut det helt plötsligt.

Fredrik Morfeldt är ju inne på att politiker inte ska bry sig om vad saker heter. Nu är väl det mesta sådant där en fråga för byggnadsnämnden och möjligen tillhörande förvaltning. Så kommunpolitik blir det hur som helst. Men man har nog lita väl till tro till sin storhet som politiker, om man tror att ett klubbslag kan förändra ett i folkmun etablerat namn.

Så lägger man upp ett tal!

Som jag skrev på kampanjbloggen i fredags så var jag på en liten kandidatutbildning för Centerpartiets Europaparlamentskandidater i helgen. Det var trevligt, och lärorikt.

Bland passen hade vi ett retorik-pass med en kvinna vid namn Gunilla Persson. Mycket intressant, trots att passet stördes av ständiga högtalarmeddelanden till besökarna på den konstmässa – eller vad det nu var – som pågick på hotellet samtidigt som vi var där.

En intressant detalj under Gunillas pass var hennes visualisering av hur man ska lägga upp ett tal så att åhörarna behåller så mycket koncentration som möjligt. Ni ser den på bilden ovan. Småstenarna är budskapet, vad det andra är kan ni ju försöka gissa själva. Så får vi se om ni har rätt!

Hur ska Mona och kompani hantera det här?

Energifrågan är på väg att bli en svårhanterad fråga för Mona Sahlin. Dels har hon ju framfört en hel del invändningar mot den borgerliga uppgörelsen. Dels har hon slagit sig i slang med de enda två partier vars väljare till största delen vill avveckla kärnkraften. Dels vill hennes väljare, och många av hennes mer prominenta partikamrater har kärnkraften kvar. Man ska knappast vara avundsjuk på henne idag.

Det är en ny opinionsundersökning som visar på ovanstående. Och det är faktiskt så att en majoritet av centerväljarna vill ha kärnkraften kvar också. Jag är inte säker på att förhållandet är detsamma bland medlemmarna, men det är en annan fråga. Acceptansen för den gjorda kompromissen tycks stor. Centerpartiet har hanterat frågan utan att hamna i storbråk. Jag undrar om socialdemokraterna klarar av detsamma. Särskilt om de nu tysta fackförbunden börjar ta bladet från munnen och säga vad det egentligen tycker.

I blogosfären diskuteras ju av naturliga skäl de här frågorna ganska frakvent. Jag tror att man får ta en del inlägga med en nypa salt. Jag tycker inte det känns som om kritiken mot alliansuppgörelsen växer precis, snarare tvärtom. Däremot är det nog ingen tvekan att det är många som likt flera bloggare undrar vad oppositionen ska göra.

Fram för mer vindkraft!

Regeringen ligger verkligen inte på latsidan i energifrågorna. Härom dagen kom den vid det här laget berömda uppgörelsen de borgerliga partierna emellan. Nu har samtal med oppositionen inletts. Och det låter som det inte går så illa i samtalen som oppositionen trodde att det skulle göra. Om det innebär att man blir överens är dock en annan sak. Men detta visar ändå att regeringens tal om att försöka finna en bred överenskommelse inte var löst prat.

I dag kom också nästa förslag på energiområdet, och det var Andreas Carlgren (C) som levererade det. Förslaget är att det ska bli betydligt lättare att få bygga vindkraftverk. Och det är väldigt bra. Det finns alltjämt gnällspikar (vågar man tro att de har dyra sommarstugor nånstans där det blåser) som försöker bedyra vindkraftens bullrighet, fulhet och allt vad det är. Det är förstås struntprat. Ställt mot de flesta andra energikällor är vindkraften både tystare, vackrare och gör mindre skada på den mark där de står. Och dessutom komme rlandets kommunfullmäktigeförsamlingar även framgent att äga frågan i slutändan. Men med mindre utrymme för tveksamma särintressen kan storverk uträttas för miljön.

Nej, fram för mer vindkraft helt enkelt. Och mycket av den. Grön el är trots allt framtiden. Och det ska inte behöva komma ett par tre nyare modellar av vindsnurror mellan det att man skickar in ansökan och fram till dess att man får bygglov. Här måste det gå snabbt om klimatmålen ska nås och/eller överträffas.

Man blir varm i hjärtat när nya CUF-avdelningar bildas!

Man slutar aldrig bli varm i hjärtat av glada nyheter hemma i Örebro CUF-distrikt. Ikväll blev en ny CUF-avdelning till, och det är hur kul som helst!

Joel Falk, fram till nyligen distriktsordförande i Örebro CUF-distrikt, skriver om nybildningen här.

Elbolagen är på tårna

Regeringens energiuppgörelse innehöll stora satsningar på förnyelsebar energi – inte minst vindkraft. Och vindindustrin var positiv. Nu visar det sig att energibolagen har stora planer de också. Kanske till och med större planer än regeringen.

Det känns faktiskt väldigt bra att industrin är på tårna. Det gör strävandena mot ett mer hållbart samhälle mindre påfrestande för de flesta. Men troligen är det också så att det finns en del att tjäna på att bygga kärnkraft. Mina egna erfarenheter av entreprenörer som byggt enstaka verk säger mig att de rjänat pengar på det, och att det varit ett välkommet tillskott till verksamheten. Och skalar man upp dessa framgångar till projekt av större skala så kan man ju ana att det finns anledning för industrin att – just det – mena allvar.

Det finns länder som satsat betydligt mer än Sverige på vindkraft, och det är märkligt att vi hamnat efter. Samtidigt har man även på mina breddgrader kunnat se snurrorna poppa upp i allt raskare takt de sista åren. Det är en syn som värmer. Alldeles oavsett om man har direktverkande el hemma eller inte. Det sistnämnda får man väl dock hoppas på att det blir allt ovanligare. El är en alldeles för ädel form av energi för att användas till simpel uppvärmning.

Spetsade slåssvantar

När man läst serier eller kollat på tecknat i sin ungdom (såvida jag nu inte fortfarande är ung förstås), så har man väl sett att det skämtats om boxare med skrot och allt möjligt i slåssvantarna. Men man trodde kanske inte att det skulle hända på riktigt. Fast det är klart att det gör. Nu har tydligen en proffsboxare ertappats med gips i handskarna. Och jag som trodde att grabbarna blev gipsade efter matchen...

Har Tsvangirai täckning för sina löften?

Zimbabwes premiärminister heter sedan i dag Morgan Tsvangirai. Det är historiskt att oppositionen nu tagit plats i regeringen, men frågan är vad man kan uträtta. Och risken är naturligtvis överhängande att Mugabes regim nu får ny legitimitet.

Tsvangirai har dock utlovat omfattande reformer. Man kan dock undra om han har täckning för sina löften. Ambitiösa reformprogra, kostar pengar. Zimbabwe har svält, armod, orättvisor och problem i masor, men ekonomiska resurser är det mer ont om. Valutan är inte vatten värd, och ekonomin är helt satt ur spel.

Det är så klart för tidigt att säga vare sig bu eller bä om vad den zimbabwiska oppositionens inträde i den inrikespolitiska maktens kärna kommer att innebära, eller om de ens får det inflytande det ser ut som att de har. Men man får väl åtminstone hoppas att detta ger förutsättningar för att världens mest förstörda land ska börja ta små steg i rätt riktning.

Klart vi ska sälja el till Europa!

Departementet (bloggen alltså) redogör idag för en polsk tjänstemans reaktion på Mona Sahlins utspel om att vi inte borde exportera mer el till Europa. Och sett mot EU:s gemensamma strävan att sänka koldioxidutsläppen så är det lätt att förstå honom. Sverige har goda förutsättningar att producera mycket grön el. Och det ska vi göra. Andra delar av Europa har betydligt svårare att lyckas med den saken, och det är naturligtvis bra om de då kan köpa grön el av någon. Ungefär så enkelt kan det vara att belägga att Mona Sahlin är fel ute.

Det finns naturligtvis delar i det Mona Sahlin säger som är lite svårare att avvisa. Som till exempel elpriset, som ju till viss del stigit i Sverige just på grund av att vi ökat vår export till Europa, där elpriserna är högre. Och med den producentstyrda prissättningen så leder det till att man kan se till att höja priset lite lagom mycket. Å andra sidan: Kan man öppna slangarna mot Europa och få en friare marknad med verklig konkurrens, så är det inte troligt att det i förlängningen leder till höjda priser. Har man bara ambitioner att nå en fungerande elmarknad i Europa, så bör det alltså rimligen vara bra för konsumenterna. Fast huruvida Sahlin vill se en fungerande europeisk elmarknad vet jag ju förstås inte.

Håkan Larsson, som under sin tid som riksdagsledamot för Centerpartiet varit med och förhandlat energifrågor med Socialdemokraterna kan också berätta att (S) aversioner mot el-export är ganska nyvunna. Varför de plötsligt svängt är dock inte lika lätt att klarlägga.

Fast oavsett om man anför prisskäl eller andra orsaker, som att man vill ha all den goa elen för sig själv, så faller ändå argumentationen. För dte är helt enkelt rätt att handla med våra vänner i Europa. Handeln gör oss mindre sårbara som nbationer, och ger oss en tryggare energiförsörjning. Man ska alltså inte vara protektionist när det gäller elen heller!

Motalliansen tar form

Till slut har nu vänstersidan börjat forma sin "motallians". Det märkligaste var väl att det tog sådan tid. Fast med tanke på vilka kompisar Mona Sahlin ska slå sig i slan med kan jag förstå om hon tvekade.

Hur som helst. Det ska bli spännande att följa vilken politik de formar för att lösa dagens och morgondagens problem. Inte minst ska det bli intressant att se om de kan lyfta sig från skåpmaten och hitta nya infallsvinklar eller göra djärva analyser. Hittills har det varit lite ont om det, mest en del skåpmat. Men jag tror att svensk politik skulle behöva ett ärligt försök från "motalliansen".

Fast innan de gör det måste de, som Svenskan skriver, komma överens om en del saker först.

Förstärkning i ÖSK-försvaret

I dag blev det så klart med en förstärkning i ÖSK fotbolls backlinje. Michael Almebäck, senast i BP är ny i klubben. Det är bara att hälsa välkommen!

Nu börjar det kännas att fotbollssäsongen närmar sig. Trots att snön ligger djup utanför fönstret. Vårtecknen kommer snart. Och sedan blir det hockey-VM. Då vet man att det snart är midsommar...

Stoltenberg positiv till nordiskt försvarssamarbete

Thorvald Stoltenberg, före detta utrikesminister i Norge, uttalade i dag att han vill se en gemensam nordisk militär styrka för internationella uppdrag. Det är bra att det börjar talas om detta än mer i de nordiska länderna. Och det går helt i linje med de önskningar som jag och CUF tidigare framfört.

Jag hoppa satt de nordiska ländernas regeringar nu tar detta på ett så stort allvar att man sätter planerna i verket. Norden har mycket att bidra med när det kommer till att skapa fred och stabilitet i världen. Men vi kan också göra mycket tillsammans för vår egen säkerhets skull. Därför är också Stoltenbergs idé om att de nordiska länderna gemensamt ska ta ansvar för skyddet av Islands luftrum intressant.

Magnus har bytt stajl

Då och då händer det nyheter i blogosfären, som när jag och Karin Fälldin lanserade vår EP-valsblogg. Eller som nu, när Magnus Andersson har bytt stajl på sin blogg. Det blev väl ganska bra tycker jag, rent och snyggt!

Hoppas ÖSK tar lärdom av den här säsongen

Jag var och såg ÖSK få stordäng av Edsbyn i bandyns elitserie under söndagskvällen. Det var ingen rolig syn för en ÖSK:are. Men knappast oväntat. Det sorgligaste var nog att se alla hängande huvuden och tappade sugar i ÖSK. Om man vill hitta tillbaka till elitserien igen – för jag tror nog att man kommer att bli degraderade när den här säsongen är över – så måste måste man hitta tillbaka till någon form av vinnarinställning.

Från klubledningen har det ibland låtit som att ÖSK bandy har goda chanser att klara sig kvar och att man är på väg att hitta det där som gör att man kan vinna igen. Tyvärr tror jag att den synen funnits främst hos just klubbledningen. Det verkar i alla fall inte som att spelarna har haft samma tilltro till lagets kapacitet. Och i sådana lägen blir det svårt att prestera.

Den här säsongen kommer att bli en viktig läxa för ÖSK. Och tar man lärdom av den har man goda förutsättningar att komma tillbaka med besked. Så det är bara att hoppas att man tar vara på de kunskaper som kan komma ut av detta.

Hur det än är med det så kommer jag att följa laget, och hålla tummarna för dem. Vad annat kan man göra som ÖSK:are?!

Grattis Linn, tack Jan och Anders!

Linn, ny ordförande. Jan, avgången ordförande.

Grattis och tack!

I dag har jag varit i Kungsbacka och suttit ordförande på CUF hallands distriktsstämma. Det var en trevlig tillställning, med bland annat en bra debatt om föräldraförsäkringen.

Dagens stora händelse var väl ordförandevalet. Jan Sjöö avgick efter tre år som distriktsordförande och lämnade över till Linn Strandberg. Jag vill därmed tacka Jan för de här åren – du har gjort ett fantastiskt jobb! Och så vill jag naturligtvis gratulera Linn och övriga nyvalda i distriktsstyrelsen. Det här blir jättekul! Kör hårt!

I dag, på stämman, avtackades också Anders Dahlberg som varit distriktsombudsman i Hallands CUF-distrikt fram till alldeles nyligen. Han förtjänar också ett stort tack för sin insats. Jag insåg under avtackningarna i dag verkligen vad han betytt för många av de aktiva medlemmarna i Halland. Nu är det Pontus Eriksson som axlar Andres mantel, och det har han gjort bra hittills, och jag är övertygad om att det fortsätter så!goo

Upprörande uttalande av Soting

Jag hoppas verkligen att Lars-Erik Soting (S och LO/IF Metall) blev felciterad i dagens Nerikes Allehanda. För även om man önskar det innerst inne, tycker jag inte att det är ok att gå ut och önska att ett parti, byggt på demokratiska principer och ideal med respekt för alla människors lika rätt och värde, ut ur riksdagen.

Jag vet inte om det var argumenten som tröt, eller om det bara var gammalt hederligt socialdemokratiskt förmätet högmod. Men det var ändå dålig stil. Och jag måste säga att jag är lite besviken. Jag betraktade Soting som en taktfull politiker. Och om han blev felciterad så är han kanske det.

Det var Centerpartiet han önskade ut ur riksdagen, och därför är jag naturligtvis extra förbannad. Men jag hade varit illa berörd vilket annat demokratiskt parti det än gällde.

Är man inte inblandad i den politiska sfären kan man kanske tycka att jag överreagerar, eller att alla partier borde önska varandra ut ur riksdagen, men min bild är att det inte är så, och att det inte ska vara så. Min bild är att det finns en sorts ömsesidig respekt. En respekt som gör att även om man gör allt annat än håller med varanda, så ser man värdet av att olika åsiktsriktningar bryts i den politiska debatten. Åtminstone fram till gränsen för vad som med någon sorts rimlighet kan kallas för det anständiga.

Så om det nu är så att Lars-Erik Soting blev korrekt citerad, så kan jag bara önska att han inte blir invald någonstans. Däremot förutsätter och hoppas jag att socialdemokratin i övrigt finns kvar i våra folkvalda församlingar. För även om jag tycker att de har fel alldeles för ofta, behövs de för att driva den politiska diskussionen framåt.

Dagens fräckis!

Jag satt helt oskyldigt och lyssnade på hallå P3 i dag. Det handlade om kärnkraften. Plötsligt hör jag en välbekant röst som förefaller alldeles för politiskt skolad för att tillhöra en "vanlig radiolyssnare". Och visst var det Grön ungdoms språkrör Jakop Dalunde som hade ringt in. Denne "Jakop" råkade dock försäga sig lite och nämnde något om att "vi" tycker något. Vilket gjorde att programledaren fick Jakop att ekänna sin partitillhörighet. Jag utnämner ändå denna lilla bravad till dagens fräckis. Friskt vågat hälften vunnet! Och det blir ju inte mindre friskt och fräckt när han bloggat om det också.

Behöver jag tillägga att Jakop var skeptisk till regeringens energiuppgörelse?

Inte så sorgset i Visby?

DN skriver att det var en grupp sorgsna centerpartister som samlades på kommundagarna i Visby i dag. Underförstått: kärnkraftsuppgörelsen har tagit dem hårt. Nu har jag per telefon delvis fått en annan bild. En bild som säger mig att det efter förutsättningarna verkar vara ganska god stämning därborta, och att det finns ganska många som är nöjda med satsningarna på förnybart.

Jag följer i år kommundagarna på avstånd, och det är anledningen till varför jag försökte insupa atmosfären via mobilnätet. Men jag vet ju en väldig massa människor som är där. Två av mina kommunpolitiska partivänner till exempel: Peter Ranki och Rasmus Persson. Och båda tycks de ha blivit mer positivt inställda till uppgörelsen efter att ha hört Maud Olofssons tal i dag.

Runt den energipolitiska överenskommelsen allianspartierna emellan börjar nu ett politiskt spel torna upp sig. Dels är frågan hur arbetarrörelsen ska hantera detta, dels är frågan hur industri och andra intresseorganisationer resonerar. Maud Olofsson har i egenskap av näringsminister bjudit in oppositionen till överläggningar, något som jag tycker är mycket bra, och viktigt. För det finns absolut inget egenvärde i att det här blir en borgerlig uppgörelse. Industrin, klimatet och alla vi som rör oss i närheten av politiken skulle utan tvekan må bäst av att det blir en bred och långsiktig överenskommelse om energifrågorna. Kortsiktig symbolpolitik med ständiga återställare kan vara ett nödvändigt inslag i idéburen reformpolitik, men i sådana här frågor är den mest skadlig.

Mona Sahlin tycks dock tveka inför eventuella överläggningar med regeringen. Hon har i alla fall många frågor hon vill ha klarhet i först. Dock säger hon att hon helst vill ha en bred uppgörelse. Om hon väljer att sparka bakut och inte oppositionsställning även nu, eller om hon låter sig övertalas till samförstånd av sina närstående fackförbund är i dag en mycket öppen fråga.

Slutligen såg jag att Fredrick Federley nosat reda på en ganska bra sammanfattning av vad diverse organisationer och andra tycker om den borgerliga energiuppgörelsen. Läs Fredricks bloggpost här.

Släpp fram kvinnorna

Att lågavlönade kommunala vård- och omsorgsyrken är mycket kvinnodominerade är ingen nyhet. Att större konkurrens i dessa branscher skulle leda till mindre inkomstskillnader mellan män och kvinnor är min fasta övertygelse. Och ska man lyckas med att åstadkomma detta behövs det kommunpolitiker som vågar släppa in fler utövare. Centerpartistiska män i ledande positioner i svenska kommuner är inte så bra på detta som man kan önska.

Magnus Andersson tar i dag upp den här frågan på SvD:s brännpunkt, och detta är en lämplig dag att göra detta på. I dag drog nämligen Centerpartiets kommundagar igång i Visby. Och kanske kan artikeln bidra till viss självrannsakan.

Magnus bloggar också om det hela.

Om energiuppgörelsen

Ingen har väl missat att regeringen i dag presenterat en borgerlig energiöverenskommelse. Och det är självklart att det här är en stor sak för centerpartiet, som så länge har stått i skottlinjen i kärnkraftsfrågan. Därför tar även jag emot dagens uppgörelse med blandade känslor. Men det finns några saker som är viktiga att komma ihåg när man begrundar regeringens förslag som alltså möjliggör nybyggnad av reaktorer i takt med att de gamla fasas ut.

För det första är inte det här fråga om en kärnkraftsproposition. Det är en energiproposition, och det var länge sedan det togs ett så brett grepp i energifrågorna. Orsaken till att så inte kunnat ske tidigare har dock varit kärnkraftsfrågan.

För det andra så har vi under de 29 år som förflutit sedan kärnkraftsomröstningen blivit uppmärksammade på ett allvarligt hot mot livet på jorden – klimatförändringrna. Och de förändrar delvis förutsättningarna för hela energipolitiken. Klimatet har helt enkelt tagit plats som prioritering nummer 1A för mig och många andra. Och det är klokt så.

För det tredje har svensk energidebatt under de senaste 29 åren varit fastlåst i en bitter strid om kärnkraftens vara eller inte vara. Valresultatet, med den urbota korkade mittemellanlinjen som segrare, har gjort att det blivit omöjligt att fatta breda energipolitiska beslut. Mycket därför att resultatet med tiden blivit möjligt att tolka nästan hur som helst. Även om det i sig mycket väl kan vara klokt att "avveckla med förnuft" som var parollen en gången i tiden. Men med de tidsramar som det kommit att handla om innan kärnkraften ens började avvecklas i Barsebäck för några år sedan så är det omöjligt att avgöra vad det är man gör, när man bör, vad nästa steg ska bli, och hur länge befintliga verk ska få drivas. Valresultatet blev helt enkelt bara en fördröjning av ett beslut. Fast frågan är dock om det fattas ett beslut nu heller.

Det sistnämnda är intressant. Nu blir det klart vad inriktningen är under de närmsta decennierna. Men det kommer en tid då vi åter måste fråga oss om det kanske är dags för avveckling. Å andra sidan vet nu de flesta vad som gäller en tid framöver. Och den tid man nu köper sig är troligen värdefull för de som oroar sig för tillgången på el i framtiden – industrin till exempel.

Så till vad jag tycker då. Och jag ska börja med att delvis motsäga ovanstående. För en tolkning jag gör är att den reform som föreslås egentligen kan komma att förenkla en avveckling av kärnkraften när tiden är inne. Det är tydligt att avsikten är att minska beroendet av kärnkraft och vattenkraft genom en ökad satsning på förnyelsebara energikällor. Och med ett mindre beroende smärtar det också mindre när avvecklingen av kärnkraften kommer.

Sedan anser jag också att det som föreslagits när det kommer till förbyelsebara energikällor är historiskt. Det ligger stora satsningar i energiuppgörelsen, och det är tveksamt om det gått att nå så långt utan att vilja kompromissa i kärnkraftsfrågan. Och att kompromissa med klimatet är uteslutet. Skulle man dessutom slippa ytterligare 30 år med bittra kärnkraftsstridigheter var det troligen ofrånkomligt att visa någon form av kompromissvilja. Och frågan då blir hur annars en kompromiss med någon sorts långsiktighet kunnat se ut om inte såhär.

Något som också är att anse som positivt är att staten inte ska subventionera kärnkraften, det vill säga att industrin får bära investeringskostnaderna, samt att man också får ta mer ansvar när det kommer till riskerna för eventuella haverier. Detta gör också att det är tveksamt hur lönsam kärnkraften (som är en väldigt dyr energikälla både i investerings och avvecklingsskedet) är.

Som ni märkt om ni klickat lite på länkar hittills finns det en hel del centerbloggare som, hur märkligt det kanske låter för vissa, ställer sig bakom regeringen i dag. Men det är nog så att det inte bara är kärnkraftsdebatten, utan också till viss del Centerpartiet som förändrats när det kmmer till synen på energin. För centerpartiet har alltid miljöfrågorna varit viktiga. Och när det finns större hot än kärnkraften kan man som så många gånger förr skönja en viss pragmatism i centerleden. Även om det kommer att ta lång tid innan det blir poppis med kärnkraft i Centerrörelsen. Om det någonsin sker.

Men visst finns det kritiska centerpartister i dag, rejält kritiska. Och det har de all rätt att vara. Men jag vill påstå att de som likt Mona Sahlin talar om att man sålt ut Centerpartiets själ har fel. Centerpartiets själ har inte varit sakfrågan kärnkraft. Kärnkraft blev en symbolfråga när den var ett av de tydligaste miljöriskerna i sikte. I dag är det inte så. Och centerpartiets miljösjäl sträcker sig betydligt djupare än till kärnkraftsfrågan. Därmed inte sagt att vi inte fått ge avkall på en hjärtefråga.

Det är också något märkligt att oppositionen kallar detta en undermålig kompromiss. Mona Sahlin och kompani har haft chansen utan att ta den. Peter Eriksson verkade betydligt mindre upprörd när hans vänstervänner gjorde upp om klimatsatsningar som inte ens når dagens besked upp till fotknölarna. Han stod dock utanför de flesta uppgörelser då. Och det gör det som vanligt möjligt att kritisera. Frågan är vilket ansvar han hade varit beredd att ta. Det är inte säkert får se något av det.

När det kommer till miljöpartiet är det också fascinerande att man nu också själva backar om kärnkraften, samtidigt som man spänner upp bröstet och kritiserar alliansuppgörelsen för full hals. Något klingar falskt där.

Jag är rädd för att jag under de senaste styckena i den här bloggposten, då jag försökt redogöra för var jag landar i frågan, haft svårt att bli tydlig. Så jag ska väl försöka summera lite då. Jag tycker att det är olyckligt att Centerpartiet fick överge sin linje. Jag har tidigare talat om att det säkert kan ta 50 år innan kärnkraften avvecklas, och att det också är en avveckling. Jag tycker att det är överordnat allt annat att vi satsar på förnybart och undviker att klimatförändringarna blir större än nödvändigt. Jag tycker att energimixen i högre grad bör bli ett resultat av marknadslösningar än av politiska detaljbeslut. Jag tycker att eventuell kärnkraft ska bära sina egna kostnader och att staten ska låta bli att subventionera den. Jag tycker att en borgerlig energiöverenskommelse är nödvändig. Och jag vill se en så bred energiöverenskommelse som möjligt. Med andra ord så kan jag nog ändå leva med uppgörelsen.

Låt mig då avrunda med lite tankar kring interndemokratin i Centerpartiet. För det blir en het fråga, både under de stundande kommundagarna i Visby och under partistämman i maj. Bent och Centeruppropet är kritiska till uppgörelsen då man anser att beslutet borde ha föregåtts av en partistämma. Och jag kan hålla med. Delvis. Det finns dock lägen, framförallt när man befinner sig i regeringsställning, då man måste låta ministrar och riksdagsgrupp gå före och fatta beslut. Alternativet är att ingen koalition någonsin skulle vara fullt regeringsduglig eftersom man måste vänta ett år eller två för varje kompromiss som ska göras. Kärnkraften, liksom FRA.frågan, kan båda anses vara av en särskild natur som gör det svårare att motivera varför partiledningen ska fatta beslut på egen hand, men interndemokratin är inte helt satt ur spel för det. För när sådana här saker händer så kan den också utövas i efterhand. Av väljare och av partistämmor. Har partistyrelsen misskött förtroendet får den det svårt att försvara sin linje, och i värsta fall svårt att sitta kvar. Och det är så val och demokrati fungerar. Man kan rösta för något, men man kan också rösta mot något. En regering kan bli vald för att den har bra förslag, men den kan också bli avsatt för att den inte handlade så som väljarna skulle vilja. Under tiden mellan valen, eller stämmorna, kan det komma situationer då förtroendevalda måste agera.

Jag skulle dock vilja ge Bent och Centeruppropet ett tips, som dessutom jag skulle kunna tänka mig att ställa mig bakom. Det är att motionera till partistämman om att man återigen ska börja ha partistämma varje år. Det gör att partistyrelsen oftare kan återvända till medlemmarna för att pröva politiska frågor. Därmed borde risken för onödiga frispel minska. Rimligt borde också vara att se över förtroenderådets roll. Kanske borde förtroenderådet få en mer aktiv roll, och lättare kunna kallas in när något stort håller på att hända mellan partistämmorna.

Presskonferens

Det verkar bli presskonferens om energiuppgörelsen 10.30. Den ska vi följa!

Enighet i energifrågan

Av allt att döma har de borgerliga partiledarna enats i energifrågan, och det ser ut som det öppnas för nya kärnkraftverk i Sverige. Jag är ännu inte helt uppdaterad på vad uppgörelsen innebär, så det är svårt att uttala sig i termer av positiv eller negativ till det hela. Men måttstocken att mäta detta med är graden av klimatnytta. Det viktigaste i energipolitiken är inte en folkomröstning från 1980. Det viktigaste är den här planetens framtid, klimatförändringarna kräver åtgärder.

Nu ska jag använda den närmaste tiden till att försöka ta reda på vad det här handlar om, sedan får vi se vad jag tycker.

För centerpartiet är det här en stor sak, och det kommer att pratas mycket, inte minst på kommundagarna i helgen. Och hur de tongångarna går, kommer naturligtvis att bero på vad man åstadkommer i fråga om klimatnytta.

Inte fruktbart att sträva efter ytterlighetspositioner

Svenskan rapporterar om att det pågår hemliga möten med centerpartiets riksdagsgrupp i kärnkraftsfrågan. Och med tanke på vad som hänt den sista tiden är det kanske inte så konstigt.

Det är ingen tvekan om att kärnkraften är en känslig fråga för centerpartiet. Men det är också en känslig fråga för alliansen. Ja till och med en känslig fråga för hela Sverige tycks det. Även om opinionsmätningarna från tid till annan tycks ge ganska tydligt utslag på var folkopinionen ligger någonstans.

Hur ska man då ställa sig till det som händer. Ja det är naturligtvis avhängigt av vad resultatet är. Jag tror inte att det är fruktbart med en uppslitande debatt där alla försöker inta ytterlighetspositioner. Istället bör man försöka finna ett samtalsklimat där ja-fanatiker och nej-dogmatiker kan krypa fram från sina hörn. Vi har trots allt debatterat frågan i 30-talet år vid det här laget, utan att komma till någon som helst slutsats. Och jag känner att det vore förskräckligt om det skulle ta 30 år till.

Jag är inte säker på att jag kommer att älska resultatet av en eventuell ny borgerlig (eller ännu bredare) energiöverenskommelse. Men den behövs likväl. För först då kan politiken börja släppa järngreppet om kraftverksfrågorna.

EU trycker på om Isaak

Mer har nu hänt i frågan Dawit Isaak. För nu utövar EU diplomatiska påtryckningar på Eritrea för att få honom släppt. Det är bara att hoppas att fler följer efter, det behöver sättas tryck på Eritrea i det här läget.

Välbehövlig kritik mot planekonomisk energipolitik

Bloggen bent vågar nästan alltid gå mot strömmen och säga sanningar om lite av varje, och det ska han ha beröm för. Om man sedan håller med eller inte är egentligen sekundärt, men för det mesta håller jag med om en hel del. Som idag när han bloggar om kärnkraft.

Det jag framför allt tänker på är hur han angriper det närmast planekonomiska tänkande som tycks omge den svenska energidebatten i allmänhet, och kärnkraftsdebatten i synnerhet. Förhoppningsvis uppnår snart borgerligheten – med hjälp av Göran Hägglunds utspel nyligen – enighet kring hur man ska hantera kärnkraftsfrågan under den närmaste framtiden. Och oavsett hur välregisserat hans utspel var, kan det visa sig viktigt.

För det finns få anledningar att politiskt låsa fast sig vid exakt antal eller exakt placering för något, på förhand. Det är inte frågan. Frågan är vilka ramar som ska sättas upp för energiproduktionen så att det blir en långsiktig lösning. Sedan kan den innebära mer eller mindre kärnkraft. Men med en massa detaljpeteri från rikspolitiker blir det nog inte så bra som det kan bli, hur det än skulle bli om det blev så.

Isaak till sjukhus

Sedan 2001 har den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea. Och nu har han förts till sjukhus. Och vissa tror att det kan vara ett tecken på att han torterats och nu är mycket illa däran.

Många, inte minst medier har räknat dagarna under hans tid i fängelset, och flera försök att få honom frigiven har gjorts, utan resultat. Just nu kan man bara hoppas att han klarar sig, och att han en dag får bli fri igen.

Miljöbilsbekymmer

Miljöbilspremien var något av en succé, det är det svårt att säga något om. Under de senaste åren har man kunnat imponeras av den utveckling man sett på det området. Premien försvinner nu, tidigare än beräknat, och än är nog miljöbilarna så få att jag vågar säga att det är synd. Å andra sidan är det naturligtvis så att en subvention som miljöbilspremien knappast kan vara en slutgiltig åtgärd, utan bör ses som en punktinsats för att ge försäljningen lite hjälp på traven.

Nu verkar förändringarna tyvärr få följden att miljöbilsförsäljningen minskar radikalt, och det är mycket allvarligt. Det hjälper helller inte situationen att priserna på E85 höjs rejält.

Jag vet egentligen inte riktigt vad politiken kan göra, men en sak, som vore önskvärd är ändå att finna vägar att göra etanolen mer konkurrenskraftig. Förslagsvis skattevägen. Vi behöver nämligen inte mer av fossildrivna bilar, och även om etanolbilarna är det til viss del så representerar de ett alternativ, och ger utrymme för annat än bara bensinare.

Jag är med andra ord bekymrad över utvecklingen. Men jag både hoppas och tror att miljöbilarna ändå är här för att stanna.

Kampanjen uppmärksammad

Det kan hända att det blir lite parallellrapportering på den här bloggen och min och Karins kampanjblogg under valrörelsen inför Europaparlamentsvalet. Bland annat för att det är ett och annat därifrån som jag tycker jag vill ta upp här också. En sådan sak är att det blev en ganska bra start på vår kampanj. Både Nerikes Allehanda och SR har berättat om att vi kommit igång. Inslaget i SR har vi länkat till från EP-valsbloggen, så det är bara att klicka sig vidare dit om man vill höra det!

Valrörelsen är igång

Såhär den 1 februari drog faktiskt min valrörelse igång. Och inte bara min förresten. Jag och Karin Fälldin kommer att göra mycket gemensamt under tiden fram till valet, av naturliga skäl kan man kanske säga.

Vår kampanj kommer man bland annat att kunna följa via vår gemensamma kampanjblogg. Men det kommer också att dyka upp en del information med mera på Centerpartiet i Örebro läns hemsida.