I morgon blir det tak över Frankrike

Jag var på skolbesök på en gymnasieskola i Halmstad i går. Och det var ett besök som gav mig ett par tankeställare. En av dem är att Piratpartiet har många anhängare bland förstagångsväljarna. En annan är att det fanns en ganska tydlig känsla av håglöshet inför övervakningssamhällets frammarsch bland de ungdomar jag träffade. Ipred och FRA-lagar har gjort att förtroendet för de etablerade partierna, av vilken färg de än må vara är mycket lågt. Och jag är rädd för att det kommer att ta lång tid att reparera.

I grunden är det naturligtvis något av en generationsfråga. Jag tror att en stor del av landets politiker i dag har insett att de fullständigt missbedömde FRA-lagens sprängkraft. Ändå har de inte dragit parallellerna till Ipred som träder i kraft i morgon onsdag. Trots att de två lagarna är något av samma andas barn. Möjligen med den skillnaden att FRA-lagen var ett dåligt försök att modernisera lagstiftningen kring underrättelseverksamhet med rikets säkerhet i åtanke, medan Ipred är ett sätt att använda samma metoder för att tillgodose ett särintresse.

Jag drar mig till minnes sen text av den franske filosofen Frederic Bastiat som handlar om hur ljusförsäljarna kräver tak över frankrike för att gynna ljusförsäljningen och därmed landets tillväxt. Nu är det gammalmodiga synsätt på distribution av musik som ska tillgodoses. Hade Europas liberaler varit medvetna och ungdomliga nog att dra den parallellen är jag inte så säker på att vi hade haft någon Ipred i morgon. Men nu har vi det, och jag tror inte den kommer att bli särskilt lyckosam. Det är helt enkelt för många som fildelar, och de som fildelar mest lär inte gå att sätta dit. Och i så fall är det kanske så att vi trots allt, med tiden, får en mer modern syn på de här frågorna till slut. Tragiken ligger dock integritetsförlusterna på vägen.

Tänk om de bara fick komma hit

Katastrofen utanför Libyens kust hade kanske inte behövt inträffa. Den båt med flyktingar som försökte ta sig till Europa hade kanske kunnat färdas säkrare om Europas gränser var öppna för dem som vill komma hit. Naturligtvis kan man inte veta att just denna olycka inte inträffat ändå, men utan tvekan skulle mycket lidande, mycken byråkrati och massor av förtvivlan kunna förhindras om inte dessa galna gränser användes för att skilja människor från varandra.

Glasvansinnet fortsätter

Det är så ruskigt det här med glaset i kycklingen. Nu har det spritt sig till färsk kyckling och till Danmark också. Och eftersom det fortsätter kan man gissa att det pågår. Och hur vidrigt det än är så ger det ändå hyfsade förhoppningar att man ska kunna fånga de som är skyldiga. Om det sedan är ren dumhet från brottslingarna i fråga, eller om det bara är någon sorts vansinne kan man ju sedan tvista om. Det viktigaste är att man får stopp på denna terroristverksamhet.

Ett gott betyg

Jag gissar att det är tiderna som gjort det. Att det varit mycket tal om bilbrancher och näringskriser. Men så är det nog också så att det bidragit att hon stått pall när det blåser. Maud Olofsson har den sista tiden synts mer i medierna än oppositionsledaren Mona Sahlin till och med. Och på sätt och vis är det ett bra betyg för en ledare för ett relativt litet parti som ingår i en större allians; så vice statsminister hon är. Kort sagt, det är ett gott betyg: bra jobbat!

Frige Isaak!

Jag tycker det är bra att Sveriges största tidningar står upp för Dawit Isaak. Det är viktigt att visa att det finns engagemang för hans sak här i Sverige. Därför instämmer jag i kören: Frige Dawit Isaak!

Inte nytt, inte oväntat, men fruktansvärt

Man kan undra varför man höjer ögonbrynen, för så särdeles förvånande är det egentligen inte. Det jag åsyftar är de rasistiska uttalanden som bandats hos Sverigedemokraterna av Kalibermedarbetare.

Detta är inte en skandal, detta är bekräftelse på att det som demokratiska krafter påtalat länge. Det är med andra ord inget nytt, inget oväntat, men det är likafullt fruktansvärt. Det är redan omdiskuterat i blogosfären, och ska så vara.

Det har varit en långdragen debatt kring huruvida man ska ta debatten mot Sverigedemokraterna. Men i takt med att partiet etablerat sig på bred front växer frågan om vilken debatt som är viktigast. debatten om debatten, eller debatten om frihet, demokrati och människovärde.

Glasterror

Någon lägger glas i Kronfågels kyckling. Och det förefaller vara sabotage, på ganska hög nivå till och med. Säpo är med och utreder tillsammans med polisen, och mer och mer kyckling återkallas från butikerna.

Om detta är fråga om sabotage, vilket mycket pekar på, så är det mycket allvarligt. Angränsande till terrorism till och med. Det är bara att hoppas att man får fatt i de skyldiga så snart som möjligt.

Elisabeth bloggar!

Nu har en ny bloggare sällat sig till skaran av dylika i CUF:s förbundsstyrelse. Elisabeth Svensson har börjat blogga helt enkelt. Hennes nya blogg hittar man här!

På förstämma i Vara

För tillfället är jag i Vara, där CUF-distrikten i Vätsverige håller förstämma inför förbundsstämman i Östersund i maj. Det har varit kommittébehandling av motionerna ikväll, och i morgon ska det debatteras och beslutas på riktigt. Fast innan dess, alldeles strax, ska jag hålla ett pass om hur motionsbehandlingen på förbundsstämman ska gå till.

Väst-CUF:arna verkar ha det trevligt här i Vara, och det är ju så det ska vara. Det är jättekul att komma ut och träffa alla diskussionsglada medlemmar!

Annie har rätt om arbetsrätten

Annie Johansson tar nu upp skillnaderna mellan Danmark och Sverige när det kommer till ungdomsarbetslösheten, och de är mycket stora. Damarks dryga 8 procent är hästlängder bättre än Sveriges drygt 22 procent. Och jag tror också att hon gör rätt analys när det kommer till orsakerna. Danmark har en flexiblare arbetsrätt som inte är konstruerad för att hålla ungdomar borta från jobben. Det är bara att hoppas att den här insikten med tiden smyger sig på fler svenskar. För detta är ett problem som vi behöver göra något åt!

Earth hour – ett avlatsbrev

På lördag hållen Earth hour. En timme ska man släcka lampor och dra ner energiförbrukningen. Det kanske låter vackert i dessa klimathotets tidevarv, men jag måste säga att jag i allt väsentligt håller med Per Ankersjö om att det är ett meningslöst jippo.

Det finn en risk med den här typen av aktioner som gör att människor stillar sitt samvete, utan att reflektera över sin miljöpåverkan i övrigt. Det blir som ett avlatsbrev för de som vet att de har miljösynder att sona. Men man har i princip inte dragit ett enda strå till stacken om man släcker kökslampan på lördag. I stället är det alla andra dagar, när man gör det man normalt gör, som medvetenheten ska finnas där.

Sedan finns det en poäng med att låta bli att förknippa klimatarbete med asketiskt leverne. Vi människor är fantastiska. Vi har uppfunnit glödlampan, varit på månen och byggt tunnlar under haven. Vi kan göra något åt klimatförändringarna också. Men inte genom att inte göra saker, utan genom att göra. Inte genom att bekämpa tillväxt entreprenörskap och uppfinningsrikedom, utan genom att uppmuntra dessa utvecklingens drivkrafter.

En applåd för Åsa!

Det är bara att applådera. Infrastrukturminister Åsa Torstenssons debattartikel i DN i dag kommer med det glada beskedet att SJ.s monopol nu ska avskaffas, och ska vara väck 2010. Därmed finns det anledning för de som transporterar människor på räls att fundera över om de erbjuder bra tjänster eller inte. Det har det inte funnits någon anledning att reflektera över tidigare, i alla fall inte i förhållande till andra tågföretag. Och visst kan SJ hävda att flyg, bil och buss är de stora konkurrenterna. Men på många sträckor är det inte särskilt aktuellt att man väljer något annat än tåg. Lik förbannat blir man förbannad när inte servicen är så bra som man anser att man förtjänar som kund.

Genom att SJ inte längre kommer att styra och ställa med tågmarknaden så kommer det också på det här viset att öppnas helt nya möjligheter för mindre och mer nischade verksamheter. Kanske får vi åter se de små regionala tågbolagen. Samtidigt som vi säkert får se en betydande diversifiering när det kommer till avgångar till destinationer längre bort.

Det här förslaget är verkligen bra för oss som åker och vill åka mycket tåg. Sedan får oppositionen yla så mycket de vill.

Det är så underbart härligt varje gång ett monopol ryker. Mer av den varan tack!

Messa CUF!

I dag är det mycket på gång i Cufsverige. Det kampanjas högt och lågt denna dag, och förhoppningsvis blir vi några fler under dagen. Och Cuf:are kan man ju som bekant bland annat bli genom att messa CUF till 72 550. Och vill man följa vad som händer under dagen så kan man ta en titt på turnébloggen.

Det puttrar i LO-leden

I bland slår ens förutsägelser in fort. I går kväll skrev jag att jag trodde att det snart skulle dyka upp LO-företrädare som till skillnad från de flesta andra, förlorat förtroendet för Wanja Lundby-Wedin efter bonus-"skandalen" i AMF. Och nu på morgonen har det hänt. Det är LO i Skåne som nu kräver Lundby-Wedins avgång. Och har det börjat puttra i medlemsleden kan det bli tufft för henne att sitta kvar.

Några sanningens ord om de nordiska språken

Håkan Larsson (C), med vilken jag just nu för en liten decentraliseringsdebatt med här på bloggen, har i dag skrivit några sanningens ord om de nordiska språken. Han lyfter vikten av språkförståelse i Norden. Och den är eftersatt. Till och med de som arbetar i nordiska organisationer, som Nordiska Centerungdomen och Ungdomens Nordiska Råd känner sig allt oftare nödgade att tala engelska för att förstå varandra. Och till viss del beror det på att flera nordiska länder har sänkt ambitionsnivån på det här området. Det vore olyckligt om dålig språkförståelse skulle segla upp som ett verkligt och stort gränshinder i Norden.

Snålblåst kring generösa bonusar

Bonusar är ordet för dagen, och har så varit i ganska många dagar vid det här laget. Och frågan är ju naturligtvis tudelad. Å ena sidan måste privata företag få lov att använda sina egna pengar på det sätt de anser lämpligt. Å andra sidan är det knappast särskilt bra för dem om de gör det på ett sätt som alla andra anser är olämpligt.

När det kommer till statliga bolag är frågan delvis en annan. För politiker har, och ska ha, åsikter och värderingar som arbetsredskap, och är den allmänna moraluppfattningen att vidlyftiga bonusar är omoraliskt, så är det givetvis så att staten som ägare, via sina politiker, väljer att inte tillåta sådana bonussystem. Maud Olofsson gick i dag ut och sa att det ska bli slut på bonusarna i de statliga företagen. Och kanske är det rätt. Men man ska givetvis ha klart för sig att varken tanken eller resltatet kommer att bli någon sorts vedergällning för att företagsledningarna hämtat ut stora summor ur sina uppdrag i de satliga bolagen. Ska bolagen konkurrera (vilket man väl skulle önska att statliga bolag inte gjorde) på marknaden så kommer troligen de som styr dessa bloag att få bra betalt. Men bonusfrågan är ändå relevant. För det sätt de utnyttjats på har ju många gånger stått i motsats till tanken med bonussystemen. Ty stora bonusar har utbetalats även när företagen gått dåligt. Och det är inte bra. Om jag nu ska konkludera detta stycke med ett statement.

Den moraliska frågan om bonussystemen är aktuella även på andra plan. Inte minst när det kommer till AMF och Wanja Lundby-Wedin, som hamnat i rejält blåsväder sedan hon godkänt en bonus åt de högsta hönsen på nämnda försäkringsbolag. I det här fallet handlar det inte om ett statligt bolag, och jag är heller inte kund i AMF, så jag ser inte så stor anledning att hetsa upp mig så mycket över själva sakfrågan. Däremot är det självklart en jobbig sits för Lundby-Wedin, som ju företräder en organisation som rimligen bör tycka att dylika bonusuppgörelser är djupt omoraliska. Hon försöker därför komma undan kritiken genom att säga att hon inte visste riktigt vad det handlade om. En metod som är vansklig. Det kan de flesta kända beslutsfattare som försökt sig på den intyga.

Bloggen Bent har nosat upp att hon var med och fattade sådana här bonusbeslut redan för ett par-tre år sedan. Och det placerar ju LO-ordförandens flyktförsök i ett annat ljus. Jag tror att Wanja Lundby-Wedin och LO kan förvänta sig att det blir mycket blåsiga dagar framöver. Än så länge verkar hon dock ha stöd internt. Och så länge det är oförändrat starkt kanske hon rider ut stormen. Men jag skulle inte bli förvånad om det snart skulle dyka upp fackliga företrädare som inte är lika trogna LO-basen. Och då kan hon snart bli en belastning för den rörelse hon är satt att företräda.

Kan dela oron

Barack Obama börjar nu närmas den stund som jag inte tror någon avundas honom. Den första budgeten efter presidentvalet. Även om John McCain säjert gärna velat vara president så tror jag även han kännt av en ganska obarmhärtig press i det läge som nu Obama befinner sig i. Och tacka sjutton för det. Den största krisen i mannaminne, och en totalt kollapsad kreditmarknad, i typ hela världen. Det är inte lätt att veta hur man ska mjuka upp det dödläget.

Jag kan, precis som många republikaner, känna viss oro för den budget som Obama nu presenterar. Den går lös på offantliga summor, och den väntas leda till astronomiska underskott. Och fungerar inte den här medicinen – och det kan ju ingen säkert säga att den gör – så sitter USA sannerligen på pottkanten.

Nu finns det naturligtvis ingen anledning att hoppas på att Obama misslyckas. Och man kan väl säga så mycket, att förr eller senare kommer krisen att mojna och ändas. Frågan är när, och på grund av vad.

Föreslagen som förste vice

I dag släppte CUF:s valberedning sitt förslag på förbundsstyrelse att beslutas av förbundsstämman. Det känns hedrande att få bli föreslagen som förste vice förbundsordförande. En uppgift jag känner mig väldigt ödmjuk inför. Samtidigt som det känns oerhört inspirerande.

Sedan kommer det säkert, som så många gånger förr att bli dramatik kring styrelsevalet. För det mesta har det funnits fler kandidater än platser i styrelsen. Så även i år. Och det måste trots allt ses som ett tecken på en levande interndemokrati.

Grattis VSK!

Nu har då Sveriges bästa SM-final spelats. SM-finalen i bandy. Och även om jag är ÖSK:are in i benmärgen så måste jag lyfta på hatten och gratulera Västerås SK som har gjort en fantastisk säsong, och en fantastisk SM-final. Det känns rättvist såhär i efterhand att grönvitt fick bli svenska mästare igen. Så grattis!

Vore katastrof att minska till 12 lag!

Huga! Jag läser i Aftonbladet att nye SEF-basen Bosse Johansson helst skulle se att man vred klockan tillbaka tio år och gjorde allsvenskan till en serie med endast 12 lag istället för dagens 16. Det vore katastrof!

I dag finns det trots allt åtta lag som kommer från "övriga Sverige" i allsvenskan. Ändå är hälften av de allsvenska klubbarna endast från två riktnummerområden. Ska allsvenskan göra anspråk på att åtminstone nästan vara en ALLsvenska så kan man inte banta serien. För då blir det bara en AIKsvenska, är jag rädd.

Jag och Åsa stämmotalade i Örebro

Då har det varit distriktsstämma med Centerpartiet i Örebro län igen. Den här gången hölls den i Örebro. Talare på stämman var jag, i egenskap av EP-kandidat, samt infrastrukturminister Åsa Torstensson. Vill ni veta vad jag sa i mitt tal, så har jag lagt ut det på min och Karin Fälldins gemensamma kampanjblogg. Talet hittar ni här!

Förutom talen och diskussioner kring både Europaparlamentsval och kyrkoval och annat så blev också jag omvald som andre vice distriktsordförande. Centerkvinnornas distriktsordförande Gunhild Wallin tog över avgående presidieledamoten Maria Rönnbäcks plats som förste vice distriktsordförande. Så därmed ska man väl också passa på att gratulera Gunhild till viceordförandeposten!

Liberala centerpartister

SvD:s ledarblogg uppmärksammar något, som ett par centerbloggare förtjänstfullt skriver om. Centerpartister definierar sig som liberala, och det finns egentligen ingen anledning att betvivla att det finns mycket påtagliga liberala grundfundament för Centerrörelsen.

Jag kan säkert skriva mycket långt om detta. Men timmen är lite sent, och Stefan och Annie skriver redan så bra, så jag ber att få hänvisa till dem. Jag återkommer säkert till ämnet med tiden.

S blandar ihop korten

Expressen tar upp S-planen som ska knäcka Reinfeldt. Svaret är: jobben. Man menar att regeringen slutat tala om jobb och att det inte blivit fler jobb, och att de nu blir färre. Det är bara ett problem. Socialdemokraterna blandar ihop korten totalt, och har därmed fel.

En stor del av alla de nära 200 000 jobb som tillkom efter valet (cirka en tredjedel) blev till just tack vare regeringens politik. Socialdemokratisk politik hade inte lett till att dessa jobb hade tillkommit, och därför hade vi redan legat sämre till med deras politik även om en S-regering gjort samma saker i övrigt som alliansen har gjort. Lägger man dessutom till att Socialdemokraterna hade tagit spenderbyxorna på, och beskattningspiskan i högsta hugg och därtill gissningsvis varit tvugna att låna upp resten för att kunna förstatliga industrier och annat, så blir nog inte ett fiktivt jobbresultat med en röd regering särskilt mycket positivare. Att det nu blir fler uppsägningar beror i huvudsak på en liten detalj i sammanhanget – för det verkar det ju vara för S – som stavas krisen. Fast det är ingen detalj, och därför har S fel.

Men det som Expressen refererar till är inte det enda knepiga, eller rentav felaktiga socialdemokratiska resonemanget. Bloggen Karins värld skriver att borgerligheten har lyckats, eftersom så många är rädda för att förlora jobbet. Fast så är det ju naturligtvis inte. I stället är det las och fackföreningsrörelsen som lyckats göra det så svårt att få jobb, särskilt för unga. I Sverige är folk till och med att bli av med jobbet i goda tider. Med ett rimligt system hade det varit tider då man gläds åt att kanske kunna hitta ett jobb man hellre vill ha, om man nu hellre vill ha något annat.

Sedan ska nog Karins värld passa sig för att säga att den svenska a-kassan är sämst i Norden. Sämst i Socialdemokraters ögon brukar i allmänhet betyda två saker: Antingen förutsätter den inte att människor är kloner, eller så är den inte generösast. Men människor är olika, och det finns en poäng i att det lönar sig att arbeta. Naturligtvis drabbas många illa i kriser, men det gör inte enfaldig S-retorik mindre enfaldig.

Likadant är inte synonymt med det bästa

Håkan Larsson (C) ger en dyster bild av den jämtländska befolkningsutvecklingen på sin blogg.
Och det är ingen tvekan om att sviktande befolkningssiffror är ett problem för den bygd det drabbar. Samtidigt gäller det att ge våra regioner rätt förutsättningar för att kunna vända trenden.

Håkan lyfter det norska exemplet, där man differentierat bland annat arbetsgivaravgifterna. Resultatet av den är utan tvekan att det blir lättare att anställa i småorter. Men min kritik mot det systemet grundar sig i att man löser regionernas problem med centralstyret som metod. Även återföring av vattenkraftsmedel är en centralismens seger, och riskerar att bli en punktskatt på en klimatvänlig energikälla.

För mig ter det sig mest logiskt att ge mer makt, så mycket som möjligt, till småorter och regioner. Gärna lägre skatter på landsbygden, men då ska landsbygden också fatta det beslutet, inte några beslutsfattare i Stockholm eller Oslo. Och gärna en beskattning av råvaror, om de som närmast berörs också är beredda att ta konsekvenserna för det.

Det kommer förmodligen alltid att finnas avfolkningsbygder. Men de enda som kan vända trenden är människorna i dessa bygder. Tror de inte på att det finns en framtid för bygden så kan knappast den framtiden klubbas fram av utomstående.

Därmed inte sagt att det inte behövs någon form av utjämningssystem kommunerna emellan, fast det bör nog inte se ut som dagens. Kommuner som lyckas väl ska inte behöva straffas. Men tider som dessa, då krisen stirrar oss i vitögat är det klart att det är rimligt med system som gör att man dämpar problemen.

Sedan kanske man ska vara lite försiktig så att man inte får det att låta som att befolkningen finns till för att se till så att det finns så många riksdagsledamöter som möjligt från den egna regionen.

Nu ska det sägas att Håkan Larssons engagemang för hembygden är äkta, och det behövs fler som debatterar de här frågorna. Det är ju lätt att problem som rör mer tätbefolkade områden blir de verkliga landsplågorna i morgonsoffor och debattpaneler. Därför tror jag att det, trots rädslan för att eventuella fördomar om partiet besannas, är en viktig fråga att våga ta tag i för centerpartister runtom i landet. Inte minst eftersom det finns många engagerade centerpartister just runtom i landet. Få partier har en så tydlig samlad erfarenhet av vad olika landsändars olika förutsättningar betyder i praktiken. Och få partier kan presentera så många bevis för att "likadant" inte är synonymt med "det bästa".

Även Olofsson ligger före Sahlin

Efter den senaste förtroendemätningen skriver de flesta om att Fredrik Reinfeldt har rekordstort stöd. Men Jag tänker, precis som Stefan Lundkvist också passa på att peka på att även centerledaren Maud Olofsson ligger före Sahlin i förtroendestatistiken.

Denna typ av mätningar avgör inga val. Men det är glädjande att se att både Reinfeldt och Olofsson har stärkt sina positioner.

Förtroendet för den sittande regeringen är, oavsett vad mätningarna säger, oerhört viktigt inför kommande val. Borgerligheten har i långa tider lidit av att man inte setts som ett trovärdigt alternativ. Stridigheter partierna emellan har legat borgerligheten i fatet. De senaste åren är därför historiska. Inte bara har man visat tillräckligt för att bli valda, man får också stort förtroende som regeringskoalition. Och det förefaller allt svårare för vänsteralternativet att framstå som ett förtroendeingivande regeringsalternativ. Ska det lyckas hänger mycket på om Mona Sahlin kan förbättra sina aktier i svenska folkets ögon. Men då måste man sannolikt också börja presentera konkret politik och inte bara svepande tala om högerallianser och att man borde köpa bilföretag.

Stämmer in i den kritiska bloggkören

Aftonbladet skriver att bloggare (av vilka Marie är en) rasar mot påven efter dennes uttalande om att kondomer gör mer skada än nytta. Och det är knappast förvånande. Vem blir inte upprörd av ett så verklighetsfrånvänt uttalande, särskilt när det sägs på en resa i Afrika. Så jag stämmer in i den kritiska bloggkören, för visst är det dags att lämna medeltiden bakom sig. Om inte för att det knappast kan vara bra för den katolska kyrkan om för och fler betraktar den som en anakronism. I fattiga delar av världen kan säkert påven föra människor bakom ljuset. Men det är inte direkt särskilt hedrande för Vatikanen att göra så.

Bland det bästa jag har gjort!

I går skrev jag om att Alexander Chamberland gick ur Miljöpartiet. I dag ska jag göra som Magnus Andersson och skriva om varför jag är med i CUF.

Nu kommer säkert inte mina orsaker att vara med i CUF vara desamma som någon annans, för de flesta som engagerat sig politiskt har gjort det av högst personliga orsaker, även om en del av de där orsakerna påminner om varandra.

När jag gick med (1996) handlade det ganska mycket om ett rent intresse för politik. Men ganska snart upptäckte jag att jag kunde göra min röst hörd, påverka, och testa mina idéer mot andras. Och det är sådant som gör att man utvecklas.

Någonstans under gymnasiet kände jag på allvar att jag hade hamnat rätt. Vi läste om de politiska ideologierna då, och jag märkte att jag var liberal, men samtidigt tyckte att miljöfrågorna var oerhört viktiga. När man sedan brinner för att makten ska ligga så nära den enskilda människan som möjligt så finns det inte så mycket annat än CUF och Centerpartiet att välja på.

Med facit i hand, för jag har ju varit med i CUF i snart 13 år vid det här laget, kan jag säga att det att gå med i CUF var bland det bästa jag gjort. Så roligt man haft, så mycket man lärt sig, så många människor man träffat. Man får mycket ut av ett medlemskap och ett engagemang i en organisation som CUF. Så jag kan inte annat göra än att ge samma tips som Magnus. Är du inte med i CUF än messa CUF till 72550. Det går självklart att surfa sig in på hemsidan också.

Fler CUF:are har skrivit om detta i dag. Och även andra...

Det här är inte ok

Jag vet att Sverige har hög standard på sin hantering av djur. Men det här är inte ok. Det är bra att det kommer upp i ljuset, så det inte händer igen (får man hoppas!!).

Chamberland lämnar via DN

Då och då lämnar etablerade politiker sina partier med buller och bång. I dag gjorde Grön Ungdoms förre språkrör Alexander Chamberland det, via DN debatt. Och hans sorti – till Feministiskt initiativ – verkar till stor del grunda sig på vad han upplever som bristande intresse för jämställdhetsfrågorna i De gröna. Men han vänder också udden mot att partiet blivit, som han säger en del av etablissemanget.

Jag håller med att många av de etablerade partierna är alldeles för tysta i jämställdhetsfrågorna. Och svårigheterna att få till en diskussion om det ojämna uttaget av föräldraförsäkringen är ett exempel. Där stödjer de flesta tyvärr ett system som snarare stimulerar än motverkar jämställdhet. Men samtidigt försvinner ofta nästan alla frågor i det etablerade partiets bredd. Särskilda sakfrågor drivs snarare av olika grupperingar inom partierna, nästan när det gäller vilken fråga som helst. Jag förstår att det är ett problem när det kommer till jämställdheten eftersom de frågorna berör nästan allt. Och kanske är det ett tecken på någon sorts mognad för Miljöpartiet, att de nu med siktet inställt på regeringsmakten riskerar missa en och annan idealist. Sedan är det väl upp till partiledningen att bedöma om det var värt det eller inte.

Jag är på sätt och vis förvånad att Alexander lämnad, men det är varken första eller sista gången något liknande sker tror jag. Och det är nog, med rådande samarbeten, inte heller sista gången det drabbar miljöpartiet.

Håhåjaja

I bland vill man bara utbrista i ett spontant håhåjaja, och skaka sådär på huvet som man gör när man inte vet om man vill skratta eller gråta. Ett sådant tillfälle inträffar när man läst den här artikeln. Scientologer, ja jag säger då det!

MacGyver igen!?

MacGyver ska bli långfilm skriver Aftonbladet. Det gillar jag! Det var väl förmodligen den första tv-serien jag verkligen satt som klistrad till, så det är mycket nostalgi om det görs nåt nytt!

Nu bör euro-debatten dra igång i partiet

I dag rapporterar Svenska Dagbladet att majoriteten av Centerpartiets riksdagsledamöter vill införa euron som valuta. Och det låter lovande. Jag, liksom uppenbarligen partisekreterare Anders Flanking bland andra, röstade ja till euron och jag har inte heller sett anledning att ompröva det ställningstagandet.

Nu är det bara att hoppas att euro-debatten drar igång i partiet. Vi har väntat och sett en tid nu, och ska det bli en folkomröstning så småningom är det viktigt att Centerpartiet har landat, helst i ett ja.

För övrigt kan jag väl också nämna att det, för tillfället åtminstone, finns en majoritet för nämnda euro också i CUF:s förbundsstyrelse. Vi har behandlat motioner inför förbundsstämman nu under helgen, och resultatet i eurofrågan blev ett ja. Nu återstår att se var våra medlemmar landar när de ska fatta beslut om detta på vår förbundsstämma i Östersund i maj.

Olycklig rubrik

Jag vet inte om någon håller med mig, men jag tycker rubriken på Lars Leijonborgs debattartikel i dag är mycket olycklig. Jag kan visserligen hålla med om att det är viktigt att satsa på kvalitet på de befintliga universiteten. Men att låsa fast sig i att inga fler högskolor kan få bli universitet är fel prioritering. Det är inte för att stoppa nya universitet vi ska satsa på kvaliteten, utan för att satsa på kvaliteten vi inte prioriterar att skaffa fler universitet. Och det måste vara tydligt. Det är väldigt lätt att se Leijonborgs rubrik som klassisk folkpartistisk utbildningselitism. Och det kanske det är också, vad vet jag.

Dags att avskaffa regleringar så parterna får ta ansvar

Expressen skriver att bollen landat hos arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin igen. Bollen i fråga är förstås diskussionen kring arbetsrätt och annat sedan arbetsmarknadens huvudparter inte lyckats få till något nytt "Saltsjöbadsavtal".

SvD:s PJ Anders Linder skriver att frågan nu är där den hör hemma, hos riksdag och regering. Och han har delvis rätt, men inte helt och hållet.

När det kommer till att komma överens är det helt enkelt något parterna får fixa. Däremot finns det en del förutsättningar som regeringen kan sätta.

Det logiska för regeringen nu borde egentligen vara att verkligen ge parterna ansvaret. Man borde ta fram storsläggan och avskaffa regleringar p ålöpande band. Regleringar som Las, förtroendemannalagen med mera. Ta bort dom. Då måste det till ett avtal om det ska bli några regler, och då får helt enkelt arbetsmarknadens parter visa lite mognad, samt att de tar vara på sina medlemmar. Samma regler passar sällan alla, eller one size fits nobody kanske man kan säga. Alltså är det den svenska modellen som bör hantera det: avtal helt enkelt.

Det är inte upp till riksdag och regering att ta ställning i trätor parterna emellan, men att se till att det är fritt fram att sluta avtal om man vill styra upp förhållandena, det kan man gott göra.

Hur korkat är det inte!?

SEB:s vd höjer nu lönen rejält, med knappt två miljoner om året närmare bestämt. Och egentligen är det väl inget för en annan att bry sig om. Jag menar det är bankens pengar, och jag har varken aktier i SEB eller är kund där. Men jag måste hålla med Ulf Nilsson. Han undrar: hur dum kan man bli? Och ja, hur korkat är det inte att i dessa tider höja lönen med två miljoner. Banken förlorar på det, chefen förlorar på det eftersom vederbörande hamnar i dålig dager och ingen annan lär vilja förknippas med henne på ett tag. Vill SEB förstöra rykte och tappa kunder så är det här klockrent, men det tror jag ju inte att de vill. Ibland undrar man ju hur man ser på det där med taktik ute i styrelserummen. Höj gärna lönerna, men tänk lite på hur det ser ut för sjutton gubbar! Fast det är säkert fler gubbar än 17 i den där företagslendingen...

Vad var det jag sa?

Konstaterar att jag redan på kvällen den 28 februari skrev att Malena Ernmans La Voix låter som Puccinis Nessun Dorma. Nu skriver Aftonbladet om det. Det var så dags kan man tycka... Nåväl, jag tycker inte det är något att bråka om. Originalet är gammalt, kompositören död sedan länge, och hela Kempes vers är egenkomponerad (vad jag vet) så då tycker jag mest det är skönt att man snor från något klassiskt istället för från förra årets startfält. Jag hejar på Malena i finalen jag!

Bra ledare i DN

Måste passa på att ge en liten eloge till dagens ledare i DN. Man tar tydligt ställning för avtalsmodellen, och argumenterar förtjänstfullt mot las. Las är inte förenligt med avtalsmodellen, och det är bra ju fler som påpekar detta.

Koldioxidutsläpp behöver beskattas och dialog behöver föras

På sätt och vis är det kanske illavarslande att SNF är nöjda. Och med tanke på att dagens förslag på DN debatt kring dieselskatterna – som drabbar lantbruket tämligen hårt – troligen inte leder till särskilt mycket mindre användning av diesel i de gröna näringarna kanske man har fog för den tanken.

Å andra sidan är det ju ingen tvekan om att koldioxidutsläpp behöver beskattas. Det är i det närmaste en moralisk fråga i dagens läge. Så frågan är väl vad nästa steg blir. Syftet med förslaget är troligen inte att sänka det svenska lantbrukets konkurrenskraft, men när det blir effekten så kan man bara hoppas att det kommer förslag som gör att förutsättningarna blir rimliga. Exempelvis en tydlig satsning på forskning kring alternativ till en sektor som i dag knappast har några sådana. Fast i närtid drabbas lantbruket, och jag förstår deras missnöje.

Överlag måste man erkänna att det finns ett förnuftigt fokus i debattartikeln i DN. Sverige måste bli världsledande, och då kan man inte kompromissa, även om det för det mesta är klokt att satsa på de förslag som ger bäst utväxling. Då kan man sänka utsläppen mest per spenderad krona.

Det kommer nog att bli en ganska stor debatt kring detta den närmaste tiden.Åtminstone bland de berörda. Och visst är det på sätt och vis känsliga frågor för Centerpartiet. Jag tror dock man ska passa sig för att sätta likhetstecken mellan Centern och LRF. Och man ska heller inte underskatta möjligheten att LRF i utgången av denna mandatperiod kan konstatera att en alliansregering är att föredra framför de flesta andra alternativ. Men då krävs det att regeringen inser allvaret och öppnar för dialog. Det måste vara tydligt att klimatmålen är heliga, men att syftet med klimatpolitiken inte är till för att försvåra företagande eller minska möjligheten till nya jobb ens inom de gröna näringarna. Läser man DN-artikeln är man faktiskt ganska tydlig på den punkten. Och jag hoppas att de löftena övergår i handling. Och jag får väl säga mig ha en del förhoppningar – handlingskraft har inte direkt varit regeringens svaga sida.

Samtidigt: öppnar regeringen för dialog måste LRF vara beredda att göra detsamma. Väljer de bara att låsa positionerna blir det svårt att komma överens, särskilt i en tid då de flesta politiska läger har minskningarna av koldioxidutsläppen som högsta prioritet.

Nya inlägg på Europabloggen

Så har det gått några dagar och jag har äntligen fått tid att skriva några rader på min blogg på Europabloggen igen. Den här gången skriver jag om föräldraförsäkringen (dock inte riktigt från samma perspektiv som mitt inlägg här i går kväll) och om hur kommissionen glömt både männen och debatten kring vad EU ska pyssla med.

Jag noterar att det verkar som den andra centerpartisten på Europabloggen, Abir, också skrivit ett nytt inlägg. Det kan ni läsa här.

Babybonus – ingen vidare idé

Kristdemokraterna har under kniven uppfunnit ett nytt bidrag till kärnfamiljens fromma. 10 000 spänn vill de ge alla som får barn. Jag tycker inte det låter som någon vidare idé.

Fredrick Federley säger troligen sanningen när han säger att det nog inte är 10 000 kronor det hänger på när man ska bilda familj. Att föda barn är en större sak än så. Med risk för att låta spydig skulle jag vilja påstå att det finns ganska goda belägg för att barn har fötts i generationer. Flest av desa barn ser dessutom dagens ljus där det inte betalas ut babybonus. Med andra ord, att föda barn, bilda familj, ja det är djupt mänskligt och helt naturligt. Och ju bättre man har det, desto färre torde de moraliska skälen att ge bidrag till barnföräldrarna vara. Staten ska finnas till för dem som har det svårt.

Den uppmärksamme inser att ovanstående argumentation i mångt och mycket kan användas mot exempelvis dagens föräldraförsäkring och barnbidraget, och senare om inte förr kan det faktiskt finnas anledning att göra det. Det är visserligen rimligt att barnafödande och föräldraledighet inte ska behöva leda till att man får hela sin försörjning hotad, men det är å andra sidan inte med nödvändighet något argument för dagens föräldraförsäkringsmodell.

Borde ungdomsförbunden knyppla i stället?

Politikerbloggen och SvD är två som tar upp de politiska ungdomsförbundens vikande medlemssiffor. En tredje som tar upp ämnet är Mårtensson och alla tre gör de det gamla vanliga, för metadebatten kring ungdomspolitikens vara. Men jag vet inte hur intressant den är egentligen.

Jag tror knappast att det saknas sjukdomsinsikt hos de politiska ungdomsförbunden. Däremot saknas den nog ännu i många av de politiska partierna, som också tunnas ut medlemsmässigt.

Med det sagt så skulle jag vilja hävda att det knappast kan vara ett problem att de politiska ungdomsförbunden uttalar sig om politik, vilket Mårtensson antyder. För vad skulle de annars göra? Knyppla?

Snarare vore det bra om diskussionen kring de politiska ungdomsförbunden i högre grad fick handla om politik, ungt ledarskap och nya idéer, snarare än om krogbråk, medlemskriser och ekonomiska oegentligheter. Jag tycker mig ha varit aktiv i ungdomspolitiken för att kunna säga att det varken är bråk, bedrägerier eller blindhet inför svag medlemsinlösning som präglar förbunden.

Det är utan tvekan ett problem om ytterst få väljer att engagera sig politiskt, och det är en sanning även om man räknar in också den hälft av ungdomsförbundens medlemmar som inte får tas med i Ungdomsstyrelsens byråkratiska medlemsräkning. Jag tror dock inte att det får till följden att det behöver leda till galna förslag, som Mårtensson hävdar. Jag ser i stället risken att vi högre grad får en liten, inte sällan väl bevandrad, politisk elit som vet hur en slipsten ska dras om man vill få sin vilja fram. För genom ungdomsförbundens starka koppling till partiorganisationerna kan de alltjämt erbjuda sina medlemmar en politisk skolning som inte är att förakta. En skolning som är svår att få om man inte engagerar sig. Detta är dock också ett demokratiskt problem. Demokratin bygger på frivillighet, och försvinner de frivilliga, utarmas demokratins bas.

Nu tror jag inte att det är så jättemycket man kan göra för att "trumma fram" fler unga politiker. Som sagt det handlar om frivillighet. Och jag vet inte hur lågt förbundens medlemstal sjunker. Men jag kan i alla fall påstå ett par saker såhär på slutet. En är att det troligen skulle vara lite lättare att värva medlemmar om ungdomsförbundens personal kunde ägna sig åt sina förbund i stället för att administrera Ungdomsstyrelsens nycker. Den andra är att det är föga intressant med en debatt om ungdomsförbundens existensberättigande, det avgörs av tillgången på medlemmar, och utomstående har inget med den saken att göra.

Kul med politiska diskussioner!

Då var det dags för sista bloggposten för dagen, skulle jag tro i alla fall. Sitter på möte med CUF:s verkställande utskott, och vi har många handlingar på bordet. Men det är trevligt, för nu är det motionerna till CUF:s förbundsstämma som ska diskuteras. Det är mycket jobb, men hejdlöst kul med alla politiska diskussioner. Marie har bambusat, eller vad det heter, från mötets inledning. Det kan ni se på hennes blogg.

Bra start på DC-kampen

Det kanske ska ses som ett politiskt statement. Jag tänkte i alla fall skriva några rader om Davis cup-tennisen. Om tennisen alltså.

Thomas Johansson inledde spelet med att ta Sverige till ledning. Och det känns bra. Sverige har ju hyfsade chanser att vinna den här landskampen som det ser ut just nu. Och fortsätter framgångarna så vore det ännu bättre. Många med mig minns tiden då Sverige var en stornation i DC-tennisen. Det är ju klart att man önskar den tiden åter.

I övrigt delar jag i mångt och mycket Magnus Anderssons ställningstaganden om ståhejet kring matchen.

Chávez är på väg åt fel håll

Jag har varnat förr. Nu gör jag det igen. Hugo Chávez är på väg åt fel håll. Nu förstatligar han ett livsmedelsföretag, och han flaggar för att fler förstatliganden kan bli aktuella. Fortsätter det så här kommer landet bara att få det svårare, och bli allt fattigare. Det lär bli mer att skriva i ärendet Venezuela och Chávez framöver. Och jag tror inte det blir övervägande positiva nyheter, utan tvärtom, tyvärr.

Anders Borg har rätt

Finansminister Anders Borg välkomnar att det nu sluts avtal om lägre löner. Han välkomnar det därför att han menar att det visar att den svenska modellen fungerar. Och han har rätt.

Jag är i grunden en stark anhängare av avtalsmodellen. Den gör att regleringarna blir få, och ansvaret tas av berörda parter i stället för av staten. Det skapar en mer ansvarstagande attityd.

Nu är det naturligtvis att det finns en rad problem när det kommer till arbetsmarknaden och fackföreningarnas ställning. Men de har i mycket liten utsträckning med avtalsmodellen att göra. I stället har det mer kringlagstiftning och liknande att göra.

Nu är det en av de största kriserna på länge, och då har parterna tagit ansvar. Vissa fackförbund, däribland IF Metall, vill minimera uppsägningarna och går med på sänkta löner under ett år. Och märk väl, detta kan ske just eftersom detta är ett område där politiken inte tagit över. För tänk hur det låtit om vi haft lagstadgade minimilöner och en borgerlig regering velat sänka dem. Det hade helt enkelt varit politiskt omöjligt. Förmodligen även för en sosseregering. Men nu går det, och det är den svenska modellens förtjänst.

Jag tror också att det sätt de här lönesänkningarna kommit till på har gjort att de blivit nästintill populära. För i opinionen blåser det inte så farligt om de nya avtalen. Och jämfört med många andra tidevarv i svensk politik, måste det anses unikt.

Naturligtvis höjs också kritiska röster, exempelvis från Unionen. Men de handlar mest om att det är fel att sänka lönerna. Och ilskan riktar sig snarare mot Metall som av vissa anses ha startat en trend (eller riskerar starta en). Debatten blir alltså inte politisk. Åtminstone inte förrän det höjs krav på större statlig inblandning. Och det hoppas jag inte det gör.

Vad händer med Saab?

Nu har det gått ännu en tid och man är ju lite nyfiken på vad som händer med Saab. Och man kan väl konstatera att det är som man vant sig vid att det är, eller nåt. GM talar om konkurs, och det går hackigt för företaget. Men det finns en parallell story som ju vi som trots allt gillar bilmärket blir lite hoppfulla av. Och det är att det nu talas om nya ägare, kinesiska sådana, för företaget. Och var än i världen nya ägarna kan tänkas finna så är det bra om det finns just nya ägare i faggorna. Det är nog det ända som kan förhindra att bilmärket Saab förpassas till historiebkerna. Det och att Saab har ett antal supporters som inte ger upp så lätt.

Grattis Murre!

Ser att Muharrem Demirok ska bli nytt kommunalråd i Linköping. Det är skoj tycker jag, och det är på sin plats att framföra ett varmt grattis!

Murre kommer nu direkt in i hetluften eftersom Centerpartiet är med och styr, och det gissar jag blir en utmaning, men förhoppningsvis en ganska angenäm sådan. Även om de ekonomiska tiderna just nu inte är sådana att det är en dans på rosor att vara politiker.

Ojämnt men jämnt!

Noterar att förra inlägget var det 1111:e jag gjort här på bloggen. Och det måste ju uppmärksammas. Det är härmed gjort!

En gång teknist alltid teknist

Så är det. Jag gick på Teknis, eller Rudbecksskolan som Nerikes Allehanda och Örebro slarvigt nog kallar skolan. Alltså är detta en mörk dag, för till hösten kan den vara nedlagd.

Det allra värsta är kanske inte att den läggs ner. Det värsta är väl att den under sina dödsryckningar ska administreras av piltar från Karro. Som att sätta Stalin i Vita Huset tänkte jag spontant, men det kan ju vara att ta i något, möjligen...

Jaja, kommunekonomiskt är detta säkert ganska rimligt. Det finns en överkapacitet bland de kommunala gymnasieskolorna. Luften i centrum är halvkass (särskilt i korsningen vid Teknis aula) och där Teknis finns kan det vara attraktivt med exempelvis bostäder. Men som sagt en gång teknist alltid teknist. Jag hoppas jag slipper tjänstgöra på fullmäktige när beslutet ska fattas.

PS. Gud nåde den som vågar sätta Teknis-borgen under grävskopan! DS.

Maries makeover

Nu har CUF:s förste vice ordförande tillika EU-toppkandidaten Marie Wickberg gjort en rejäl makeover av sin blogg. Gissar att det har med EP-kampanjen att göra. Snyggt eller inte, ja det får ni avgöra själva, länken är här.

Nu bloggar jag på europabloggen.se

Nu verkar det ha rullat igång på Europaportalen, och min nya blogg där ligger uppe på nätet. Mitt första inlägga kan ni hitta här.

Följ min nya blogg på europabloggen.se

Från och med i dag börjar jag blogga på Europaportalens Europablogg också. Jag kommer inte att synas där förrän klockan 10.00 i dag, men jag tänkte passa på att tipsa lite såhär i förväg. Återkommer med en länk till min blogg där när den ligger uppe!