En fjäder i hatten för regeringen

Det verkar nu som att EU:s ledare enats om finansieringen av klimatåtgärder. Och det ger EU en god förhandlingsposition inför klimattoppmötet i Köpenhamn i december. Det var oerhört viktigt att EU kunde nå en uppgörelse. Och detta måste så klart ses som en liten fjäder i hatten för regeringen Reinfeldt, även om det säkert är en frukt av fler regeringsföreträdare än våra svenska.

Kommunismen verkar vara död

När jag i dag såg en farbror sälja Proletären på stan idag slog det mig. Kommunismen verkar vara död. Ja, inte helt död förstås. Än håller den ett antal osaliga staters folk i ett järngrepp mellan gevärspipan och hungersnöden, och stundtals skrivs det någon rad om kapitalismens avskaffande på landsortstidningarnas insändarsidor. Men i stort sett förefaller den död.

Annat var det för bara några år sedan. Då kändes det fräscht och inne att vara lite gammelmarxistisk. Men sedan kom Facebook antar jag. Och plötsligt är det där med klasskamp, och att den fria ekonomin är dömd till undergång som en dimension av politiken som lagts till handlingarna. Till stor del på grund av att det bevisats vara felaktigt, gissar jag.

Vänsterperspektivet lever dock i allra högsta grad. Och någon ny sorts miljövänster håller på att växa sig stark. Men personlig frihet, och en begränsad stat är trots allt vad flertalet tycks eftersträva. Finanskrisen gav dock uppsving för alla som vill göra slut på den fria ekonomin en gång för alla. Och Michael Moore försöker göra sig en slant(!) på den tesen i sin nya film. Men så mycket mer än någon sorts ny global socialdemokratisk moralpanik blev det inte, vad jag kan se. Och redan nu verkar marknadsekonomin fått någorlunda med upprättelse sedan krisen sakta börjat nå botten och närmar sig vad som kan beskrivas som ljusare tider.

Jag vet inte. Jag kanske har fel. Kanske får vi se mer kommunism vad det lider, även om jag kan sätta ganska många kronor på att den aldrig blir så stor som den varit. Men det jag beskriver ovan, kanske bara handlar om att det verkar som att det är väldigt ute med kommunism i Sverige. Vi kanske bara vill vara lite lagom socialliberala, sossiga eller lite miljöpartistiska. Det vore ju om inte annat ganska svenskt.

Att Sahlin talar om fler jobb leder inte till fler jobb

Mona Sahlin pratade om att skapa jobb när hon öppnade kongressen. Men det hon egentligen berättade var hur hon ska se till att de blir färre än vad de annars skulle vara. För det första vet vi att hon vill höja skatter och bidrag. Det leder inte till fler jobb. För det andra vill hon att heltid ska vara en rättighet, det leder inte till fler jobb. Och för det tredje ska hon samarbeta med Vänsterpartiet, det leder sannerligen inte till fler jobb.

Det är mest att konstatera att centerledaren Maud Olofsson har rätt när hon på Newsmill skriver att hon och Alliansen är bättre på att skapa jobb. Nu vänder jag mig ju visserligen mot uttrycket att politiker skapar jobb. Politiker skapar förutsättningar. Men det har Alliansen gjort. Vad Sahlin och hennes alltid lika pajkastande parti nu kommer att försöka göra fram till valet är precis samma sak som de gjorde förra efter förra krisen.Hon kommer att försöka vifta bort det globala och påskina att det är regeringens fel att Sverige är i kris. Det är svårare den här gången, men det gick ju tillräckligt bra senast för att det ska vara värt ett nytt försök.

Men att det är kris är inte regeringens fel. Krisen hade tvärtom varit djupare med S-märkt politik. Då hade utgångsläget innan varslen varit sämre och staten hade vid det här laget varit delägare i ett par olycksdrabbade bilföretag som uppenbarligen klarat sig bättre utan statlig inblandning. Arbetslösheten är för hög, men den hade kunnat vara högre. Ungdomsarbetslösheten är den arbetslöshet som är allra värst i Sverige idag. Den hotar en hel generations framtid på arbetsmarknaden. Och den späds på och hålls hög av en lagstiftningn som gör ungdomar oönskade på arbetsmarknaden. Las och tvingande regler samt fackföreningar som betraktar icke organiserade arbetstagare som facklig egendom gör att främst unga människor hamnar utanför i högre grad i Sverrige än vad som är fallet i andra länder. Men Mona Sahlin vill inte ta tag i det här. Hon vill göra det dyrare att arbeta, svårare att klara sig på sin lön, och incitamenten mindre för att ta ett arbete.

Sahlin kan tala hur mycket hon vill om hur viktigt S tycker att det är med jobb. Hennes politik kommer ändå inte att vara lyckosam.

Växande digital rörelse som behövs

I tider då Sverigedemokraterna syns mycket, och man har känslan av att de har framgång, är det glädjande att många också vågar ta ställning mot dem. Det har hittills varit betydligt vanligare att etablerade politiker tar avstånd från Sverigedemokraterna än att den "breda allmänheten" gör det. Den nya och på Facebok snabbast växande anti-SD-gruppen är någon sorts tecken på "folkligt motstånd". Det är så klart svårt att definiera just folkligt, men det det handlar om är trots allt en sorts framväxande digital rörelse. Och med tanke på vad det betydde i FRA-frågan så är det positivt och något som behövs.

Djärva nordiska visioner

Gunnar Wetterberg gör i dag ett utspel om bildandet av en nordisk förbundsstat på DN debatt. Å ena sidan är det ett spännande förslag, som onekligen lyfter den nordiska debatten till en ny nivå. Jag tycker själv att man bör överväga att flytta vissa politikområden till den nordiska nivån i högre utsträckning. Å andra sidan är förbundsstat och Norden två begrepp som inte passar så bra ihop, om man ser det historiskt (eller bara tittar på hur våra länder ser ut i dag). Risken är att de decentralistiska för federalistiska fördelar en förbundsstat skulle kunna föra med sig ganska snart skulle kunna förhandlas bort, och så står vi med en nordisk, lätt socialdemokratiserad, enhetsstat till slut. Så jag lutar väl åt att hoppas mer på det Europeiska samarbetet, även om även det innehåller tydliga brister.

Det är dock med intresse jag förljer den här debatten. Detta är en tydlighet som inte funnits i de nordiska visionerna förut. Och jag tror att det är precis vad det nordiska samarbetet behöver. Visioner. Djärva visioner.

SJ går som tåget, men det gör inte tågen

Jag läser att SJ gör ökad vinst. Det går som tåget. Fast ännu går inte tågen som på räls. Den senaste tiden har jag tyckt mig märka att förseningar blivit allt vanligare igen. Den gångna helgen har jag suttit på fyra försenade tåg. Varav två varit mer än 30 minuter sena. Det håller inte!

Försvaret är inte en arbetsmarknadspolitisk åtgärd

Dagens försvarsartikel på DN debatt är såklart intressant om man tittar vilka som undertecknat den. Luktar lite ohelig allians eller vad man ska kalla den. Men det luktar också lite gammaldags. Jag kan ha vissa invändningar mot att bantningen av försvaret gått så långt. Att vi ändrat inriktningen på försvaret är troligen klokt, men med de minskningar i resurstilldelning som kommit att bli ett faktum är jag rädd för att man kommer att få svårt att klara rekryteringen. Den kritik som riktas i debattartikeln idag känns däremot aningen mer märklig. Jag anser att vi har ett försvar för att försvara oss och demokratin. Vi har inte ett försvar för att kunna ha en försvarsindustri, och försvaret ska inte ses som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Och är det försvar vi ska använda försvaret till är det kanske inte så klokt som vi tror att vara självförsörjande på krigsmateriel heller. Självförsörjande och krig brukar riskera att hänga ihop, medan motsvarande gäller för ömsesidigt beroende och fred. Och när jag tänker försvar tänker jag nog mig att resultatet av dess förekomst helst ska vara, just det: fred.

Tårtan är nog inte så avgörande

Jag läser på na.se att IFK Göteborg ska bjuda ÖSK på tårta om svartvitt spöar AIK på Råsunda på onsdag. Det kanske inte känns som att det gör så stor skillnad. Men det är ju onekligen intressant att ÖSK trots allt har möjligheten att avgöra utgången på den allsvenska guldstriden, även om det blir på ett liet annat sätt än vad man drömde om för några omgångar sedan. ÖSK hade ju nästan häng på toppen, sedan släppte man in 9–0 i baken och så var det slut med den toppstriden. Fast nu känns det viktigt att laget kan avsluta säsongen på ett snyggt sätt. Varför inte med seger borta mot AIK? Fast det lär bli svårt.

Långt mellan inläggen

Får väl ta och ursäkta mig lite för att det tagit ovanligt lång tid mellan blogginläggen den senaste veckan (det har ju tagit en hel vecka). Men det har varit möten och åter möten, och under helgen har jag varit på Ungdomens nordiska råde för att i slutändan bli invald i samma råds presidium. Ska bli spännande att få fortsätta föra den nordiska fanan högt.

Välkomna Åtvidaberg och Mjällby!

Såhär alldeles för sent kom jag också på att jag glömt att skriva något vänligt kring att Åtvidabergs FF återigen tagit sig upp i fotbollsallsvenskan. Det är skitkul tycker jag. Det är ett klassiskt lag som är trevligt att ha i högsta serien igen. Kul är det också att Mjällby tagit sig upp. Inget av dessa två är kanske några stora publiklag, men det fantastiska med idrotten är att små lag kan komma långt om de spelar bra. Och det är vad som hänt. Och så ÖSK:are jag är så tycker jag ändå det är roligt att Degerfors tagit steget upp i superettan igen. De får gärna göra en ny sejour i allsvenskan de med.

När det gäller ÖSK är det ju inte jttekul för tillfället. Visst kontraktet är sedan länge säkrat, och de har gjort en hyfsad säsong delvis. Men de är alldeles under isen just nu. Och det duger inte om de tänker sig göra bättre resultat de närmsta åren. De måste hitta stabiliteten över säsongen.

Centerpartiet har interndemokrati, SD har Jimmie Åkesson

I SVT:s morgonsoffa denna morgon tog Maud Olofsson debatten mot Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Och jag tycker hon gjorde det med den äran. Åkesson verkade tro att hans trumfkort var Mahmoud Aldebe (som ju föreslagit särskilda sharialagar för muslimer i Sverige). Och han ställde om och om igen frågan om man kan kandidera till riksdagen för Centerpartiert om man delar de värderingarna. För det första så kandiderar ju inte Aldebe till riksdagen för Centerpartiet. Jag har svårt att se att han blir föreslagen av listkommittén och ännu svårare att se att han skulle klara av att få stöd på nomineringsstämman. Dessutom torde ganska många andra kandidater dra tillbaka sin kandidatur om han finns med på listan. Jag tror helt enkelt inte att det kommer att hända.

Det är heller inget snack om var Centerpartiet står i fråga om särlagstiftning för muslimer, jag uppfattar det som om Elisabeth Thand-Ringqvist formulerade ungefär var partiet står. Dessutom upprepade Maud Olofsson ett par, tre gånger det svar som Jimmie Åkesson inte ville höra, det vill säga att särlagstiftning för muslimer är dumheter och det kommer inte på fråga. Det blir ju lite töntigt sen, när Åkesson står där och bara har en könsseparerad simlektion att reta upp sig över. Simlektioner är knappast reglerade i lag, och precis som jag tycker det är en praktisk lösning som jag inte ser några problem i (och troligen knappt några muslimer heller) att sjunga Den blomstertid nu kommer, så kan man gott och väl besluta om simlektionerna lokalt på den enskilda skolan. Det är inget som politiker har något med att göra. Fast att Åkesson vill lägga sig i visar ju att han vid sidan om värnet för det nationella inte drar sig för socialistiska lösningar (hoppas ni alla inser vidden av kombinationen nationellt och socialistiskt).

Att Jimmie Åkesson, efter att ha fått svar på sin fråga två-tre gånger, fortsatte ställa den kan ju tyckas lite tjatigt. Men det är samtidigt intressant i sig att den kommer upp. För olikt Sverigedemokraterna så styrs inte Centerrörelsen med järnhand av partistyrelsen. Det ska mycket till för att det ska bli fråga om uteslutningsärenden. Och kandidaterna utses av distrikten, inte av partistyrelsen. Därför var det bra att Maud Olofsson heller inte lade sig i frågan om Mahmoud Aldebe. För medlem har han rätt att vara. Som medlem har han även rätt att försöka bli kandidat. Det kallas interndemokrati. I Sverigedemokraterna stavas snarare interndemokratin Jimmie Åkesson. Ty han har sett till så att hans partistyrelse låtit piskan vina hårt i medlemskretsen. Högt i tak är det minsta man har i Sverigedemokraterna. Där åker man ut så fort man andas något som avviker från den välputsade fasad som Åkesson försöker hålla uppe. Sådan politik, sådant parti, och sådan partiledare.

Det är hur som helst märkligt att se hur förvånad Jimmie Åkesson ser ut när han anklagas för att göra skillnader på människor. Lite svårt att se hur man kan vara det när man ägnat sig åt att peka ut en grupp människor och hävda att de kollektivt utgör ett problem. För hur ska man tolka det? Han problematiserar inte alls över alla de tusentals muslimer som inte stämmer in på hans beskrivning. Anser han inte att de torde försvaga hans case? Ta en sådan som min partikamrat Abir Al-Sahlani. Hur passar hon in i Jimmie Åkessons världsbild? Nej, det är helt enkelt så, att så fort man lämnar de svepande generaliseringar som Åkesson fördomsfullt sprider omkring sig, och så fort man börjar se varje människa som en enskild individ som ska dömas för sina egna handlingar. Då faller hela Sverigedemokraternas argumentation som ett korthus. Och det är inget att se förvånad ut över.

På väg hem från Halmstad

Då var man på väg hem då efter en kampanjdag i Halmstad. Har varit trevligt att vara ute på skolor med Hallands CUF-distrikt! Och trevligt har det säkert också varit för alla andra som varit ute idag!

Hoppas också att ett gäng av alla er vi pratade med tar steget och blir medlemmar i CUF!

Åkesson vill bekämpa intolerans med intolerans

Han försöker framstå som den ende som värnar Sverige, men Jimmie Åkessons
argumentation håller inte. För det första pekar han ut vad han anser vara intoleranta drag hos islam, och sedan använder han det som en anledning att Sverige ska göra precis det han just tagit avstånd ifrån. Men syftet är naturligtvis inte att vara filosofiskt stringent. I sådana sammanhang kommer alltid Sverigedemokraterna stå sig ganska slätt. Det viktigaste är att låta som om man är bildad och sedan ställa sig oförstående till det "etablissemang" som genomskådat dravlet.

Det finns tillfällen då de etablerade partierna behöver utmanas, kanske till och med åka på lite stryk. Efter en bekymrande utveckling på integritetsområdet var det troligen välbehövligt för både regering och opposition att få en värdig utmanare i Piratpartiet som såg ett hot mot människors vardagsliv som de "gamla partierna" inte förmått inse fullt ut. Givetvis finns det många politiska spörsmål som tangerar Sverigedemokraternas agenda som debatterats för lite de senaste åren. Fast Sverigedemokraterna sitter inte på några lösningar, de är bara en rest av en rörelse som en gång i tiden sa sig ha den slutgiltiga lösningen – men som i sig var och kommer att vara ett problem.

Delar av de sakfel som finns i Åkessons artikel tas upp i en intervju med professor Jan Hjärpe. Så de ska jag inte ge mig in på så mycket mer. Däremot finns det all anledning att föra diskussionen kring ideologi och värderingar ännu ett stycke.

Jag fastnade under läsningen (och det var det kanske många som gjorde) av Åkessons debattartikel vid ordet oikofober – ett ord som krävde en förklaring i en fotnot: "Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd". I mina ögon torde Jimmie Åkesson själv vara den störste oikofoben. Martin Ådahl beskriver det jag känner fantastiskt bra i en krönika i fokus, som inte bara jag tycker är en otroligt vacker text. Det räcker nästan att läsa den, och känna efter, jämföra tonen. Fast jag vill ändå tillägga att jag känner igen den där känslan. Ingen ska komma och säga att jag föraktar min hembygd. Och ingen kan lura i mig att jag älskar min hembygd mindre för att grannen är född någon annanstans. Jag älskar den ju, tycker att den är fantastisk, och det är smickrande om fler, som har en annan hembygd från början vill göra sig hemmastadda i min. Men Åkesson vill ge sin bygd dåligt rykte, stänga dörren, släppa in vissa, stänga ute andra. I förlängningen göra den till någon sorts museum. Vad är det om inte förakt, brist på tilltro till utveckling? För Jimmie Åkesson stavas kanske utopia 1939, jag väljer att se framåt.

Sedan är det ju ytterligare en sak. Alltid har det visat sig att de länder som visat prov på öppenhet har varit de mest framgångsrika. Välstånd skapas i länder som erbjuder frihet. Eller som Johan Hedin skriver – vi skulle bli fattigare med SD vid makten. Vad hade USA varit utan århundraden av invandring? Vad vore Kanada utan invandring? Vad vore Sverige utan järnhantering, utan Stiga, utan alla de småföretag som idag drivs av människor som är födda i ett annat land? Fast Åkesson vänder sig ju mot islam, invänder någon... Jo han gör ju det, den här gången. Men han skulle kunna använda vilken grupp som helst som haft mindre goda förutsättningar att ta sig in i det svenska samhället. Utanförskap föder sociala problem, med mera, det vet vi. Faktum är att Åkesson till och med kunnat använda i princip samma argumentation om Sverigedemokrater. Och det hade troligen varit mer sant. För trots ett andra världskrig har inte öppenhet och demokrati lyckats tämja rasismen och främlingsfientligheten. I ett öppet och demokratiskt samhälle får dock de främlingsfientliga berätta om sina åsikter. I ett öppet samhälle får alla chansen, och bedöms utifrån sina egna gärningar, inte utifrån sina föräldrars hemland, sin religion eller något annat irrelevant. Ett sådant samhälle vill inte Jimmie Åkesson ha, det är uppenbart.

Slutligen så kan man ju undra vilken värld Åkessons resonemang leder till. Är det någon som tror att den människosyn han presenterar skulle leda til avspänning, ökad förståelse och färre krig? Nej givetvis inte. Vi vet vad George W Bush gjorde för stämningsläget mellan västvärlden och världens muslimer. Åkesson är många, många resor värre! Han vill bekämpa intolerans med intolerans, och kommer så klart bara att uppnå mer intolerans.

Idag håller jag med med Eva-Lena

Det händer inte varje dag. Men idag håller jag med Eva-Lena Jansson. Hon skriver att hon inte tänker samarbeta med Sverigedemokraterna, och att det är viktigt att övriga partier är tydliga på den punkten. Och så är det. Inför ett val där det ser ut som att SD kommer att växa så är det viktigt att presentera var man står. Viktigt är det också att ha argumenten som visar varför man inte vill samarbeta med SD. Där har tyvärr riksdagspartierna varit för dåliga hittills, inget nämnt, inget glömt. Det finns liksom någon sorts tassande kring vad som kan liknas vid en het gröt av politik som skriker efter goda motargument.

Detta är inte det blogginlägg där debatten med SD tas. Det är bättre att ägna ett helt inlägg åt det så småningom (eller flera). Detta är ett blogginlägg till för att uppmana de som delar frihetliga värderingar och värderingar om ett öppet samhälle att gå hem, gnugga geniknölarna och faktiskt börja fila på de där argumenten. För om imnte annat kommer de att behövas nästa år. Och om Eva-Lena Jansson vill vara med och bidra med sådana goda argument så är det mycket välkommet!

Lustmord på liberalismen

I dag försöker Lennart Pettersson och Staffan Danielsson begå lustmord på liberalismen på SvD:s brännpunkt. De blandar ihop lagstiftning och frivilliga regler på arbetsplatser. De klumpar ihop burkan med rånare och de påstår att sådana saker som klädsel hör till vad man måste reglera och sätta gränser för i ett liberalt samhälle.

De har rätt i att liberaler ska sätta gränser dock. Vi borde se till så att det blir förslag till ett tillägg i grundlagen som ger alla rätt att klä sig som de vill så att sådana här förslag inte genomförs.

Jag kommer att blogga mer i detta ämne, var så säker. Men detta får vara nog för nu.

Studievägledning viktigt för att minska ungdomsarbetslösheten

Studievägledning är verkligen viktigt för att unga människor ska kunna slussas mot en utbildning som passar dem, och så småningom vidare ut på arbetsmarknaden. Därför måste också studievägledningen fungera. Gör den inte det får ungdomar fel råd, fel utbildning och fel eller inget jobb. I en debattartikel i Dagens Samhälle idag skriver Magnus Andersson och Per Johansson ungefär det. Och det är ord i rättan tid.

Den svenska ungdomsarbetslösheten hör till de högsta i Europa. Och då måste vi bli bättre på att ge ungdomar chansen till jobb. Las är ett viktigt hinder som behöver avlägsnas, liksom regler kring företagande och kostnader för anställning. Men därtill är faktiskt utbildning och rätt utbildning till rätt person en mycket viktig faktor. Kopplingarna mellan utbildning och arbete är självklara, och tydliga.

Viktigt besked från Olofsson och Larsen

I slutet av september öppnade statsminister Fredrik Reinfeldt för uranbrytning i Sverige om bara hänsyn till arbetsförhållanden och miljö tas. Och många med mig blev säkert lite oroliga. Avsåg statsministern att nagga det kommunala vetot i minerallagen i kanten?

I dag kommer Reinfeldt vice statsminister, Maud Olofsson med ett tydliggörande. I en debattartikel hon undertecknat med riksdagsledamoten Sofia Larsen berättar Maud Olofsson att det inte förs några diskussioner i regeringen kring att ta bort det kommunala vetot, samt att Centerpartiet är helt emot att vetot avlägsnas. Centerpartiet vill snarare stärka kommunernas inflytande i dessa frågor, enligt ett beslut på partistämman i Örebro tidigare i år.

Beskedet från Olofsson och Larsen är viktigt. Inte i första hand på grund av att det var uran det var tal om den här gången, utan därför att det kommunala vetot i minerallagen liksom det kommunala självstyret i allmänhet ständigt måste försvaras. Det är en demokratifråga och Centerpartiet är det parti som tydligast av alla behöver stå upp för det lokala självbestämmandet.

Få integritetsvänner i riksdagen

I dag fattas beslutet om förändringar i FRA-lagen. Även detta är ett historiskt beslut, i negativ bemärkelse kan man kanske säga. Men det är inte, som det kan låta på vissa, idag som integriteten attackeras av lagstiftaren. Det skedde när lagen kom till. Idag manifesteras att protesterna mot FRA inte gått spårlöst förbi. Det är alls icke någon seger för integritetens försvarare, den det är åtminstone en liten förlust för massavlyssningens vänner. Det är sannerligen inget att fira, men det bedrövligaste är inte vad som sker i riksdagen idag, utan vad som inte sker.

I riksdagen finns idag i stort sett ingen som fullt ut står upp för den personliga friheten och integriteten. Vänstern och miljöpartiet slår sig för bröstet i FRA-frågan, men med deras politik är tyvärr vår personliga frihet och integritet hotad på andra områden än i fråga om datakommunikation. Socialdemokraternas stolthet över att kunna motsätta sig FRA-lagen är också ett taktiskt spel, och deras förslag är, som Johan Hedin skriver inte bättre än Alliansregeringens. Vad det nu överhuvudtaget innebär. Det vill de liksom inte säga, utan de vill bara utreda lite som man alltid gör när man inte har en aning om vad man tycker eller vågar tycka – och det är lite ohederligt det också.

Det är självklart att arbetet mot FRA-lagar oavsett färg kommer att fortgå. Från tid till annan säkert mer i det tysta än vad vi sett de senaste åren. Men att människor med frihetliga värderingar står upp mot övervakningssamhället är livsviktigt om vi ska bevara ett öppet och rättssäkert samhälle.

Mitt i allt detta är det dock en sak som är viktig, eller kanske snarare läskig, att skåda. Och det är den bristande kunskapen om FRA-algen som finns bland riksdagens ledamöter. Jag förstår, vet och anser att det är rimligt att enskilda ledamöter litar på partikamrater i många frågor där de själva inte har något direkt ansvar för beredningen. Det är så mycket att ha koll på i riksdagen att det är nödvändigt för att man ska klara av uppdraget. Men i FRA-frågan, den mest debatterade lagstiftningen, kanske någonsin, bör man vara påläst. Det har funnits tid. Det finns anledning. Och beslutet kommer att rannsakas så till den milda grad, att en god kunskap om FRA-beslutets betydelse är något vi väljare borde kunna förvänta oss av riksdagens ledamöter.

Blanda inte ihop progressivitet och omfördelning

P J Anders Linder skriver i en ledarkrönika i Svenska Dagbladet om jobbskatteavdrag.se och jobbskatteavdragets förtjänster. Och det är trevlig läsning. Men samtidigt vill jag bestrida en sak, eller hur man nu ska säga det.

Linder hänvisar till Mona Sahlin som menar att nästan all omfördelning i skattesystemet är borta. Linnder ger henne bitvis rätt, fast ändå fel. Han skriver att det fortfarande finns mycket progressivitet kvar i skattesystemet. Men omfördelning och progressivitet har inte särskilt mycket med varandra att göra.

Förut. När vi hade sosseregering. Fick en skattebetalare tillbaka åtta av tio skattekronor som han/hon själv betalat. Det är ingen omfördelning i det. Låt i stället säga att vi har platt skatt, eller rentav rak skatt (samma summa för alla skattebetalare), men att inga skattemedel betalas ut till dem som har stora och medelstora inkomster; alla medel styrs om till dem som tjänar lite eller inget. Då blir alltjämt omfördelningen större än vad den var under regeringen Persson. Mycket större till och med. Däremot blir skatterna lägre och bekämpningen av höginkomsttagare går om intet. Men det kanske är det Sahlin menar med omfördelning – alltså inte att de som har lite ska få mer utan att de som har mycket snarast bör få mindre.

Bra skrivet!

I söndags skrev jag om en bra artikel i DN som tog upp Fredrick Federleys och Annika Qarlssons argumentation mot och för sexköpslagen. Nu har Federley också räknat upp ett antal argument på sin blogg. Mycket bra skrivet!

Littorin verkar ha något emot ungdomar

Moderaterna slår numera så mycket knut på sig själva för att hävda Las förträfflighet att jag gissar att de går och spyr så fort de kommer hem. I dag hävdar Sven-Otto Littorin att det är bra att unga får sluta först om det ska sägas upp folk. Orsaken är att unga har högre produktivitet.

Eh, vänta nu. Om de unga har högre produktivitet är det väl de unga som ska arbeta om det kapital som investeras i arbetskraft ska kunna skapa så mycket mervärde som möjligt? Allt annat är väl helt åt skogen samhällsekonomiskt? Eller?

Hur som helst är det ju ganska förfärande att det är helt ok att diskriminera ungdomar. Det finns förståelse för att pensionärerna är missnöjda. Men när ungdomarna hålls kvar i arbetslöshet tack vare den svenska arbetsmarknadspolitiken så är det bara bra, just eftersom de är unga. Exakt varför Littorin vill att ungdomar ska vara så arbetslösa som möjligt förklarar han inte riktigt. Men något tycks han ha emot de yngre generationerna.

Även Magnus Andersson sågar i dag Littorin vid fotknölarna. Och det kan behövas. Skärpning, Moderater!

7 000 nya jobb

Det finns ganska många på vänsterkanten som ondgjort sig över skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Och i dag kan vi läsa att det bara torde vara någon sorts moralism som driver dem. För som jag och många med mig trodde/insåg så leder det så kallade RUT-avdraget till nya jobb, och inte minst vita sådana. 7 000 nya jobb har det blivit till och med. Och jag tycker att jobb är bra. Tän, 7 000 människor som nu har en sysselsättning och en inkomst. Det är fantastiskt!

Roger hade svarat också

Redan igår skrev jag ju om gårdsförsäljning av alkohol. Då noterade jag inte att Centerpartiets Roger Tiefensee svarat Bengt Westerberg i SvD. Bra Roger!

Klart vi ska tillåta gårdsförsäljning!

Nu är det lite debatt om gårdsförsäljning av alkohol äntligen. Bengt Westerberg är emot, sin liberala partietikett till trots. Carl Jan Granqvist och Hans Riese är för. Och jag håller givetvis med de sistnämnda två, vilket också Centerpartiet gör.

Det är nog bara att inse att Sverige har en ganska hycklande lagstiftning på alkoholområdet. Och får jag gissa skapar den nästan fler problem än den skyddar oss från. Och när det kommer till en sån självklar fjantfråga som att de som tillverkar alkohol ska kunna sälja och inte bara ordna provsmakning är saken ganska enkel. Klart vi ska tillåta gårdsförsäljning!

Antingen förstår hon inte, eller så vill hon inte förstå

I dag kan man läsa en mycket bra artikel om debatten kring sexköpslagen på Dagens Nyheters hemsida. Fredrick Federley, som vill avskaffa den och Annika Qarlsson som vill skärpa den ges utrymme att lägga ut orden kring sina ståndpunkter. Det blir intressant inte minst eftersom de båda är centerpartister. Och det är också lite härligt eftersom det visar att det ännu är högt i tak i Centerpartiet.

Jag tycker dock, föga förvånande kanske, att det är Fredrick Federley som för den bästa argumentationen. Tycker också att det är lite billigt av Annika att försvara sig mot den berättigade kritiken att sexköpslagen främst grundar sig på moralism att måla ut det argumentet som att man vill att hon och hennes meningsfränder "underförstått ska uppfattas som moralkonservativa tanter som inte har något fullödigt sexliv". Det är skitsnack. För det första så visar det att hon antingen inte förstår vad vi säger, eller att hon inte vill förstå. Jag vet inte vilket av det som är otäckast. Men däremot måste hon ju se att det är ganska unikt att vi skriver lagar som inte gör någon direkt nytta bara för att de ska utgöra någon sorts ställningstagande. Vill hon återinföra kyrkoplikten också? Eller vill hon göra det olagligt att ha fula kläder på sig? De två sakerna är naturligtvis mindre allvarliga än de problem som prostitutionen är förknippad med, men sett ur ett rättsfilosofiskt perspektiv är det exempel på likartade lagstiftningar. De skulle inte få alla att besöka kyrkan eller klä sig snyggt, men de skulle tala om för oss hur vi borde leva.

Möte och sen fotboll

Jag sitter just nu på möte med CUF:s förbundsstyrelse. Det är ganska avgörande dagar denna helgen. Det smids planer inför valrörelsen nästa år, och det är spännande. Snart ska vi emellertid stänga butiken för dagen, äta och sedan se på lite fotboll.

Och när det kommer till fotbollen blir det spännande. Jag är lätt pessimistisk över Sveriges chanser. Men man får väl ta Zlatans kaxighet som ett gott tecken.

Gabrielsson skjuter bredvid målet

På politikerbloggen skriver Ung vänsters förbundsordförande Ida Gabrielsson att det inte är en mänsklig rättighet att knulla. Orsaken: den återigen uppblossade debatten om sexköpslagens vara eller icke vara. Och Ida har ju rätt i den saken. Men det är ju synd att hon inte anser att den egna kroppen är en mänsklig rättighet. För jag tror nog ändå att det är i det ljuset man måste se den här frågan. Jag är inte emot sexköpslagen för att jag och mina medbröder inom det manliga släktet ska kunna besudla så många prostituerade som möjligt utan att riskera någon rättslig påföljd. Det här handlar om vad lagen i sig gör för nytta för de prostituerade, och huruvida det egentligen bör vara olagligt. Så Gabrielsson skjuter tyvärr bredvid målet.

Federley motståndare till sexköpslagen

Fredrick Federley tar ett kliv ut i rampljuset idag igen. Nu kommer han ut som motståndare till sexköpslagen. Han får givetvis beröm av Hanna Wagenius. Och han ska få det av mig med. Dels för att jag landat i ungefär samma slutsats som han. Lagen handlar mer om moral än hur vi kan göra något åt alla de problem som omgärdar prostitutionen. Och jag är tveksam till att ha lagar för deras egen skull. Lagar ska väl vara till någon nytta, eller? På den punkten måste jag säga att de som förespråkar sexköpslagen har en del att bevisa.

Lite bra med Obama ändå

Att Barack Obama fått Nobels fredspris är naturligtvis den stora nyheten idag. Och den kommenteras flitigt. De flesta förståsigpåare verkar tycka att det är fel. Aftonbladets Wolfgang Hansson är bara en i raden.

Andra spekulerar tämligen fritt. Gustav Andersson funderar på om det kan vara en påtryckning för att tvinga fram ett så bra klimatavtal som möjligt. Jag tvivlar på att det är så Nobelpriskommittén har tänkt. Jag tror snarare att de har sett att Obama börjat prata med länder Bush bara lät nås av vapenskrammel. Jag tror att de har sett en amerikansk president som åtminstone verbalt talar om vikten av ett effektivt klimatarbete. Jag tror att kommittén har sett en president som börjat föra dialog med den muslimska världen. Jag tror att kommittén har hört president Obama tala om att minska antalet krigshandlingar och minska spridningen av kärnvapen. Sedan kan ett bättre klimatavtal mycket väl vara en följd av detta om vi har tur. Och en bättre följd kan man knappast önska sig. Så det vore ju bra om Gustav har rätt i sina spekulationer även om jag inte delar hans bedömning gällande uppsåtet med att tilldela Obama fredspriset.

Jag blev även jag lite ställd när jag hörde att Barack Obama fått fredspriset. Men sedan tog jag mig en funderare och insåg lite av det jag tar upp ovan. Och Svenska freds får säga vad de vill, men jag tycker nästan att det är lite bra att Obama får priset ändå.

Norska Nobelpriskommittén har alltid varit lite djärv. De har ofta uppmärksammat avgörande skeenden innan de avslutats och belönat dem redan då. Ibland har det gjort att de överbevisats. Men ibland har det också gjort att de kunnat konstatera att de såg något innan resten av världen förstod innebörden av det. Vad facit blir i fråga om årets fredspris vet jag inte. Men jag hoppas asannerligen att historieutvecklingen gör detta priset mer motiverat än det man delade ut till Yassir Arafat, Shimon Peres och Yitzhak Rabin. För den fred som då belönades uteblev ju ganska snart därefter.

CUF uppvaktade miljödepartementet

CUF:s kampanj Mitt hjärta är grönt rullar vidare. I går uppvaktade vi miljödepartementet för att berätta om de frågor vi driver. Självklart såg vi också till att deparrtementets personal fick sig varsin kampanj-t-shirt.

Ohederlig argumentation från TCO

TCO visar sin politiska färg genom att springa partipolitiska ärenden i Las-debatten i dag. Man tar reda på hur många som blivit bortlasade och pekar på att det är ganska få, och till och med ganska få unga. Men så bryr man sig inte ett spån om alla som aldrig får jobbet för att de är farligt nära att bli inlasade. De tar inte upp det stora problemet med att man är "in-last" och inte vågar söka sig till jobb man hellre skulle vilja ha. Att argumentera som TCO är rentav ohederligt.

Hela den svenska arbetsmarknadens stelbenthet, och den jämfört med andra länder orimligt höga graden av rädsla för arbetslöshet som präglar svenska arbetstagare, är i grund och botten LAS fel. Och allt detta drabbar ungdomar allra värst. Så snälla TCO, kom tillbaka när ni slutat vara kampanjorgan åt Socialdemokraterna och ägnat er åt att titta på hur den svenska arbetsmarknaden ser ut. Då tror jag inte att ni kommer att vara för Las längre. Få som använder sitt sunda förnuft och därtill är lite demokratiskt sinnade är nämligen det. För oavsett den ringa direkta påverkan är Las en diskriminerande lagstiftning.

Bland det konstigaste jag har läst

Påståendena om att det skulle finnas en hemlig lesbisk stad i Norrland är bland det konstigaste jag har läst i nyhetsväg. Vad får kineserna sådant här ifrån egentligen?

Regeringen vinner i längden

Henrik Brors skriver i DN om hur LO-medlemmar allt mer uppskattar regeringens politik. Och det är ju på ett sätt logiskt att det känns bättre att behålla pengarna än att ständigt vila i statens händer. Den gamla bidrags- och åtgärdspolitiken var bra om man ville skapa ett beroende av staten och sitt eget parti (gissa vilket), men självbestämmande smakar bra det också.

Att pensionärerna inte är lika nöjda förstår jag mycket väl. Visst har deras pensioner blivit lite högre under den här mandatperioden, men jag kan nog hålla med om att man skulle kunna göra mer där.

Kom inte bara med denna eviga moralism!

Noterar att Lars-Håkan Halldin bloggar om sexköpslagen och hårdare reglering kring prostitution. Jag vet ju att det finns stor uppslutning kring detta. Fast det är lite beklämmande att se en sådan oerhörd ignorans inför verkligheten. Om nu dessa lagar bara finns till för att vara ett moralfilosofiskt statement, är de då till någon nytta? Ska vi använda lagstiftningen som någon sorts statlig insändarsida för att övertyga människor om vilken livsstil de ska välja? Nej, det tycker i alla fall inte jag!

Nej, är ni för sexköpslagen får ni allt komma med lite fakta och argument, och inte bara med moralism.

Burka-motionen väcker reaktioner

Mitt blogginlägg från igår (om centerriksdagsledamöternas burka-motion)tycks sannerligen ha väckt en del reaktioner. Och de som nått mig har varit övervägande positiva. Men medieskörden visar trots allt att det finns en ganska stor upprördhet kring burka-motionen inom centerrörelsen. Det visar bland annat Roger Tiefensees uttalande i Expressen. Och i dagens pappersexemplar av Expressen så följs detta upp med fler kritiska centerröster, däribland min egen.

En av de saker som gör mig mest förbannad med de två riksdgsledamöternas motion är att den riskerar att ge helt fel bild av centerpartiet. Vi ska vara rakryggade och stå upp för liberala principer, och därmed våga tycka obekväma saker, men vi ska inte tycka obekväma saker grundat på dumheter och principiella felslut. Och det är det sistnämnda Lennart Pettersson och Staffan Danielsson gör sig skyldiga till. Opinionsbloggen på Expressen ger ett ganska bra exempel på hur illa motioner som denna kan göra Centerpartiet. Jag gissar att många journalister gått och väntat och suktat efter nya Sven-Olle-nyheter att kasta i ansiktet på oss. Och jag vill verkligen inte att de ska få fog för det.

En som däremot står upp på rätt sätt i en fråga som tangerar islam är Elisabeth Thand Ringqvist, som har en debattartikel på Sidan 4 i Expressen i dag. Islamism och sammanblandning av politik och religion hör inte hemma i ett sekulärt, fritt och demokratiskt samhälle. Allra minst i ett liberalt parti. Alla som delar våra värderingar är så klart välkomna till Centerpartiet. Men de som har åsikter som går på tvärs med våra gör nog klokast i att finna enn annan politisk hemvist.

Skatteschockerna släppta

Som väntat släpper oppositionen sina skattechocker idag. Eller ja, skuggbudgetar brukar det ju kallas. Men det är hur som helst mycket tillgångar som ska beslagtagas om de får makten. Men det visste vi ju. Beskattning till fattigdom är ju vänsterns melodi – åtminstone så länge man ser till att alla är ungefär lika fattiga förstås.

Det som kanske ändå är det galnaste med oppositionsbudgetarna är dock att man inte tycks ha sett vad som hände när alliansen kom till makten. För man lägger oroande mycket krut på att lägga resurser till sådant som leder till högre alrbetslöshet. Genom att det lönar sig att arbeta och genom att kapital stannar kvar i Sverige kan vi skapa ett samhälle där vi åtminstone kan hålla en relativt låg arbetslöshet även i svåra tider. Tack och lov för att vi inte haft vänsterregering under den finanskris som nu passerat.

Jag hoppas vi slipper se sådana här skitmotioner i fortsättningen

I dag trampar Centerriksdagsledamöterna Lennart Pettersson och Staffan Danielsson tyvärr ordentligt i klaveret. I en motion till Sveriges Riksdag föreslår de ett förbud mot burka eller niqab.

Att föreslå förbud som ovanstående finns inte ens på den liberala kartan. Sedan får man tycka vad man vill om sedvänjan att bära nämnda plagg. Det viktiga och avgörande här är att det inte är upp till staten och lagen och i förlängningen våldsmonopolet att bestämma hur människor ska klä sig. Vi är emot lagstadgat tvång att bära dessa plagg i andra länder, då borde vi i rimlighetens namn vara emot lagstadgat tvång att inte bära dem, alternativt att bära något annat.

Danielsson och Pettersson skriver förutom burka-motionen också om maskeringsförbund vid demonstrationer. Och det är betydligt lättare att motivera. Det handlar om att kunna upprätthålla den allmänna säkerheten och därmed försvara demokratiska rättigheter. Jag är visserligen beredd att medge att det finns klara nackdelar också med ett sådant maskeringsförbud, men frågan är om inte fördelarna överväger trots allt. Särskilt om man kan finna instrument för att möjliggöra undantag, av religiösa/kulturella skäl eller om det föreligger en tillräckligt allvarlig hotbild mot enskilda demonstranter. Men detta är hur som helst en jädra skillnad mot ett allmänt burka-förbud. Demonstranter har tagit aktiv ställning för att visa sig och sina åsikter, där kan man finna skäl att påpeka att detta även medför skyldigheter.

Det sorgligaste av allt med herrarna Petterssons och Danielssons motion är att den spelar på ganska obehagliga strängar. Och i förlängningen är sådan här skit direkt skadlig för Centerpartiet som liberal kraft. Jag hoppas att vi slipper se fler sådana här motioner från centerriksdagsledamöter i framtiden! Och det är vi fler som tycker.

Upphetsat hos oppositionen

Den här artikeln i Expressen visar ganska väl hur upphetsad stämningen är hos oppositionen för tillfället. Man lever rövare som bara den för att få ett utlovat möte om nästa svenska EU-kommissionär. Och som vi ju alla vet så är det inte klart vilket fördrag som gäller och hur formerna ska bli. Så det är liksom ingen fara än. Inte dags liksom. Jaja, det är ju tur att regeringen tar det hela med lite lugn i alla fall.

Stöd från Lindqvist

Striden om högtidlighållandet av Örebroriksdagen 1810 fortsätter vara en het potatis. Jag har visst skrivit om det förr. Den här gången får jag (eller ja, inte jag personligen kanske) till min glädje lite stöd av Herman Lindqvist, som skriver i en krönika i Aftonbladet, att Vänsterns Murad Artin borde läsa på om historia.

Jag måste säga att det ligger en hel del i det Lindqvist skriver. Det finns en upphetsad ton i protesterna mot Örebro 2010-arrangemanget som är tämligen omotiverad. Det handlar mest om att markera och föra liv, och betydligt mindre om politik. Som jag tidigare skrivit, det vore tjänstefel att inte fira Örebroriksdagen. Det borde man kunna inse även om man är republikan.

Besvärande för Chicago – hur det än går

Chicago har (gissningsvis till sin stora lycka) Barack Obama som medhjälpare när de ska försöka få ett OS. Fast det är ju lite märkligt att han ställer upp på det kan jag tycka. Det är inte riktigt en presidents uppgift att aktivt stödja en OS-stad. Om man sedan ställer upp genom att säga att man garantera att det går i hop sig ekonomiskt kan jag förstå (även om det inte är det bästa en politiker kan göra det heller). Men detta är ju att gå steget längre.

Kan IOK göra annat än att ge OS till Chcago nu? Och blir det inte lite väl nesligt för en amerikansk president om man inte väljer den stad han kampanjat för? Snacka om moment 22. Blir det Chicago kommer alla att tro att det var på grund av Obama. Blir det någon annan stad blir det pinsamt. Hur det än blir kommer det att vara besvärande för Chicago.

Må den som är utan synd kasta första stenen

Sydsvenskan skriver i dag i sin ledare om hur Socialdemokraterna, som sagt att de aldrig någonsin någonstans ska samarbeta med Sverigedemokraterna, är mycket när vad man skulle kunna kalla ett SD-samarbete redan i dag. Det handlar om Trelleborgs kommun.

Detta är en skugga som faller på Socialdemokraterna. Och det är på ett sätt ganska rättmätigt. S har ständigt påpekat att borgerligheten skulle kunna vara beroende eller i färd med att planera ett samarbete med SD. Något som ju inte visat sig stämma.

Kanske ska man därmed påminna socialdemokraterna om det gamla bibelcitatet: "må den som är utan synd kasta första stenen". Sedan är min och andra liberalers roll att se till att det inte begås några synder – i alla fall inte tillsammans med SD – i det borgerliga lägret.

Läs även vad Dick Erixon och Per Ankersjö skriver om detta.

Kort fråga till Alliansfritt Sverige

På Alliansfritt Sveriges korta inlägg om Las gav Hanna Wagenius ett snabbt och bra svar. Men man kan svara mer, eller rättare sagt fråga, utan att det blir långt. Tycker Alliansfritt Sverige att det är rätt att 2,5 av de arbetslösa i åldrarna 15–24 blivit utsatt för lagfäst diskriminering? Det finns ingen relevans som helst att bli av med jobbet för att man nyss fått det.

Försvarsutskottet sa ja till FRA-ändringar

Det blir av allt att döma förändringar i FRA-lagen. Men den blir kvar tillsvidare, och det är illa. Fast det är nog inte så många som är förvånade. Och vi det här laget tycks mediernas ljus inte riktigt falla på turerna kring den omstridda lagstiftningen.

I dag var det försvarsutskottet som röstade, och det kan fortfarande hända saker i kammaren. Men om det inte blir någon motion om avskaffande som vinner riksdagens gillande så är det gissningsvis bättre om man följer försvarsutskottet. Ska man nu ha en FRA-lag så ska man helst inte ha den vi har nu åtminstone. Det är det som gör detta lite rörigt. Att det inte riktigt finns något förslag på bordet än som känns bra. För precis som Kent Persson skriver så är det litte bluffvarning på vänsterkartellens alternativ.

Maud förtjänar sin orden

Annie Johansson bloggar i dag om att Maud Olofsson mottagit en förtjänstorden i Polen som tack för att hon stod upp mot övergångsregler. Och jag tycker att hon förtjänar detta. Det var ett historiskt ögonblick när Centerpartiet tog striden mot Göran Persson och i princip alla andra riksdagspartier, vann, och såg till att alla EU-medborgare kunde garanteras att behandlas lika i Sverige.

Nya cuf.se

Sedan igår har CUF:s hemsida ett nytt utseende. Rätt nice tycker jag. Och den stämmer ju ganska bra ihop med namnet på höstkampanjen också: Mitt hjärta är grönt. Något som många CUF:are bloggat om. Nu senast Linus Hannedahl.