Hur kan vi minska utsläppen så mycket som möjligt?

Det finns ett antal som varken vill läsa eller förstå. Men i övrigt så verkar den klimatrapport CUF släppte igår ha fått ett ganska varmt mottagande hittills. Rapporten försöker peka ut hur vi faktiskt kan minska utsläppen av koldioxid så mycket som möjligt, något vi menar att en hel del så kallade miljövänner inte alltid vill – eller åtminstone inte kommer att lyckas med med sina lösningar.

Rapporten kan man hitta här. Debattartikeln om den kan man läsa här. Och Magnus Andersson bloggar om det här.

Skillnaden mellan nu och 90-talet – centerpartisterna tror på sin politik idag

Jag har pratat en del med centerpartister som är lite äldre än mig, och de känner delvis igen det som antyds i den här artikeln i Aftonbladet. Centerpartiet har ganska konsekvent haft svårt att hantera det partiinterna arbetet parallellt med regeringsinnehavet. Fokus har legat på att göra bra ifrån sig i regeringen och det organisatooriska har släpat efter. Det är tråkigt att det ska behöva vara så, men det verkar inte vara något nytt. Och det verkar kanske som Maud stämmer in i att det ligger något i detta. Något som hedrar henne tycker jag.

Därmed inte sagt att det inte nu finns möjlighet att ändra på det. Och till viss del kanske Oscar Fredriksson har rätt när han pekar på en liten ideologisk nytändning som tycks komma i dessa tider då mycket ser tungt ut för C.

Engagemanget för den egna politiken är det hur som helst inget fel på. Jag och många som jag talat med känner sig väldigt sugna på att gå ut och prata centerpolitik nu. Och det finns en avgörande skillnad mellan Centerpartiets läge nu och den smärre kris vi genomgick i slutet av 1990-talet. För nu står en stor, och till stora delar också stolt, majoritet upp för en politik som man tycker har en tydlig och riktig ideologisk bas där C tar ställning för den enskilda människans rättigheter och friheter. På 90-talet var det ett vilset parti som brottades med sitt eget existensberättigande, idag är C en frihetslig kraft som på en rad politiska områden saknar motsvarigheter i svensk politik. Vi försvarar och arbetar för en rad frihetsreformer som behövs men som få andra frihetligt lagda partier vågar ta i sin mun i jakten på mittenväljare som inte får skrämmas bort till följden av en stringent men för svenskt vidkommande nydanande politik.

Centerpolitiken är mittenpolitik så som den alltid varit i brytpunkten mellan auktoritär socialism och dito konservatism, men när socialister och konservativa har samlats kring mittfältet är det socialliberala plötsligt till höger om det av socialdemokrater så omtyckta högerspöket – med vilket de skrämmer de sina. Centerpartiet är därmed, ur ett nationellt ideologiskt perspektiv, kanske viktigare idag än någonsin.

Så åter till den ideologiska nytändningen då. Maud skriver om jobb och ungdomsarbetslöshet på DN debatt idag. Mycket bra att hon fortsätter ta den debatten! Och så en annan viktig debatt, centerpartiusterna Jörgen Johansson och Roger Tiefensee lyfter skattefrågan, och försöker berätta varför för höga skatter inte är bra för välfärden. Mycket viktigt inlägg även det.

Centerpartister om MP på DN debatt

Tre centerpartister från Stockholm ger i dag, på DN debatt, exempel på varför MP inte är ett liberalt parti. Och det är faktiskt ganska viktigt att markera i den här ideologiska frågan. När det handlar om värderingar är det viktigt att det inte bara är att försöka sätta någon sorts varumärke, det behöver finnas verkliga värderingar bakom också.

Läs också Gustav Anderssons blogginlägg i ämnet.

Josefssons två versioner av verkligheten

Det är intressant hur S och många med dom väljer att spela politik i stället för att driva politik i dessa dagar. Ett exempel på att det är precis vad som sker är den film som finns med i det här blogginlägget som Per Ankersjö publicerat. Det visar att Vattenfalls vd Lars G Josefsson har två vitt skilda versioner om vad han visste och vad hans styrelse fick reda på. Och hur man än vrider och vänder på det här är det Vattenfalls ledning som gjort bort sig. Vad Maud Olofsson har gjort är vad ingen S-minister orkat eller vågat: hon har tagit tag i Vattenfall. S borde vara imponerade, men de väljer att spela fult istället.

Är det någon som har minne av att S sagt något konkret som dom tycker, eller som dom vill med det svenska samhället de senaste åren? Nej, just det. Där kan vi ha en anledning att inte rösta på dem. Det, och att en röst på dem riskerar att leda till att vi får Lars Ohly och Vänsterpartiet i regeringen förstås.

Bra att FP fattade beslut om att reformera LAS

Ska väl också ta och skriva lite vänliga ord om vad Folkpartiet sysslade med på sitt landsmöte. Bland annat tog det en agenda för tillväxt. Och den är i stora drag ganska trevlig läsning. Visst, jag har invändningar, bland annat mot den enkelspåriga synen på kärnkraft och mot språkkravet för medborgarskap – men det var det ju inga nyheter att Folkpartiet driver.

En framgång på landsmötet är att de nu har beslut på att även de vill reformera arbetsrätten och LAS. Inte så mycket som nödvändigt är, men det är ändå bra att fler partier har ett kongressbeslut på att man vill ta tag i frågorna.

Det var som...

Söderling slog Nadal igen! Det var inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det är fantastiskt kul. Sverige håller på att få en verklig tennisstjärna igen. Och det var på tiden!

Ankersjö om MP:s "liberalism"

Nu bloggar också Per Ankersjö om Miljöpartiets påstådda liberalism – en liberalism som har ganska lite med vad som är liberalt att göra. MP har valt sida, skriver han, och så är det ju också.

För övrigt kan man också gärna läsa vad man skriver på ledarbloggen på Svd. De resonerar i liknande banor.

Välkommen läsning om invandring

Dagens brännpunkt är välkommen läsning. Handelsminister skriver tillsammans med Andreas Hatzigeorgiou om invandring, och påpekar det som är så viktigt: att invandring är bra för ekonomin.

Det är den här typen av opinionsyttringar som är så viktiga just nu när rädslan för människor från andra länder växer sig starkare i Sverige. Vi har integrationspolititiska bekymmer i Sverige, men att låsa dörren är inte lösningen. Snarare bör vi försöka hitta vägar in i det svenska samhället. För problemet handlar i första hand om utanförskap.

Folkpartisternas politik hotar svensk alkoholproduktion

Jag lyssnar just nu på hur folkpartisterna diskuterar gårdsförsäljning av alkohol. Och man kan ju nästan tro att de antingen gått och blivit socialdemokrater allihopa, alternativt är dom fulla. Fast det borde dom ju inte vara med tanke på hur dom argumenterar. Å andra sidan är ju hyckleriet den grundläggande beståndsdelen i den svenska alkoholpolitik de höjer till skyarna.

Alkoholförsäljning bör regleras, men det statliga monopol vi har idag är dels förödande för svenskarnas syn på alkohol. Det sups nästan som aldrig förr, med monopolet. Det smugglas som aldrig förr, med monopolet. Människor förlitar sig på att de inte har något ansvar för sitt drickande, utan att staten ska ta det. Och det leder till att det spårar ur. Det kan ta tid, men när nykterhetsrörelsen nu organiserar allt färre så finns det inte längre någon som finns där i det svenska system som gör alkoholen till en förbjuden och då än mer åtråvärd lockelse för ung som gammal.

Reglering och alkoholpolitik behöver inte stavas monopol och statliga skygglappar. Det kan också stavas god tillsyn, förebyggande arbete, och stöd kombinerat med personligt ansvar.

Fast det är inte bara verkligheten som debattörerna på Folkpartiets landsmöte blundar för. De blundar också för att deras politik hotar svensk produktion – som de ju säger att de vill tillåta. För eftersom Systembolaget har monopol så kan de behandla producenterna precis hur illa de vill. Och jag skulle vilja hävda att det är det de gör. De volymkrav de ställer på att ta in drycker i sortimentet är många gånger helt orimliga. Och dessutom finns det begränsade möjligheter för lokala specialiteter. Systembolaget behöver inte lyssna på lokala konsumenter, de behöver faktiskt inte lyssna på konsumenterna över huvud taget. Följden blir att små producenter ställs inför marknadskrafter som är långt ifrån marknadsmässiga för det första, och smått omänskliga om man ska kunna ha småskalig kvalitetsproduktion. Men småföretagare som råkar bo på landet har ju Folkpartiet blundat för förut också.

Ska dock ge en eloge till ett inlägg av Olle Schmidt. Jag citerar fritt: "Ägna er inte åt den här dogmatiska hållningen att ständigt försvara monopol, det kan ju ändå inte vara en liberal uppfattning." Man blir varm i hjärtat av att höra att det trots allt finns en och annan liberalt sinnad människa också i FP.

Mindre glad blir man ju när man läser dagens debattartikel i ämnet på aftonbladet.se.

Zander och Erixon väljer kollektivism före individualism

Nu ska jag gå emot såväl partilinje som CUF:s linje här.

Ämnet: föräldraförsäkringen.

För det första. Det är smärtsamt att se partikamrater som Solveig Zander göra det. Men än mer smärtsamt att se liberala ikoner som Dick Erixon göra samma sak. Det handlar om att se ett bidrag som en rättighet. Men det kommer det aldrig att vara. De kallar delad föräldraförsäkring för kvotering, men det kan inte vara tal om kvotering av en förmån. Det handlar bara om i fall en ersättning för att stanna hemma från jobbet ska vara kollektiv eller individuell. Och både Zander och Erixon väljer kollektivismen före individualismen. De får det dessutom att låta som en liberal paroll. Trots att det handlar om ifall staten ska bunta ihop oss i godtyckliga små klumpar av människor eller om vi ska ses som enskilda medborgare med individuella förmåner och rättigheter.

Nej, ska man resonera som Dick Erixon, och han resonerar med den äran, så måste man faktiskt ta steget fullt ut och ifrågasätta hela föräldraförsäkrningen. Personligen tycker jag det vore en smakligare lösning att avskaffa försäkringen, lagstifta om rätt till ledighet för nyblivna föräldrar, sänka skatten och låta arbetsmarknadens parter göra upp om ersättningen för den ledighet som tas ut. Det leder dels till ett mindre beroende av staten, dels till att jag med mina skattepengar slipper finansiera ett bidragsberoende som tenderar att undergräva allt vad jämställdhetsarbete heter.

Sedan är det inte särskilt förvånande att folk i allmänhet vill ha systemet kvar som det är. Har man väl infört ett statligt ersättningssystem så är det svårt att förändra eller ta bort det. Det är väl därför det är så lätt att saker och ting blir överreglerade.

Vi svarar Wetterstrand

Efter Maria Wetterstrands debattartikel på Newsmill igår har hon fått en hel del mothugg. Bland annat av mig och Magnus Andersson som svarar henne på nämnda Newsmill. Magnus bloggar dessutom om detta idag.

En varm liberal ryggdunk tillägnad Maud Olofsson

I dessa dagar då Maud Olofsson haft det lite jobbigt så är uppskattning troligen välbehövlig. Och just då kommer den från ett kanske lite oväntat håll. Moderat Skolungdom skriver nu att Olofsson är mest liberal i regeringen, och att dte är hon som tydligast fört en kamp för liberaliseringar i Sverige. Att det är så är kanske inte något som förvånar mig, men det är kul att se att fler uppmärksammat det. Samtidigt så finns det behov av fler liberala reformer. Där kommer Centerpartiet att vilja vara delaktiga. Jag hoppas att både Moderat Skolungdom och deras moderparti är beredda att hjälpa till med den saken!

Samling på pumpen

Idag sitter jag på kommunfullmäktige och tjänstgör. Hittills har vi bland annat hanterat en förvånansvärt positiv delårsrapport, givet den rådande konjunkturen. 274 miljoner plus visar prognosen på för 2009, och det är ju faktiskt till och med långt ifrån dåligt. Man kan undra hur läget varit om vi med S-politik haft ett utgångsläge på över 100 000 färre jobb i riket och avsevärt högre skatter när vi gick in i krisen. Men det är nog tur att vi inte riktigt får veta vad som hade hänt. Särskilt inte som vi varit ägare till ett förlusttyngt bilföretag också.

Just nu diskuterar fullmäktige finansieringen av Citybanan. Och där har ju så att säga Kommunsverige gått på pumpen eftersom det blir en betydande medfinansiering från kommunernas sida. Och just nu samlas partiföreträdarna på och kring den där pumpen för att påtala att man egentligen inte anser att det är deras ansvar att betala för Citybanan, men att man är så illa tvungen. Och det är ju givetvis också så, att om det inte den här lösningen blivit av, så hade det nog inte blivit någon Citybana. Vi ska ju komma ihåg att när infrastrukturminister Åsa Tortsensson kom till jobbet efter maktskiftet stod med 100 miljarder i ofinansierade socialdemokratiska löften. Dessa löften har hon nu börjat finansiera.

Centreprenörer

Det är inte bara ordvitsen som tilltalar mig. Jag gillar också innehållet. Sidan centreprenör.se drivs av ett nätverk av företagare som sympatiserar med Centerpartiets företagarpolitik. Och sådana röster behövs. Centerpartiet vill utveckla företagarpolitiken mest i det här landet. Det är visserligen bra att oppositionen börjat en resa som gör deras politik mindre vedervärdig, men ska n verklig ändring till i svensk företagarpolitik måste vi få en regering med ett stärkt Centerparti.

Fast socialliberaler gillar inte kommunister...

Maria Wetterstrand skriver idag på Newsmill, och hon beskriver hur Miljöpartiet skulle kunna vara ett logiskt alternativ för socialliberaler. Såsom varande dylik liberal känner jag ett visst ansvar att ge någon sorts kommentar till hennes artikel.

För det första, och det är väldigt viktigt för socialliberaler, så är det angeläget att se vilken politik ett parti vill åstadkomma. Och ser man till det regeringsalternativ Miljöpartiet har valt så kan vi konstatera att Maria Wetterstrand har valt att slå sig i slang med Vänsterpartiet – ett parti som ännu inte lyckats göra upp med sin kommunistiska nutidshistoria, vars ledare för bara ett par år sedan talat om att Castro är att föredra framför Bush, och därmed alltså väljer diktatur före demokrati. Andra företrädare för partiet uttryckte vid ungefär samma tidpunkt allt annat än kyliga känslor för Nordkorea. Vill Miljöpartiet värva socialliberaler ska man nog akta sig för att föra Vänsterpartiet till makten i Sverige.

Däremot ska Miljöpartiet som parti ha en del beröm för att man i sina principiella överväganden ofta tenderat att välja en frihetlig väg i fråga om personlig frihet. När det handlat om FRA är det bra att Miljöpartiet stått upp mot statlig övervakning av medborgarna. Men det krävs mer än så för att kvala in som socialliberaler.

Ett av de största problemen i Miljöpartiets politik, sett med liberala glasögon, är partiets miljöpolitik. Den landar konsekvent i en centraliserad förbudspolitik som i grunden saknar lider av total avsaknad av tron på människans inneboende kraft och förmåga. Enligt Miljöpartiet leder en fri ekonomi till sämre miljö, trots att vi ser att tillväxt gör att människor får det bättre samtidigt som möjligheterna att hantera miljöproblemen ökar. Men man kan dessutom ta det ett steg till – tillväxt är en förutsättning för att miljöproblemen ska gå att ta itu med i stora delar av världen. För det är när man har mat på bordet man kan förmå sig att bry sig om den omgivande naturen. Med fattigare människor, vilket MP:s antitillväxtspolitik leder till, kommer vi alltså inte att inte att kunna hantera miljöutmaningarna lika kraftfullt som vi kan med en, just det, socialliberal politik.

Det är glädjande att Maria Wetterstrand talar om frihet. Men när hon ständigt väljer auktoritära lösningar i sin miljöpolitik så saknar det hon säger trovärdighet. Socialliberaler vill se lösningar som innebär frihetliga lösningar även i miljöfrågor, helt enkelt därför att den grundläggande värdering hos varje socialliberal är att man tror att frihet är bättre för samhällsutvecklingen än vad tvång är.

Intressant artikel av Pekgul

Nalin Pekgul har idag en mycket intressant debattartikel på DN debatt. Det handlar till stora delar om islamofobi och religiös extremism. Det märks att det handlar om en verklighet Pekgul har en hel del kunskap om.

Tyvärr har hon nog rätt när hon beskriver att problematiken kring extremism inte ägnas särskilt stort intresse från regeringens sida. I stora drag handlar det om ett problem som är nära förknippat med utanförskapet i samhället. Av någon anledning verkar det inte vara lika stor anlendning att ägna tid åt dvissa människor som befinner sig i utanförskap.

Pekgul har också rätt när hon skriver att vi inte får låta våra samhällen vittra sönder som resultat av religiösa motsättningar. Men det är ett påstående som förpliktigar. Följer man den svenska samhällsdebattens senaste trender är det tydligt att det är motsättningarna mellan vad som anses vara muslimskt och det som anses vara svenskt som betonas allt mer. Det är inte alltid fråga om motsättningar med enbart religiösa förtecken, men religionen har spelat och spelar fortfarande en stor roll för den svenska självbilden. Så att föra en sekulär debatt innebär inte nödvändigtvis att det inte kan jämföras med de religiösa motsättningar som Nalin Pekgul tar upp. Slutsatsen är att de främlingsfienliga krafter som i dag är under uppsegling inte är ett dugg bättre än något annat uttryck av religiös extremism.

Det finns gott om tecken på svenska integrationspolitiska misslyckanden. Somalierna är ett. I Sverige hör invandrade med somalisk bakgrund till de procentuellt sett mest arbetslösa. I Canada är det snarare tvärtom. Och jag tvivlar på att det har att göra med att Canadas somalier är någon annan sorts somalier. Snarare handlar det om att vi hanterat invandringen olika. Och i Sveriges fall tror jag att problemet många gånger är den vanliga svenska nånannanismen och pappa-staten-mentaliteten. Vi har varit så inställda på att det är svenska myndigheter som ska styra varje ny svensks intåg i folkhemmet. Trots att erfarenheten snarare är den att till och med vi som bott i Sverige i flera generationer tenderar att hamna i utanförskap när staten ska ta hand om oss från vaggan till graven.

Sverige ska vara ett öppet samhälle, men ett öppet samhälle förutsätter också ett visst mått av frihet. Staten ska erbjuda ett skyddsnät, och naturligtvis hjälp på traven för dem som står långt utanför arbetsmarknad och samhälle i övrigt. Men därutöver behöver man betona människors möjlighet och skyldighet att själva vara en del av det samhälle de lever i. Statlig pekpinnepolitik är inte bra när det kommer till något annat område, varför skulle det då vara bra för integrationen?

Magnus Andersson skriver bok

Magnus Andersson har skrivit en bok om klimatutmaningen. Nu kan man höra två av kapitlen. Och snart kommer resten av boken att finnas att få fatt i. Jag har inte läst boken, men det ska onekligen bli spännande att göra det!

Spelpjäserna inför klimattoppmötet är i rörelse

Spelpjäserna inför klimattoppmötet i Köpenhamn börjar röra på sig nu. Nu har exempelvis USA och Kina kommit till någon form av uppgörelse. Det är en uppgörelse som kommer att vara inflytelserik när det är dags att sätta sig vid förhandlingsbordet. Det är bara att hoppas på att de kommit ram till något användbart. Och om inte annat så är pressen på EU och EU:s ordförandeland Sverige än större nu. Och då gäller det också att vi som befinner oss lite vid sidan av, på bloggar och liknande, visar att det finns engagemang och ett folkligt tryck. Så kan makthavarna känna att det de gör är viktigt och att förväntningar finns. Vill man bidra lite ytterligare kan man också underteckna namninsamlingen på 2grader.se.

S var etter värre

Det har blivit ganska mycket liv kring Vattenfall de senaste dagarna. Och nu är föga förvånande en ny vd på gång till företaget.

Socialdemokraterna har försökt få det att låta som om Maud Olofsson varit passiv och inte agerat utifråmn information hon haft sedan tidigare. Men i själva verket var S etter värre. Som Johan Hedin skriver prickades tre socialdemokratiska näringsministrar för bristande styrning av Vattenfall. Nu händer något, åtminstone. Och det är på tiden.

Johan beskriver också att S ganska utstuderat orkestrerat en anit-Maud-kampanj. Jag har inte följt det lika noggrant som Johan, men det känns inte helt otroligt.

Om Olofsson, Vattenfall och statens ägande

Jag kan känna viss sympati för Maud Olofssons kritik mot Vattenfall. Hennes kritiska uttalanden har blivit mycket omskrivna, och det är inte så konstigt. Det är ganska ovanligt att en svensk minister är så öppet kritisk till hur ett statligt företag har agerat. På sätt och vis ger också Vattenfalls vd Lars G Josefsson henne rätt när han skrider ut till försvar för bolaget. Han resonerar liksom så att eftersom alla andra runtomkring oss gör fel och dessutom ännu mer fel än vad vi vill göra, så ska vi göra fel vi också, fast i något mindre omfattning än andra. Han har säkerligen rätt i att svenskarna inte förstått detta, för det går inte riktigt att begripa. Jag tvivlar på att det finns förbud mot grön energi i Polen och Tyskland. Och då kanske man kan visa den goda viljan att åtminstone lägga lite energi på att ställa om från kol till något annat.

Sedan ska det sägas att jag helt klart förstår att man inte gör sig av med Europas kolberoende på en vecka. Men det behöver inte innebära total kapitulation inför påstådda realiteter som på grund av redan fattade EU-beslut inte kommer att kunna vara realiteter särskilt länge till.

Fast sedan har vi den andra sidan av myntet också. Den stora frågan. Som Magnus Andersson och delvis också Stefan Tornberg ställer sig. Ska staten äga Vattenfall? Uppenbarligen har i alla fall inte det statliga ägandet inneburit att vi säkrat ett klimatsmart agerande från bolagets sida. Och då kanske det är lika bra att vi följer den enkla och goda principen att staten inte ska driva företag.

Jonsson ger svar på tal

Glädjande nog ser jag att Anders W Jonsson ger dem svar på tal som hävdar att Centerpartiets kritik mot las och överregleringen av svensk arbetsmarknad skulle vara ett nytt påfund. Det är det inte. Men om det så vore det skulle det knappast vara mindre rätt för det.

Vi får inte glömma varför vi är där

Det är inga roliga nyheter när rapporterna når oss om skadad svenska soldater i Afghanistan. Och risken finns att det blir fler skadade, kanske dödsoffer. Men trots att det känns svårare i stunder då svenska soldater råkar illa ut, så får vi inte glömma bort varför vi är på plats i Afghanistan. Och jag hävdar att det är rätt att vi är där.

I samma stund som Sverige skickar trupp i utlandstjänst tar vi risken att de skadas eller dödas. I fallet Afghanistan handlar Sveriges närvaro om att trygga det dagliga livet och stabiliteten i ett land som sannerligen behöver just det. Men kan alltid hävda att soldater inte kan skapa fred, men man har inte alltid rätt när man påstår det.

Det finns en anledning att tro att de soldater som nu skadats i Afghanistan, av den svenska närvarons motståndare, tas som bevis för att Sverige inte har i Afghanistan att göra. Det är ett känslomässigt sett effektfullt sätt att argumentera, men samtidigt ganska märkligt. Skulle Sverige bara delta i insatser där det är helt ofarligt för svensk militär personal att vistas skulle knappast Sveriges engagemang för världsfreden vara särskilt förtroendeingivande. Inte heller när det kommer till fredsbevarande insatser finns det några gratisluncher. Jag hoppas och tror att de svenska soldater som deltar i den svenska insatsen i Afghanistan är medvetna om riskerna, och deltar därför att de anser att de gör vad som är rätt.

Det är inte roligt att svenska soldater skadas i Afghanistan. Det är något som med alla till buds stående medel ska förhindras. Men det är inte detsamma som att avbryta ett deltagande i en insats som i långa loppet kan vara mycket betydelsefull för den demokratiska utvecklingen och för kvinnornas möjligheter till utbildning och ett självständigt liv i ett land som länge saknat just dessa saker.

Det blir lite skrattretande

Föga förvånande har Ali Esbati lika svårt som alla andra vänstersocialister att finna orken att lära sig något om liberalism. Han kallar försäljning av apotek och det brutna monopolet på apoteksmarknaden för nyliberalism. Och det må vara så att nyliberaler tycker att det är ett steg i rätt riktning, men man kan vara ganska socialdemokratisk och fortfarande tycka att det är vettigt. Norge är ju ett exempel på den saken, där en liknande reform genomförts och där Socialistisk Venstreparti sitter i regeringsställning.

Det blir lite skrattretande (fastän man kanske borde gråta) när han också försöker hävda Egypten som något nyliberalt och peka på fattigdom där. Särskilt när vi vet att allt som påminner om Esbatis drömsamhälle lett inte bara till omfattande fattigdom och långtgående förtryck, utan också till ett betydande antal dödsoffer i den heliga statens namn.

Inga sovjetvänner i Rosenbad!

Idag skriver Svenska Dagbladet om Vänsterpartiet, Lars Ohly och kommunismen på sin ledarsida. Och det är bra och viktigt att detta tas upp.

Under större delen av sin politiskt aktiva tid har Lars Ohly sett och av allt att döma också stöttat ett intensivt samarbete med den råbarkade kommunismen i det forna Östblocket. Vi vet nu, och många visste redan då, att det pågick enorma övergrepp mot människor bakom kommuniststaternas stängda gränser. Idag tar Vänsterpartiet klädsamt avstånd från det som är vedertaget förkastligt. Men frågan är om de gjort det om det inte varit så vedertaget, utan bara förkastligt.

Nu 2009, med knappa året kvar till valdagen 2010, tillhör det nyblivet officiellt ickekommunistiska vänsterpartiet det regeringsalternativ som tävlar om makten med den sittande regeringen. Och det finns anledning att känna viss oro. För tar inte Alliansregeringen den här debatten och visar att centralistisk, statlig maktpolitik (som fortfarande är ett tydligt inslag i Vänsterpartiets agenda) är en plåga för såväl samhällsekonomi som den personliga friheten så riskerar vi att ha gamla sovjetvänner i Rosenbad om ett år.

På tal om kommunismen

Ja just det, på tal om den kommunism jag tog upp i förra inlägget. Centerpartiets partisekreterare Anders Flanking ställer kommunism mot liberalism i en artikel på Newsmill. Läsvärt!

En stor dag

Det är en stor dag idag. Det är 20 år sedan en delad värld tog ett stort kliv mot förbrödring. Denna dag 1989 föll Berlinmuren och med den den östtyska kommunismen. Än idag plågas det forna Östtyskland av sviter från vanstyret i form av sämre ekonomi och högre levnadsstandard, men förtrycket är borta, och möjligheterna finns till att det fullkomligt delade Tyskland, som idag bara är ett delvis kluvet Tyskland, på riktigt blir ett enat Tyskland.

Denna dag, då jag även gått förbi en demonstration till minnet av kristallnatten på torget i Örebro, passar bra för at minnas att diktatur är en förbannelse som därhelst den uppträder gör mänskligt liv stegvis omänskligare.

Valkurs med CUF

Rullar just in i Stockholm. Ska på Valkurs med CUF. Hoppas kunna blogga mer från den under dagen. Men nu har jag ett tåg att kliva av.

Fri ekonomi bra för miljön

Tänkte fortsätta på spåret jag tog upp i min förra bloggpost, genom att hänvisa till någon annan. Johan Hedin visar i ett bra inlägg att det inte är bra för miljön att falla för socialistiska lockelser. Konsumtion och en fri ekonomi gör det möjligt att hantera miljöförstöringen. Läs hans inlägg här.

Schröder och självmordsideologin

Den 26 oktober skrev Grön Ungdoms Anders Schröder det som vi alla förstått men väntat på. Det är bra att miljöpartister nu äntligen visar att de är emot välstånd och utveckling. I det långa loppet innebär det att de är för tillbakagång till ett samhälle som varit, ett samhälle med lägre levnadsstandard, sämre hygien, mindre mat, ökad spädbarnsdödlighet, minskade utsikter att kunna hantera utsläpp och miljöförstöring, mindre effektiva transporter och kommunikationer. De tror att fattigare människor är bättre för miljön, men det stämmer inte. Dessutom är det ju, som Magnus Andersson är inne på i sitt svar, en rejäl spottloska i ansiktet på världens fattiga.

Det är frihet och utveckling som ständigt möjliggjort mänsklighetens fortlevnad på planeten genom århundraden av befolkningstillväxt kantad av armod. Vår uppfinningsrikedom och förmåga att anpassa oss gör att vi kan sitta här idag och knappa på en dator istället för att jag redan nu som 28-åring skulle vara tandlös och betraktas som en ålderstigen herre. Schröder företräder en självmordsideologi – han vill att vi människor ska upphöra att sträva efter vårt eget bästa – vi ska göra uppror mot det vi är, det som gjort att vi en gång uppfunnit hjulet och lärt oss tygla elden. Allt det som gör att vi går upp på morgonen för att arbeta, och sedan gå till sängs för att hämta kraft så vi kan leva vidare under lite bättre förhållanden än tidigare. Alla de drifterna och instinkterna ska vi lämna bakom oss. Vi ska i stället uppfinna helt nya premisser för mänskligt liv i en miljöpartistisk drömstat byggd på en socialistiskt inspirerad social ingenjörskonst med fordom som enda ideal. Det är både omänskligt och reaktionärt.

Spekulationerna pågår för fullt

Just nu spekuleras det friskt kring vem som ska bli Sveriges nästa EU-kommissionär. Troligen blir det en borgerlig politiker, dels på grund av nuvarande riksdagsmajoritet, dels på grund av att vi skickat två sossar på raken till Bryssel. Jag tycker naturligtvis att det vore väldigt roligt om Lena Ek (C) kunde bli kommissionär. Hon har gjort ett hästjobb under sin tid i Europaparlamentet och skulle nog göra detsamma i kommissionen. Men så klart är det så att det ligger nära till hands att det blir en moderat. Gunilla Carlsson är kanske det troligaste namnet. Fast om Sverige kan få "utrikesministerposten" så tror jag, till skillnad från Anna Ibrisagic att Carl Bildt ligger bra till. Även om Sveriges åsikter om exempelvis ett turkiskt EU-medlemskap skiljer sig från flera andra medlemsländers syn på saken så tror jag att Bildt har tyngd nog för att ha förtroende även utanför Sveriges gränser som EU:s höga representant i utrikesfrågor.

Verkar vara ett bra initiativ

En ny sajt, allavaljare.se ska presentera politik på ett lättläst sätt inför valet. Det låter som ett bra initiativ tycker jag. Även om jag inte håller med så tycker alldeles för många att politik är svårt att ta till sig. Man kan ju hoppas att den nya sajten kan göra det lättare.

Lite fotboll

Nu blir det lite mer fotboll här på bloggen. Fast inte ÖSK den här gången, om än sånt som handlar om före detta ÖSK:are. För sådana finns det gott om i Djurgården och Assyriska som möttes i kvalet till allsvenskan idag. Och Assyriska vann.

Jag måste säga att jag är lite förvånad över att Assyriska tog hem kvällens match. Djurgården har kännts stabilare under de sista spännande omgångarna i högsta serien. Och det måste man sannerligen visa upp i kvalreturen på söndag! Förhoppningsvis kan det bli en spännande match.

Så till dagens stora nyhet. Erik Hamrén blir ny förbundkapten. Det blir nog bra tror jag. Han var kanske inte mitt förstahandsval, men jag är osäker på vem som var det egentligen. Och Hamrén har ju gjort bra ifrån sig i många gånger tidigare, så det här blir säkert bra.

En börda har lyfts från Reinfeldts axlar

Nu är Lissabonfördraget godkänt även av Tjeckien. Landets president har undertecknat beslutet, och EU har därmed ett nytt fördrag att luta sig mot. Detta är mycket viktigt för EU. Nu har man uppdaterade spelregler som är anpassade till en union av dagens storlek.

Samtidigt är det så klart så att Lissabonfördraget inte är helt perfekt. Det finns en del att göra. Men det första och viktiga steget var att se till så att ett fördrag kom på plats. Nu kan börja fungera en stund igen, och grunden kan läggas för fortsatt utveckling av samarbetet.

Jag är övertygad om att Lissabonfördraget inte blir det sista fördrag som kommer att ligga till grund för EU-smarbetet. Och jag hoppas att kommande fördrag kommer att ge mer av renodlig och tydlighet, och helst federalism så att det blir medborgarna i medlemsländerna som har den huvudsakliga makten i EU-systemet.

Dagenn händelser gör för övrigt att den svenska regeringen nu vet vad som gäller när en ny kommission ska tillsättas, och arbetet kring detta kan fortgå. Jag tror att det är en börda som lyfts från statsminister Fredrik Reinfeldts axlar idag.

Ohly försöker bli rumsren

Lars Ohly har en sak gemensam med SD-ledaren Jimmie Åkesson – han kämpar hårt för att bli rumsren. För med hans historia som bekännande kommunist och partiaktiva som under senare år beskrivit Nordkorea i nära nog berömmande ordalag så återstår det tveklöst att bli rumsren inför alla de mittenväljare och företagare som saknar Maos lilla röda i bokhyllan. För det är just de som måste acceptera V:s närvaro i det vänstraste regeringsalternativet om det ska kunna bli maktskifte till en regering där ett av statsråden heter Ohly.

Nu är det ju ganska beskedliga och lovvärda förslag han presenterar idag när han i Aftonbladet försöker visa hur bra hans politik är för företagarna. Men precis som Fredrick Federley skriver så återstår ju mycket av Vänsterpartiets minst sagt företagarfientliga politik att ta itu med. Och skulle man lyckas med att ta tag i den så skulle man heller inte längre vara Vänsterpartiet. Så illa ligger det nämligen till med just Vänsterpartiet. De vill chockhöja skatter, krångla till det för så många som möjligt, och de vill formgjuta alla svenska ungar till arbetstagare i en skola där det inte finns annat än kommunala "mönsterskolor" att välja på. Det blir inte mycket företagande med en sådan politik.

Torstensson tar upp Daleus fallna mantel

Infrastrukturminister Åsa Torstensson tar i dag upp den förre centerledaren Lennart Daleus fallna mantel och slår ett slag för en ny digital allemansrätt. Nu är det 100 Mbit/s till minst 90 procent av hushållen. Och det finns något klokt i att regeringen intresserar sig i denna typ av infrastruktur också. Man kan nog faktiskt ganska lätt dra paralleller mellan digital infrastruktur och exempelvis Citybanan. Med goda komunikationer i hela landet kan hela landet bidra till tillväxt och jobbskapande.

Kom ihåg bilkrisen

Naturskyddsföreningen lyfter ett varningens finger för utredningen kring kärnkraften som snart ska presenteras för regeringen. Man menar att den föreslår statliga subventioner av kärnkraften, och det känns oroväckande. Staten ska inte gå in med långtgående subventioner i industrin, och det gäller även kärnkraften. Jag hoppas regeringen har bilkrisen kvar på näthinnan. Om man inte ska bli bilfabrikörer ska man kanske inte bli kärnkraftsproducenter heller.

Sluta med hyckleriet

Magnus Andersson beskriver i dag regeringens förslag om gårdsförsäljning av alkohol som en urvattnad kompromiss, och han har rätt. Mellan sina vinresor till Frankrike under sommarmånaderna behagar ju folkpartister och kristdemokrater nämligen att tycka att den typen av verksamhet är alldeles för ociviliserad för att bedrivas här i Sverige. Ja jag vet ju inte att de åker på vinresor, men flera av dem har säkert njutit av druvans frukter på nära håll i något kontinentalt sammanhang, eller så har de kanske varit på något destilleri i Skottland för att smaka på "livets vatten". Men som sagt, detta är ju bara ok om livets vatten är skrivet på gaeliska, är det i stället på latin och uttalas akvavit så är det ju en heeeelt annan sak.

Nej ni, så kallade liberaler och andra frihetliga. Sluta med hyckleriet, bomma igen bolaget, och kräv spritförbud så kanske ni kan förtjäna lite respekt för ert resonemang. Inte för att jag håller med er mer för det, men det är väl en annan sak.