Gott nytt år!

Nä. Nu åker jag norrut för nyårsfirande. Jag återkommer nästa år. Ha det! Och gott nytt år!

Intet nytt under solen

Expressen försöker nu göra nyheter av att regeringen inte vill ta debatter med oppositionen. Men intet nytt under solen. Även om jag tycker att man ska ta sina debatter så är detta ingenting mot hur S agerade och försökte styra debatten under sin tid vid makten. Allt annat motstånd än M var aktuellt, och inte ens då dög det annat än i undantagsfall. Tyvärr är det nog bara så att borgerligheten fått inse att det i detta fall är bäst att anpassa sig till spelets regler och agera som S gjorde.

Beklagligt. Men ingen nyhet. För det var ju inga nyheter hur S försökte styra debatten tidigare mandatperioder.

Ha en riktigt god jul!

Ja. Då var det dags för mig att ta lite julledigt från bloggandet. Förhopningsvis återkommer den här envist liberala bloggrösten redan i mellandagarna.

Hur som helst så önskar jag alla läsare en riktigt, riktigt god jul! Och det oavsett om ni håller med om vad jag tycker eller inte. För jag tror att alla ändå behöver lite ledigt och lite lugn och ro så här års!

Nä, nu ska jag snart knoppa. Sen åker jag till Karlskoga och firar jul med släkten imorgon!

Vad hade Henry Ford sagt?

Nu tycker jag nog ändå att det är ok att Geely köpter Volvo. Men det är intressant att affären, som idag konfirmerats av Ford, nu ska godkännas av det kinesiska kommunistpartiet (åtminstone enligt vad jag hörde på SR idag). Man kan ju undra vad Henry Ford tyckt om det.

Oavsett det kommer nog inte Volvo vara det sista västerländska företag som övertas av kineser. Och på ett ätt är det i sin ordning. Och det är för att det tyder på att ekonomin i en historiskt sett fattigare region växer, och med den totala ekonomin minskar troligen också fattigdomen hos kineserna. Och med största tur kan det också leda till krav på demokrati. Men samtidigt är det så att kritiken mot kommunistdiktaturen i Kina inte får upphöra. Den måste bäras vidare, om inte annat för att ge demokratiivrare i Kina stöd.

Serbiens ansökan visar EU:s betydelse

Nu är det klart att Serbien vill bli medlemmar i EU. Deras medlemsansökan är nu inlämnad. Det är mycket positivt. Visserligen finns det troligen vissa hinder på vägen, men finns viljan från serbiskt håll så tror jag att det ska gå bra.

Att EU nu får fler medlemsländer och dessutom på balkan är bra både för EU:s legitimitet och för stabiliteten i Europa. Serbiens medlemsansökan visar att EU fortfarande har en roll att spela för sammanhållningen i Europa. Och just det har sedan starten varit en av EU:s viktigaste uppgifter.

Klimatfiasko i Köpenhamn – men för världen ser det lite bättre ut

Att klimattoppmötet i Köpenhamn blev ett veritabelt fiasko är väl allmänt känt vid det här laget. Nu står hoppet till att världens ledare och länder lyckas få ordning på sina ambitioner inför januari månad då man ska redovisa sina insatser. Men jag är rädd för att det blir ont om glada överraskningar.

Det är lite ironiskt att det just nu är USA och Kina som står "enade" i att bromsa ambitionerna. Att Kina exempelvis inte vill underkasta sig nödvändig kontroll för att man ska se att de efterlever det de lovat kan man mot bakgrund av landets politiska ordning förstå. Även för klimatet är det alltså dåligt med diktatur. Att USA inte går längre, och därmed agerar på ett sätt som liknar Kinas beror hur märkligt det än kan låta på motsatsen. Barack Obama hade inte kongressen med sig och var därför förhindrad att uträtta de stordåd som man åtminstone kan ana att han skulle vilja bidra med.

Även om det känns tungt nu så finns det emellertid anledning att vara hoppfull inför framtiden. Det här klimatavtalet gick åt skogen. Men världens förutsättningar att hantera klimathotet blir allt bättre. Och det i takt med att det blir färre krig, mindre fattigdom, fler barn som får gå i skolan och ökad medellivslängd. Kort sagt ännu ökar välståndet och välfärden i världen. De som idag lever i fattigdom i svält har troligen större chans att bli kvitt sina lidanden de kommande tio åren jämfört med hur det såg ut för tio år sedan. Visst, just nu genomgår vi en stor ekonomisk kris, men den kommer att klinga av och utvecklingen kommer att fortsätta.

Allt detta kan tyckas vara skilt från klimatfrågan, men jag vill hävda raka motsatsen. Jag vill påstå att det är få saker som är så viktiga för klimatfrågan som just det att människor får det bättre. För på så sätt kommer man både ha tydligare incitament att gå vidare från att kämpa för mat för dagen till att bry sig om de problem som ligger på en högre nivå, som klimatet till exempel. Dessutom, så länge människor och länder får det bättre ekonomiskt sett finns det också mer resurser att använda i statsbudgetar runtom i världen för att genomföra reformer som är bra för klimatet.

Så ska man summera klimatåret och kanske klimatdecenniet så är det klart att det fick en dyster avslutning. Men på det stora hela så har tiden givit oss fler skäl att hoppas på en grönare framtid. Det som återstår är väl möjligen viljan i vissa fall, viljan och dessutom ambitionen att satsa på rätt saker.

Det verkar finnas någons sorts tilltro till Saab ändå

Tortyren fortsätter i Trollhättan, och nu verkar fler bud vara lagda på Saab. Jag tänker inte sia kring vad som händer nu, men en sak noterar jag. Det tycks ändå finnas någon sorts tro på Saab bland världens investerare. Så tolkar jag i alla fall det faktum att Spyker-aktien sköt i höjden efter att det blev känt att de lagt ett nytt bud. Skulle man tro att det var dödfött att producera Saab-bilar i framtiden skulle man knappast köpa aktier i Saabs eventuella nya ägare.

Åsling har rätt när han ger Maud rätt

Turerna från Saab har fått den Socialdemokratiska retoriken (i alla fall den som kommer från partiledningen) att klinga allt mer vänstersocialistisk. Fast väl medvetna om att förstatligande av industri efter industri vartefter de eventuellt hamnar på fallrepet i globaliseringens spår inte är något som ens de tror att de kan ha råd med vid ett maktövertagande så har de valt att tala i skägget. Inte mycket mer än att man bör gå in med mer resurser, pengar, insatser och att "göra mer" har kommit över de S-märkta läpparna. Endast vid några få tillfällen har de råkat säga vad de tänkt. Att staten bör gå in som ägare. Men snart har de återvänt till otydligheten.

Det finns årtionden av erfarenhet som pekar på att det som S hela tiden insinuerat är vansinne, och snarare leder till större ekonomiska problem för både land och industri än vad det innebär att låta utveckling och globalisering dela ut hårda smällar i bland samtidigt som vi ger utrymmer för nya jobb att skapas i nya branscher, i nya företag och kring nya tjänster och innovationer.

Ovanstående ger idag före dette industriministern Nils G Åsling stöd för. Han berättar om varvsstödet och hur det inte ledde till att varvsindustrin räddades. Istället blev det stödet ett enormt slöseri med skattebetalarnas resurser, och den typen av stöd ger egentligen bara konstgjord andning.

Pinsamt, SJ!

Råkade idag återigen ut för ett tåg som var inställt på grund av personalbrist. Det är så pinsamt att sådant kan få ske att SJ:s ledning nästan borde be om att få bli utbytt. Följden av detta blev att jag betalade några kronor extra för att ta bussen, vilken jag inte tjänade någon tid med, men SJ ska inte ha några pengar när de inte kan köra tåg ens. Personalbrist är en sådan där orsak till att tåget inte går som helt enkelt inte ska kunna ske. Så är det bara. Betala några tusen extra och hyr in personal, men the show must go on. Det är sådant här som gör att man inser att staten inte ska driva företag. Inte bara det att det snedvrider konkurrensen, det blir sämre också.

Folins märkliga julklapp från Mäklarsamfundet

Centerbloggaren Johan Folin (som jag bland annat skrivit idéprogram till CUF tillsammans med) har fått en märklig julklapp. Han har kritiserat en mäklare – och av allt att döma finns det goda skäl att kritisera mäklaren i det här fallet – och fått en polisanmälan i julklapp.

Det känns som att Mäklarsamfundet i det här fallet har lite bristande förståelse för blogosfären och det fria ordet. För det sätt de agerat på är mycket märkligt. Jag ger mitt stöd till Johan Folin i det här läget. Och jag hoppas att det här klarar upp sig. Däremot så har jag många gånger tyckt att mäklarbranschen är en märklig bransch som på egen hand styr väldigt mycket (obs! understatement) på fastighetsmarknaden. Kanske dags för ändring på det snart?

Även Johan Hedin och Magnus Andersson bloggar om detta.

Magnus bok finns att beställa

Jag har inte hunnit än, och är jag snäll kanske tomten ger mig en försenad julklapp. Men nu finns i alla fall Magnus Anderssons bok Klimatutmaningen att beställa. Oavsett om det sker via tomtens försyn eller en transaktion gjord av undertecknad så ska jag i alla fall läsa den!

Det är verkligen tortyr

Jag håller Med Trollhättans kommunalråd Gert-Inge Andersson. Det som händer nu är tortyr. För det första gick GM ut två veckor innan den aviserade tidsfristen för försäljning av Saab gått ut och sa att man lägger ner Saab. Trots att man, såsom varande amerikaner och troligen i genomsnitt mer religiösa än en annan, borde inse att det är en djävulusisk julklapp till Saabs anställda. Sedan låter man Spyker lägga ett nytt bud och säger att man ska titta på det.

Hade inte GM kunnat vänta året ut. Släppa bomben om nedläggning (som högst eventuellt då var i syfte att skrämma fram högre bud) den 4 januari och låta Spyker lägga sitt nya bud ett par dagar senare? Eller så hade man kanske kunnat sköta det hela genom lite gammal hederlig förhandling. Det kanske inte var så konstigt att GM inte fick ordning på Saabs ekonomi om företagsledningens utmärkande drag är att agera som elefanter i en porslinsbutik.

Nu ska vi nog inte hoppas på att Saab klarar sig. Och det är/vore tragiskt med en nedläggningen. Ett av världens mest fantastiska små bilmärken försvinner. Och med det en tradition av innovationer och finurlig ingenjörskonst som i princip saknar motstycke i världen. Men blir det nedläggning, vilket allt pekar på, så måste man nog ändå så småningom konstatera att den företagsekonomiska verkligheten även gäller för svensk fordonsindustri. Hur mycket det än kan svida. Något som på intet sätt gör att det svider mindre.

Euron aktuell igen

Det är glädjande att ytterligare en mätning i veckan visade på att en majoritet av svenskarna är positiva till ett införande av euron. Håkan Larsson (C) försöker dock återigen varna för eurons snara undergång. Men hittills har olyckskorparna alltid haft fel, och de kommer givetvis få det igen. Det gränslösa och samarbetande Europa med så få handelshinder som möjligt är det långsiktigt mest konkurrenskraftiga Europa.

Lägg därtill att kronan under krisen svajat mer än vad jag till och med var rädd för att den skulle göra. De stora valutorna behåller värdet, medan vi svenskar får sämre köpkraft när kronan sjunker. Nu kommer säkerligen kronan att återhämta sig något, men för varje stort fall kommer vi gissningsvis att bli lite mer ifrånåkta.

I slutändan är det nog emellertid helt andra saker än nationalekonomiska överväganden som avgör. Varför ska vi göra det krångligare för oss än nödvändigt? Det är nog en frågeställning som blir allt mer relevant ju mer vi svenskar vågar ta Europa till vårt hjärta. Och med den generation som redan i tidig ålder rest, pluggat och skaffat vänner på kontinenten blir vi allt mer öppna för att vi faktiskt är en del av en kontinent och inte så lätt kan stänga in oss i vårt trygga hörn. För att stänga in sig är inte så tryggt i en internationaliserad ekonomi.

Viktiga påpekanden från Annie

Nu ger sig också Annie Johansson in i debatten kring sjukförsäkringarna. Hon gör det på sin blogg. Och det viktiga i det hon säger är att de förändringar som gjort faktiskt är till för att få bort det utsorteringssystem som den förra regeringen lämnade efter sig. Till stora delar har det varit lyckosamt – det är bara att titta på statistiken kring sjukpensioneringarna till exempel.

Klart LIF ska spela i Lindesberg

Nu rapporteras det om att Lindeskolans IF (LIF Lindesberg som de kallar sig officiellt) ska spela sina hemmamatcher i Lindesberg i fortsättningen. Och jag ser inga konstigheter i det. Möjligen är det synd för örebropubliken som får åka några mil för att se elithandboll, men i övrigt är det positivt. Lindesbergslaget är ju från Lindesberg, och vad är väl då lämpligare än att de spelar på hemmaplan nu när de har fått en arena som håller måttet för elitseriespel.

Befriande tydlighet

Även när det behöver rytas i kan kommentarer från sportprofiler och supporterklubbsledare tendera att bli väldigt urvattnade. Men efter det som hände i mötet mellan Örebro Hockey och Bofors IK är det ganska skönt att se både Bofors-spelare och -supportrar uttrycka sig med befriande tydlighet om sin inställning till det inträffade. Tonläget är lite unikt i Sverige, men bra och viktigt i det här fallet.

För att ge en kort resumé om vad som hände så skreks det från Bofors-klacken "låt han dö" när en Örebro-spelare drabbades av hjärtstillestånd och fick första hjälpen. Någfot som räddade hans liv, mycket tack vare att en av domarna var utbildad ambulanssjukvårdare. Annars hade man troligen inte hunnit rädda spelarens liv.

Nu är i alla fall CUF i Köpenhamn

Det är mycket dysterheter som rapporteras från klimattoppmötet i Köpenhamn just nu. Och för oss som verkligen hoppats på ett framåtsyftande avtal så är det givetvis dåliga nyheter. Fortfarande sätter jag mitt hopp till att åtminstone regeringsdelen av den svenska delegationen kan åstadkomma reella framsteg, trots att det ser ut som ett låst läge. Och trots att de kompromissförslag som verkar finnas på bordet känns allt annat än bra nog vid en första anblick.

Nu är inte jag någon vän av att ta ut vare sig segrar eller förluster i förskott. Så jag ska inte försöka mig på så många recensioner av själva toppmötet än. Däremot ska jag återigen understryka vilken politik jag tror skulle vara bäst för klimatet. Den här gången gör jag det genom att bjuda på en länk till Rickard Nordins blogg.

Något som jag däremot tycker är kul är hur som helst att följa det som rapporteras kring Köpenhyamnskonferensen på cuf.se. Jag hade ju i ett tidigare inlägg lite fel kring när Cuf:arna skulle anlända till den danska huvudstaden. Men nu är de i alla fall på plats. Och de har dessutom hunnit träffa den svenska deleationens ledare, miljöminister Andreas Carlgren, som ni ser.

Även Anders kommenterar

Även Anders W Jonsson kommenterar sjukförsäkringsdebatten, och visar om inte annat att S kastar duktigt med sten i glashus. Och det visste vi ju. Tror heller inte att det är så mycket att hoppas på att en ny S-regering skulle få hantera detta. Någon politik har de ännu inte presterat. Det har hörts mycket om att "göra om och göra rätt", men vad det innebär finns det ingen som kan säga. Det enda vi kan konstatera är att när det kommer till jobbskatteavdraget så har S ställt upp på det förra jobbskatteavdraget så snart nästa presenterats. Måste vara ont om tjänstemän hos S som kan prestera egna förslag, eller förslag över huvud taget.

Sjuk debatt

Den senaste tidens debatt om sjukförsäkringen har delvis varit sjuk. Ett tecken på den saken är att den handlat om både äpplen och päron, och S hör till dem som har varit bäst på att inte kunna skilja på frukt. Trots att Försäkringskassan underkänt tre av fyra sjukintyg, gjorda på blanketter nämnda kassa varit med och utformat, har detta använts som slagträ i debatten.

Nu blir det lite märkligt att släpa in Försäkringskassan i debatten eftersom få, särskilt inte vi som vill se en omvald alliansregering har särskilt mycket att vinna på att få det att se ut som vi skyller ifrån oss.

Sedan ska det sägas att regeringen skött det hela lite klumpigt. Men det är exempelvis föga klumpigt med tanke på hur Socialdemokrater klampar fram i debatter och använder människor som spelbrickor för att återvinna den hett åtråvärda makt som de inte vet vad de ska använda till mer än att, well, ha makt. Och den brutala argumentationen blir ju lätt pinsam att betrakta om man beaktar Expressens avslöjande om att S vill bevara de delar i reformerna av sjukförsäkrningen som man ägnat mest tid åt att protestera mot. Så var det med den människokärleken.

Försöker man se vad som regeringen försökt uppnå så inser man att det handlar om något helt annat än att skicka ut människor i ovissthet. Snarare handlar det om att bryta den systematiska utelåsning i förtidpension som S-regeringen ägnade sig åt. Att förändra i det system som tidigare fungerat under all kritik är dock inte lätt. Det man kan konstatera är ändå att blott en tredjedel så många människor hamnar i förtidspension idag. Inte heller är svenskarna Europas sjukaste folk längre, vilket vi troligen inte var tidigare heller, fastän statistiken visade på det.

Nu gäller det att få till stånd något som är så tydligt att saker och ting faktiskt fungerar. Där de som är sjuka och behöver täckas av sjukförsäkringen faktiskt täcks av den. Jag har större tilltro till att den sittande regeringen klarar av det.

Magnus bok på plats

Jag visste att den snart skulle vara klar, men inte att den redan var tryckt. Nu har Magnus Anderssons bok Klimatutmaningen nått Köpenhamn. Den plats i världen där den troligen gör mest nytta just nu. Om detta, och så småningom mycket annat, rapporterar CUF:s utsände i den danska huvudstaden: Alexander Woodhouse.

Inte så mycket etiketter, utan mer möjligheter

Debatten kring integration handlar tyvärr alltför mycket om vilka etiketter man för stunden vill sätta på människor, och för lite om att skapa möjligheter. Det är inte bara så som jag känner utan det sägs också i dagens debattartikel (om än med betydligt fler ord) av Fredrick Federley och Elisabeth Thand-Ringqvist.

Det är bra att de ger sig in i debatten. Jag tror att det behövs.

Tillväxt behövs om vi ska hantera klimatfrågan

Det är inte med backspegeln och handbromsen man tar sig framåt. Den insikten tycks trots allt vara ganska spridd bland svenskarna. En färsk undersökning visar att 42 procent av svenskarna tror att tillväxt är en förutsättning för att vi ska kunna hantera klimatfrågan. Bara 32 procent anser att tillväxt är en del av problemet.

Som grön liberal myser jag givetvis över storleksförhållandena i den mätningen. Samtidigt hade jag ju önskat att än fler sett tillväxtens betydelse för samhällsförändringar. Men på något sätt tycker jag ändå att siffrorna har något av ett nyhetsvärde. För de stämmer inte särskilt väl med den bild man kan få om man följer den svenska klimatdebatten.

Om man följer klimatdebatten i Sverige är det lätt att tro att svenskarna är ett bakåtsträvande och utvecklingshatande folk. Det stora förtroendet för Miljöpartiet är en sådan detalj som bidrar till den bilden. För MP anser att tillväxt är ett problem. Trots att våra miljöframsteg gjorts med bibehållen tillväxt. För så är det. Sverige har haft ekonomisk tillväxt och ändå sänkt koldioxidutsläppen med cirka 10 procent jämfört med hur det såg ut år 1990. Och hade vi inte haft den tillväxt vi har haft, så tvivlar jag på att vi gjort lika stora framsteg på klimatområdet.

Det sistnämnda ger så klart en annan bild, än den något förenklade jag målade upp. Den visar trots allt att vi låter ekonomin växa – om än inte med samma takt som skulle kunna vara möjligt – medan vi gör framsteg på miljöområdet. Men jag tvivlar på att det är Miljöpartiets förtjänst. De praktiska framstegen har troligen möjliggjorts av människor, som antingen nbytt bränsle eller med andra former av initiativkraft eller entreprenörskap bidragit till att ge oss bättre tekniker och förutsättningar att lämna oljeberoendet bakom oss. Människor är fantastiska.

PS. Nu har FN:s klimattoppmöte dragit igång. Låt oss hoppas att man kommer fram till kloka saker där. CUF finns hur som helst på plats för att göra vad vi kan för att visa hur viktigt det är med ett bra klimatavtal. Följ CUF:arna i Köpenhamn via CUF.se. DS.

CUF:s klimatrapport omskriven

CUF:s nyligen släppta klimatrapport blir lite omskriven nu också. Denna ledarartikel är en skön klapp på ryggen. Rapporten kan man hitta här.

Med alliansen har man lika låg arbetslöshet i kris som man har i högkonjunktur med S vid makten

Ett bevis på att regeringen är bättre på att bekämpa arbetslöshet än S är att det är samma siffror nu i dessa kristider, som det var i brinnande högkonjunktur med S-regering. Detta påpekar bland andra Anders W Jonsson. Och jag hoppas att vi är fler som påpekar detta. S är bra på att prata om jobb för tillfället, men de har inga lösningar som verkar kunna göra något åt den allt för höga arbetslösheten.

Obama är ingen gudom

Väljarna i Sverige verkar vara motståndare till dörrknackning. Och det förvånar mig inte. Jag skulle heller inte vilja bli utsatt för idelig dörrknackning i valrörelsen.

Jag kan i och för sig tänka mig att det visar sig vara effektivare än vad folk tror med dörrknackning, men ändå: det verkar finnas en vilja att kopiera allt som Obama gjorde i valrörelsen bara för att Obama gjorde det. Sedan lägger man inte så stor vikt vid att fundera över vad som lämpar sig här i Sverige och inte.

Det var nog bra att Obama vann presidentvalet i USA. Och det var imponerande på det sätt han gjorde det. Men han är ju ingen gudom för det.

Varför inte bara skriva som man menar

De rödgrönas bloggande är intressant att följa. Men det vore bättre om de var ärliga och sa att de ska pytsa ut mer pengar som dee tagit från den arbetande befolkningen via högre skatter – högre bidrag och mer ersättningar alltså. Men fler jobb blir det inte med deras politik. Det säger både ren logik och forskningen.

Fast är man rödgrön så är nog inte arbetsstatistiken det viktigaste tror jag. Det viktigaste är att man får visa hur staten ska få mer makt och visa sig god genom att dela ut allmosor. Så varför inte bara skriva det. Det vore så mycket tydligare då.

Ett skadestånd som kan leda till mer rättvisa

Det börjar komma lite efterspel till det omdiskuterade Laval-målet. Och vi som vill att EU:s mindre bemedlade medlemsländers folk ska behandlas lika som sina bröder och systrar i de rikare EU-länderna kan glädja oss åt att det är dyrt för fackföreningar att bedriva hatkampanjer mot utländsk tjänstehandel. Det blir skadestånd för de svenska fackförbunden. Och det gör förhoppningsvis att det blir mer rättvisa villkor och större rörlighet för tjänster i framtiden.

Stina Bengtsson hör till dem som bloggar om detta.