Taggade borgerliga partiledare

När nu varmluften börjat blåsa in över Allians för Sverige genom nya opinionsmätningar som visar att vänsterns försprång krymper, kan man förstå att det var taggade borgerliga partiledare som radade upp sig i Agenda-studion ikväll. Det var den första riktiga partiledardebatten under detta valåret. Och att det är valår, det märks.

Debattvågorna svallade höga, liksom stundtals temperamentet. Men som så många gånger förr när striden mellan två regeringsalternativ är det viktigaste, så kom politiken lite i andra hand. Och med den modell av partiledardebatter som nu är det vanliga i tv – där replikerna ska vara korta och talartiden för var och en styrs av anarki och av programledarnas nycker – så blir det svårt för vem som helst att presentera det program det egna partiet vill gå till val på.

Jag ska inte bli en gammal knarrig en och hävda att det var bättre förr. Men jag tänker åtminstone önska att det ges något (helst några) tillfälle under valåret där tempot och underhållningen får stå tillbaka till förmån för en presentation av de politiska alternativen. För det finns utan tvekan en risk att käbbel på bästa sändningstid skrämmer bort fler väljare från valurnorna än vad det lockar.

Kanske säger det också något om nyhetsvärdet i det som sades i afton, att Aftonbladet toppar med att Peter Eriksson under debatten knäppte upp den översta knappen i sin skjorta tack vare ett ivrigt twittrande om detta. För i övrigt var det helt enkelt ont om nyheter.

Nu i efterhand kommer medier på alla nivåer att ägna sig åt att recensera utgången av debatten. Och det är ju på sätt och vis ganska ointressant eftersom det är en högst personlig upplevelse. Samtidigt är det så klart relevant då det betyder lite flyt om man blir utsedd till vinnare.

Själv har jag svårt att bedöma varje enskild debattör, mer än att Reinfeldt som alltid är svårslagen. Och att Peter Eriksson går ut hårdare än vad han har täckning för. Maud Olofsson gjorde en godkänd insats tycker jag, även om hon stundtals inte riktigt var med i diskussionen när det hettade till. Dock ska hon ha beröm för väldigt starka insatser i debatterna kring integrationen och jämställdheten. Och hon lyckades också ganska bra med att förklara varför det är viktigt att ge sjuka människor möjlighet till jobb istället för snabbaste möjliga vägen ut i förtidspension. På den punkten skiljer sig de två regeringsalternativen, men det är samtidigt en fråga som är mycket teknisk och som båda sidor kommer att få svårt att förklara på ett begripligt sätt. Även om de kommer att göra vad de kan för att försöka.

De resonerar som kommunister

Det var hemskt redan när ett par Centerpartister motionerade om det nyligen. Och jag blir lika förbannad när nu KD-företrädare vill förbjuda burkan. Det är inte genom förbud och statlig maktutövning vi skapar ett fritt samhälle. Vore det så skulle väl dessa lagstiftningsivrare likt värdenns kommunister hävda att diktatur var det enda rimliga sättet att uppnå demokrati. Men kommunisterna har fel, liksom de som vill förbjuda burkan som ett steg mot det öppna samhället.

Att Annelie Enochson dessutom – enligt Expressen – kallar burkan för äcklig gör ju att argumentationen sjunker till en nivå som kan få ljudet från rasten på vilken förskola som helst att verka som ett KU-förhör i jämförelse. Jag blir så trött!

Vad mer skulle regeringen ha gjort, Mona?

Att Säpo och FBI på regeringens inrådan var inblandade för att stoppa skumma ryska pengar i det ursprungliga Spyker-budet på Saab är utan tvekan dagens stora nyhet. Vi kan nu konstatera att Spyker var intresserade ändå, så intresserade att man såg till att få fram kapital som uppenbarligen inte kunde ifrågasättas på samma sätt. Därmed så torde inte detta leda till några större jordbävningar för vare sig det köp av Saab som nu genomförs eller för hela Saabhistorien i stort. Däremot känns det plötsligt mer nödvändigt än någonsin tidigare att ställa frågan till Mona Sahlin. Vad mer hade regeringen kunnat göra för Saab? Det man har gjort förefaller i ljuset av dagens nyhet vara långt mer än vad som kan krävas av en regering vid ett företags övertagande av ägandet i ett annat företag.

Ett coolt stycke teknik

Det fanns en tid då vi som gillade Mac med rätt kunde betrakta oss som lätt excentriska. Den tiden är sedan länge förbi, men vad spelar det för roll. Jag ska inte göra sken av att jag har koll på vad den nya Ipad:en går för. Riktigt så nördig är jag inte. Men det verkar ändå vara ett coolt stycke teknik som man nog mycket väl kan bli spekulant på tids nog. Fast jag gör nog ändå som jag brukar, väntar en tid för att se vad den går för först. För då hinner den säkert bli lite bättre än vad den var från början tills dess den eventuellt blir en del av mitt lösöre.

Striden för de papperslösas rätt till vård har lönat sig

Nu ska det utredas hur papperslösa kan få rätt till vård. Regeringen beslutade om det idag, och det är bara så skönt. Under lång tid har jag skrivit, debatterat och demonstrerat för att detta ska bli verklighet, och nu är det alltså på gång.

Redan när Centerpartiet hade partistämma i Örebro i somras kändes det som att stämman var en stor seger för mig och mina vänner som stred för rätten till vård för papperslösa. Efter votering med rösträkning tog vi hem en knapp seger. Och det är dagar som idag som visar att sådana där dagar då man för en hård och stundtals bitter kamp i talarstolen på interna möten är viktiga, och att besluten som fattas spelar roll. För hade inte Centerpartiet varit ytterligare ett av de partier i Alliansen som varit för papperslösas rätt till vård (det råder inte enighet mellan de fyra regeringspartierna) så är det troligt att det hade blivit svårt att få till ett regeringsbeslut om utredning.

Så det är bara för mig, Stina, Per, Elias, Gustav, Magnus och många andra att njuta av detta, och hoppas att resultatet av utredningen blir bra.

Givetvis vill jag också ge en liten eloge till Socialminister Göran Hägglund för att han tagit tag i den här frågan och sett till så att det händer saker. Tack för det Göran!

Jonas på Newsmill

Efter att Jonas Petterssons youtube-film om byggbranschen har han fått känna på hur det är när det stormar. Och vi får väl kanske hoppas på att han får uppleva det fler gånger, för någon gång gör det ofta det om man får en politisk karriär över tid.

Som jag tidigare skrivit så hade jag kanske inte uttryckt mig just som han gjorde, vilket väl är en slutsats också han dragit om sina ordval. Men Samtidigt så har ju budskapet drunknat lite i omständigheterna, eller hur man ska uttrycka det. Och därför är det bra att Jonas också skriver i ämnet på Newsmill. Så man får en chans att läsa mer om hur han tänker i själva sakfrågan.

Vidare mot tio-i-topp!

Lite förvånad är jag. Men det är så klart kul att man har den 11:e mest inflytelserika centerbloggen. Gissar att det bara är att blogga på så tar man sig tids nog upp på tio-i-topp.

Saab-krisen i backspegeln

Ibland noterar man att människor ibland tänker bra lika. Jag skulle just till att börja skriva den här bloggposten när jag såg att Per Ankersjö snott min idé, innan jag kommit på den. Men förhoppningsvis kan jag tillföra något ändå. Och alldeles oavsett om jag lyckas eller ej är min uppfattning att det är på tiden att det skrivs på bred front om hur snett Socialdemokraternas resonemang i frågan om vad staten borde ha gjort för Saab tar oss. Allra främst därför att det de säger nu inte är vad de sa nyss, och det de nyss sa inte var vad de sa från början. Faktum är att tonen har skiftat ytterligare ett par gånger.

Låt oss rekapitulera lite. Först var det i Mona Sahlins och Socialdemokraternas ögon väldigt viktigt att regeringen gjorde "mer" för Saab. Stundtals var det oklart vad "mer" betydde. Stundtals var det tydligare. Fast när det var tydligt skyndade man sig förstås att bli otydliga igen. När det sedan fanns en köpare till Saab i form av Koenigsegg så var tilltalet från S-ledaren plötsligen mer harmoniskt. Fast när det sprack blev det full attack igen.

Så är vi plötsligt i nutid och Mona Sahlin är glad över att det är som det är med sakernas tillstånd, medan hennes partikollega Gert-Inge Andersson till och med säger att det inte varit särskilt stor skillnad mellan partilinjerna i Saabärendet.

Regeringen har å sin sida varit konsekventa. Staten ska inte driva eller köpa bilföretag. Och det är ganska lätt att se vilken av dessa linjer som är tydligast och mest konsekvent. Dessutom kan man ana att den ena tyder på ledarskap och en strategi för landet och hur statens roll i förhållande till näringslivet ska se ut. Medan det andra handlar mer om blodtörstigt taktiserande kring snabba procentenheter i nästa opinionsmätning.

Jag hoppas att Maud Olofsson och regeringen kan andas ut nu. Det är de värda. Och blir detta nu en valfråga så tror jag lite som SvD:s ledarblogg, det är nog inte så mycket att rädas.

Nu kanske...

Ja, inte vet jag. Kanske vågar man nu tro på att Saab får en ny ägare nu då. Både GM, Spyker och regeringen talar i alla fall samma språk, och äntligen finns det också siffror som verkar beskriva förutsättningarna. Och är det så att det stämmer nu, ja då är det väldigt roligt. Inte minst för oss som gillar det Saab gör!

Vad som efter denna till synes klara affären är dock något mer ovisst. Under den närmaste tiden kommer så klart likvideringen av Saab att upphöra och produktionen fortsätta. Det finns också anledning att tro att regeringen genom de forskningsmedel man tidigare satsat under bilkrisen kommer att leda till en strävan efter grönare teknik i bilarna, vilket också Maud Olofsson talade om vid dagens presskonferens.

Ett eventuellt smolk i glädjebägaren kan däremot bli om de rykten om en vilja från politiker i landet att flytta Saab-produktionen till Belgien. Men jag är tveksam till att Saab kommer att försvinna från Trollhättan. Delvis på grund av hur starkt förknippat med Trollhättan och Sverige märket är. Däremot kan det säkert bli tal om tillverkning på fler ställen än ett, och då antar jag att Beligen kan komma på tal. Även om det är svårt att peka ut ett enskilt land. Jag har liksom inget på fötterna om detta ändå.

Oroande ton från Uppsalapartisterna

Även om man jag nog formulerat mig annorlunda än vad Jonas Pettersson gjort så är inte hans film om byggbranschen tillnärmelsevis så bekymrande som kommunalpartisternas i Uppsala agerande efter det hela, i alla fall inte om du frågar mig. Och det av flera orsaker.

Den första orsaken är att de går till frontalangrepp mot filmen på ett sätt som visar att de inte förstått vad den handlar om. För även om bilderna visar byggnadsarbetare så torde resonemanget kring produktivitet och branschen som sådan ändå för de flesta vara tecken på att det inte på något sätt handlar om lättja eller oförmåga hos enskilda byggarbetare. Snarare handlar det om att branscher som lever relativt sett skyddade från konkurrens inte utvecklas i samma takt. Följden blir att företagen därmed inte planerar verksamheten så bra som annars skulle vara fallet.

På sätt och vis borde kanske de fackliga rörelserna applådera att det förs en debatt kring det faktum att svensk byggnäring riskerar att stå sig allt sämre gentemot utländska konkurrenter i framtiden. Viljan att få representera en bransch som fortsätter att ligga i framkant i utvecklingen borde ju trots allt rimligen finnas där.

Nåt som gör mig orolig är dock när äldre företrädare för ett parti som säger sig ha högt i tak går ut och kallar unga företrädare – som åtminstone försöker förklara nationalekonomiska samband – för dumma. Det riskerar för det första att slå tillbaka på dem själva, och för det andra visa att det inte finns plats för att i C diskutera det som rör sig på än högre nivå än de sedvanliga kommunala cykelställsfrågorna.

Det hade varit ok om man från partiorganisationen i Uppsala hade gått ut och, med argument, försökt berätta varför man inte håller med. Men som det gick till nu blir man mest rädd för hur vi ska våga låta yngre företrädare testa sina vingar för partiets räkning.

Som tur är har Jonas klarat smällen hyfsat vad det verkar. Och han förklarar sig också på sin blogg.

Vi kommer fortsätta tjata om las

Magnus Andersson skriver nu på Politikerbloggen om las och de siffror som visar att småföretag, som har lagstadgat undantag från lagen om anställningsskydd är en räddningsplanka för ungdomarna på arbetsmarknaden. Det är knappast förvånande, och inte heller helt nytt att det är så. Men aldrig tidigare när det påpekats har S, LO med flera försvarare av las velat lyssna. Men det kan jag lova, att vi är många som kommer att fortsätta tjata tills vi har en lagstiftning som är jämlik och som stimulerar fler jobb och ett snabbare inträde för unga och nya svenskar på arbetsmarknaden. I grund och botten är dagens system ett gigantiskt slöseri med både mänskliga och ekonomiska resurser.

Vågar inte lita på ryktena än

Redan igår var det många som tyckte att det var dags att blogga om att Saab fått en ny ägare. Jag vågar inte göra det än. Trots att det ser mer och mer troligt ut att Spyker köper Trollhätteföretaget från GM. Men om det nu blir så, så är det givetvis en god nyhet. Både för de Saabanställda, för Trollhättan, för världensbilentusiaster, för näringsministern, och för arbetsmarknadsministern. Det är väl troligen bara Mona Sahlin som kan möjligen kan tro sig ha något att vinna på att affären går i stöpet.

PS. Gårdagens stora tabbe var väl dock SVT:s som gick ut och mer eller mindre hävdade att affärenm var klar och snart skulle presenteras. Källan kan ha varit tillförlitlig, men en nyhetskoncern av SVT:s storlek torde ändå ha noterat att man behöver vara säkrare än vanligt på sina saker i Saab-frågan. DS.

Märklig debatt om Sahlins väska

Måste ju säga att debatten kring Mona Sahlins väska är mer än lovligt märklig. För det första, det hade inte ens varit ett problem om hon köpte den för egna pengar. Och tycker den som gett henne den i present att hon är värd att få den så är det väl knappast Mona Sahlins bekymmer egentligen.

Samtidigt är det kanske en plötslig insikt av socialdemokratisk självinsikt att nu så många tycker att s-föredträdare ska späka sig så som de vill späka folket med en politik som innebär höga skatter och lägre tillväxt. Fast det gör knappast själva debatten mer värd att ta på allvar.

Jag förstår att Fredrik Reinfeldt väljer att låta frågan bli okommenterad. För det är rätt att resonera på det sättet.

Som slutkläm måste jag ju ställa den fråga som flera andra ställt. Varför blir kvinnliga politikers kläder och accessoarer så mycket mer omdiskuterade än de som tillhör de manliga kollegorna?

Finns kanske mer att tänka modernt kring

Påven har tagit ett kliv in i moderniteten kan man tro, när han uppmanar sina underställda inom den katolska kyrkan att börja använda nätet. Och det är säkert bra på många sätt att fler aktörer kan använda de nya medierna. Men det vore ju nice om katolska kyrkan kunde tänka modernare om ytterligare en del grejer. Preventivmedel till exempel.

Planer för valåret börjar sätta sig

Ja om jag var i Dalarna i början i veckan så är jag söderut nu. Nästan i alla fall. Är i Göteborg i helgen på möte med CUF:s förbundsstyrelse. Vi har också haft möte med Centerstudenter för att vara mer samspelta inför valåret. Därtill börjar våra planer för valåret att sätta sig. Det känns ganska bra helt enkelt.

Nöjd i Sälen

Sitter på rummet efter den sista dagen här på Folk och försvars rikskonferens i Sälen. Och jag kan väl konstatera att jag är ganska nöjd. Det har överlag varit intressanta ämnen och duktiga talare. Inte minst imponerade statsminister Fredrik Reinfeldt med sina reflektioner om framtidens försvar.

Nu ska jag dock ta och byta om lite inför kvällens middag. Men en del av det som hänt här kan man också få smakprov på via twitter.

Bankskatteförslaget är oroande

Det är med oro jag ser att finansminister Anders borg föreslår en bankskatt som, om han får som han vill, ska tas ut på bankerna i EU. Syftet är att få åter de skattepengar som använts till bankstöd i krisen.

För det första är förslaget vrickat efter som det drabbar också de banker som skött sig och inte behövt ta emot stöd. För det andra vore det mer logiskt att de som fått stöd helt enkelt bara får en avbetalningsplan. Och för det tredje riskerar detta att bli ytterligare en sådan där tillfällig skatt som inte blir tillfällig utan blir kvar.

Jag hoppas att Borg och EU kommer fram till en mer förnuftig strategi för att lösa det här problemet!

Debatten om Nato-utredning – ett tecken på konstruktivitet

Tidigare i veckan skrev jag i positiva ordalag om Ulf Henricssons och Annika Nordgren Christensens debattartikel i SvD där de uttalar sig positiva till en utredning kring vad det skulle betyda med en svensk anslutning till Nato. Den debatten tar nu ny fart i samband med Folk och försvars rikskonferens i Sälen (dit jag under dagen anlänt). CUF:s förbundsordförande Magnus Andersson hakar på (på Newsmill), och gör det med tydlighet. Han uppmanar regeringen att tillsätta en sådan utredning snarast.

Röster har många gånger rests för och emot Nato. Men sällan med konkret handling i syfte. I stället har de flesta debattörerna koncentrerat sig på att märkas och höras så mycket som möjligt i en fråga som man vet är känslig. Men att det nu på allvar börjar komma en debatt med krav på en förutsättningslös utredning av ett eventuellt Nato-medlemskap är på sitt sätt ett tecken på att det ligger mer allvar bakom orden. Genom att i mer blygsamma ordalag diskutera Nato, och tala om en utredning, visar man att det finns en bakomliggande tanke om hur man faktiskt skulle kunna gå tillväga om man vill lyfta den här diskussionen på ett bredare plan.

Det är också bra att Magnus riktar sig mot det egna partiet och säger sig vilja diskutera frågan under seriösa former med vår försvarspolitiska talesman Staffan Danielsson är också positivt. Även det tyder på handling. Låt oss hoppas att diskussionerna blir goda. Centerpartiet har en nyckelposition i svensk politik om debatten om Nato ska bli konstruktiv, både i största allmänhet och inom den borgerliga Alliansen.

Vilka misstag?

Dagens opinionssiffror är naturligtvis ingen rolig läsning för en centerpartist. Men eftersom jag inte drar särskilt stora växlar på bra mätningar känns det lite fånigt att hetsa upp sig över hövan av detta. Det är trots allt Demoskop det handlar om, och det är ett institut som har höga toppar och djupa dalar för de flesta partier.

Blir möjligen lite mer frågande till Expressens rubrik. Jag vet ju att Mona Sahlin försökt skylla all världens olycka och Saabs problem på Maud Olofsson. Men helt utan att presentera någon idé om hur man skulle gjort istället. Det enda hon insinuerat är att staten borde gå in som ägare i bilfirman, vilket ju vore helt galet! Snarare upplever jag att man från näringsdepartementet hanterat det hela på ett överlag bra sätt. En bild som facken i Trollhättan också delat, åtminstone tills dess att partipiskan började vina och även de var tvungna att fabulera fram någon sorts kritisk bild.

Nej, jag tycker att Maud skött sig bra på det hela taget. Och jag upplever faktiskt inte att Saab är den stora orsaken till läget. Siffrorna har sjunjkit under lång tid. Och jag tror att det viktigaste för att lkyfta dem är att Centerpartiet blir lite kaxigare och syns som parti igen. Ska man vara självkritisk har vi nog varit lite för lojala med regeringsarbetet för att våga sticka ut i de frågor där vi bör driva vår egen linje i opinionen – som i arbetsmarknads- och företagarfrågorna till exempel.

Fast listan på Expressen innehåller ju heller inte bara Saab, utan ännu mer konstigheter. När det gäller Vattenfall gjorde Mud mindre misstag än sina S-företrädare, som blev prickade av KU, dessutom var det troligen nödvändigt att ryta till. När det gäller kärnkraften har det tagits emot positivt i partiet eftersom det främst var den största satsning på grön energi som gjorts i Sverige. När det gäller klimatet är Carlgren betydligt lyckosammare än sina företrädare – folk vet till exempel vad han heter, och att reta upp MP är hans uppgift som Centerpartist. När det gäller grisarna har Erlandsson mest fått beröm vad jag kan minnas. Och när det gäller vargen har regeringen tagit en medelväg, och det faktum att det planteras in varg gör att det blir hårklyverier när det gäller kritiken mot Carlgren; nyheten är helt enkelt i allt väsentligt påhittad av journalister med stora sympatier för MP och liten insikt i vargfrågan.

Visst är det dags att diskutera euron

Anna Kinberg Batra, Roger Tiefensee och Stefan Attefall skriver på DN debatt om att det är dags att börja debattera euron igen. Och visst är det så.

Sedan folkomröstningen 2003 har mycket hänt. Till exempel har inget hänt som fått eurosamarbetet att kollapsa. Och då har vi ändå haft en av de värsta finanskriserna i mannaminne. För att citera Brasse i Fem myror är fler än fyra elefanter: Peter Eriksson och hans anhang hade fel, fel, fel. Eriksson satt i partiledardebatter i valrörelsen och var övertygad om att eurosamarbetet skulle braka samman alldeles ganska snart. Jag var lika säker då som jag är nu på att det kommer att hålla under överskådlig tid. I det här fallet fick jag rätt, rätt, rätt.

Nu är det dock inte sannolikheten för eurons kollaps som är det intressantaste att diskutera, utan vad som finns på pluskontot respektive minuskontot för euron. Personligen tycker jag inte det är riktigt värdigt att bara addera eller subtrahera valutans värde för Sverige enbart i reda kronor och ören. Euro och cent fyller en betydligt viktigare roll än så för den europeiska integrationen.

Samtidigt är det utan tvekan viktigt att lyssna på de sakargument som framförs. Företagarna i Sverige vill till exempel ha euron, eftersom den underlättar utrikeshandeln, särskilt för mindre exportföretag. Å andra sidan så har den svenska kronan rätt skött möjligheten att finnas till som en buffert vid kraftiga konjunktursvängningar. Dock är den lilla valutans säkerhet ganska bedräglig när man ser hur instabil den varit i förhållande till större valutor. Ändå är det inte en total katastrof att ha en egen valuta så länge man sköter sina statsfinanser och sin penningpolitik på ett klokt sätt. Fast sköter man statsfinanserna så behöver man å andra sidan inte heller oroa sig för att ha en större valuta. För så är det. Med euron får man fullt ut ta konsekvenserna för en tokig ekonomisk politik.

Folkpartiet har länge drivit på för en ny folkomröstning om euron. Det har under den tiden varit ganska tyst från de övriga borgerliga partierna. Tills nu. Och det är tydligt att alliansen vill vara enig om hur man ska hantera eurofrågan innan valrörelsen drar igång. Och det kan vara behövligt. Väljarna, som nu i ett par opinionsmätningar visat sig vara positiva till den nya valutan, vill nog veta vad respektive regeringsalternativ innebär.

Johan illustrerar alternativet

Det är i dag svårt att tänka sig ett Sverige där man som arbetstagare fristående från facket inte längre styrs av fackets avtal. Men om det nu skulle bli verklighet så illustrerar Johan Hedin på sin blogg hur det skulle kunna te sig.

Bra att de kräver Nato-utredning!

Idag skriver Ulf Henricsson och Annika Nordgren Christensen en mycket viktig debattartikel på SvD:s debattforum Brännpunkt. De kräver att vi utreder ett svenskt Nato-medlemskap. Och det är bara att applådera.

Jag ska säga att jag inte på något vis är helt positiv till ett svenskt Nato-medlemskap, men jag är verkligen inte helt negativ heller. Med den inriktning som vi valt för försvaret så tror jag att det finns anledning att tro att det skulle kunna finnas klara fördelar med ett Nato-medlemskap.

Det är lite skönt att se att dessa två skribenter nu skriver om en Nato-utredning. Jag var i allra högsta grad inblandad i att driva igenom exakt samma krav inom CUF för knappt två år sedan. Och detta visar att vi är fler som tänker ungefär likadant. Dessutom känns det lite som en revansch efter det seminarium i Almedalen 2008 (då CUF nyligen antagit denna ståndpunkt) då jag ställde frågan om detta till Håkan Juholt (S) och blev ordentligt avspisad. Han menade att detta aldrig kommer att behöva utredas och att vi vet vad vi behöver om Nato. Jag förstod såklart redan då att det i stora drag var strunt. Ingen förändring av en dignitet i närheten av ett svenskt Nato-medlemskap skulle passera utan att föregås av en utredning. Och dessutom är det nu det krav som förs fram. Frågan är vad han säger nu...?

Ankersjö gör rätt i att varna

Per Ankersjö varnar för sossarnas strategi: negative campaigning. Och det gör han rätt i. Ett stort varningstecken bör utfärdas för det som sägs från det röda lägret denna valrörelse. För det kommer att bli smutsigt. Men vad ska de annat göra när de inte har någon egen politik. Fast om den kunde komma någon gång kanske det kunde bli lite mer politik och ideologi i debatten...

Bristande seriositet i den fackliga argumentationen

LO brukar ofta ägna mycken energi åt att prisa sin egen höga moral, parallellt som man försöker påvisa de moraliska tillkortakommandena hos alla som inte delar deras vänsterideologiska syn på hur en arbetsmarknad ska centralstyras. Men i Trelleborg har man återigen visat prov på att de höga hästarna inte är LO:s lämpligaste färdmedel genom samhällsdebatten. Den jobbsökarkurs man där arrangerade med statligt stöd visade sig vara mer av en subventionerad praktikplats, som närmast kan beskrivas som ett sniket sätt att anlita grå arbetskraft i fackets tjänst.

Därmed så kan vi återigen konstatera hur skönt det vore om det blev en seriös debatt om vad det är som verkligen händer på den svenska arbetsmarknaden när vi framlever våra dagar med las, höga ingångslöner och med centraliserade avtal som gäller alla oavsett om de är organiserade eller ej. Följden blir onödihgt hög arbetslöshet, särskilt bland unga. Dessutom leder det till den utveckling facket nu går till storms mot – det vill säga ett ökat anlitande av bemanningsföretag.

Förutom det ovan länkade så skriver Magnus Andersson idag också om las och TCO:s rapport som är ännu ett försök att visa att unga inte straffas ut av lagen om anställningsskydd. De hävdar att få ungdomar har blivit av med jobbet till följd av las. Men det är ju mycket de inte säger också. För det första så har unga visstidsanställda inte blivit av med jobbet i högre utsträckning än visstidsanställda i andra åldersgrupper. Däremot har en större andel unga blivit arbetslösa som följd av las, jämfört med äldre personer. Dessutom fortsätter TCO (jag har debatterat med dem om detta hemma i lokaltidningen också) att vägra ta in att las också gör att människor inte anställs, och att det är de unga med minst arbetslivserfarenhet som drabbas, inte minst med de höga ingångslöner vi har i Sverige. TCO pratar mycket, men de blundar och håller för ögonen samtidigt, och det är ingen lyckad strategi.

Tilläggas bör att även Arbetsförmedlingen i sin rapport Arbetsmarknadsutsikterna hösten 2009 skriver att turordningsreglerna drabbar ungdomar.

Sammantaget: Det finns många tecken på bristande seriositet i den fackliga argumentationen.

Förståelig protest i Trollhättan

De Saabanställda i Trollhättan är missnöjda med GM:s hantering av Saab-försäljningen. Och jag förstår dem. Idag lade de ner arbetet och manifesterade sin frustration.

Halva jag tycker att det är ta mig katten rätt alltså! Det ska höras ända till Detroit att de har hållit på med sitt spel för länge nu. Sälj Saab, eller sätt ner foten åtminstone. Den här tortyren (för att citera Trollhättans kommunalråd) är inte värdig en internationell biljätte. Andra halvan av mig undrar om det leder till något bra eller om det bara gör GM ännu mer sugna på en nedläggelse.

Hur det är i verkligheten vet vi inte. Men rätt vad det är får vi väl se hur det går gissar jag. Måtte det snart bli ett slut på den här eländiga historien. Och helst då ett gott slut så klart.

Det lokala kan inte ersätta det globala

Det blev ett långt uppehåll i bloggandet. Först blir det julledigt; och det är ju skönt, så man fortsätter liksom vila fingrarna från det vardagliga tangentbordsknappandet över nyårshelgen. Innan man vet ordet av är det så trettonhelg och knappast mödan värt att hacka ner några av de aktuella åsikterna. Lägg sedan lite ränta på det dröjsmålet och ni inser varför jag inte kommit igång förrän idag. Fast i det här inlägget ska jag kompensera mig lite med att blogga om vad som hände igår.

För just igår skrev nämligen Rickard Nordin på Göteborgspostens debattsida. I sitt svar på en miljöpartidebattartikel påpekar Rickard det smått självklara att klimatfrågan måste få ses som den globala angelägenhet den är om vi ska kunna göra något verkligt verkningsfullt åt den globala uppvärmningen.

Joakim Larsson, som är den miljöpartist som Rickard Nordin svarar, menade några dagar tidigare att det är dags att ge upp hoppet om internationella avtal för att i stället hantera klimathotet med kommunala insatser. Och det finns så klart gott om exempel på hur kommuner, regioner och enskilda individer gjort skillnad – relativt mycket skillnad till och med. Men tyvärr bara relativt mycket. För mer än vad vi kan förmå internationellt kan inga enskilda kommuner åstadkomma. Särskilt inte om man lyfter blicken en aning. Handel med utsläppsrätter och klimatbistånd kan leda till goda incitament för företag och människor i den rikare delen av världen. Samtidigt möjliggörs en fortsatt fri handel som ger kraft åt fattigare länder att närma sig en levnadsstandard under vilken de kan belasta sina statsbudgetar med miljöreformer utan att för den skullen belasta sitt samvete med vetskapen att pengarna kunnat ge fler medborgare mat på bordet.

Nu ska våra kommuner givetvis lägga manken till, och göra vad de kan. Hemma i Örebro har vi till exempel börjat med biogasbussar nu. Vilket jag vet att man gjorde redan för flera år sedan i Göteborg. Men vad vi gör kommunalt kan aldrig ersätta det globala ansvar som vilar på mänsklighetens samlade ledarskap.