Bilindistrin viktig för jobben

Att svensk bilindustri är viktig för jobben råder det ingen tvekan om. Redan dagen efter att Saab-Spyker-affären blev klar drogs varsel tillbaka hos underleverantörerna. Och det understryker hur viktigt regeringens, och inte minst statssekreterare Jöran Hägglunds slit med Saab har varit. Det understryker lika fullt vikten av det slit som lagts ner av kommunala företrädare i Trollhättan, av Saabs ledning. Och det understryker kanske framför allt hur viktigt det varit med det tålamod som de Saabanställda i Trollhättan visat.

Nu finns vad som verkar vara en marknadsmässigt hållbar framtid för Saab, åtminstone för de år vi kan överblicka, och om man ska tro alla dem som säger sig tro på affärsplanen som ska rädda biltillverkaren. Och detta är viktigt. Hade inte det funnits någon marknadsmässighet hade det inte kunnat bli långsiktighet i detta, och ej heller kunnat få samma betydelse för svensk industri. Regeringen har visat is i magen, men ändå stor angelägenhet att göra vad man rimligen kan för Saab. Det var bra, och nu kan vi förhoppningsvis känna viss tillförsikt.

Toppa det här, Reinfeldt!

Danmarks statsminister Lars Lökke Rasmussen har gått ut med en vision om att Danmark ska bli ett av världens rikaste länder. Och jag tycker att Fredrik Reinfeldt borde göra detsamma. Genom ett fokus på tillväxt och ökat välstånd så kommer vi också att kunna skapa ett effektivare och mer miljövänligt samhälle. Samtidigt kommer vi att få förutsättningar att skapa ett samhälle med bättre hälsa och längre livslängd. Så kom igen Reinfeldt, toppa det här!

Känns lite dödfött

Här ett blogginlägg jag helt enkelt inte begriper mig på. Vad är syftet? Huruvida Maria Kristoffersson ville ha eldunderstöd efter att hon skulle "remmas" upp av sin kommunfullmäktigekollega känns inte så viktigt i sammanhanget. Men att hon förtjänade stöd, är väl ganska klart. Men det vore ju lite snyggare om sossarna däruppe bara försökte be om ursäkt och sköta sig bättre i framtiden. Att försöka få något positivt för egen del av detta känns ju lite dödfött.

Läs och begrunda, Borg!

Via bloggen Riksdagsrummet har jag fått syn på det här brevet som imorgon når Anders Borg. Och jag kan nog säga att jag håller med brevskrivarna. Dagens beskattning gynnar tyvärr inte miljövänliga dieselalternativ. Och det är synd om ordning och reda i skattetariferna på finansdepartementen vore viktigare än miljön. Så man får hoppas att Borg läser och begrundar!

Om att inte vara emot längre än nödvändigt

Socialdemokraterna har under mandatperioden haft en tendens att aldrig vara emot Allianspolitiken längre än nödvändigt. Krav på återställare har flera gånger bytts mot löften att låta saker och ting förbli som de är. Ett exempel är jobbskatteavdragen. Där har man hela tiden varit emot det senaste, men inte lika avigt inställda till de tidigare. Och precis som Gustav Andersson tror jag att vi har fler liknande pudlar att vänta. Det som verkar mest troligt är att man snart byter åsikt om RUT-avdraget. Det är helt enkelt för populärt och för framgångsrikt för att avskaffa. Men när vi står där på valdagen får ni gärna, kära väljare, ta er en funderare vad som är mest trovärdigt som regeringsalternativ i det avseendet. Kopian eller originalet? Och om de är trovärdiga som lagt ner så mycket energi på att tycka annorlunda tills verkligheten gjorde omsvängningen nödvändig för röstmaximeringens skull?

Bra förslag från Centerpartiet

Idag presenterar Maud Olofsson, Anders Flanking och Sofia Larsen ett mycket intressant förslag på DN debatt. Det går ut på att man vill instifta en kunskapsmiljard från vilken skolor som förbättrar sina resultat ska kunna få ekonomiskt tillskott. Jag tror att det är klokt.

Jag hade dock kunnat satsa några månadslöner på att just denna kritik skulle komma från S-håll: Att detta är ett sätt att ge mer pengar till rika skolor. Inte för att jag skulle ha råd med det, men för att det var riskfritt. Och det har ju redan skett. Men i sin iver att gaffla om högerspöket så bommar de tyvärr att läsa debattartikeln. Det handlar om att förbättra resultaten, inte att bibehålla höga resultat. Dessutom är det ju S som vill rita upp Sverige i ett rutnät där eleverna ska förpassas till skolor i närheten av bostaden. Det är S som skapat de segregerade skolorna genom att utöva politiskt tvång gentemot Sveriges elever.

Det förslag som de tre centerpartisterna presenterar på DN debatt är ett välkommet nytänkande som går ut på att använda moroten istället för piskan. Forskning visar på att skolor som är framgångsrika är skolor som belönar elever som gör framsteg. Och jag tror faktiskt att detsamma kan gälla på makronivå. Att en skolpolitik som lyckas är en framgångsrik skolpolitik
är en politik som visar uppskattning gentemot skolor som gör ett bra jobb utefter sina förutsättningar.

Jag tror till och med att man borde ta ytterligare steg enligt den här filosofin. Jag och CUF har till exempel under en tid föreslagit att universitet och högskolor som är bra på att ge utbildning som ger jobb åt studenterna ska belönas med ökade anslag.

Men som sagt, jag tycker att det här var ett väldigt bra och spännande förslag. Och precis som Kent Persson tror jag att vi har allt att vinna på att gå vidare med det.

Pojken som skrek "varg!"

Man kanske inte ska förvänta sig ett seriöst debattinlägg av någon som kallar Centerpartiet för högerextremt. Och inte är det seriöst heller. Det är däremot riktigt upprörande. Men vi kan väl börja med att kontra med att det är S som under många år drivit en närmast omänsklig migrationspolitik, under vilken migrationsverket firat utvisningar med champagne och tårta, där oskyldiga låsts in och fråntagits sin ersättning och i vissa fall möjligheten att äta mat de tål. Vill man vrida till verkligheten på det sätt Holmlund gör så kan man hävda att den migrationspolitik S har bedrivit har vi inte ens sett make till från Sverigedemokraterna. Delvis eftersom SD inte har fått bedriva någon migrationspolitik, men det behöver man nog inte nämna om man ska använda nämnde Holmlunds taktik och nivå.

Vidare har Socialdemokrater med stolthet genomfört reformer, som exempelvis maxtaxan, vars syfte varit att gynna dem mest som redan har mycket. Lägg därtill att den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitikens effekter under många år varit en hög arbetslöshet även i goda tider och sjukpensioneringstal så höga att det är rent absurt. Lennart Holmlund (S), som är kommunalråd i Umeå, har med andra ord en del att förklara om han nu ska måla ut regeringens politik som mer "högerextrem" än hans egen. Vad nu högerextrem är i det här fallet.

För jag tycker ju som sagt att extremist-prefixet är oseriöst i det här sammanhanget. Om man använder e-ordet gentemot socialliberala partier som möjligen närmat sig den liberala högerkanten med svenska mått mätt, men som i en europeisk jämförelse ligger tämligen långt till vänster (och den europeiska liberalismen är globalt sett inte så högerorienterad om man jämför med vad som återfinns på andra sidan Atlanten), så riskerar man att bli pojken som skrek "varg!". Liberalismen är därtill kanske den ideologi som tydligast står emot olika former av extremism.

Hur mycket trovärdighet finns det nu kvar i Lennart Holmlunds den dag han står öga mot öga med verkligt högerextrema krafter? Och vad är han själv? Rimligen vänsterextrem, minst. Och vad är då att betrakta som icke-extremt? Inget. Eller möjligen avsaknaden av politisk debatt med ideologiska ambitioner.

Jag är rädd för att Lennart Holmlund är ute och fiskar efter ett samhälle där socialdemokratin står oemotsagd. Och det är om något ett fiska i grumliga vatten.

Sedan till hans sakfel. De som har allra mest har inte fått den största ökningen av sin disponibla inkomst. Att skatten sänkts för dem som har fått jobb har gjort att människor med låg lön nu kan stå på egna ben istället för att komma till Holmlunds partikamrater med mössan i hand och be om bidrag. Fler har dessutom fått jobb. I dessa kristider står vi bättre rustade än vi gjorde i brinnande högkonjunktur med S vid makten. Och det är i sanning något som gynnar dem som behöver det allra mest. Sedan kan man ju vrida och vända på fastighetsskatten som man vill, men faktum kvarstår. Fastighetsskatten var en orättvis skatt. Och den tvingade människor som ärvt sin stuga vid kusten att flytta hemifrån. Följden har blivit att kostnaden är mer av densamma för dem som äger fastigheter, men vi tvingar åtminstone inte människor med begränsade resurser från hus och hem.

Och det Holmlund måste svara på är varför han vill se ett samhälle med fler arbetslösa, med fler sjukpensionärer, med fler sjukskrivna, med fler bidragsberoende och med löntagare med knappare resurser sedan skatten dragits? Det är en retorisk fråga. Men vi har sett vilken politik hans parti har fört, och på den tiden var det så Sverige såg ut. Och nu vill de tillbaka till utanförskapets dagar. Det är en ryslig politik, och det är ett sätt att se människor som spelbrickor, siffror som ska trollas bort i de statliga systemen.

Läs också Sven-Olov Edvinssons blogginlägg, där han med rätta varnar för att den här oseriösa tonen från Sveriges än så länge största parti är farlig. Farlig på riktigt. Även Mattias Larsson tar itu med Holmlunds haveri på ett förtjänstfullt sätt.

Ska det fortsätta låta som det gjort från Holmlund, eller från Abramsson som skulle "remma upp" Maria Kristoffersson (C) eller som det gjorde från Västerbottens Folkblad och Arbetarbladet när de ljög ihop citat av Magnus Andersson härom veckan. Ja då förtjänar inte S längre platsen som Sveriges största parti. Orsaken till det: Ja antingen kan man bara konstatera att den som aspirerar på att vara statsbärande också måste visa det i ord och handling. Eller så kan man säga som Bamse: är man stor och stark måste man också vara snäll. Eller varför inte storsint åtminstone.

Om stämman på sidan tre

Det var trevligt att slå upp tidningen idag. På sidan tre kunde man läsa Nerikes Allehandas artikel från gårdagens stämma där vi alltså tog riksdags- och landstingslistan samt vårt länsprogram. Lite märkligt möjligen att man fokuserar på den gamla nyheten – att Centerpartiet nu söker stöd för majoritet med de övriga borgerliga partierna i landstinget. Men det är ändå kul att vi får publicitet för den saken tycker jag.

Tycker för övrigt också att Torbjörn Ahlin svarar bra på kärnkraftsfrågan. Den satsning som nu görs på grön energi saknar motstycke i svensk historia. Genom den kommer de förnyelsebara energikällorna att öka sin konkurrenskraft. Och ekonomiskt sett är jag övertygad att de vinner i längden. Att hushålla med resurser är per definition bra ekonomi, och med grön energi gör vi just det – hushåller.

På första och tredje plats

Om jag tog silver på riksdagslistan så känns det ju underbart att nu på nåt konstigt sätt ha fått sällskap av en guldmedaljör och bronsmedaljör under OS i Vancouver. Jag vet inte vad mer jag ska skriva, för det känns chockartat för tillfället. Men nu börjar det på allvar kännas som ett riktigt bra OS det här!

Sen, även om Norge över tid är en bättre vintersportnation än Sverige, så är det ju (och kanske just därför) lite kul att läsa sånt här.

På andra plats

Ja, som jag redan skrivit på twitter så är det nu klart att jag kommer stå på plats nummer på på Centerpartiets riksdagslista i Örebro län. Känns oerhört kul och jag är verkligen tacksam för förtroendet som visades mig under dagens distriktsstämma. Jag kommer att slita hårt och kommer framför allt att fokusera på att driva frågor kring ungdomsarbetslösheten som är alldeles för hög i Sverige. Men säkerligen kommer jag att tycka till om en hel del annat också. Att tycka brukar jag ju kunna vara bra på.

Jag vill också passa på och säga grattis till alla andra som står på riksdagslistan. Och ett särskilt grattis till mina fellow toppkandidater, Sofia Larsen på förstaplatsen och Christina Pettersson på tredje plats.

För övrigt var det jätteroligt att slå upp tidningen idag och läsa om Kamran Kabinejad som för ett par dagar sedan valdes att stå på elfte plats på Centerpartiets kommunlista i Örebro (där jag står nia för övrigt). Hans stora engagemang och insatser i ungdomsfrågor utanför politiken bådar gott. Det är roligt att han valt att nu ta steget in i politiken och in i Centerpartiet i synnerhet. Han kan tillföra väldigt viktiga erfarenheter i kommunen.

Distriktsstämma i Örebro

Nu är det distriktsstämma med Centerpartiet
i Örebro län. Vi är drygt halvvägs med behandlingen av länsprogrammet, i vilket jag bland annat fått med en skrivning om att stärka studievägledningen i länet. Det är nämligen en väldigt viktig uppgift att se till så att studievägledningen är bra om man vill skapa goda förutsättningar för att långsiktigt motverka ungdomsarbetslösheten.

Just nu på stämman talar miljöminister Andreas Carlgren. Vilket ni också ser på bilden. I eftermiddag ska riksdags- och landstingslistorna antas. Jag är föreslagen som nummer två på den förstnämnda.

Ett förslag som måste stoppas

Idag skriver Annie Johansson om ett förslag från Arbetsmiljöverket som mer eller mindre omöjliggör det för ungdomar att jobba extra. Man vill genom ett ingrepp i privatlivet göra så att man inräknat tiden i skolan inte ska få "jobba" mer än åtta timmar. Därmed anser man sig med andra ord ha rätt till unga människors liv och tid och syftet verkar vara att se till så att ungdomsarbetslösheten även fortsatt är så hög som möjligt. För det är ju klart att om staten till och med med öagstiftning förhindrar driftiga unga att skaffa sig arbetslivserfarenhet så är den signal man vill sända otvetydig. Unga har inte på arbetsmarknaden att göra, hur gärna de än vill. Det understryks dessutom av att nämnda myndighet också vill förhindra helgjobb för ungdomar.

Min uppfattning är att unga ska få styra sin egen tid och att problemet uppstår först om man får svårt att klara studierna. Och då är hjälp och stöd vägen att gå. Förbud och pekpinnar slår bara ut folk. Är man gammal nog att arbeta kan till och med arbetet vara en bättre väg att välja för den enskilda ungdomen. Det är säkert bara vissa det gäller för. Men oavsett så har inte Arbetsmiljöverket med det att göra.

Här måste fler reagera. Det här förslaget måste stoppas.

Håller helt och hållet med

De borgerliga ungdomsförbunden, där CUF representeras av Magnus Andersson, och Ungdom mot rasism skriver på SvD:s Brännpunkt. Och det handlar om att skolor som förbjuder politiskt kampanjarbete på skolorna gynnar extremister. Och så är det. En öppen diskussion i ett öppet samhälle är demokratins bästa reklampelare. Den räddhågsna attityden till "otäcka" åsikter leder till att man visar sig svag när man måste visa vad man står för i demokratiskt hänseende. Ungdomar är också tänkande individer och måste få träffa politiska organisationer, diskutera och reflektera. Är det någon som tror att de som idag finns i riksdag och regering och som började intressera sig för politik i unga år hade fått bättre demokratisk och politisk fostran av att deras skolor valt att hålla för deras ögon inför den politiska debatten?

Jag håller helt och hållet med om att skolministern och ledande politiker i kommuner runtom i landet står upp för den fria diskussionen. Det är klart att saker och ting måste hållas på någon sorts rimlig nivå. Politiskt våld är såklart inte önskvärt i skolorna. Men får jag gissa är det troligare i ett samhälle där man försöker kväsa åsiktsutbytet.

Resonerar som Per

Jag resonerar väl ungefär som Per Ankersjö. Så jag länkar också till Sanna Raymans artikel i SvD. Liksom Annie Johansson. Och det gäller det här.

Vedervärdigt uttalande

Måste också fördöma det uttalande som Karl Gustav Abramsson gjorde mot Maria Kristoffersson härom dagen. Det är vedervärdigt. Och jag hoppas vi slipper höra sådant i debatten igen. Vilken kvinno- och människosyn är det egentligen som ligger bakom!? Man blir mörkrädd. Det är inte kostigt att det blivit en del skriverier, även lokalt. Anders W Jonsson och Albin Ring Broman bloggar också om detta.

Äsch det var inget

Jag tror i alla fall att jag lyckas göra en länk nu: till cuf.se.

Mobilpremiär med länkspörsmål

Ett steg framåt. Ganska litet för mänskligheten, men desto större för undertecknad. Jag har nämligen sett till att jag nu kan blogga ordentligt via mobilen, något jag tror kan bli ganska värdefullt när det börjar bli valrörelse på riktigt. Eller ordentligt och ordentligt, jag har inte kommit på nåt sätt att göra länkar än. Så är det nån därute med Iphone som vet hur man bär sig åt så går ni ju gärna ge mig ett tips.

För övrigt så är väl dagens, eller kvällens, stora begivenhet kretsårsmötet där kommunlistan ska tas. Gissar att jag får återkomma med hur det gick. Jag är föreslagen på nionde plats där i alla fall.

Guld, fjärdeplatser och serieledningar

Det kändes lite tufft att Marcus Hellner missade medaljerna med så futtiga marginaler i gårdagens 15 kilometer fritt. Men då hade ju redan Charlotte Kalla tagit guld, så det gjorde liksom inte så mycket. Och med facit i hand måste jag säga att de båda gjorde bragdartade insatser. Fantastiska lopp helt enkelt. Så gjorde även Anna Haag som nog kan överraska fler gånger under detta OS. Och gud vet vad hon kan åstadkomma längre fram i karriären!

För övrigt måste det ju skrivas att det är härligt att ÖSK bandy (som vann nyligen mot Gustavsberg) nu återigen leder norra Allsvenskan på poäng för e Tillberga. Lik förbannat blir det troligen en avgörande "final" i ABB Arena i Västerås. Kan bli riktigt rafflande. Och det är bara att hoppas att gulsvart tar sig tillbaka till högsta serien!

Jag tror inte att det håller – och så resonerar jag lite kring det hela

Det finns ett diagram på Viktor Tullgrens blogg som ska leda i bevis att Alliansen är hemska. Fast jag tror inte det stödjer hans tes tiktigt. I alla fall inte tesen att Alliansen förlorar valet. Det är lite svårt att klarlägga exakt vilka delar av politiken det är som gjort att den disponibla inkomsten ökat procentuellt sett mest för medelinkomsttagare. Men jag gissar att fastighetsskattens avskaffande är en bidragande orsak. Liksom det är möjligt att dessa grupper också kan ha haft en gynnsam löneutveckling under högkonjunkturen. Men vi ska komma ihåg att det i princip är medelinkomsttagare det handlar om. Gränsen till den decil där man tjänar allra mest går vid ungefär 30 000, och det är minsann inte så väldans högt. Dessutom så ser vi att man från den nivån och uppåt inte alls gynnats lika mycket av Allianspolitiken som medelinkomsttagarna.

Därmed kan man väl för det första säga att det inte är otroligt att Sverige behöver lite större klyftor – eftersom varje land behöver människor med kapital för att nytt kapital ska skapas i önskad utsträckning. För det andra kan man säga att Socialdemokraterna vid sin tid vid makten troligen varit väl så goda borgare som alliansen. Ta bara rikemansreformen max-taxan som exempel, eller varför inte inkomstbortfallsprincipen som innebär att staten (tyvärr alltjämt) bestämt att en arbetslös direktör har rätt till högre ersättning än en arbetslös städerska. Och vi vet väl alla vilka väljargrupper S alltid flörtat mest med i sina valfläskigaste valbudgetar. Inte katten är det dem som tjänat minst inte. Orsaken: det är inte de fattigaste som avgör valen. Och det gissar jag att Viktor Tullgren vet om någonstans djupt där inne i hjärtat.

Fats nu börvi avsluta med ett mycket viktigt påpekande. För dem som har jobb har en Alliansregering inneburit en ökning av disponibel inkomst. Dessutom har fler jobb med Alliansen. Och det viktigaste måste vara att fler får det bättre. Jag vet att sossar gärna räknar med dispoonibel relativ inkomst. Eller så kallad avundsjukematematik som går ut på att jag får det sämre även när jag får det bättre så länge andra får det ännu bättre än vad jag får. Det är ett avskyvärt sätt att se på verkligheten och egentligen själva beviset på att Socialdemokratisk politik inte fungerar. För eftersom hela grundtesen i S-politiken utifrån detta uppenbarligen är att folk INTE vill andra människor gott, så är det ju närmast en naturlag att det blir ett mycket ondskefullt samhälle när människor genom en stor och stark stat ska styra andra människor.

För min del, även om jag tror att jag vill andra människor gott, kan jag bara förutsätta att eftersom jag inte vill ha ett auktoritärt samhälle utan ett fritt och frihetligt där människor styr sina egna liv. Och då slipper vi ju styras varje dag och sekund av människor med bekymrande stora hämndbegär. Sedan har jag ju lite av försprång till Viktor Tullgren eftersom jag med glädje konstaterar att jag fått mer pengar att leva för med alliansen, samtidigt som jag utan bitterhet inser det finns dem som fått ännu mer. Det gör ju att jag kanske skulle vara en medmänskligare diktator än han. Synd bara att orsaken till att jag nog aldrig blir det är att jag har ännu mindre lust att vara det.

Kanske har vi där ännu ett spännande resonemang. De som vill bli diktatorer är de som är minst lämpade eftersom de allra helst vill styra och ställa, och det är i grunden en dåligt inställning för en statsledning. Återigen då ett tecken på att demokrati och liberalism trots allt torde vara det bästa för mänskligheten.

Det är medielogik

En liten reflektion man kan göra, såhär i efterhand, är att det är det negativa som får pulsen att slå snabbare på våra nyhetsredaktioner. Med tanke på mitt yrke kan jag ju på sätt och vis förstå att det är så det går till. Men det blir ju stundtals lite tröttsamt kanske. Tydligast blir det kanske när det gäller opinionsmätningar, där den enes död ju verkligen är den andres död.

Vi har under den senaste tiden kunnat läsa rubriker från många opinionsmätningar där man basunerat ut "Ras för Centerpartiet". När nu C tokökar med 1,2 procentenheter, ja då är rubriken att Folkpartiet tappar. Lite skrattretande blir det nästan.

Därmed kanske man kan säga att verkligheten kanske inte riktigt är som det beskrivs i LP:s ledare. Visst är det tyst när C går framåt. Men det är inte någon sammansvärjning mot Centerpartiet i första hand. Det är medielogik. Och den kan vara nog så smärtsam.

Ett frigivande att fira

Idag firar Sydafrika – och många med dem kan tänkas – frigivandet av förre presidenten Nelson Mandela. Det hände för 20 år sedan. Och jag minns det, även om jag inte riktigt förstod vad det handlade om. Jag var ju trots allt bara åtta år gammal.

Men nu kan vi konstatera att det som hände för 20 år sedan i Sydafrika fick enorm betydelse, för Sydafrika och för omvärldens relationer till och syn på landet. Det är sannerligen en dag att fira. Och man kna inte annat än hoppas att Sydafrika fortsätter göra framsteg. De senaste åren har jag varit lite orolig för hur det går med demokratin där. Men som sagt, det är bara att hoppas på fortsatt utveckling.

Ett system som premierar ineffektiviteten

Rickard Nordin uppmärksammar att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är eniga om en lönepolicy som innebär att ingen ska kunna ha fyra gånger mer i lön än någon annan. Och som de själva resonerar så ska då kompetens och prestation bli mindre viktigt, och nedlagd tid bli mer avgörande. Snacka om att skapa ett system som ger folk incitament att uträtta så lite som möjligt under sina arbetsdagar. Faktum är att detta kan vara ett ypperligt sätt att göra den – tack vare att man inte har vinstintresse – redan relativt sett ineffektiva offentliga sektorn än mindre effektiv jämfört med den privata sektorn. Det är tur att V och MP inte styr Göteborg! Och om de vinner valet i höst så är det tur att jag inte bor där. Fast det vore ju kul att fortfarande ha kvar alternativet att kunna flytta dit om man skulle få lust.

Lätt att tycka som Linderborg om man slipper ta konsekvenserna

Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet idag att de svenska soldaterna måste hem från Afghanistan. Det är ju lite pinsamt att hon gör det nu. Att två svenskar dött i tjänsten är inte ett skäl att ta hem trupperna. De ska hedras för sina insatser, och det har också skett. Men det mest irriterande med Åsa Linderborgs krönika är att den liksom är skriven som i en liten skyddad verkstad. Det hon tycker kan hon tycka just därför att hon kan fortsätta att hon inte behöver ta några konsekvenser för vare sig Sveriges närvaro eller frånvaro i Afghanistan. Dem kan liksom andra få ta, och hon skiter uppenbarligen i det.

Men Sverige gör ett viktigt jobb där. Det vittnar både svenskar som varit där om, och de andra länder som deltar i insatsen i Afghanistan.

Det finns uppenbarligen dem som tror att allt blir så mycket bättre bara vi slipper bry oss. Åsa Linderborg och Lars Ohly är två av dem. Men det är också ett ganska naivt synsätt. Inte helt ovanligt inom Vänsterpartiet och på kulturredaktioner månne?

V borde åtminstone vilja gå med i EU nu

Så blev det dags att debattera sexköp igen. Fast nu är det inte själva sexköpet i sig som står i fokus, utan synen på rättssäkerhet och lagstiftning.

Låt oss börja med att konstatera att Vänsterpartiet vill gå ur EU. Man motsätter sig att vi gemensamt i Europa stiftar lag som gäller över nationell.

Sedan kan vi konstatera att ett antal svenska soldater på sin fritid och i civila kläder, men likväl i samband med en resa som gjordes på grund av att de var just soldater, betedde sig ganska illa och gick på bordell.

Därefter ska det sägas att bordeller och sexköp, till skillnad från vad som gäller i Sverige, är lagligt i Tyskland.

Med de svenska soldaternas handlingar som skäl vill nu Vänsterpartiet göra det straffbart att bryta mot svensk lag (i det här fallet att köpa sex), i länder där motsvarande handling är laglig. Detta är naturligtvis mycket anmärkningsvärt. Och tyder på en oerhörd brist på respekt för nationell rätt som vida överskrider vad gemensam lagstiftning som det svenska självvalda EU-medlemskapet ens i teorin kan medföra. Anser Vänsterpartiet med anledning av dagens utspel att utländska kvinnor (från länder där abort är förbjudet) som gör abort i Sverige ska bestraffas när de kommer hem? Anser vänsterpartiet att politiska flyktingar som vädrar regimkritik mot sitt gamla hemland i Sverige ska fängslas när om de kommer hem igen? Får de svara själva blir säkert svaret nej. Men principiellt sett har de redan svarat ja idag.

Man kan ha en massa moraliska invändningar mot sexköp utomlands, men etiska överväganden kan inte alltid få juridiska konsekvenser. Och ju mer moral man vill göra till lag, desto mindre vänsterpartist borde man rimligen vara.

Det finns några få globala lagar, såsom folkrätten, och dessa kan bestraffas varsomhelst. Och det är därför de finns. Brott mot mänskligheten och folkmord är saker som är hela världens ansvar att lagföra, allra helst dock i för ändamålet avsedda domstolar.

Den logiska följden av dagens utspel vore väl åtminstone att Vänsterpartiet obönhörligen ställer sig positiva till EU. Det skulle ju vara ett myrsteg i jämförelse med vad man torgfört idag. Och detsamma gäller givetvis alla de norska partier som redan ställt sig bakom den norska sexköpslagen.

Däremot tycker jag att Försvarsmaktens inställning är ganska sund. De vill att det regelverk deras personal ställer upp på ska kunna leda till bestraffningar för personalen om man bryter mot vad man gått med på i och med att man tagit jobbet. Det är ganska klokt om man vill efterleva en viss moralist standard.

Ojdå

Ja man är tydligen snabb på tangentbordet. Jag tror knappast mitt inlägg om varför Alliansen vinner valet blev kortare än Magnus Anderssons. Men det må väl vara hänt då...

Därför vinner Allliansen valet

Magnus Andersson bloggar om varför alliansen vinner valet, och jag ska inte vara sämre. För tillfället har jag dock knappast tiden att göra en lika lång utläggning som han gjort. Fast det behöver såklart inte inverka på kvaliteten.

Jag ska säga att valutgången är högst oviss och svår att tippa. Men jag tror ändå att det finns anledning att tro att alliansen har ganska goda chanser att behålla regeringsinnehavet. Delvis därför att det kommer att bli gott om jämförelser alternativen emellan ju närmare valet vi kommer. Och vid en jämförelse stärker rimligen Allians för Sverige sina kort. Krisen har hanterats med beröm godkänt. Även bland väljarna tycks man ha stärkt sina aktier under de svåra åren. Därtill är det ganska tydligt vilken viljeinriktning regeringen har: det handlar om att frigöra människor – ge fler arbete (fler har arbete idag än vad som var fallet före regeringsskiftet – trots krisen) och ge dem som arbetar större inflytande över sin lön och därmed över sin egen vardag.

Fast den teoretiska beskrivningen av regeringens viljeinriktning är möjligen inte lika viktig som det mer konkreta. Denpolitik som förts och de reformer man redan kan peka på kommer att genomföras i närtid och under den kommande mandatperioden. Alternativet – de rödgröna – har inte alls kommit lika långt i formandet av en alternativ politik som Alliansen hade gjort vid den här tiden förra valåret. Många frågetecken återstår för Sahlin & Co att räta ut, och viljan att göra det verkar dessvärre bristfällig såhär långt.

Ytterligare ett skäl till att Alliansen vinner på en jämförelse är tror jag, det riskmoment det innebär att ha Lars Ohly och Vänsterpartiet i regeringen. Dels för att Lars Ohly fram till 2005 ännu kallade sig kommunist, och skäl finns att ställa sig frågan huruvida hans pudel kanske främst var en läpparnas bekännelse när kritiken började bli allt för hård. Ett riskmoment innebär det också att släppa in miljöpartiet i regeringen. Dels för att deras klimatpolitik – som går ut på att vandra bakåt i utvecklingen och ägna sig åt symbolpolitik på hemmaplan – inte är lika verksam som den klimatpolitik regeringen bedriver. Dels för att deras rädsla för ekonomisk tillväxt skulle innebära ett ganska stort problem för jobben och företagandet. Ett land som går dåligt producerar färre jobb och företag, och det att det ska gå dåligt ekonomiskt är lite av en dygd om man får tro MP:s ideologer.

Sedan finns det ett skäl till till att Alliansen har ganska starka kort. Det är visserligen historiskt sett inte ett så starkt skäl. Men om man tittar på Alliansens löften och vad regeringen utfört, så har man gjort en oerhört stor del av de saker man talade om. Och man kan pricka av detta punkt för punkt. Detta torde åtminstone inte inverka negativt på Allianspartiernas chanser att gemensamt segra i valet.

Ytterligare ett steg taget i Saab-affären

Precis som Mattias Larsson skriver så har nu EU-kommissionen gett klartecken för de svenska regeringsgarantierna för ett lån i Europiska investeringsbanken för Saab Spykers del. Därmed så är ytterligare ett hinder passerat och affären ser verkligen ut att se ut att gå i hamn. Det känns väldigt skönt!

SSU tvekar inte att sparka på dem som redan ligger

Kanske känner en och annan igen rubriken. Jytte Guteland använde härom dagen samma rubrik om CUF när hon svarade på Magnus Anderssons debattartikel om att ingångslönerna inte bör höjas i kommande avtalsrörelse. Anderssons ingång är att både företagare och forskning pekar på att höga ingångslöner leder till hög ungdomsarbetslöshet. Sverige har höga ingångslöner, och vi har hög ungdomsarbetslöshet. Jytte Guteland vill ha ännu högre ingångslöner, och då är det så att hon antingen också vill ha högre ungdomsarbetslöshet, eller så ignorerar hon helt enkelt ungdomars problem och utmaningar.

Det är så klart mycket svårt att säga vad ungdomar vill. Ungdomar är en lika heterogen grupp som de vuxna. Men ska man lyfta blicken och se det hela ur ett lite bredare perspektiv så är det utan tvekan så, att om vi misslyckas få in fler ungdomar på arbetsmarknaden så riskerar vi en förlorad ungdomsgeneration och dessutom betydande samhällsekonomiska konsekvenser. Ser man det på det viset kan inte den viktigaste prioriteringen vara att ungdomar ska tjäna lika mycket som äldre när man börjar sin yrkesbana. Det viktigaste är snarare att man få ett jobb och sedan har möjligheten att få rejäla löneökningar över tid.

Politikers viktigaste uppgift är sannerligen inte att blanda sig i avtalsrörelsen. Men för ett politiskt ungdomsförbund är prioriteringen delvis annorlunda. Vi företräder dels en idé om hur samhället bör styras, men vi för också ungdomars talan. Och eftersom ungdomsarbetslösheten är en så otroligt viktig fråga i dessa dagar så kommer CUF att fortsätta kämpa för att ungdomar ska få fler och enklare vägar in på arbetsmarknaden. Är man politiker finns det dock en sfär där man är mer eller mindre inblandad. Och det är i den offentliga sektorn. Kommuner och landsting bör se till att inte konkurrera ut ungdomarna med för höga ingångslöner. Därför var också tidpunkten för CUF:s utspel väl vald – i anslutning till Centerpartiets kommundagar. På sin blogg riktar Magnus Andersson också en tydlig uppmaning till våra kommunpolitiker.

Jytte Gutelands svar på Magnus artikel är dessutom lite märkligt, och man undrar delvis om hon har läst den artikel hon svarar på. Och förutom det blogginlägg du just nu läser, så har också Karl Malmqvist och Hanna Wagenius gett Guteland svar på tal.

Scream!

Tidningen Fokus presenterar på sin hemsida en ganska kvalificerad gissning om hur en rödgrön regering kan se ut om de, gud förbjude, skulle gå och vinna. Och det är ingen rolig läsning. Rena skräckfilmsvarningen.

Några kommentarer, vi behöver inte ens ta det värsta först:
• Miljö- och jordbruksminister – Maria Wetterstrand. Blir troligen en satsning på dyrare miljöåtgärder till mindre effekt. Jordbruksminister blir hon dock troligen inte särskilt länge, för jordbruket lär inte klara många år med hennes regelökningar och höjda skatter.
• Näringsminister – Peter Eriksson. Gaaaaaaaah! Möjliga följder: företagen tvingas handla i natura. Eller ännu värre: Peter tar in bolagsskatten i natura. Oavsett vilket: Ett parti som inte ens tycker att tillväxt är en bra grej får bara inte ta hand om näringspolitiken!
• Infrastrukturminister – Karin Svensson Smith. Ja, kära landsbygdsbor: glöm att ta er till affär'n med underredet i behåll. Här satsas det bara på storstäder och citytrafik. Och vägarna få förfalla.
• Socialminister – Lars Ohly. Spelar inte så stor roll vilken post han har. Ohly i regeringen är illa nog.
• Statsminister – Mona Sahlin. Kommentarer överflödiga.

Ja, det var ett smakprov. Resten av namnen hittar ni här.

Dubbelmoral på Östran

Tidningen Östran har via sin S-märkta ledarsida flera gånger riktat kritik mot dem som är kritiska till lagen om anställningsskydd. Nu när de ska göra sig av med personal vill de göra undantag från las-listan. Touché!

Äntligen!

Ja, jag säger äntligen, och anledningen är att det nu är klart att Centerpartiet numera ska ingå i Alliansen även inom Örebro läns landsting. Det har tagit tid att komma dit, och det från tid till annan varit förenat med vissa förståeliga problem, som exempelvis att Moderaterna en gång i tiden ville lägga ner landstinget – medan ju Centerpartiet hellre vill se starkare regioner på bekostnad av Länsstyrelsernas fögderi.

Men nu är det alltså dags. Centerpartiet och de övriga borgerliga partierna i landstinget är redo, och jag tror att det är bra. Inte minst för tydlighetens skull. Men det ökar också möjligheterna för ett maktskifte. Och eftersom styret i landstinget mig veterligen varit socialdemokratiskt ända sedan allmänna rösträtten infördes (och om inte så åtminstone erbarmligt länge), så kan det kanske vara på tiden att något annat händer.

Föga förvånande gläds också Moderaterna åt att Centerpartiet ansluter till Alliansen. Både nuvarande oppositionsrådet Kent Persson och toppnamnet på M:s landstingslista 2010, Lotta Olsson, bloggar om det.

Ytterligare ett tecken på ideologisk nytändning

Det har under de senaste månaderna kommit lite små tecken på en ideologisk nytändning i Centerpartiet. Och nu kommer ytterligare ett tecken. Lagom till partiets kommundagar i Göteborg i helgen så släpper man en grön liberal antologi skriven av några av centerrörelsens skarpaste pennor. Det känns bra att det fylls på i den gröna bokhyllan.

En annan sak som är rolig är också att Maud Olofsson är rakryggad och står upp för behovet av förändringar i lagen om anställningsskydd. Det behövs, särskilt om vi ska kunna göra något verkningsfullt åt den höga ungdomsarbetslösheten.

Tidningarna anmäls till Pressombudsmannen

Det är glädjande att många sluter upp bakom Magnus Andersson sedan han blev utsatt för falska citat av socialdemokrater. Och det är dessutom bra att folk säger ifrån. Vi vet av erfarenhet att detta inte är första gången det går fult till. Gustav Andersson hör till dem som på ett välbehövligt sätt färskar upp minnet kring vad som hände under förra valrörelsen.

Det bästa sättet att skydda sig mot fula påhopp som bara är till för att trycka ner och göra illa är att skrika och tala om att det går fult till. Ganska ofta skärper den skyldige då till sig. Det har jag i alla fall märkt när jag påpekat att det används härskartekniker i debatter. Och parallellen mot de senaste dagarnas lögner och härskartekniker är tydliga.

Men ibland när det gått riktigt fel till så måste man ta det hela ett steg längre. Och det är vad Magnus Andersson nu gör när han anmäler Arbetarbladet och Västerbottens Folkblad till Pressombudsmannen. Det är åtminstone ett sätt att få det granskat, när nu viljan att tydligt ta avstånd från sina handlingar verkar vara lite sisådär från tidningarnas sida.

Desperata socialdemokrater

1998 var det de liberala ledarsidorna som bedrövat insåg hur svag borgerlighetens ställning då hade blivit. 2010 är det Socialdemokrater som desperat letar efter regeringsunderlag. I båda fallen har man vänt taggarna mot mitten och klargjort att Centerpartiet inte behövs. Fast i båda fallen visar man med all önskvärd tydlighet att Centerpartiet behövs som aldrig förr. Särskilt i den egna närheten. För det är klart att S hellre regerar med liberaler i en mittenallians än med kommunister i en rödgrön röra vars vänstraste del i hjärtat inte tillhört den demokratiska planhalvan i tio år ens. Fast det kommer inte att hända. S får arbeta vidare med V och MP, och att det är bekymmersamt, well, så är det.

Så nu är det så. S får inte C, och då leder det så klart till viss bitterhet. Men Sverige behöver för tillfället allt annat än en S-regering. Vi ligger när det kommer till jobben bättre till nu än i högkonjunkturen före regeringsskiftet, och ekonomin står i förhållande till omvärlden mycket stark. Mycket pekar på att det sett annorlunda ut om vi haft fortsatt vänsterstyre. Därtill finns åtskilligt att uträtta när det kommer till företagandet. Regelverken som omgärdar småföretagandet har visat sig så snårigt att det tyvärr gått långsammare än vad man trott att minska regelbördan. Klara förenklingar är gjorda, men en hel del återstår. Därtill behöver arbetsmarknaden göras enklare och flexiblare om nya svenskar och ungdomar ska få chansen. För att detta ska bli verklighet behövs Centerpartiet. Moderaterna har delvis övergett arbetsmarknadspolitiken, Folkpartiet har även de ett annat fokus.

Sedan finns alltid den grundmurat elementära delen i recenserandet av ett annat parti. Så länge de har medlemmar behövs det. Vår grundlag är tydlig på att organisationsfrihet råder. Och att därmed tala emot den tyder på att man kan tänka sig att tumma på grundläggande demokratiska värderingar. Går man så långt i sin argumentation för att återfå makten till vänsterkartellen. Ja, då ter sig det plötsligt så mycket mer logiskt att man vill samarbeta med Lars Ohly.

Preventivt inlägg

Jag gissar att mitt förra blogginlägg kan komma att bemötas med det faktum, att statsministern under gårdagens partiledardebatt i SVT använde delvis felaktiga siffror för att beskriva skillnaden mellan arbetslösheten nu och 2006. Men det ska, redan nu, sägas att det finns en avgörande skillnad mellan detta och de lögner Magnus Andersson utsatts för är att Reinfeldt erkänner att det blivit fel. Det var ett olycksfall i arbetet. Men i fallet med Magnus var det tvärtom. Det var uppenbart avsiktligt och ämnat att sprida lögner för lögnandets skull.

Och i fallet Reinfeldt: hans argument håller i vilket fall som helst. För vi har lägre arbetslöshet nu än vad vi hade under högkonjunkturen före valet 2006.

Precis så här smutsigt är jag rädd att det kommer att vara

Valrörelsen 2010 riskerar att gå till historien som den skitigaste sörja av fula kampanjtrix som Svea rike har skådat. Exempel på det ser vi idag när sossar (med officiell partibok och med inofficiell) ljuger ihop historier för att framställa CUF:s förbundsordförande Magnus Andersson i dålig dager. Och det är preecis så smutsigt som jag är rädd att det kommer att bli fram till valdagen. Makthungern hos socialdemokratin är ofantlig, och då kan man visst låta ändamålen helga medlen. Magnus själv, Johan Hedin och Elias Giertz hör till dem som skriver om lögnerna.

Albin Ring Broman är dessutom klok nog att visa citat från lagtexten om var gränsen för tryckfrihetsbrott går. Den bör nog de socialdemokrater som känner sig träffade studera lite närmare.

Det mest tragiska är dock att detta visar att Magnus har rätt. Argumenten har uppenbarligen tagit slut. Statistik såväl som Arbetsförmedlingens egna prognoser för arbetsmarknadsläget pekar på att ungdomar drabbas av las. I småföretagen anställer man unga. Men i större företag där las gäller blir unga av med jobben. När det gäller visstidsanställningar har unga och mindre unga drabbats ungefär lika illa av krisen, men när det handlar om tillsvidareanställningar är det fler unga som mist jobbet. Las är ett jättebra skydd för medelålders vita män – inte så konstigt kanske eftersom det till stor del är just medelålders vita män som format lagstiftningen, i viss mån tillsammans med medelålders vita kvinnor. Men för ungdomar och nya svenskar är inte las värd pappret den är skriven på.

Det är hög tid att redan i förväg be om lite sans och måtta. Visserligen är det på ett sätt taggande att se att socialdemokratin redan har gett upp om att försvara sin politik med argument. Men det vore ju skönt om vi kunde få en valdebatt som handlar om vilka politiska alternativ som finns att välja på. Som en del av Allians för Sverige känner jag mig inte så rädd för att ta en sådan debatt heller. Framför allt vore det mycket roligare.