Fildelning à la MP?

Kalla det urspårat eller fildelning om du vill. Den här skylten kanske snart sitter på en väg nära dig. Miljöpartiets talesperson i trafikfrågor, Karin Svensson Smith, som ju för sitt liv inte kan drömma om att det går att köra bilar på annat än fossila bränslen, tycker ju att vi ska bygga järnväg på befintliga Europavägar därstädes dessa är fyrfiliga. Vi som gillar bilar men kanske tycker bättre att ha sprit eller gaser i tanken är kanske inte lika pigga på idén. Faktum är ju att de fyrfiliga vägarna finns där för att de räddar liv.

Fortsatt samarbete i Örebro

Nerikes Allehanda skriver i dag om att de borgerliga partiernas samarbete med Miljöpartiet fortsätter.

Personligen anser jag precis som Nerikes Allehandas ledarredaktion att det här är bra. Det gör det rimligt, eller rentav troligt att det långa maktinnehavet för Socialdemokratin kan brytas under ytterligare en mandatperiod. Det behövs. Att dessutom samarbetet mellan de fem partierna i Koalition Örebro fungerat bra gör det ju ännu trevligare att läsa att det verkar som att alla fem är inställda på att fortsätta samarbetet.

Det finns säkert en och annan som kan tycka att detta samarbete över blockgränserna förefaller märkligt. Men faktum är att min bild är att det varit bra för både kommunen och de inblandade partierna. Och inte minst har det varit bra ur ett centerpartiperspektiv att vi fått hjälp av Miljöpartiet att flytta upp miljö- och klimatfrågorna högre på agendan. Det tycker jag att vi Centerpartister i Örebro kommun kan passa på att tacka Miljöpartiet för.

Kent Persson (M) bloggar också om detta. Och han försöker dessutom sia i framtiden. Han gissar att Socialdemokraterna kommer att försöka påskina att Miljöpartiet sålt sig till högern. Jag tror att han får rätt. Fel har dock S, eftersom delaktigheten för varje enskilt parti i koalitionen är en av de viktigaste ingredienserna i samarbetet. Det Socialdemokraterna möjligen borde fundera över är om den som samarbetar med dem inte torde känna sig ganska överkörd, med tanke på att de faktiskt blir ratade.

Chavez på twitter

Hugo Chavez ska nu börja twittra. Det är ju lite intressant måste man säga. Orsaken till att han gör det är enligt uppgift att han får så mycket kritik via twitter att han nu vill ge svar på tal. Visserligen vore det ju bättre om han upphörde förstatliga hela landet och arbetade lite mer för öppenhet i stället för sin egen makt. Men visst, det är intressant att man nu som twittrare kan följa denne man om man har lust med det. Inte för att han verkar ha twittrat så mycket än. Men det kommer kanske. För även om utrymmet är begränsat på twitter så tvivlar jag ju på att han kommer kunna hålla käften.

Här ska handlas!

Glädjer mig att se att the Arks nya skiva nu snart kan inhandlas. Kul också att de väljer en ny metod för att sälja den! Kan väl inte säga så mycket mer än att: här ska handlas!

Viktigare än på länge att det inte blir vänstermajoritet

Miljöpartiets vurm för landsbygden varade i två dagar ungefär. Sedan släppte de tillsammans med de båda röda förslaget om att höja bensinskatten rejält. Det finns inget landsbygdsvänligt i det. Dessutom påpekar finansministern att risken med den skattehöjningen är att det kostar en hel del jobb, som i sin tur leder till minskade skatteintäkter, som i sin tur leder till minskade möjligheter till reformer på miljöområdet.

Erfarenheten visar visserligen att bensinskatter är ganska bra som instrument när det gäller att minska bensinförbrukningen. Men samtidigt är det en balansgång. Och man ska inte tro annat än att det finns dem som drabbas ganska hårt av en allt för hög bensinskatt. För det gör de som allra mest behöver bilen.

Nu finns det dessutom andra instrument att arbeta med. Till exempel bör man som regeringen försöka stimulera användandet av miljövänligare drivmedel. Det har ju exempelvis att antalet miljöbilar är 12 gånger så stort idag som det var när alliansen tog över makten. Att dessutom möjliggöra mer av småskalig gårdsproduktion av exempel biogas är väldigt viktigt. I alternativen finns framtiden. Men då måste också de som ska producera alternativen ha ett rimligt ekonomisk utrymme att klara sig tills förutsättningarna är på plats.

Just nu känns det tyvärr som om det bara är skattehöjningar, skattehöjningar och skattehöjningar som de rödgröna vill prioritera. Och det är oroväckande. Hur ska man kunna hantera läget på arbetsmarknaden då? Och vad säger man till dem som drabbas? För det är mer än en grupp som drabbas av de rödgrönas orättvisa reformer.

Just nu känns det som viktigare än på mycket länge att det inte blir en vänstermajoritet i Sveriges Riksdag!

Något av de nationella språkrören bör nog förtydliga sig

Jag har vid flera tillfällen krävt tydlighet från riksdagspartierna när det kommer till synen på Sverigedemokraterna. Hittills har det varit Moderaterna som det varit svårast att få tydligt besked från, även om de med tiden kröp till korset och var ungefär så tydliga som jag hade hoppats. Nu läser jag med oro att Miljöpartiet i Karlskrona svävar på målet när frågan om samverkan med SD kommer upp. Det verkar rentav som man öppnar för ett möjligt samarbete. Och det är väldigt oroväckande. Jag hoppas inte att det resoneras likadant i partiledningen. Det verkar, visserligen inte så. Men för säkerhets skull bör nog något eller några av språkrören på nationell nivå också förtydliga partiets inställning i frågan!

Anders tar upp toaletterna

Det faktum att jag skriver om detta har nog med egna erfarenheter att göra. Även jag undvek nämligen ofta toalettbesök när jag gick i skolan. Och man ändå sett en del otrevliga skoltoaletter i sina dagar. Därför är det bra att Anders Flanking tar upp ämnet på sin blogg. Och eftersom han är inblandad i Göteborgspolitiken (där ju själva nyheten utspelar sig) så har han också goda möjligheter att agera. låt oss hoppas att han gör det!

Man kan inte bygga en politik på avundsjuka och populism

Det är säker populistiskt riktigt. Men man kan tyvärr inte bara bygga en politik på bara avundsjuka och populism. De rödgröna vill hur som helst införa en ny straffskatt på förmögna, och få dem att i mindre utsträckning göra det som gör att vi får jobb, skatteintäkter och välfärd, det vill säga konsumera. Nu kryper det alltså fram att det inte handlar om en politik för Sveriges bästa. Det handlar inte ens om en politik för de mindre förmögnas bästa. Det handlar om en politik för att göra de rika lite mindre rika. Och som sagt, tror man att ekonomin i ett samhälle inte kan växa, och att rikedom är något som ska bestraffas så blir det ju en tilltalande politik. Jag ser dock hellre att fler får jobb, att vi har tillväxt och ökar vårt välstånd och därigenom vår välfärd.

Det som måste vara lite jobbigt för Socialdemokraterna är dock att jag tror att många av dem håller med mig. Det kan inte vara lätt för dem att plötsligt börja förhandla med gamla kommunister.

Ja, det blir lite pinsamt

Vet inte om man ska skratta eller gråta. Men Sveriges storstadsparti framför andra, Miljöpartiet, vill få det att verka som att de bryr sig om annat än städerna. Men problemet är att deras egen politik ruinerar alla som inte har gångavstånd till tunnelbanan. Det blir som Elias skriver, lite lätt pinsamt. Läs även här och här.

Satsa gärna på snabbtåg – men först måste ni ha råd med Ohly

När Åsa Torstensson (C) som ny infrastrukturminister efter förra valet kunde hon snart konstatera att vägar, järnvägar med mer var något som S-regeringen tillsammans med sina två stödpartier V och MP järna pratade om (särskilt i det Folkets hus som var beläget närmast nämnda vägsträcka), men gjorde föga för att åtgärda. Deras löften var underfinansierade med cirka 100 miljarder. Nu laddar de så kallade rödgröna med en satsning med för 120 miljarder blandade snabbtåg. Men jag, och många med mig, minns och tänker påminna om hur pratet från vänster sällan överförs i handling när det gäller infrastrukturen.

När det sedan kommer till höghastighetståg så är ju det i grunden ingen fråga som splittrar opposition och majoritet. Man kan säga att vi jobbar på det. Men skillnaden är väl möjligen att en borgerlig regering gärna vill finansiera utgifterna. En rödgrön regering måste först och främst finansiera Vänsterpartiet. Och jag är rädd att kostnaden för Ohlys lojalitet kan bli bra mycket högre än 120 miljarder. Kanske bara om man räknar hans utökningar av offentlig sektor. Men lägger man till priset för den minskade tillväxt som hans skattechocker innebär och den ökade arbetslöshet som han spär på ytterligare med sin strävan efter ännu rigidare arbetsmarknadsregler – ja då räcker det inte med 120 miljarder. Att tro att man då ska få råd med höghastighetståg är nog aningen naivt är jag rädd. Eller ja, råd och råd. Höjer man skatten uppemot 100 procent kanske det går. Men sedan har ju få råd att åka tågen...

Nyckeln stavas öppenhet

Det är valrörelse. Och som alltid innebär det att geniknölarna gnuggas frekvent på partihögkvarter och andra mer eller mindre politiskt inriktade delar av samhället. Det kan dessutom göra på lite olika sätt. Vi har redan sett många exempel på lite fulare knep. Flera av dem från har kommit från Socialdemokraterna, vilket jag flera gånger tidigare bloggat om. Nu cirkulerar tydligen ett brev som ser ut att vara utskickat av Mona Sahlin, men inte är det, och som handlar om diverse skandaler som S-ledaren tidigare figurerat i. Även om detta i jämförelse med mycket annat som vi sett under denna och tidigare valrörelser är relativt lågmält så är det naturligtvis inte så valrörelse ska drivas. Dock ska det sägas att gränsen mellan humor och satir å ena sidan och övertramp stundtals kan vara ganska tunn. Och det är därför svårt att uttala sig generellt om vad som är ok och inte.

Parallellt med diverse försök till satir eller rena smutskastningskampanjer pågår också en hel del andra försök att nå ut till väljarna. Tv-reklam är ett, Moderaternas tv-program är ett annat. Om detta har Sakine Madon skrivit i Expressen. Hon levererar en ganska ordentlig bredsida mot det sätt på vilket tv-mediet utnyttjas i valrörelserna. Och i stora drag är jag beredd att ge henne rätt. Det märks att partierna är nya när det kommer att göra sig synliga i tv och bristen på finess är ofta påfallande. Nu har vi ju inte sett hur tv-reklamen kommer att se ut i år heller. Men jag hoppas att man gör det bättre nu än man gjorde i Europaparlamentsvalet.

Egentligen tror jag att nyckeln till finess handlar om öppenhet. Att våga ta ut svängarna lite, utmana och väcka känslor. De flesta politiska tv-reklamerna är bara lite sådär allmänt hemtrvligt småmysiga. Och det är frågan om det gör vare sig till eller från om det är fler röster man tror sig betala för när man gör en reklamfilm. Och Moderaternas tv-program Föregångslandet är väl ett exempel på hur man inte riktigt vill öppna sig. För det är ju väldigt tydligt att programmet är gjort av och med moderater. Mindre tydligt möjligen att det är gjort för moderater, då man slipat bort sina kanter rejält och vill tala brett och till alla på något vis. Och risken är ju möjligen att ingen, inte ens moderaterna, känner sig träffade och attraherade. Å andra sidan kanske inte det gör så mycket skada. Men nyttan för M hade troligen kunnat vara större om man varit bara lite, lite mer våghalsig.

Kreativt

Detta är ju ett ganska kreativt sätt att utmana de religiösa dogmerna i Iran. Men det vore ju lite jobbigt om det skulle falla sig så att det blir jordbävning någonstans på måndag. Fast jag tvivlar ju på att det skulle bero på guds vrede, snarare på Murphys lag.

Magnus tar vid där jag slutade

Och nästan som om det vore en tanke med det och en naturlig fortsättning på mitt tidigare inlägg så skriver Magnus Andersson idag om Centerpartiets och CUF:s förslag när det gäller arbetsmarknaden och i synnerhet arbetsmarknaden för unga. Där utvecklar han bland annat hur vi har opinion och forskning i ryggen när vi föreslår förändringar. Hans inlägg är långt men läsvärt.

Ett försök att argumentera istället

Det är lite underhållande att John Johansson (S) nu för tiden ägnar Centerpartiet nästan lika mycket uppmärksamhet som sossarna. Men det är klart, det finns ju väldigt, väldigt lite att skriva om när man är sosse eftersom partiet i all iver att förnya sig glömt att både presentera en politik och att leta på nya företrädare. De vallokomotiv som Mona Sahlin presenterade härom veckan kändes ju onekligen som om de vore hämtade ur någon dammig källarskrubb i Göran Perssons vaxkabinett.

I det inlägg jag länkat till ovan försöker John Johansson ta i så han nästan spricker, men det blir liksom bara partiretorik. Säkerligen ihärdigt framtrummad från Sveavägen. För negativt och gärna lite fula knep och smutskastning ska det vara om allt och alla. Och det är klart. Vad ska deta sig till. Finns det något S ännu har en åsikt om så lär de ju få gå med på folkomröstning i den frågan om de ska kunna bilda kommunistregering till hösten.

Däremot så kan jag gärna argumentera med John om varför det är viktigt för ungdomarnas möjlighet till jobb att vi inte höjer ingångslönerna, varför det är viktigt vi ger ungdomarna möjlighet att föra sin egen talan i arbetslivet och varför det är viktigt att vi inte låser fast ungdomar i arbetslöshet med gammalmodiga LAS-regler.

För det första, om ingångslönerna vore desamma som för erfaren arbetskraft. Vilka tror John Johansson skulle få jobb lättast då. De med erfarenhet eller utan? Jo, troligen de med erfarenhet i de allra flesta fallen. Och om ingångslönerna är något lägre, inte desamma men bara lite lägre, så gäller så klart ett liknande förhållande. Och varje insats för att höja ingångslönerna relativt alla andra löner gör det svårare för ungdomar att få jobb. Och det här är inget jag hittar på. Tillgänglig forskning visar att höga ingångslöner leder till hög ungdomsarbetslöshet. Sverige har vid en internationell jämförelse väldigt höga ingångslöner i förhållande till löner för erfaren personal. Så ska löner höjas, höj lönerna för de som arbetat ett slag så att ungdomarna får chansen och kan höja sin lön avsevärt på några års sikt. Detta handlar inte om att försämra för ungdomar, John Johansson. Det handlar bara om att se till så att ungdomar får en lön över huvud taget, och rejäla löneökningar över tid. Däremot är det ganska tydligt att du vänt ungdomarna ryggen. Varför skulle ni annars vilja göra det dubbelt så dyrt att anställa ungdomar genom era chockhöjningar av skatten? På vilket sätt skapar det möjligheter?

För det andra: Ungdomar är i dag i en sits där deras förhållanden på arbetsmarknaden dikteras av någon annan, ofta med en partipolitisk agenda som påminner om John Johanssons. Det innebär att ungdomarna tvingas acceptera avtal som gör att de får det svårare att få jobb. Med tanke på att ungdomar sällan är med i facket (vilket man med tanke på ovanstående kan förstå) är det litye märkligt att Sverige inte ger människor friheten att själva bestämma vilka avtal de ska gälla under, särskilt som det svenska systemet ligger farligt nära vad FN:s deklaration om mänskliga rättigheter kan tolerera. Låt människor förhandla för egen del om de vill! Det handlar egentligen om rättssäkerhet.

För det tredje. Finns det något mer som forskningen visar så är det att en stel arbetsrätt leder till en hög ungdomsarbetslöshet. I Sverige har vi LAS, som gör att vi till stora delar avskaffat rörligheten på svensk arbetsmarknad. LAS gör, förutom att ungdomar i högre utsträckning än andra grupper får sparken i svåra tider, att nya jobb skapas i en lägre takt och att det blir svårare att få ett jobb. Och när det är svårt att få ett jobb så är det de unga som drabbas värst. Och eftersom den verkliga tryggheten handlar om att kunna få ett jobb och inte om en tusenlapp hit eller dit medan man är arbetslös så är det helt avgörande att vi kan förändra så att fler får jobb lättare. Den socialdemokratiska retoriken är ganska avslöjande. De vill inte att människor ska ha jobb – varför skulle de annars investera i arbetslöshet? För med deras skattehöjningar och regelkrångel blir det nämligen effekten: färre får jobb. Varför vill S ha det så?

Förbifarten och de rödgrönas principlöshet

I mitt inlägg igår gällande de rödgrönas beslut att de vill ha folkomröstning om Förbifart Stockholm kom jag aldrig till det värsta med deras förslag. Att metoden deras är att stifta en lag i riksdagen som ska tvinga stockholmarna till en folkomröstning. Jag hann bara nämna det på twitter. Men att använda riksdagen för att med lagar köra över kommuner är ett tecken för att de tre partierna i oppositionen fullständigt tappat respekten för kommunalt självstyre. Tidigare har man kunnat skymta det när den gamla S-regeringen tvingade kommunerna att betala för maxtaxan och när de införde stopplagen mot privatisering av sjukhus. I båda fallen kan man tycka vad man vill om reformerna, men det ska också i båda fallen vara den lokala demokratin som styr över kommunkassan och valresultatet i länet/regionen som utgör grund för hur vården ska drivas. Men nu har de alltså fingrarna i syltburken igen, och än värre än tidigare. Metoden man vill hantera Förbifart Stockholm med är närmast antidemokratisk, och tecken tyder nu också på att det kan vara emot grundlagen.

Nu kommer säkert vänsterpartierna hävda att de har egna källor som säger att tvångslagstiftningen är ok. Nästan oavsett hur många andra experter som säger att så inte är fallet. Fast deras brist på principer kommer de inte att kunna prata bort. Och därför är det skönt att se att det finns kampanjer som vill något annat än de rödgröna. Som jatillförbifarten.se till exempel. För man kan ju byta bränslen, och kollektivtrafiken körs dessutom på vägar den med.

Blir det inte svårt med kontrasten?

Detta är inte någon ovanlig skylt. Men tanken slog mig en dag. Blir det inte svårt med kontrasten på de här skyltarna om SD får större inflytande. Eller ska de helt enkelt acceptera att herr och fru Gårman är svarta?

Hur det än är med det så skulle jag vilja blåsa lite varmluft på Nerikes Allehanda. Deras artikel idag om signalement var ett viktigt klargörande som vi ser alldeles för lite av i svensk media. De visar komplexiteten bakom en diskussion Sverigedemokraterna helst av allt vill se föras på sandlådenivå. Även Kent Persson med flera diskuterar frågor med bäring på ämnet i veckans bloggdebatt.

Trevlig läsning för alliansvänner

Opinionsmätningar är på samma gång ett spännande och ett tröttsamt inslag i det politiska livet. För visst är man intresserad av att följa opinionssvängningarna. Å andra sidan kan man knappast säga att det finns någon enhetlig bild att få. Vissa mätningar säger det ena, och andra säger det andra. Fast i dessa dagar är det så klart trevligt för mig och andra alliansvänner att läsa att avståndet till de rödgröna minskar. Och får jag sia om framtiden är det nog något som kan komma att fortsätta. Ju närmare valet vi kommer så kommer fler att tvingas fundera vad det skulle innebära med Lars Ohly i regeringen. Det är ingen glädjande tanke precis. och med tanke på att vissa spekulationer har förutsagt att Peter Eriksson kan komma att ta över Näringsdepartementet finns det ju all anledning att känna oro. Blir inte mycket näring i det departementet i så fall. Undernäring möjligen...

ACTA-dokument offentliggjorda

Nu har Europeiska kommissionen lagt upp dokument från ACTA-förhandlingarna på sin hemsida. Jag såg det på Lena Eks blogg, men även Johan Linander och Albin Ring Broman skriver om detta. Och precis som de nämnda bloggarna så tycker jag att det är ett viktigt steg mot mer öppenhet. Något som det behövs än mer av. Sverige har bidragit med mycket i det arbetet, men EU har också haft en egen utveckling mot öppenhet. Det är en av de saker som gör att man ändå, trots att det finns saker som är lite nedslående med unionen, kan känna att det finns hopp för det europeiska samarbetet. ATt det finns hopp om detta har jag väl dock sällan betvivlat. Det gäller bara att goda krafter gör vad de kan för att påverka.

Kan själv? Nej det är inte tillåtet!

Kan själv är ett vanligt uttryck för den som är ung och vill stå på egna ben. Men på arbetsmarknaden är det inte tillåtet. Ja, ni hör ju hur korkat det låter. Så det är bara att välkomna Magnus Anderssons debattartikel på Aftonbladets debattsida idag.

S lägger sig platt för krav på trafikstockningar

Precis som Johan Hedin tycker jag att den toppkandidatutbildning jag och många med mig (bland annat nämnde Johan) deltog i helgen var riktigt, riktigt bra. Och nu är det dags att börja höja valtemperaturen. Ett sätt att göra det är så klart att försöka se vad det är som håller på att hända i inledningsskedet av valrörelsen.

En av dem saker som hänt i dagarna är den havererade rödgröna förhandlingen om Förbifart Stockholm som innebär att Socialdemokraterna fått lov att lägga sig platt för MP-kraven på fortsatta stinkande trafikstockningar i Stockholmsområdet. Sin vana trogna vill de tre oppositionspartierna dock inte berätta vad de vill utan de vill skyffla över sina bekymmer på någon annan. Följden blir att de nu vill ha en folkomröstning om förbifarten om de, gud förbjude, nu skulle vinna valet.

Den här historien gör ju utan tvekan att det blir ännu svårare för Socialdemokraterna att hantera opinionen och sina partikamrater i Stockholm. Carin Jämtin har varit ute och lovat en förbifart, och nu får hon alltså rätta in sig i ledet när det krisar och man måste hålla ihop samarbetet i det socialistiska vänsterblocket. Jag tycker att det är ganska självklart att besvikelsen är stor även på den borgerliga sidan i Stockholm.

Albin Ring Broman skriver för övrigt idag att folkomröstning verkar vara vänsterns nya förhandlingsmetod. Och med tanke på hur rädda de verkar vara för att komma överens så ligger det ju något i det. Och det i sin tur, gör mig bara än räddare för vad som kan komma att hända om det blir en kommunistanstruken socialistregering till slut. Ska Lars Ohly få hålla i taktpinnen för folkomröstningarna i framtiden? Det kan bli proppen ur för allt vad tillväxt och välfärd heter om det vill sig illa.

Det finns många förslag mot ungdomsarbetslösheten

Det har börjat ljusna lite på arbetsmarknaden. Det säger de flesta, och det bekräftas av alla rapporter om att den värsta krisen är över. Men samtidigt så finns det en tröghet på arbetsmarknaden som gör att fler troligen blir av med jobbet under detta år innan även arbetslösheten viker neråt i absoluta tal. Regeringens politik kommer att göra det fortsatt lättare och billigare att anställa. Men tyvärr återstår det en hel del att göra för ungdomarna. Men förslag saknas inte.

Förutom avstampsjobb, reformer av las och sänkta arbetsavgifter finns förslag om att premiera lärosäten som utbildar så att studenterna får jobb, förslag om att ge även ungdomar tillgång till starta eget-bidrag och förslag om en bättre studievägledning. Och det vore en välgärning om arbetsmarknadsminister Littorin kunde dra åt sig öronen en aning och överväga åtminstone en del av de saker som föreslås för att ungdomarna ska komma in på arbetsmarknaden. Och då menar jag inte sådana arbetslöshetsåtgärder som S och SSU föreslår om att höja skatterna och krångla till reglerna, nej jag menar frihetliga borgerliga förslag som både ungdomar och näringsliv står bakom.

Och som om inte det vore nog så kommer idag ett nytt förslag från CUF, om att göra det lättare för unga att få sommarjobb genom att under en övergångsperiod minska regelverket och sänka kostnaderna för denna typ av anställningar. Förslaget presenteras bland annat i Metro av Magnus Andersson.

Struntprat

Det här känns förvisso som en sak jag inte borde lägga mig i. Men det känns ju lite förmätet av katolska kyrkan det där att hävda att det skulle finnas med en koppling mellan homosexualitet och pedofilbrott. Utifrån det kan man möjligen fråga sig om det är osedvanligt vanligt med homosexuella bland de katolska prästerna. Fast eftersom jag tror att det hela handlar om struntprat vänder jag hellre på hela saken och vill hävda att det där med celibat, det är emot naturen...

SFY bättre än SFI

Jag är lite sen, men jag får skylla på att jag har varit utomlands. Hur som helst så kommer vi i CUF:s förbundsstyrelse att plant annat föreslå att Svenska för invandrare (SFI) ersätts med SFY (Svenska för yrkeslivet). Orsaken är att nyckeln till att bli en del av det svenska samhället är att man får en ärlig chans att komma in på arbetsmarknaden. Och det innebär att det ibland kanske är bättre att lära sig orden skiftnyckel och tangentbord än midsommarafton och vårdagjämning. Sedan är så klart en bred språkuppfattning aldrig negativt, men den kommer så mycket lättare när man haft en vettig chans att bli en del av samhället.

Magnus Andersson skrev så klart om det redan igår när vi presenterade nyheten. Sedan har en del medier följt efter.

Dags att välja en nordisk president?

Ungdomens nordiska råds presidium har i dag gått ut med att vi tycker att man borde pröva att låta medborgarna i Norden välja presidenten i det nordiska rådet. Orsaken är att det skulle stärka incitamenten att åstadkomma saker i det nordiska samarbetet samtidigt som det skulle leda till bättre möjligheter för medborgarna att få insyn i Nordiska rådets arbete. Jag fick äran att föredra förslaget för Mittengruppen i Nordiska rådet under dagens gruppmöte.

I det Nordiska rådet börjar det finnas en vilja att diskutera framtiden. Och det är en vilja som måste bejakas. Det finns också en vilja att ge Norden förutsättningar att spela en viktigare roll internationellt sett. Men ska det bli verklighet måste också formerna för det nordiska samarbetet framstå som mer konkreta. Idag är Nordiska rådet och det nordiska samarbetet överlag präglat av indirekta beslut och politiken i samarbetet förs av indirekt valda företrädare. Det gör att det är relativt svårt att följa för utomstående, men framför allt svårt att påverka för den enskilda medborgaren. Genom att folkvälja en president får man en företrädare som troligen äger större legitimitet på den internationella arenan. Men den delen är i mitt tycke en bisak. Att ge medborgarna en direkt koppling till det nordiska arbetet är kärnan om Norden ska kunna arbeta effektivt och tjäna medborgarna i Nordens länder och självständighetsområden.

Mer om detta kan läsas på UNR:s hemsida och på UNR-presidenten Minna Lindbergs blogg. Jag har också gått med detta i ett pressmeddelande, och det kan med anledning av detta hända att jag återkommer till ämnet i senare blogginlägg.

Det naturliga vore att börja komma med förslag

Jag noterar att Eva-Lena Jansson är lite sur på att Moderaterna är bättre Socialdemokrater än sossarna själva är. Och det kan man ju reta sig på. Men det naturliga vore kanske (om man är sur) att börja komma med förslag om hur Socialdemokraterna ska tackla framtiden. Moderaterna och regeringen har trots allt sett till att människor med normala inkomster fått skattelättnader vars ekonomiska betydelse för hushållskassan vida överstiger resultatet av den avtalsrörelse vi är mitt uppe i. Moderaterna och regeringen har trots allt sett till att betydligt färre är sjukskrivna och att betydligt färre sjukpensioneras – något ju S-regeringen gjorde slentrianmässigt för att gömma undan människor från statistiken. Så ja, det Nya arbetarepartiet har ju på senare tid gjort mer skäl för namnet än det Gamla. Det sistnämnda förefaller inte vara överdrivet intresserade att berätta vad man vill göra över huvud taget, man vill bara ha tillbaka makten, för att ha den om inte annat.

Allt detta understryks av Mona Sahlins inlägg på DN debatt idag där hon skriver om Socialdemokraternas fyra målsättningar, men berättar ganska lite om hur de ska nås. Det vi vet är att Mona Sahlin vill sänka arbetslösheten genom att göra det svårare och dyrare att anställa, samt genom att särskilt höja skatten på arbete för ungdomar. Det kommer nog att gå jättebra!
Och om det inte räcker så vill hon ju avskaffa 11 000 jobb genom att avskaffa rut-avdraget.

Gårdagens viktigaste nyhet

Gårdagens viktigaste nyhet med inrikespolitiska mått mätt var definitivt Alliansens besked om att en yrkeslegitimation för lärare nu är på gång. Det är mycket bra att man stärker läraryrket på det här sättet. Inte minst för kvalitetens skull. Med tiden har lärarutbildningarna fått en sämre attraktionskraft, och det är i sig ett hot mot kvaliteten i skolan i framtiden. I och med beskedet igår visar regeringen att man menar allvar med att se till så att kvaliteten i den svenska skolan höjs. Och det är också bra att man manifesterar enigheten i regeringen om detta.

På nordiska möten i Oslo

Under dagarna tre är jag nu i Oslo för att delta i Ungdomens Nordiska Råds (UNR) presidiemöte och Nordiska Rådets sammanträde. Igår hade vi presidiemöte och planerade inför höstens session med UNR. Det kommer att bli ett spännande möte i Reykjavik i oktober. Temat är ungdomars arbetsmarknad, och jag tror att vi kommer att få lyssna på många intressanta föredragshållare under helgen på Island.

Just nu sitter jag på Mittengruppen i Nordiska Rådets möte. Vi ska sammanträda här under förmiddagen. Sedan blir det seminarier i eftermiddag. Och imorgon ska jag på möte med Nordiska rådets Miljöutskott.

Snygga Saabar

Jag har inte hyst några tvivel till att det kan bli riktigt snyggt om Saabs planer på att göra en ny bil inspirerad av den gamla 92:an blir verklighet. På sätt och vis tycker jag att den här bilden visar att det kan bli möjligt, även om det bara är en gammal hottad V4:a. Saabar är snygga i grunden, och då är det lätt att göra det lite extra spännande.

Hemskt i Polen

Det är nästan osannolikt det som hänt i Polen, där presidenten och en stor del av landets ledning omkommit i en flygolycka. Polackerna ska veta att vi tänker på dem, och att de har vårt stöd när de ska ta sig an vardagen och framtiden igen efter den här tragedin.

Utanför MP:s kongress?

Är det månne så här man skyltar utanför lokalen där Miljöpartiet håller kongress? För ute och cyklas är det ju inte så sällan där, och åt alla håll på en gång dessutom. Vissa vill ha Sverige kvar i EU och se fler friskolor, andra vill avskaffa tillväxten och längtar tillbaka till en tid då cykeln de sitter på knappast var uppfunnen. Tänk att tider då lungsoten härjade kan vara så lockande för vissa!

Nåväl. Skyltens politiska hemvist torde härmed vara fastställd. Notera dessutom att den framträder mot en rödaktig bakgrund!

Förslaget om mikrolån är intressant

I Expressen kan man läsa Annie Johansson uttala sig om C-förslaget att införa statliga garantier för mikrolån till unga. Och även om dt där med att staten går in i lånesvängen är en politisk böjelse jag gärna slentrianmässigt vill ta avstånd från finns det all anledning att konstatera att det i dagsläget, med rådande ungdomsarbetslöshet, finns skäl att bejaka den här idén. Unga vill idag i högre utsträckning än tidigare starta eget, men tillgången på startkapital för unga entreprenörer är dokumenterat dålig. Man kan dessutom säkert finna tekniska lösningar i ett mikrolånesystem som gör det statliga inblandandet mindre framträdande. Jag tycker med anra ord att förslaget är intressant. Vore kul att se lite mer konkreta idéer kring detta. Men förhoppningsvis är väl det något som kommer med tiden.

Intressant titt i backspegeln

Ibland kan historiska skeenden utan tvekan vara relevanta för den politiska debatten. Och kanske är det så att vi ibland använder backspegeln för lite i vår iver att spana efter nästa vägval i vindrutan. Fredrick Federley har idag en väldigt intressant debattartikel i Expressen, där han tar upp Elizabeth I och Margareth Thatcher som exempel på brittiska ledare som möjliggjort för Storbritannien att bibehålla sin starka ställning ekonomiskt och politiskt.

Naturligtvis är verkligheten mer komplex än vad Federley beskriver, och i äldre dagar har troligen fler monarker än nämnda Elizabeth bidragit till att ge britterna en särskild position i Europa och världen. Men när det kommer till Margareth Thatcher delar jag Fredricks analys att hon inte får det erkännande hon förtjänar.

Det ska sägas att jag inte avser försvara varje stavelse i hennes reformer, men hennes betydelse för att få en nedgången brittisk industri på fötter och för att stärka landets ekonomi kan knappast bestridas. När Thatcher kom till makten fick Storbritannien åter en ledare som faktiskt ansåg sig ha något viktigt att uträtta, och som dessutom hellre skred till verket än avvaktade i väntan på att nödvändiga reformer skulle bli allmängods i opinionen.

Vid en snabb jämförelse ser man kanske större likheter mellan Reinfeldts Nya Moderater och de brittiska konservativas segrar som följd av eftergifter och Tory democracy än vad man gör mellan M och Thatchers tid på 10 Downing street. Det behöver dock inte innebära att Alliansen kan uträtta storverk för Sverige. I Alliansen finns totalt sett mer reformvilja än vad Moderaterna som enskilt representerar, och ingen kan väl bestrida att den senaste mandatperioden trots allt inneburit en hel del av politisk verkstad. Men Alliansen måste nu, under valåret visa att man vill mer, och kan göra mer. Att förvalta det man redan gjort har nämligen sällan varit en vinnande politisk strategi för den som vill skaffa sig regeringsunderlag.

LO vill ha ännu mera "stupstock"

Sanna Rayman bjuder idag på en bra tankeställare på SvD:s ledarsida. För medan socialdemokraterna förfasar sig över vad de kallar "stupstock" i socialförsäkringarna visar de fullständig ignorans inför det faktum att flertalet människor som nu får chansen att stå på egna ben igen istället för att hänvisas till sjukskrivning faktiskt tar sig tillbaka till arbete.

Ett annat intressant och bra inlägg gör Annie Johansson som snokat reda på att LO faktiskt vill ha mer "stupstock" än regeringen. Det kan bli en utmaning för Mona Sahlin att bibehålla sin besinningslösa skyttegravsretorik när socialdemokratins största fanclub och finansiär, LO, proncipiellt tycks befinna sig på regeringens linje, fast värre då om man ska använda Sahlins sätt att se det.

Vinklar man väljer

Ibland blir man lite konfunderad över vilka vinklar medierna väljer. Dagens artikel om vargjakt på na.se är en sådan. Det man tar fasta på är att vargjakten väckte kritik. Det gjorde den, i vissa kretsar. Men den väckte också positiva reaktioner. Men mest av allt möttes den gissningsvis av axelryckningar av alla dem som inte är särdeles engagerade i detta. Naturvårdsverket berättar nu nu föga förvånande att jakten avlöpte ungefär som väntat. Och den nya rovdjurspolitiken står fast. Vilket bland annat innebär att jakten fortsätter, liksom inplanteringen av varg.

Jag upplever tyvärr att vargjakten varit föremål för en ganska sned nyhetsrapportering. Men det kanske inte var så förvånande det heller. De flesta nyhetsredaktionerna finns ju i större städer och befolkas i relativt liten utsträckning av människor som har koll på frågan.

När biobränslena tagit ut sin rätt?

Se där en framtidsvision i miljöiverns spår, tänkte jag och tog fram kameran. För denna text kan väl bara finnas när våra kära etanolbilar fått känna av spritens långsiktiga skadeverkningar? Eller är det så att man ska parkera någon annanstans om man kommer från Bilprovningen med körförbud? Taskigt i så fall. Tvingas köra och leta efter annan parkering, fastän man inte får.