Nu vill LO vill bryta mot lagen också

Man kan ju undra vad LO skulle tycka om arbetsgivarna gick ut och sa att man skulle bryta mot arbetsrätten på de punkter där man inte höll med lagstiftningen. Fast i ärlighetens namn kan de inte säga mycket om det längre. För nu går de ut och säger att de själva kommer att bryta mot Lagen om offentlig upphandling om de vinner valet. Orsaken: de vill göra skillnad på svenskar och utlänningar på så sätt att de endast unnar svenska LO-medlemmar jobb. Alla andra kan tydligen packa och dra. Vi känner igen argumentationen från Europaparlamentsvalet. Även då ville de ju ha strafftullar på utländsk arbetskraft för att förhindra konkurrens. Nu fortsätter alltså deras protektionism, fast den tar sig ännu hemskare former.

Mot bakgrund av att de så här öppet går ut och säger sig vilja bryta lagar hoppas jag de förstår vad det innebär för laglydigheten i ett vänsterstyrt Sverige. Då torde skattefusk som följd av deras chockhöjda skatter vara helt legitimt. Och kanske behöver vi heller inte avskaffa Lagen om anställningsskydd. Det är bara att strunta i den. Fast jag hoppas förstås att majoriteten av det svenska folket och de svenska företagen, till skillnad från LO och Socialdemokraterna, tycker att det finns en poäng att följa lagen.

Medlemmarna gillar inte heller LO-mobbningen

Efter lite rundtittande på väggen uppmärksammade jag intressanta uppgifter på Eva Coopers blogg. Det visar sig att LO-medlemmarna heller inte gillar LO:s mobbningskampanj mot Alliansens partiledare. Nu är inte det här något konstigt. LO säger sig ju vilja samla arbetare ur de flesta läger. Ändå fortsätter deras trogna partiarbete för Socialdemokraterna. Klart att de LO-medlemmar som inte vill bli nedkletade med halvsmutsiga kampanjmetoder med vilka det egna facket smutsar ner partiledare de själva vill rösta på. Frågan är bara hur mycket de vill protestera. Gör de det har de mitt stöd.

Framåt för C

Per Ankersjö och Johan Hedin har uppmärksammat den positiva trend för Centerpartiet som börjar sätta sig. De har goda exempel själva, men jag har mött flera människor som tidigare inte varit centeranhängare eller rentav borgerliga som nu sneglar på C. Och det känns skönt. Det är en extra bensin man behöver när man ångar på i valrörelsen dag efter dag.

Nu kommer säkerligen mycket att hända än, och det kommer – för att citera den gode Peter Harrysson – bli oliiidligt spännande. Men spänningen rör främst regeringsfrågan. Det är inte så många tusen röster det handlar om. Och jag ser gärna att marginalen av alliansröster som leder till borgerlig valseger finns hos Centerpartiet. och det är inte helt omöjligt att vi kan dra ett strå till stacken på den punkten.

Jag skriver mitt eget valmanifest

Nu när Alliansen, Centerpartiet och de flesta andra som kan har presenterat sina valmanifest passar jag på att släppa mitt eget. Och jag gör det här på bloggen, under den tidigare tomma sidan Manifest. Där kan man läsa vad jag tycker är viktigt och vad jag prioriterar nu i valet. Det är först och främst ett sätt att berätta för dem som är sugna på att rösta på Alliansen, Centerpartiet eller vill hitta en liberal kandidat med förhoppningsvis någorlunda vettiga åsikter vad jag tycker och tänker. Manifestet är inte heltäckande, och det blir inga vallöften. Men jag vill hitta ett sätt att ge åtminstone en liten innehållsdeklaration av mig som riksdagskandidat. Läs gärna!

Och ni som tycker att det verkar intressant får gärna prenumerera på mitt nyhetsbrev också. Det kan man göra via formuläret i sidospalten här på bloggen. Då får ni ett mejl där ni ska bekräfta att ni vill ha nyhetsbrevet, svara på den så är det kirrat och ni får breven från mig och min kampanj. Eventuellt, det hände mig när jag testade med en av mina mejladresser, kan brevet ni ska bekräfta med hamna i skräpkorgen, så ni kan ju för säkerhets skull hålla lite utkik där också. Lycka till!

Ansvarsfulla förslag från en ansvarsfull regering

Regeringen och Allianspartierna har nu presenterat sitt valmanifest. Och det är ett manifest som visar att Alliansen tar ansvar. Tack vare jobbskatteavdrag och arbetslinjen har man sett till att vi har god sysselsättning och att arbetslösheten nu minskar igen. Det är grunden för att ha goda statsfinanser.

Drygt tio miljarder går nu till så kallade vallöften, och en hel del av dem går till den offentliga delen av välfärdssektorn. De rödgröna satsar inte avsevärt mer, men om man tittar på hur de argumenterat under mandatperioden får man nog anse att deras nedtonade attityd i dag får anses vara av rent taktisk karaktär.

Något som också bra är att man vill minska statens ägande av diverse företag. Därmed visar man ambitionen att se till så att Sveriges ekonomi inte är för statligt styrd. Vi har ju inte regeringen för att driva företag utan för att klokt spendera de pengar som företagandet ger i form av skattepengar. Man ser också att flera Centerförslag återfinns. Bland annat satsningar på infrastruktur såsom kollektivtrafik och bredband samt stöd till Norrlands inland. Detta är några exempel. Via Alliansens hemsida kan man läsa hela manifestet.

Att kritik kommer från de rödgröna är dock självklart. Mest spännande är den från Maria Wetterstrand. Hon efterlyser klimat- och miljösatsningar. Men vi har ju sett vad Miljöpartiet gjort när de haft inflytande över statsbudgetarna. Och faktum är att man knappt kom någon vart över huvud taget jämfört med Alliansregeringen. Nu har vi tolv gånger så många miljöbilar, tre gånger så många vindkraftverk, regeringen gör de största satsningarna i svensk historia på förnybar energi, det har inrättats en budgetpost för havsmiljön vilken med alliansmanifestet nu får nya pengar, regeringen har skyddat skog på ett sätt som saknar motstycke i svensk historia – vilket den MP-stödda Persson-regeringen gravt misslyckades med. Med tanke på att Maria Wetterstrand sammanfattade den förra mandatperiodens arbete med att ösa beröm över den miljöpolitik som fördes då borde hon vara stum av beundran inför Alliansens insatser. Men som vanligt, hon behöver i nuläget inget bevisa, och då kan man ju lova precis hur mycket som helst. Men oseriöst är det likafullt.

Nu sjunker arbetslösheten

Den värsta krisen är över, och nu kommer den logiska följden – arbetslösheten sjunker och sysselsättningen ökar. Detta började inte ens hända på allvar under brinnande högkonjunktur med Socialdemokratisk regering, och skälet var ju så klart att den förra regeringen investerade i arbetslöshet genom att satsa på att tvinga in människor i system som höll dem borta från arbetsmarknaden.

Det som är lite beklagligt är att ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög. Lösningarna på det problemet finns dock inom Alliansen och då främst inom Centerpartiet som ju erkänner att det finns strukturella problem på arbetsmarknaden. Idag skyddas dem som sitter säkert. Vi måste hitta lösningar för att hjälpa dem som har det svårt att ta sig in på arbetsmarknaden i stället. Och det gör man inte genom rödgröna skattehöjningar på ung arbetskraft.

Östros bör nog gå om sina ekonomikurser

Jag måste bara passa på att tipsa Albin Ring Bromans lilla lista över Thomas Östros lögner. Den värsta är ju den om skattesänkningarna där har lägger ihop allianspartiernas egna – inte gemensamma – skattesänkningar. Östros tror tydligen att samma skattesänkning kan göras fyra gånger. Och om han tror det så ska han nog ta och gå om de kurser i ekonomi han läst, kanske även på gymnasienivå. Grundläggande matematik kan också vara bra. Däremot skulle jag inte utifrån detta rekommendera att han blir Sveriges statsminister.

Bocken till trädgårdsmästare

Aftonbladet siar nu om hur en rödgrön regering kan se ut. Och jag hoppas att alla som är företagare och alla som är anställda i näringslivet drar öronen åt sig. Om Peter Eriksson blir näringsminister får vi sannerligen bocken till trädgårdsmästare. Att låta näringsministerposten innehas av någon från ett parti som inte ens tycker att tillväxt är eftersträvansvärt är naturligtvis fullständigt bakvänt.

Att Lars Ohly sedan får vara med i en regering över huvud taget är ju anmärkningsvärt i sig.

Prenumerera på mitt nyhetsbrev!

Nu såhär när valrörelsen börjar bli som mest intensiv för mig och för många andra i den politiska svängen så är det dags för mig att lansera mitt nyhetsbrev. Jag har lagt in ett nytt formulär här på bloggen (det är en liten felstavning i rutan, jag vet och hoppas kunna fixa det snart :) ) med vilket man kan skicka mig sin e-postadress. Gör man det. Skickar in sin e-post, så får man regelbundet ett nyhetsbrev från mig om vad jag gör i valrörelsen, lite allmänt om vad som händer och hänt sen sist, och lite annat som kan vara smått och gott. Så är du nyfiken på mig eller Centerpartiet, eller rentav bestämt dig för att ge mig din röst så är du mer än välkommen att prenumerera.

Carlgren svarar SNF

Nu skriver Svenska Naturskyddsföreningens ordförande på DN debatt. De riktar den vanliga gamla kritiken mot den borgerliga regeringen. Man kan förstå att de inte ser hela bilden, de är ju en smal intresseorganisation som inte behöver ta hänsyn till mer än den ena ytterligheten i frågor som rovdjurspolitik och strandskydd. Men det vore ändå klädsamt om man försökte sätta sig in i vad det innebär att leda ett land parallellt med att driva på i sina hjärtefrågor. Dessutom är det inte alltid som SNF argumenterar klockrent i miljöfrågor heller. Delvis för att jag anser att de till stor del har valt sida politiskt. Den här gången tar de visserligen upp viss kritik också mot de rödgröna. Men jag får tyvärr en känsla av att det är mest för syns skull.

Miljöminister Andreas Carlgren bemöter dock kritiken på ett ganska bra sätt. Och vill man läsa ett lite liknande försvarstal från en bloggare ur de moderata leden kan man läsa här.

Däremot kan jag hålla med SNF om en sak. Hade Centerpartiet suttit i regering med egen majoritet hade troligen än mer gjorts för miljön än vad som blivit gjort med Alliansen. En sådan parlamentarisk situation vågar dock inte ens jag riktigt räkna med, åtminstone inte i årets val.

Släpp in politiken på lärosätena

Igår skrev Centerstudenters ordförande Karin Ernlund tillsammans med sina kollegor i de andra partipolitiska studentförbunden en debattartikel på DN debatt. Och det var en viktig debattartikel. De nämnda förbunden upplever att de har svårt att få komma ut på högskolor och universitet och tala om sin politik. Det är ganska häpnadsväckande. Närvaro av politik torde vara en ren bonus för lärosätena. Är det någonstans som mottagarna av informationen och argumentet torde vara kapabla att tänka kritiskt är det väl på våra akademiska institutioner. Om inte är fungerar lärosätena sämre än jag någonsin vågat drömma om.

Retorisk bluff från Baylan

Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan har i dag en mycket märklig debattartikel i Aftonbladet. Han försöker leda i bevis att Alliansen bara har de rikaste för ögonen genom att påpeka de skattelättnader Reinfeldt själv fått. Det han glömmer bort är att det står utom allt tvivel att det är det stora flertalet som gynnats av jobbskatteavdraget. Endast en dryg hundradel av skattesänkningarna har gått till dem med miljoninkomster. Ändå så är det dessa som Socialdemokrater som Ibrahim Baylan ständigt vill kasta in i debatten som varande svarta får som gynnats av den infernaliska "högerpolitiken". Men när man tar en titt på verkligheten bakom skrämselpropagandan finns inte mycket mer än luft kvar. Det är mer än något annat en retorisk bluff från S och vänstern.

Dessutom kan man helt klart ha vissa invändningar på sättet Ibrahim Baylan vinklar sin argumentation. Det är inte överdrivet renhårigt att ta Reinfeldt som exempel. Men han vet nog tyvärr vad han gör. Det är bara att hoppas på att väljarna i slutändan lyssnar på lite mer sakliga argument. Sådana tjänar i allmänhet Alliansen på.

Därutöver känns det mest tröttsamt att Socialdemokrater som Baylan tar upp arbetslösheten. Visst, den är i högsta laget om man ser det objektivt. Den är förståelig med tanke på vi gått igenom den största krisen sedan 1930-talet. Men den är inte alls särskilt stor om man jämför med de arbetslöshetssiffror som vi hade under S-regeringen mitt under brinnande högkonjunktur. Det var ungefär samma siffror då som nu. När Alliansen tog över sjönk arbetslösheten kraftigt för att sedan stiga under krisen. Och ändå, i kristider, är arbetslösheten nu inte lägre än S-regeringens arbetslöshet när det var goda tider. Med en fortsatt Alliansregering talar mycket för att siffrorna blir bättre. Inte minst med hjälp av Centerförslag som sänkt restaurangmoms, som ju nu är Allianspolitik. Dessutom, om Centerpartiet får starkt inflytande i kommande Alliansregeringar ser det ännu mer ljust ut, inte minst när det gäller ungdomsarbetslösheten.

Sunesson uppmanar LO dra tillbaka mobbningskampanj

Yngve Sunesson, politisk redaktör på Hallands Nyheter, skriver på SVT debatt och uppmanar LO att dra tillbaka sin mobbningskampanj mot de borgerliga partiledarna. Det gör han rätt i. Vill LO ha någon trovärdighet kvar som fackligt förbund är det dags att slänga partiboken och börja arbeta för att medlemmarna ska få mervärde för sina höga medlemsavgifter.

Det Sunesson främst vänder sig mot är att LO är först och värst med negative campaigning i svensk politik. Det kanske är en sanning med modifikation. Men samtidigt är de troligen ett av få fackförbund som bedriver negative campaigning riktad direkt mot partier som en stor del av deras egna medlemmar röstar på. Och det är en strategi som åtminstone är ganska vrickad för alla föreningar som har lite självbevarelsedrift. Men det kanske inte LO har.

Centerpolitik blir Allianspolitik

I dag har Centerpartiet rönt stora framgångar. Både Centerpartiets supermiljöbilspremie och den sänkta restaurangmomsen finns nu med bland de gemensamma Alliansförslagen. Detta innebär att Centerpartiet kan fortsätta arbetet med att ställa om fordonsflottan mot att bli mer miljövänlig under nästa mandatperiod. Dessutom innebär den sänkta tjänstemomsen i restaurangbranschen att Centerpartiet försett Alliansen med ytterligare ett förslag som har potential att leda till många nya jobb. Dessutom i en bransch där ungdomar har relativt goda förutsättningar att få anställning. Därmed blir också Allianspolitiken ytterligare attraktivare för den som vill motarbeta ungdomsarbetslösheten. Mot Alliansens förslag står de rödgröna, som vill fördubbla skatten på ung arbetskraft och tvinga ut de unga i långtidsarbetslöshet innan insatser sätts in. Det är inte troligt att en sådan politik kommer att göra nytta för att minska antalet arbetslösa ungdomar i Sverige.

Centerpartiet lyfter frågan om Studentbostäder

Tillgången på studentbostäder är inte tillräcklig. Byggandet har avstannat. Ett sätt att få igång byggandet och dessutom göra lägenheterna billigare är att förenkla reglerna som styr byggandet. Det har jag tyckt länge, så även CUF. Annie Johansson resonerar likadant och har i dag släppt en rapport från Centerpartiet för fler studentbostäder.

I en valrörelse då mycket handlar om att övertrumfa varandra när det gäller skattesänkningar för pensionärerna, så är det på tiden att också studenternas förutsättningar lyfts upp i ljuset. Däremot tycker jag att det är bra att pensionärernas verklighet diskuterats. Under de senaste valrörelserna har även de varit en grupp som kommit lite på undantag. Tyvärr får man säga.

Var ska detta sluta?

Valrörelser leder alltid till diverse märkliga förslag. Härom veckan var det Socialdemokraterna som ville ha butlertjänster i tunnelbanan. Nu föreslår Miljöpartister att det ska införas clowner på ålderdomshemmen. Kan undra var detta ska sluta: pantomim på länsbussarna kanske, eller bartendertjänster på förskolan?

S-märkt protektionism

Socialdemokraterna visar ånyo att de gjort allt annat än förnyat sig. De visar dessutom att de går i LO:s ledband. Kanske på grund av den generösa finansieringen av S-kampanjerna från LO:s sida. Vem vet?

Hur som helst presenterar S nu planer på att förhindra företag utan kollektivavtal att delta ii offentlig upphandling. Sådana förslag har fått stryk i länsrätten förr därför att de helt enkelt inte är lagliga. Men vad värre är, de leder till att det blir dyrare för konsumenterna. Och det leder till färre jobb. Dels förhindrar man effektivt småföretag att delta i upphandlingarna. Dels väljer man någon sorts konsumentnationalism före fri handel i Europa.

S säger att det ska förhindra osund konkurrens. Men icke. Det innebär snarare att man lagfäster att all konkurrens ska vara osund, alternativt obefintlig.

Annie Johansson skriver om det hela här.

Bra genomslag i Oslo

Jag var med härom dagen när CUF kampanjade i Oslo. Och det blev, vilket Magnus Andersson berättar, en hejdundrande medietäckning. Här hittar ni några länkar.

För min del var medverkan i Oslo dels ett sätt att hjälpa CUF i deras kampanj. Men också ett sätt att få med mig erfarenheter från de svenska ungdomar som valt att resa över gränsen för att få jobb. För svenska ungdomar tycks nämligen den norska arbetsmarknaden betydligt mer inbjudande än den svenska. Norge har betydligt lägre arbetsgivaravgifter och de svenska ungdomarna har där också en chans att jobba till konkurrenskraftiga löner. Vilket man på många sätt förhindras göra i Sverige. Och kombinationen en stelbent lagstiftning kring arbetsmarknaden och höga ingångslöner leder till hög arbetslöshet bland unga. Det visar forskningen. Osloexemplet visar att vi kan göra skillnad om vi vågar ta tag i några av de arbetsmarknadsfrågor som Moderaterna aktat sig för hittills.

Svårt för MP att verka liberala

Miljöpartiet tycks få anstränga sig allt mer för att framstå som liberalt. I en debatt i Malmö får de lov att ta diskussionen mot Socialistiska partiet för att framstå som högeralternativet. Jag säger då det.

Varför inte rösta på Centerpartiet i stället?

Det finns åtminstone två sossar som fattar vad välfärdsföretagande handlar om. De säger nej till butlertjänsterna som S i Stockholm ville placera i tunnelbanan, men säger ja till rut-avdraget. Fast de tycks inte ha någon chans att få sin vilja igenom enligt de rödgrönas vallöften. Så om de vill få som de säger att de vill få det kanske de borde rösta på något annat än Socialdemokraterna. Vad sägs om Centerpartiet?

Vad har hänt med socialdemokratin?

Mattias Larsson i Umeå uppmärksammade mig idag på en märklig bloggpost från Umeås kommunalråd Lennart Holmlund (S). Han gör nämligen något ovanligt. Som socialdemokrat kritiserar han flytten av ansvaret för djurskyddet från kommunerna till länsstyrelsen. Inget Socialdemokrat försvarar annars kommunalt självstyre, så vad är nu detta?

Jo, självklart är det en del i Socialdemokraternas strategi, att tycka vad som helst bara de inte tycker som Centerpartiet. Och det kan visserligen av mången Centerpartist uppfattas som en kvalitetsmärkning av Centerpartiets politik. Samtidigt visar det att politik, värderingar och åsikter spelar ganska liten roll för socialdemokratin. Det enda som betyder något är makt. Intet nytt under solen kan man säga.

För vad är verkligheten. Ja dels är verkligheten den att Lennart Holmlund inte drar sig för att tänja på sanningen. För länsstyrelserna har fått erforderliga resurser för djurkyddet. För det andra så har vi för en gångs skull just nu en jordbruksminister som faktiskt bryr sig om både jordbruket och djuren, vilket har varit tveksamt i de Perssonska regeringarna.

Det är inte utan att man undrar vad som hänt med Socialdemokraterna. En gång i tiden trodde jag att man kunde lita på dem som ett värderingsburet parti. Som visserligen hade fel i mångt och mycket, men som agerade schysst och stod upp för demokratin. Nu har de lierat sig med kommunister och går över lik för att försöka få makten åter. Det är lite tragiskt.

Hur förklarar Östros det här?

Tidningen Newsweek har listat världens länder i fem kategorier och kommer fram till att Sverige är det tredje bästa landet i världen att leva i. Detta torde komma som en chock för Thomas Östros. Den före detta Socialdemokratiske ministern är ju utsedd till någon sorts finansministerkandidat av Mona Sahlin, och han har ägnat de senaste åren av sitt liv åt att bedyra hur illa det är att leva i Sverige nuförtiden. Jag tycker att Newsweeks undersökning och de mätningar som tidigare presenterats där Sverige anses ha störst konkurrenskraft i hela EU visar att Östros har fel. Och vill han bli lyssnad på bör han nog hitta något nytt att säga. Fast det blir så klart inte helt enkelt.

Det måste trots allt vara lite svårt för Socialdemokraterna att förklara sin syn på arbetslösheten till exempel. De arbetslöshetssiffror vi har nu, efter den värsta krisen i mannaminne, är liknande de vi hade under den föregående högkonjunkturen under S-regeringen. Då tyckte inte S att arbetslösheten var så farligt hög, i alla fall gjorde de vad de kunde för att påskina att det inte var någon fara med jobben. Nu försöker de få det att se ut som att samma siffror som var verklighet när tiderna var goda är hemska siffror när tiderna är sämre. Fast det de då berättar är mest att de tycker att arbetslösheten är hög när någon annan har makten, och att den är låg när de själva styr. Alldeles oavsett vad arbetslöshetsstatistiken visar.

Butlersvar

Igår skrev jag om Socialdemokraternas förslag om kommunala butlers i Stockholm. Nu svarar Gustav Andersson och Per Ankersjö på det socialdemokratiska utspelet i DN. Och jag tycker att de gör rätt som avfördar butlerförslaget som struntprat, såvida man inte gör det avdragsgillt med rut-avdrag. Fast så har ju S uppenbart inte tänkt sig att det ska vara.

Dessutom var Magnus Andersson med i Tv4:s Nyhetsmorgon och debatterade frågan i morse.

Centerpartiets affischer presenterade

Igår presenterade Centerpartiet sina valaffischer. Man kan se mer om det på Centerpartiets hemsida. Jag tycker personligen att det är mycket bra att man lyfter ungdomarnas arbetsmarknad i affischkampanjen. På den punkten är Centerpartiet det parti som har mest och bäst förslag för att öppna dörrarna in till jobb för de unga. Vad man tycker om Centerpartiets rut-slogan verkar vara det som är mest upp till debatt. Men jag tycker nog att den är tydlig nog för att de som berörs av detta ska förstå den. Och ganska många fler dessutom. Framför allt är det viktigt att vi tar fajten för rut-avdraget. Om de rödgröna får sin vilja igenom riskerar vi tusentals jobb, som tillkommit sedan avdraget blivit verklighet.

Läs mer om de interaktiva affischerna på dessa länkar.

Elias gör en turné

Jag har tidigare bloggat om Stockholms-CUF:aren Elias Giertz som vill utmana Mona Sahlin på debatt. Jag tycker att han är hur skön som helst. Nu påbörjar han också sin valkampanj, under vilken han ska försöka vara där Mona Sahlin är så ofta som möjligt. Troligen får han inte debattera med henne för det. Men han lär åtminstone kunna prata om sina åsikter med ganska många personer på vägen.

Ojämställdhetens fanbärare

Nu visar Socialdemokraterna på allvar att de är ojämställdhetens fanbärare i Sverige. Med sitt rödgröna gäng vill de ta bort rut-avdraget och se till så att främst kvinnor drabbas. För det är i hög utsträckning kvinnor som blivit företagare och fått jobb i de nya hemtjänstföretagen. Att det är så, ja det är också ett symptom på ojämställdheten. Men när man nu äntligen kan tjäna pengar på sysslor som historiskt förknbippats med kvinnor finns det anledning att tro att den typen av yrken blir mindre kvinnodominerade.

Fast vänsteroppositionen tar strid emot rut-avdragen med ramsor om pigavdrag och liknande. Och pigor gillar de uppenbarligen inte. Ändå föreslår nu sossarna i Stockholm att det ska införas butlertjänster. Och alla kan vi nog ganska lätt se vad skillnaden mellan en piga och en butler är. Piga är en gammal benämning på ett kvinnligt hembiträde, butler är en liknande benämning på ett manligt dito. Det manliga är ok försossarna, det kvinnliga är inte ok. Att de s-märkta butlerna (eller hur man nu skriver butler i pluralis), dessutom ska vara kommunala är ju hur fascinerande som helst. För det är ganska uppenbart att det är en form av näringsverksamhet som kommuner inte ska syssla med. Det är liksom bara ytterligare ett sätt att slå undan benen för våra företagare.

Detta är bara en fortsättning på den socialdemokratiska logiken som innebär att avdrag för byggarbetare och andra manligt dominerade hantverksyrken är ok, medan rut-avdrag i kvinnodominerade branscher är något som ska avskaffas. Det vore ödesdigert för jämställdheten om S vann valet.

På Newsmill resonerar Hanna Wagenius och Magnus Andersson lite som jag. ATt det trots allt är mycket bättre med rut än kommunal butler. Även Annie Johansson ger sig in i debatten på ett föredömligt sätt.

Hemtjänstföretagens varsellistor

Som jag tidigare skrivit, åtminstone på Twitter, så gör nu hemtjänstföretagen varsellistor. Och varför gör de det? Jo, för de är rädda att de rödgröna ska vinna valet.

Är det så farligt då? Eh, ja.

Avskaffar man rut-avdraget så sumpar man bums tusentals jobb. Och då blir ju uppförsbacken ganska mycket större, kan man säga, för ett regeringsalternativ som säger att de ska skapa mer jobb genom att göra det dyrare att anställa i allmänhet och att anställa ungdomar i synnerhet. Låter det trovärdigt?

Nej, trodde väl det.

Oavsett så är hemtjänstföretagens varsellistor verklighet. En verklighet därför att rut-avdraget och dess positiva effekter är en verklighet. Liksom vänsteroppositionens huvudlösa ovilja att se dessa effekter också är verklighet.

Vill du bara vara med i en fackförening? Lämna LO!

LO visar idag varför de inte är ett fackligt förbund. Och ingen som bara råkar vilja arbeta fackligt på sin arbetsplats, utan att vara en del av deras socialistagenda, ska engagera sig i ett LO-förbund. Vill du vara facklig. Gå ur, eller gå aldrig med!

Med nedsättande ord målade över alliansföreträdare visar de att de inte begripit något av vad fackligt arbete bör betyda. För de ger inget alternativ för arbetstagare som jag själv att engagera sig utan att bli nedkletad av något helt annat än det arbetsmarknadens parter ska syssla med. Därför är vi troligen många som ger fullständigt f-n i LO. För det tjänar ändå inget till. Det de vill är inte fackligt. Det de vill är socialistisk politik. Och med de grundförutsättningarna ska man sluta kalla sig för något som ens har med fack att göra. Bli ett parti eller slut upp i det som redan finns.

Vi kan så klart inte lagstifta om detta. De får göra som de vill. Men den logiska följden av denna socialastiska sekterism är att LO:s klockor klingar. För en vacker dag kommer faktiskt medlemmarna kräva mer än pamfletter. En vacker dag kräver de till exempel medlemsnytta och fackligt arbete.

Fackligt arbete. Mm. Det känns som det var längesedan LO tänkte på något sådant. Numera pumpar de mest in sina miljarder in i Socialdemokraterna medan de ser till att mota ut utländsk arbetskraft från svensk mark och kräva företagen på avgifter för ingenting.

Jag vill kräkas. En annan som vill det, eller åtminstone gråta en skvätt är Johan Hedin.

Men menar jag då att fackföreningar inte får syssla med politik? (Detta är ett stycke skrivet för dig sosse som nyss var arg utan att begripa vad jag menar på grund av nedärvd socialdemokrati.) Nej. Självklart inte. Driv sakfrågor, LO. Driv det ni behöver. Men gör inte det fackliga valet till ett partival. För då kan jag säga att den svenska modellen är hotad. Visar sig avtalsmodellen bli partipolitisk kan vi lika gärna lägga av med en gång. Väx upp. Förhandla. Och så slipper vi en massa lagar. För nya lagar lever vi så ofta bäst utan.

Systemtänkande i stället för valfrihet

Leif Pagrotsky och Socialdemokraterna i Göteborg vill ge ungdomar teaterbiljetter i födelsedagspresent för att öka deras intresse för kultur. Det känns som klassiskt (s)systemtänkande. "Ni ska på teater, för det mår ni bra av", liksom. Vill man hitta på något kulturellt som är lite mer outside the box så får man betala själv, eller om man vill vara mer inside densamma också för den delen.

Om man nu ska lägga skattepengar på att uppfostra ungdomar till att gå och se "rätt" sorts kultur – vilket man ju kan diskutera om man bör, men ok då – ja då finns det väl bättre sätt. Spontant ser jag framför mig en liten kulturcheck att utnyttja efter eget gottfinnande framför mig. Den valfrihetsmodellen känns i alla fall lite mer frihetlig, och faktiskt lite mer som ett resonemang en centerpartist i Pagrotskys ställning skulle kunna föra. Där är skillnaden, systemtänkande mot valfrihet. Eller ja, en av skillnaderna, men den är ganska talande.

S-affischerna ger argument för att rösta på Alliansen

Härom dagen lanserade Alliansen sin valkampanj Bakåt eller framåt. Och trots att den i svepande ordalag viftas bort av Mona Sahlin och andra så bär den ett budskap som är djupare än de tror. För tack vare en politik som skapar förutsättningar för jobb och en politik som ger fler möjligheter för de flesta, samt en politik som ger ordning i statsfinanserna så har Sverige under finanskrisen gått framåt och blivit en nation som klarat sig bättre än de flesta andra. Vi slipper nu skära ner på samma sätt som många andra länder i både Europa och övriga delar av världen gör.

Dagen efter Allianslanseringen kom de rödgröna och Socialdemokraterna med varsin kampanj. De rödgrönas heter 50-50 och syftar till jämställdhet. Det känns som lite tomma ord från ett regeringsalternativ som tycker att det är helt ok att använda skatteinstrumentet för att understryka vikten av att kvinnor har färre chanser att tjäna pengar än män. För det är följden av deras berömda avskaffande av rut-avdraget. Dessutom gör ju en sådan reform att jobben blir färre. Och det är ju dåligt på betydligt fler sätt än att det slår mot kvinnorna.

Socialdemokraterna har visat ett antal valaffischer som säger både det ena och det andra. Att unga väntar på att få jobba, att händer väntar på att få bidra i vården etcetera. Men eftersom de i allt väsentligt presenterar en politik för färre jobb och högre kostnader för att anställa unga så blir det ju mer ett påpekande om vad som faktiskt kan bli verklighet om man röstar på Alliansen i stället. Och när det gäller ungdomarna så är det till och med klokast att rösta på Centerpartiet. Så vi tackar för den reklamen från S!

Alliansen har presenterat sin kampanj

I dag har Alliansen presenterat sin gemensamma kampanj med tillhörande Alliansaffischer. Påpassligt nog heter den Bakåt eller framåt, och alla som haft en kassettbandspelare eller någon modernare tingest med uppspelningsfunktion känner igen symbolerna: Spola bakåt, eller play framåt (ursäkta svengelskan).

Att det handlar om att gå framåt, med fortsatt arbetslinje och fortsatt god ekonomi, eller bakåt och åter mot de system som orsakade finanskrishöga arbetslöshetssiffror i brinnande högkonjunktur tror jag kommer att bli ett bärande tema för valrörelsen. Det och en hel del annat. För i ärlighetens namn så står valrörelsen ännu och väger lite och flera frågor kan segla upp som viktiga under valrörelsens slutskede. Det ska bli spännande att följa! Fast tippa vart det bär under valrörelsen vad gäller heta frågor och så vidare vågar jag inte riktigt göra i det här läget.

Däremot så kommer jobben så klart att vara en central utgångspunkt på många sätt. Och jobbfrågan i kombination med det där med bakåt eller framåt samt den plats i debatten jobben tagit de senaste fem-sex åren kan nog delvis vara en förklaring till Socialdemokraternas förhållandevis låga förtroende i jobbfrågan. De har levererat det de kunde under tidigare mandatperioder och det imponerade inte. Särskilt inte under sista regeringen Persson. De erfarenheterna bär väljarna med sig. Och när S och de rödgröna nu har svårt att presentera tillräckligt intressanta och relevanta förslag för att visa att man har något nytt på gång så sätter det sig så klart på förtroendet. Man kan så klart tala om Mona Sahlins förtroendesiffror hot och dit, men när det kommer till jobben så tror jag det svaga förtroendet tränger djupare än så.

Nu ska vi dock snart ut och bedriva valrörelse så det står härliga till. Och det är upp till väljarna att säga sitt i frågan bakåt eller framåt. Jag vet ju vad jag kommer att välja. Och jag hoppas många röstar som jag.

Vinst

Sommartal är en partiledarsysselsättning det gått lite inflation i på sistone. Lars Ohly höll nyss sitt i Gnesta, trots att det varit roligare om han till exempel hållit det i Nacka.

Under sitt tal påpekade kommunistledaren att det är viktigt att man inte får göra vinst i skolan. Och det är ju ett tydligt besked. Han vill helt enkelt att skolan ska bli sämre.

Vinst är nämligen det svar som söks i all mänsklig verksamhet. Vinst är helt och hållet den drift som får oss att gå upp på morgonen. Och vinst är förutsättningen för utvecklandet av kvalitet, exempelvis i skolan. Vinst behöver inte bestå av pengar, det räcker med en upplevelse av att nedlagd möda lönar sig, men finns inte möjligheten att något gott kan komma av de handlingar man utför kan man lika gärna ta en spade och gräva sig en grop att tillbringa resten av livet i.

Ovanstående ger inte med självklarhet fog för att döma ut Lars Ohlys resonemang. Det kan ju vara så att det är den ekonomiska vinsten han talar om, och att han bara var lite slarvig i sitt ordval. Men jag dristar mig ändå till att bli lite upprörd. Han borde ju veta vad han säger. Och hatet med vilket ordet vinst uttalas, visar att det vilar mer ont än man kan tro bakom hans utfall.

Ska man dessutom vara ärlig så är ju pengar ett ganska smidigt sätt att avgöra graden av vinst i den bedrivna verksamheten. Det är förmodligen därför pengar finns. Och det förefaller ju av den anledningen som att Ohly mest vill krångla till det för skolorna.

Våldtäkt av våra hjärnor

Han skulle inte erkänna det själv, men Jimmie Åkesson - ni vet han som är partiledare i SD - har avslöjat sig. För nu hävdar han faktiskt att nationalitet och våldtäkter hör samman. Hela resonemanget är så klart absurt. Lite som ett försök till våldtäkt av våra hjärnor.

Om nu själva faktauppgiften stämmer, att våldtäkterna blivit fler, så finns det gott om förklaringar som är troligare än Åkessons. Bland annat den att våldtäkterna ökat parallellt med att SD har vuxit. Och med ett hatparti som SD på framträdande plats i samhällsdebatten så blir ju också hatet gentemot vissa samhällsgrupper tydligare för dem budskapet riktas mot. Därmed skapas motsättningar som leder till allsköns problem då stora grupper av människor plötsligt anser sig vara utstängda från det samhälle de skulle kunna vara en del av.

Jag säger inte att SD-politiker begår fler våldtäkter än andra. Men i den mån invandrare begår fler brott än genomsnittet tror jag faktiskt att SD:s rasretorik spelat en betydande roll. För säger samhället åt dig att du är värdelös så blir du nog lite mindre lojal med samhällsordningen.

Bra förslag

Jag skulle bara, lite kort, berömma Maud Olofsson och mitt Centerparti för dagens förslag om samhällslön. Jag tror att det kan göra stor skillnad för många människor. Inte minst när det gäller deras möjligheter att undvika att vara i samma utanförskap som tidigare. Dessutom tror jag att det kan minska trösklarna in i någon form av arbete för en grupp som ofta anses stå helt utanför möjligheterna till just arbete. Fast det beror lite på hur man inför detta.

Fast nu ska jag ta på mig kostymen, och gå till kvällens middag på valkonventet. Och kanske fira ovanstående goda förslag.

Politik från sandlådan

Ytterligare en sosse tycker att Centerpartiet är valets viktigaste snackis. Och så tar han all skåpmat han kan hitta i skafferierna på Sveavägen för att använda mot Centerpartiet. Peter Hultqvist heter han den här gången. Men namnet är inte så viktigt. Namnen skiftar. De får order från någon rödklädd tomtenisse på partihögkvarteret, och så är det bara att skriva under. Men jag, ja jag bara tackar och tar emot. Jag tycker det är alledels lysande att Socialdemokraterna tycker att det är viktigare att prata om Centerpartiets politik än om Socialdemokraternas egen.

För så är det ju. Ska man vinna en valrörelse måste man vara synlig. Sveriges mindre riksdagspartier har ofta haft svårigheter med det eftersom valrörelserna förvandlats till en boxningsmatch mellan M och S. Därför måste vi tacka att ta emot när nu Socialdemokratin utsett Centerpartiet till det parti som är mest värt att ta upp i debatten. Och med tanke på hur de bjuder upp till debatt erbjuder det ju för Centerpartiet närmast en straffspark i öppet mål.

Ja, egentligen är det inte så mycket att bemöta. För det han skriver saknar grund och visar att det finns en oerhörd desperation inom socialdemokratin. De väljer hellre att driva politik från sandlådan än att ta valet på allvar. Och det är synd. Svenska folket förtjänar mer.

Medan Socialdemokraterna leker hink och spade så kan vi konstatera att vi med Centerpartiet i regeringen gått från knappt 30 000 miljöbilar till 330 000 under mandatperioden. Vi har uppnått en situation där biobränslen äntligen är större som energikälla än oljan. Vi har sänkt egenavgifterna och minskat regelbördan för företagen. Vi har satsat på Sverige som matland vilket gör att framtidstron jäser runt om i våra landsbygder – jag har upplevt det med egna ögon. Därtill har vi tagit tag i frågan om Vattenfall (där de socialdemokratiska ministrarna blivit KU-prickade för passivitet), vi har tagit tag i rovdjurspolitiken och vi gör de största satsningarna någonsin på infrastruktur. Av detta har Socialdemokraterna gjort intet i regeringsställning. Eller ja, man har pratat, vilket också de övriga rödgröna gjort. Men fått saker gjorda. Nja, på det kontot är det skralare.

Skulle jag nu ha missat något så fyller Marie Wickberg i väl. Också Magnus Persson bloggar om dagens gratisreklam från S.

Nya jobb i nya företag

När vi nyss gått ur en svår kris är det en sak som mer än andra kan få oss på rätt köl igen. Och det är nya jobb i nya företag. Därför är det mycket glädjande att nyföretagandet nu ökar. Och jag tror att en del i det är insatser som gjorts av Alliansregeringen och det Centerledda Näringsdepartementet. Vi vet ju sedan tidigare att Maud Olofsson är den flitigaste av regeringens ministrar. Det vore ju konstigt om det inte betalade sig.

Ovanstående bloggar också Edvin Alam (M) om. Han tar dessutom upp ytterligare en god nyhet jag vill uppmärksamma. Och det är antalet sysselsatta har ökat. Det visar att Alliansen är ett bättre jobbalternativ än S, som ju knappt ens lyckades med liknande bedrifter när det var högkonjunktur.

Imorgon kommer jag att delta vid Centerpartiets valkonvent i Stockholm. Där tycker jag att vi kan gotta oss åt att vi gör skillnad för jobben. Och så ska vi så klart förbereda oss för att få göra nytta för jobben under ytterligare fyra år.

Obehaglig utspelspolitik från Björklund

Dagens politiska nyhet är så klart Jan Björklunds (FP) utspel om burka- och niqabförbud i skolan. Och jag tycker att han gör en höna av en fjäder. Samt att han är fel ute.

Jag är glad att Centerpartiet och Moderaterna försvarat den tidigare uppgörelsen att dagens lagstiftning räcker. För det gör den. Det finns alla möjligheter att på lokal nivå fatta beslut som gör att de som finns i skolan kan se varandras ansikten. För visst kan det vara ett problem med burka och niqab. Men för det första är det ytterst få det gäller. Och för det andra ser jag inte varför det måste bli statlig politik. Det är en typ av centralisering som mest görs för syns skull. För att man vill göra ett utspel. Och få något att framstå som mycket större än vad det är. Och för att man vill spela på strängar som klingar obehagligt.

Jag tycker att Björklund borde ägna sin tid åt större utmaningar inom skolområdet, och det innebär nästan vad som helst förutom detta.

Snart på en skoldörr nära dig?

Är det såhär vi ska bemöta skolans personal i framtiden? Med tanke på var bilden är tagen kan man säga att jag ser fram emot svaret med spänning. Men jag är rädd att skyltar som denna kan stöta bort fler personer. Man vill ju till exempel ha en gympalärare som faktiskt kan lära en att slå en volt. Eller en geografilärare som vet var man watt. Kort sagt, lärare man tycker ohm.

Lärarlicensen, som är på G är så klart ganska välkommen. Men man kan ju undra ibland. På Folkpartiet kan det ibland låta som om det läraren har på papper från sin utbildning är viktigare än det eleverna får i sinnet med sig hem. Jag som upplevt obehöriga lärare som varit helt fantastiskt bra kan tycka att det viktiga när den formella kompetensen bland lärarna ska säkras är att det är lätt för de stjärnor som saknar behörighet att få den. Det viktigaste har de kanske redan – förmågan att lära ut.

Apoteksreformen en succé

Nu visar det sig att apoteken blir fler. Och det är inte så konstigt. Monopolet är avskaffat och därmed är det inte statliga femårsplaner utan företagarnas vilja att erbjuda det som efterfrågas som styr etableringarna.

Precis som flera bloggare skriver är detta ytterligare ett tecken på den succé som avskaffandet av apoteksmonopolet innebär. Det viktigaste är dock att man äntligen kan få tag på lite medicin om man vaknar med feber en söndag, och då dessutom utan att behöva åka särskilt långt. Det är alldeles fantastiskt!

Jag tycker också att vi ska lägga på minnet att denna frihetsreform som gjort att människor nu kan äga sina egna apotek är hotad. Blir det rödgrön regering kan de ta ifrån företagarna sina egendomar i form av nystartade eller övertagna rörelser. Det är ett skrämmande scenario om det skulle bli verklighet. Men Johan Hedin gör rätt som varnar för det, för riktigt klara besked i frågan tycker jag inte vi fått från de rödgröna. Och jag har härmed passat på att varna jag med.

Och S som vill köpa välfärd på kredit...

Härom dagen skrev Maud Olofsson på DN debatt om Vattenfall och att staten borde sälja delar av företaget. Jag trodde ärligt talat inte att det skulle bli en så stor grej. Jag tycker att det är ganska självklart att staten inte ska driva företag i högre utsträckning än nödvändigt (och frågan är vad som är nödvändigt...). Men det har blivit lite debatt i alla fall.

Det är förståeligt att Thomas Östros och Socialdemokraterna är motståndare till detta. De är ju klart skeptiska till privat ägande och tror ju bland annat att staten är bäst lämpad att tillverka bilar. Vi andra, som inte tycker att människors tillgångar ska socialiseras utan att det är bättre med utveckling än stagnation, och bättre med frihet än livegenskap, satsar hellre våra surt förvärvade skattepengar på statliga kärnuppgifter såsom att tillgodose att vi har skola, vård och omsorg. Det är troligen mindre viktigt för Socialdemokraterna än att se till så att staten har så stort inflytande över människor och verksamheter som möjligt.

Att Socialdemokraterna hävdar att detta är som att sälja huset för att bo på hotell är dock att räkna som ett häpnadsväckande uttalande från ett parti som tycker att det är bättre att köpa välfärd på kredit än att hålla ordning i statsfinanserna. Vänsterns lånepolitik innebär att vi svenskar betalar miljoner och miljarder i avbetalningar på statsskulden. Det är verkligen som att bo på hotell. Om man nu ska använda samma metafor.

Egentligen tycker jag dock att man bör överväga om staten över huvud taget ska vara ägare av Vattenfall. Det verkar som regeringen vill kontrollera vattenkraften. Men samtidigt så känns det som att det ställningstagandet bottnar i någon form av gammaldags syn på statligt ägande som härrör från det kalla krigets dagar, eller kanske från tiden kring världskrigen. Men jag är inte säker på att vattenkraften måste vara i statlig ägo längre för att den ska kunna anses som en säker energikälla om det krisar ihop sig. Sverige är tätt sammanbundet med grannländer och vänner i Europa. Det är så vi bygger vår säkerhet idag.