En början till fortlevnad för Saab?

För skämtade bilmärkets belackare om Saab. Man försökte påskina bristande kvalitet genom att säga "Saab-ab-ab-aab-aab-ab". Men motorerna har alltjämt puttrat på och Trollhättefabriken har visat sig ha nio liv, minst.

Nu under våren har man haft stora problem med likviditeten. Räkningar har inte betalats och produktionen har stått stilla. Medan man nu närmat sig vad som framstår som en ny (tillfällig?) lösning har vi åter hört ropen på att staten ska ta hand om företagets problem.

Jag är mycket glad om det här visar sig bli början på en ny vår för Saab. Eller åtminstone början på någon form av fortlevnad. Jag har till och med på twitter lovat att köpa en Saab den dag jag får råd (tyvärr tycks den dagen något för avlägsen just nu...). Men jag är också glad att regeringen skött sig, och bhållit sig inom ramarna för vad som kan anses som anständigt i stödväg gentemot ett privat företag.

För hur gärna de som är beroende av Saab vill att företaget ska överlevas är det alltjämt inte regeringens uppdrag att driva företag och att täcka upp för förlusttyngda verksamheter. Grunden för både marknadsekonomin och den svenska tillväxten är faktiskt att vi har företag som vill kan och vet hur man gör sig konkurrenskraftig. I viss mån har regeringen gjort det lättare genom att regelbördan minskats något och genom att många kostnader för företagandet i dag är lägre än vad det var innan alliansregeringen såg dagens ljus. Men om regeringen börjar marschera mot förstatligandet som norm i lägen där företag har det svårt så får vi problem. Dels för att vi får en stat som blir dyrare för skattebetalarna, dels får en stat som skaffar sig större makt över våra liv, en stat som förstör marknaden för andra mer konkurrenskraftiga företag, och en stat som dessutom skickar signalen till näringslivet att det inte är någon idé att försöka göra bra ifrån sig – för klantar man till det så får man bara ett tillskott av skattepengar.