Vad hände i omvalet?

Härom dagen räknades de sista rösterna i Örebro kommuns omval. Resultatet blev tydligt. Socialdemokraterna gick framåt och blir tillsammans med Vänsterpartiet det största blocket i kommunfullmäktige, om nu de två överhuvud taget fortsätter att vara ett block. Den saken återstår att se. Socialdemokraterna har sagt att man ska diskutera framtiden med alla partier utom Folkpartiet och Sverigedemokraterna. Det är med viss oro jag kommer att följa rapporteringen från de diskussionerna.

Omvalet då, hur var det? Och vad hände? Ja, det är en bra fråga. Analyserna är många redan. Men ett val är alltid mer komplext än en enkel analys. Tankarna hos de som går och röstar är ofta lika många som väljarna. Likväl finner nästan alla som är engagerade sina svar på frågan om vad som hände. Ingen har säkert helt rätt, men ingen har säkert helt fel heller.

Att Socialdemokraterna gör bra ifrån sig i omval tycks närmast vara en tradition. Min partikamrat från Lekeberg, Gerhard Olsson, skrev i en debattartikel i Nerikes Allehanda i veckan (tyvärr lägger inte NA ut sina debattartiklar på nätet, annars skulle jag ha länkat) att han undrar om det verkligen stämmer det där med att S förlorar på lågt valdeltagande då han inte har något minne att det verkligen har hänt i praktiken. Jag vet inte hur det är med den saken, men Gerhard har i alla fall varit med om betydligt fler val än mig, så hans fråga kanske är berättigad. När det gäller omval så är i alla fall saken klar. I Örebro gjorde S ett otroligt starkt val, de ökade dessutom i omvalet i Västra Götaland. Och i omvalet i Hallsbergs kommun 1980 tog de en jordskredsseger trots att de bevisligen gjort sig skyldiga till allvarligt valfusk. Å andra sidan kan man hävda att de som driver igenom ett omval ofta förlorar. Så var fallet 1980 då Centerpartiet backade trots att vi gjorde en välgärning för demokratin, detsamma får säga gälla Folkpartiet i Örebro kommun 2011. I Västra Götaland är det dock mer oklart om samma trend gäller.

Hur det än är kanske man får söka svar på utgången av årets Örebroval på fler håll än bara i det faktum att det var ett omval, och att det var ett förhållandevis lågt valdeltagande. John Johansson lyfter fram den Socialdemokratiska dörrknackningskampanjen. Och även om den bevisligen upprört en och annan som fått sin dörr påknackad fyra gånger eller fler av kampanjande Socialdemokrater, så tror jag visst att det betyder ganska mycket, inte minst för mobiliserandet av så kallade Socialdemokratiska kärnväljare. Å andra sidan. Moderaterna och Folkpartiet var också ivriga dörrknackare, och de båda partierna minskade i valet. Folkpartiet minskade därtill ganska kraftigt. Att knacka dörr är alltså inte med nödvändighet en framgångsfaktor, även om man ju inte vet ifall M och FP sjunkit mer än de gjorde om de inte knackat dörr.

John lyfter också upp att S i valrörelsen varit mycket lokala. Och det tror jag också kan spela in. Centerpartiet gjorde tveklöst ett mycket bra resultat i Ervalla, där vi fick omkring 38 procent av rösterna. Per-Åke Sörman, som kryssade sig in i fullmäktige men som också tillhörde toppnamnen i C-listan bor där, liksom också vårt kommunalråd rasmus Persson gör. Att vår närvaro på det lokala planet i Ervalla har spelat stor roll för vårt fina resultat i bygden vågar jag nog framhålla som en sanning.

Utöver allt detta tror jag att det också finns övergripande skäl till att den hittills styrande koalitionen i Örebro inte kunnat behålla sin majoritet i fullmäktige. Ett av de viktigaste tror jag har att göra med den ovana rollen. Erfarenheten av att leda en kommun var ytterst begränsad bland de politiker som efter valet 2006 plötsligt befann sig i majoritetsställning i Örebro kommun. Jag menar att detta märktes och har märkts under stora delar av mandatperioden. Överlag har man fattat beslut som pekat i en riktning som jag känner större sympati för än den riktning kommunen hade under den tidigare Socialdemokratiska majoriteten. Men man har samtidigt varit aningen tafatt i sitt sätt att närma sig den politiska debatten och det politiska hantverket. Detta har bland annat märkts på en mycket svag kommunikationsinsats som gjort att fattade beslut inte marknadsförts eller lyfts fram av koalitionen, utan snarare gjorts kända av oppositionen, och då i mindre positiv dager. Det har också funnits något av en ovilja att ge sig in i debatten när Socialdemokraterna ångat på som allra hårdast kring "högerkoalitionens" ondskefulla inställning till mänskligheten. För det är ju lite så det låtit. Och när man väljer bort debatten kan man heller inte vinna den. Kommande tiders borgerliga och ickesocialistiska kommunledningar måste tillåta sig att bli mycket frimodigare i debatten. Annars kommer man alltid att gå mot ett retoriskt nederlag mot den i kommunen mycket starka socialdemokratiska kampanjmaskinen. Att ta debatten innebär så klart att man kommer att få fiender, eller åtminstone uppröra människor. Men jag tror att Socialdemokraterna kan intyga att det finns gott om människor som verkligen inte tycker om dem. Det är helt enkelt något man får kalkylera med.

Den bristande erfarenheten av att leda kommunen har också visat sig i en del beslut koalitionen har fattat. Jag ska inte peka ut några. För jag har i ärlighetens namn svårt att minnas dem. Men jag vet att jag vid flera tillfällen tänkt att "det där var väl inte så smart". Och det trots att jag nog flera gånger känt att de i grunden haft goda intentioner. Men ibland räcker det inte att vilja rätt, man måste göra rätt också.

Ska man till allt detta foga lite självkritik så måste jag säga att jag tror att Centerpartiet hade kunnat göra ett bättre omval. Och ett bättre ursprungligt kommunval också för den delen. Jag har dock saknat lite av drivet i organisationen. Den glädje och framtidstro som präglade valet 2006 står inte riktigt att finna just nu. Jag själv hade inte så stora problem med det i valet 2010 då jag ångade på ungefär som vanligt, uppfylld av den sömnlösa valrörelsens hårda arbete. För min del måste jag dock tillstå att jag hade svårt att känna samma engagemang under omvalet. Och det får jag väl helt enkelt be om ursäkt för. Men jag tror att det för Centerpartiets del gäller att söka inom sig och åter finna det sprudlande engagemang vi hade 2006, och som vi haft så oerhört många gånger förut. Det finns någonstans där inne i oss, det vet jag. Och det faktum att Centerpartiet i dag inleder sina förnyelsedagar i Stockholm kan vara ett steg på vägen mot pånyttfödelse.

Nya tag ska i alla fall tas. Både för Centerpartiet och för övriga koalitions- och regeringspartners. Kent Persson (som också analyserat valet lite på sin blogg) sade redan på valvakan i söndags att nu till veckan börjar valrörelsen inför 2014. Det har han rätt i.