Tanken svindlar

Fredagen den 22 juli 2011 kommer för alltid att skrivas med svarta bokstäver i våra historieböcker. Vi börjar sakteliga få klart för oss vad som hänt, men vi begriper det inte, och vi trevar alla efter att försöka sätta ord på känslorna. Jag inser att jag kommer att få svårt att lyckas med det även jag. Och jag drar mig till minnes några ord jag hade med i mitt tal vid 72-årsminnet av kristallnatten:

"Språket är en mänsklig företeelse, och inför den kompromisslösa omänskligheten blir språket helt enkelt otillräckligt. Förgäves försöker vi att sätta ord på det som språket aldrig varit till för att beskriva."

För som annat än omänskliga kan man knappast beskriva de handlingar som begicks vid regeringskvarteren i Oslo och på Utöya i fredags. Likväl utfördes de av en människa. En människa som nu ska och kommer att behandlas som just en människa under tiden fram till dess att domen fallit. Så kommer det att bli därför att Norge är ett land som visat att man anser att demokrati och rättsliga principer är viktigare än ilskan över meningslös terrorism och gränslöst hat.

Jag har själv varit på politiska läger med CUF. Tanken svindlar inför att läger som AUF:s och våra, med barn och ungdomar som deltagare, ska förvandlas till måltavlor för terrorism. Tiden i ungdomsförbunden är en tid då de flesta fortfarande bara påbörjat sin resa mot att skaffa sig en egen politisk övertygelse. Det är en tid då man i trygghet, med vänner och under trevliga former, ska kunna lära sig om samhället och växa som människa. Inte en tid då man ska behöva riskera sitt liv bara för att man valt att ta ställning genom att lösa medlemskap och delta på ett läger.

Ikväll var jag på plats när SSU i Örebro län höll i en manifestation för att hedra terrorns offer i Norge. (Bilden.) Det var en värdig och fin tillställning med god uppslutning på Våghustorget i Örebro. Att så många människor kunde samlas på så kort tid visar att vi är många som känner med alla drabbade, och att vi är många som visar vårt stöd för demokratin som metod för att påverka samhället. Jag kan bara tacka SSU för initiativet. Det behövdes i dagar som dessa.

Jag vill också på det här viset skicka en hälsning till norska AUF och visa mitt stöd efter det som hänt. Under min tid i Ungdomens Nordiska råd har jag träffat flera av deras företrädare, flera som säkert varit på Utöya, flera som kanske var där i fredags. Jag har uppfattat AUF som ett förbund med stort engagemang, ett engagemang som på många sätt berikat den politiska debatten bland Nordens unga politiker. Jag vet att det engagemanget finns kvar. Men jag vill ändå framföra min önskan om att de fortsätter driva sina frågor med obruten entusiasm. När vi väl går vidare från de här tragiska händelserna måste vi återigen kunna föra debatten, låta olika åsikter brytas mot varandra, använda vår demokratiska röst och skiljas som vänner i förvissning om att vår oenighet i sakfrågor är långt ifrån så grundläggande som enigheten inför de demokratiska beslutsformer som är grunden för våra organisationers existens.