Jag vill helst ha Annie

Tänkte skriva att jag är lite stolt. Socialdemokraternas process fram till valet av Håkan Juholt som ny partiledare var allt annat än vad många hoppats på. Månader av interna maktdemonstrationer som vi utomstående inte förstått mer av än det vi fått reda av från de medier som försökt beskriva vad som var i görningen. Jag tror och vet att många Socialdemokrater var besvikna över att processen inte kunde vara mer öppen. Jag är inte säker på att de blev förvånade av att den inte var det.

Egentligen var det upplagt för att samma typ av slutenhet skulle drabba Centerpartiet när Maud Olofsson för en tid sedan meddelade sin avgång. Och så hade det kanske blivit om inte Juholt blivit vald som han blev vald. Visa av erfarenheten valde därför valberedningen i Centerpartiet att göra annorlunda. Och visst, vi är en bra bit från frejdigheten i Miljöpartiet. Men idealet kanske ligger någonstans emellan alternativen, tänker jag mig.

Nu har Centerpartiet tre kandidater: Anna-Karin Hatt, Annie Lööf (Fram till mycket nyligen Johansson. Har gift sig. Grattis!) och Anders W Jonsson. Alla tre har en politisk agenda som gör mig trygg i det faktum att jag vill vara med i, och lägga mitt engagemang i, Centerpartiet framöver. Alla tre gjorde dessutom bra ifrån sig när de presenterade sig som kandidater till partiledarposten. Sedan återstår ju samvetsfrågan: Vem vill jag ha? Ja, först och främst kan jag väl säga att den det blir vill jag ha. Alla tre har på ett eller annat sett varit förebilder för mig. Men ska jag välja, och jag känner att jag kanske vill göra det trots allt, så väljer jag Annie Lööf.

Jag hoppas att Annie Lööf blir partiledare av tre orsaker:

Orsak nr 1: Annie har en framtoning och ett sätt som jag tror kan bli en tillgång. Och faktiskt på något sätt förkroppsliga Centerpartiet. Det finns en ärlighet och en magkänsla i det hon säger när hon säger det som gör att man vet att hon menar det hon säger.

Orsak nr 2: Annie är oförstörd av regeringsarbete, vilket båda de två andra kandidaterna varit inblandade i ända sedan valet 2006. Det är närmast en Centerhistorisk sanning att regerande gör Centerpartiet helt upptaget av regerandets sköna konst (vilket i någon bemärkelse är bra eftersom vi åstadkommit en del genom åren) och ganska ointresserat av opinionsbildning. Jag tror att detta är en av huvudorsakerna till bakslaget i valet 2010. Och då bör vi söka vår nya ledare utanför regeringskretsen.

Orsak nr 3: Annie har en mycket tydlig ideologisk kompass. Fast inte bara det. Hon har en djupare ideologisk förståelse som ger henne förmågan att förmedla frågor som handlar om värderingar på ett sätt som gör att man ser det logiska sambandet mellan idé och förslag. Det är få politiker förunnat. Få har rätt. Att ha rätt och begripa varför är närmast unikt.

Så nu vet ni. Jag vill helst ha Annie. Men hon har väldigt hård konkurrens. Och det känns väldigt bra.

PS. Denna artikel till förmån för Annie kunde man läsa i GP igår. DS.