Energipolitiken är inte längre en borgerlig akilleshäl

Mattias Larsson i Umeå gör i dag ett inlägg på sin blogg som har fått mig att fundera lite. Larsson sätter fingret på det faktum att den svenska energipolitiska debatten förändrats något enormt de senaste åren.

Innan Allians för Sverige var en realitet var energipolitiken borgerlighetens verkliga akilleshäl. Ständiga bråk och ständig splittring i det borgerliga blocket gjorde att nya frågetecken ständigt restes kring energiförsörjningen i ett läge då borgerligheten skulle ha inflytande över den. I dag ser det annorlunda ut.

Den debatt som Mattias Larsson refererar till, mellan Stefan Löfvén och vår nya energiminister Anna-Karin Hatt visar med all önskvärd tydlighet att det inte är inom borgerligheten som det råder störst splittring i energifrågorna. Ur ett centerperspektiv har detta så klart varit möjligt att ifrågasätta, men med tiden har man också sett att energiuppgörelsen medfört att ett av kärnkraftens stora problem blivit belyst: det vill säga kostnaderna. För när staten varit tydlig nog och sagt att kärnkraften inte ska subventioneras med skattepengar så ter sig inte denna "billiga" energikälla lika billig längre, och blickarna vänds mot andra energikällor. Detta understryker också sanningshalten i det Fredrik Reinfeldt var inne på vid presskonferensen då Alliansregeringen nyligen ombildades och Annie Lööf och Lena Ek blev ministrar. För Reinfeldt beskrev det som en av Centerpartiets stora segrar att vi med energiuppgörelsen nu på bred front växlar in grön och hållbar energi i det svenska energisystemet. Och det är helt enkelt ett korrekt påstående.

Följden av allt detta är faktiskt att det i dag är borgerligheten som värnar det som kan betraktas som en stabil energipolitik, medan oppositionens alternativ är något mindre tydligt. Sedan kan så klart även jag tycka att en ännu bredare uppgörelse vore positiv. Men nu när borgerligheten faktiskt visat sig ha förmågan att komma överens så gissar jag att en bredare uppgörelse nog i första hand står och faller med socialdemokratins vilja att verkligen komma överens med Alliansen.